Killinggängets viktigaste filmer, tv-serier och scenproduktioner sträcker sig från I manegen med Glenn Killing 1992 till den planerade återkomsten på scen 2027. Däremellan finns genombrottet NileCity 105,6, Percy tårar, filmsviten med Torsk på Tallinn, långfilmen Fyra nyanser av brunt och flera mindre men centrala projekt. Här är hela verkhistorien i kronologisk ordning – med medverkande, karaktärer och aktuellt visningsläge där det går att slå fast.
Den korta versionen är att Killinggängets kärnkanon består av I manegen med Glenn Killing, liveföreställningen från Berns, NileCity 105,6, Percy tårar, de fyra tv-filmerna från 1999, Glenn Killing på Grand och Fyra nyanser av brunt. Webbprojektet Spermaharen och Dramatenpjäsen Drömmen om Herrön är också viktiga för att förstå gruppens utveckling.
Flera av 1990-talsverken kan ses hos SVT. Visningsläget nedan är kontrollerat den 24 augusti 2026; eftersom rättigheter kan ändras är SVT Plays samlingssida för Killinggänget den bästa platsen att kontrollera först.
Killinggängets produktioner i kronologisk ordning
| År och produktion | Format och visningsläge |
|---|---|
| 1992: I manegen med Glenn Killing | Tv-serie i sju avsnitt. Finns på SVT Play/Öppet arkiv, endast i Sverige. |
| 1994: I manegen med Glenn Killing – Live! | Scenshow inspelad på Berns. Finns på SVT Play tills vidare, endast i Sverige. |
| 1995: NileCity 105,6 | Tv-serie i sex avsnitt. Finns på SVT Play/Öppet arkiv, endast i Sverige. |
| 1996: Percy tårar | Tv-serie i sex avsnitt. Finns på SVT Play/Öppet arkiv, endast i Sverige. |
| 1999: Fyra små filmer | Fyra fristående tv-filmer. Tre finns på SVT Play; filmen om Gunnar Rehlin saknas där av rättighetsskäl. |
| 2000: Glenn Killing på Grand | Krogshow och cirka 72 minuter lång tv-version. Ingen säker aktuell officiell streamingtjänst har kunnat bekräftas. |
| 2001–2002: Spermaharen | Satirisk webbplats, senare även bok och dvd. Originalsajten är nedlagd. |
| 2004/2005: Fyra nyanser av brunt | Långfilm på bio 2004, därefter fyra tv-filmer 2005. De fyra berättelserna finns på SVT Play, endast i Sverige. |
| 2009–2010: Drömmen om Herrön | Teaterpjäs på Dramaten. Ingen säker officiell filmad version finns tillgänglig i dag. |
| 2023/2024: Berättelsen om Killinggänget | Dokumentärserie i tre delar. Programsidan finns kvar, men inga avsnitt är tillgängliga just nu. |
| 2027: I manegen med Glenn Killing | Ny scenproduktion med föreställningar i Avicii Arena den 3, 10 och 17 juli 2027. |
Vilka var med i Killinggängets filmer och serier?
Det är lätt att få en missvisande bild av gruppen om ”medverkade” bara får betyda ”syns i bild”. Killinggänget var både en skådespelarensemble och ett skrivande kollektiv.
Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Robert Gustafsson och Jonas Inde var de fyra återkommande ansiktena i 1990-talets tv-serier. De spelade programledare, radiomän, kulturpersonligheter, ensamma resenärer och en stor mängd mindre figurer.
Andres Lokko och Martin Luuk var framför allt centrala manus- och idépersoner. Att de inte står mitt i varje rollista betyder alltså inte att de var perifera. Lokko var med redan i det tidiga manusarbetet, medan Luuk blev en del av det bredare kollektivet och senare också stod på scen i Drömmen om Herrön.
Regin delar in produktionerna i två tydliga perioder. Walter Söderlund regisserade I manegen, liveversionen, NileCity och Percy tårar. Från Fyra små filmer blev Tomas Alfredson gruppens centrala regissör och därefter också en av medlemmarna. Han drev berättelserna mot ett mer filmiskt, lågmält och ibland obehagligt uttryck.
Jonas Inde har en särskild plats i tidslinjen. Han finns med i nästan hela den klassiska film- och tv-perioden fram till och med Fyra nyanser av brunt, men medverkade inte i Drömmen om Herrön och ingår inte i den annonserade scenåterkomsten 2027. En fullständig genomgång av kärnan och de olika rollerna finns i guiden till Killinggängets medlemmar.
Karaktärerna som binder ihop verken
Några figurer återkommer genom flera produktioner, medan andra är starkt förknippade med en enda serie eller film.
| Karaktär | Skådespelare och viktigaste verk |
|---|---|
| Glenn Killing | Henrik Schyffert. I manegen, liveversionen, NileCity, Glenn Killing på Grand och 2027 års scenproduktion. |
| Percy Nilegård | Johan Rheborg. I manegen, liveversionen, NileCity, Percy tårar, Torsk på Tallinn och Glenn Killing på Grand. |
| Weiron i ottan | Robert Gustafsson. Framför allt NileCity 105,6. |
| Farbror Barbro | Johan Rheborg. Framför allt NileCity 105,6. |
| Tommy Bohlin | Jonas Inde. Flera 90-talsproduktioner och en central roll i På sista versen. |
| Kapten Klänning | Robert Gustafsson. En av de mest ihågkomna figurerna i Percy tårar. |
| Roland Järverup | Robert Gustafsson. Får sitt stora genombrott som figur i Torsk på Tallinn. |
| Lasse Kongo | Robert Gustafsson. Busschaufför i Torsk på Tallinn, med rötter i gruppens äldre figurvärld. |
Det här är bara kärnan. I den separata guiden till Killinggängets karaktärer finns fler figurer och deras kopplingar till de olika verken.
I manegen med Glenn Killing startade allt 1992
I manegen med Glenn Killing var gruppens första tv-serie och anledningen till att kollektivet kom att kallas Killinggänget. Henrik Schyffert spelade Glenn Killing, programledare för en skev blandning av talkshow, varieté och medieparodi. Serien omfattar sju avsnitt och regisserades av Walter Söderlund.
Framför kameran bars programmet av Schyffert, Rheborg, Gustafsson och Inde. Här etablerades Glenn Killing och Percy Nilegård, samtidigt som formen gav utrymme åt en rad gäster och återkommande typer. Den noggrant artificiella studiomiljön blev en del av skämtet: programmet såg ut som underhållnings-tv men uppförde sig inte som den.
Serien är därför mer än en samling tidiga sketcher. Den skapade gruppens grundmodell, där självsäkra mediepersonligheter möter socialt obekväma situationer, popkulturella referenser och figurer som själva inte förstår hur absurda de är. Den som vill gå vidare avsnitt för avsnitt kan läsa den stora guiden till I manegen med Glenn Killing.
Live från Berns 1994
Två år senare flyttades konceptet till Berns i I manegen med Glenn Killing – Live!. Det var inte bara ett förlängt tv-avsnitt utan en fullskalig scenshow. Glenn Killing ledde föreställningen, Percy Nilegård tog rollen som kulturstrateg och Robert Gustafsson fyllde scenen med olika gäster och rollfigurer. Jonas Inde syntes bland annat som Loke Martinzon och Tommy Bohlin.
Schyffert, Gustafsson, Rheborg, Inde och Lokko krediterades för manus, och Walter Söderlund regisserade även denna version. Tv-inspelningen från 1994 är omkring 74 minuter lång och visar hur gruppens figurhumor fungerade inför en stor levande publik.
NileCity 105,6 blev det stora genombrottet
När NileCity 105,6 kom 1995 hade Killinggänget hittat en mer sammanhållen värld. De sex avsnitten kretsar kring den kommersiella radiostationen NileCity, där Percy Nilegård försöker hålla verksamheten igång tillsammans med diskjockeyn Glenn Killing trots svaga lyssnarsiffror.
Radiostationen är en ram som kan rymma nästan vad som helst, men serien känns ändå inte som ett löst sketchprogram. Figurerna arbetar i samma byggnad, stör varandra och återkommer i nya sammanhang. Percy vill vara företagsledare och kulturentreprenör. Glenn försöker hålla sin professionella programledarstil. Runt dem finns bland andra Weiron i ottan, Farbror Barbro, reggaeduon Stig och Rune samt Tommy Bohlin.
Rollfördelningen visar gruppens arbetsform tydligt:
- Johan Rheborg spelar både Percy Nilegård och Farbror Barbro.
- Henrik Schyffert spelar Glenn Killing.
- Robert Gustafsson spelar bland andra Weiron i ottan, Stig och Rune.
- Jonas Inde spelar Tommy Bohlin och flera andra figurer.
Lokko och Luuk hör samtidigt till den bredare skrivande miljön kring serien. De varierande kreditlistorna är ett skäl att skilja på en synlig fyramannaensemble och det större manuskollektivet, i stället för att påstå att alla medlemmar hade exakt samma uppgift.
NileCity blev gruppens breda genombrott därför att flera delar fungerade samtidigt: mediesatiren, det säregna språket, de starka figurerna och en värld som kändes större än sina sex halvtimmar. Många av de repliker och rollgestalter som fortfarande förknippas med Killinggänget kommer härifrån.
Percy tårar gav figurerna friare berättelser
Percy tårar från 1996 består också av sex avsnitt, men lämnar radiostationens sammanhållna miljö. Percy Nilegård finns kvar som en röd tråd, medan avsnitten får egna historier, genrer och huvudfigurer.
Avsnitten heter Jeffrey Lee Percy, Klänning Me Softly, Tommy Bohlin inte här längre, Tjindar’s List, Live at Leeds och Nilegaard – Andra sommaren. Bland de centrala gestalterna finns Percy, Kapten Klänning, Tommy Bohlin, Kaminmannen, Allan i dalen och Dr J. Tull. Här återkommer också miljöer kring Stjärnstaden.
Rheborg, Gustafsson, Schyffert och Inde är åter den synliga kärnan, kompletterad med många gäster, och Walter Söderlund stod för regin. Serien är både kulmen på gruppens snabba 90-tals-tv och en föraning om nästa steg. Historierna får större plats än den gemensamma programramen, och humorn kan stanna längre i sorg, pinsamhet och misslyckande.
Fyra små filmer förändrade Killinggänget 1999
Efter Percy tårar återkom gruppen med fyra längre tv-filmer under samlingsnamnet Fyra små filmer. Alla skrevs av Gustafsson, Inde, Lokko, Luuk, Rheborg och Schyffert. Tomas Alfredson regisserade.
Det var ett avgörande skifte. De bekanta skådespelarna och vissa äldre figurer fanns kvar, men berättelserna blev längre och mörkare. Ensamhet, död, vänskap och förödmjukelse fick ta större plats. Det är här den ton som ibland kallas Killinggängets ”bruna” period blir tydlig.
| Premiär och film | Handling, roller och visningsläge |
|---|---|
| 1 april: Gunnar Rehlin – en liten film om att göra någon illa | Gruppen spelar versioner av sig själva och driver en absurd smutskastningskampanj mot filmkritikern Gunnar Rehlin. Saknas på SVT Play eftersom publiceringsrättigheterna inte finns. |
| 8 april: Ben & Gunnar – en liten film om manlig vänskap | Robert Gustafsson är Ben, Johan Rheborg är Gunnar och Jonas Inde spelar Tobbe i en romantisk komedi om två män på väg till Bruce Springsteen på Ullevi 1985. Henrik Schyffert har en mindre roll. Finns på SVT Play tills vidare. |
| 15 april: På sista versen – en liten film om döden | Rheborg spelar dokumentärfilmaren KG Forsberg, Inde den inkompetente fotografen Tommy Bohlin och Gustafsson flera roller. Schyffert medverkar också. Finns på SVT Play tills vidare. |
| 22 april: Torsk på Tallinn – en liten film om ensamhet | Percy Nilegård arrangerar en kontaktresa till Estland. Gustafsson spelar bland andra Roland Järverup, Micke/Jan Banan och Lasse Kongo; Rheborg spelar Percy och Magnus Ronell; Inde är Lennart Sundström. Finns på SVT Play tills vidare. |
Torsk på Tallinn är den mest kända Killinggänget-filmen
Torsk på Tallinn är den titel som oftast får representera hela filmsviten, men den ska förstås som den fjärde delen i Fyra små filmer. Det är en fiktiv dokumentär, eller mockumentary, inte en dokumentär om en verklig arrangerad resa.
Upplägget är typiskt Percy Nilegård: han paketerar ensamhet som en affärsidé och ordnar en bussresa till Estland där svenska män ska träffa kvinnor. Bakom den cyniska ytan finns flera mycket olika porträtt av människor som hoppas på närhet men saknar verktyg för att skapa den.
Robert Gustafsson gör flera av filmens stora roller. Roland Järverup är den vänlige och hästintresserade värmlänningen, medan Micke – också kallad Jan Banan – och busschauffören Lasse Kongo ligger långt från honom i både temperament och uttryck. Johan Rheborg spelar både researrangören Percy och deltagaren Magnus Ronell. Jonas Inde spelar Lennart Sundström.
Filmens styrka ligger i att den inte överger personerna så fort skämtet är levererat. Den kan vara mycket rolig och samtidigt låta ensamheten få verkliga följder. Det är också därför Torsk på Tallinn blev mer än ännu en samling kultrepliker och fortfarande fungerar som ingång till Killinggängets mörkare berättande.
Glenn Killing på Grand återvände till scenshowen
Den fullständiga titeln är Glenn Killing på Grand: lite sång, lite dans, lite naket. Krogshowen sattes upp på Grand Hôtel i Stockholm och regisserades av Tomas Alfredson. Robert Gustafsson, Johan Rheborg och Henrik Schyffert bar tv-versionen framför kameran, medan manusarbetet åter hade en bredare grupp bakom sig.
SVT sände tv-versionen den 31 december 2000. Den är ungefär 72 minuter lång och blev den andra stora scenshowen kring Glenn Killing efter Berns. Någon säker aktuell officiell streamingtjänst har inte kunnat verifieras, så den bör inte räknas till de verk som säkert går att se digitalt i dag.
Spermaharen var gruppens stora webbexperiment
Åren 2001–2002 drevs den satiriska webbplatsen Spermaharen under namnet Spermaharengänget. Materialet var dagsaktuellt, grovt och medvetet gränssökande. Projektet levde senare vidare i bok- och dvd-form.
Förutom personer ur Killinggängets kärna deltog Lars Sundh och David Sundin. Spermaharen är därför en central del av historien, men inte en vanlig Killinggänget-serie med en tydlig ensemble och avsnittsordning. Den visar i stället hur kollektivet prövade nätet som publiceringsform mellan tv-filmerna 1999 och nästa stora filmprojekt. Originalsajten är nedlagd, och någon säker aktuell streamingkälla finns inte.
Fyra nyanser av brunt blev gruppens enda långfilm
Fyra nyanser av brunt är Killinggängets första och enda egentliga långfilm. Bioversionen är 192 minuter lång, fick festivalpremiär i januari 2004 och svensk biopremiär den 30 januari samma år. Materialet producerades 2003, vilket förklarar varför de separata delarna kan vara märkta med det årtalet hos SVT.
Filmen består av fyra berättelser som vävs samman i den långa bioversionen:
- Landins: Robert Gustafsson spelar Christer Landin, Jonas Inde spelar Ray och Johan Rheborg spelar Kjell Levrén.
- Pappas lilla tjockis: Gustafsson spelar Johan och Rheborg Ernst, tillsammans med bland andra Ulf Brunnberg och Sofia Helin.
- Min sista vilja: Inde spelar Tony i berättelsen om tre bröder som ska begrava sin far.
- En dålig idé: Schyffert spelar hotellägaren Richard Brunn.
År 2005 sände SVT materialet som fyra separat redigerade tv-filmer med mer material. Det är dessa fyra berättelser – inte den sammanfogade 192-minutersversionen – som finns på SVT Play i dag. Skillnaden är viktig när man söker efter filmen: bioverket från 2004 och tv-versionen från 2005 bygger på samma material men är inte exakt samma klippning.
Alla sju – Alfredson, Inde, Luuk, Schyffert, Gustafsson, Lokko och Rheborg – krediteras för det gemensamt skapade verket. Alfredson regisserade, medan de synliga huvudrollerna främst fördelades mellan Gustafsson, Rheborg, Inde och Schyffert.
Fyra nyanser av brunt fullföljde förskjutningen som börjat med Fyra små filmer. De välkända figurerna var borta och ersattes av fristående människor i berättelser om familjer, sorg, skam och oförmåga att kommunicera. Humorn finns kvar, men den ger sällan publiken någon enkel lättnad.
Filmen vann fyra Guldbaggar: Tomas Alfredson för regi, Robert Gustafsson för manlig huvudroll, Maria Kulle för kvinnlig huvudroll och Ulf Brunnberg för manlig biroll. Det gjorde filmen till den stora vinnaren vid galan för 2004 års svenska filmer.
Drömmen om Herrön blev ett verk om gruppen själv
Drömmen om Herrön hade premiär på Dramatens stora scen den 19 september 2009 och spelades vidare 2010. I pjäsen får en grupp komiker fria händer och obegränsade resurser för att bygga ett nöjesfält, men arbetet fastnar i deras egen gruppdynamik.
Robert Gustafsson, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Martin Luuk och Andres Lokko spelade versioner av sig själva. Tomas Alfredson regisserade. Reine Brynolfsson och Malin Ek ingick också i ensemblen, medan Jonas Inde inte medverkade.
Pjäsen var både en ny Killinggänget-produktion och en självkommentar om samarbetet. Konflikten mellan stora idéer och svårigheten att faktiskt arbeta tillsammans låg inte längre bara bakom verket, utan blev själva berättelsen. Det blev gruppens sista nya gemensamma produktion före den långa pausen. Pjästexten gavs ut i bokform 2024 tillsammans med den tidigare opublicerade förlagan Förruttnelse, men någon säker officiell filmad version finns inte tillgänglig.
Dokumentären berättar historien i efterhand
Berättelsen om Killinggänget är en dokumentärserie i tre delar, producerad 2023 och publicerad av SVT den 3 januari 2024. Schyffert, Lokko, Gustafsson, Rheborg, Luuk och Alfredson medverkar och blickar tillbaka på gruppens arbete.
Serien är central för den som vill höra medlemmarnas egna efterhandsbilder, men den ska skiljas från Killinggängets fiktionsverk och scenshower. Den är en dokumentär om gruppen, inte nästa del i samma verkserie som NileCity eller Torsk på Tallinn. SVT har kvar en programsida, men inga avsnitt är tillgängliga just nu.
I manegen med Glenn Killing återkommer 2027
Killinggängets nästa annonserade gemensamma scenproduktion heter åter I manegen med Glenn Killing. Föreställningar är planerade i Avicii Arena den 3, 10 och 17 juli 2027.
Titeln sluter cirkeln tillbaka till tv-debuten 1992, men det rör sig om en ny scenproduktion och inte bara en återvisning av originalserien. Den permanenta bakgrunden om gruppen, återföreningen och sammanhanget finns i huvudguiden om Killinggänget.
Vad räknas inte som en Killinggänget-produktion?
Killinggängets medlemmar har tillsammans en mycket större filmografi än den här listan. Det gör gränsdragningen viktig. Ett verk blir inte en Killinggänget-produktion bara för att en eller flera medlemmar har skrivit, regisserat eller spelat i det.
Solsidan, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Låt den rätte komma in, Tinker Tailor Soldier Spy, Spring Uje spring, Hassan, Bonusfamiljen och medlemmarnas egna standupföreställningar hör till deras individuella eller andra gemensamma karriärer. De ingår inte i Killinggängets samlade verk.
Vanliga frågor om Killinggängets filmer och serier
Vilken var Killinggängets första tv-serie?
I manegen med Glenn Killing från 1992 var gruppens första tv-serie. Den bestod av sju avsnitt och gav senare kollektivet namnet Killinggänget.
Vilken är Killinggängets mest kända film?
Torsk på Tallinn – en liten film om ensamhet från 1999 är sannolikt gruppens mest kända enskilda film. Den är den fjärde delen i sviten Fyra små filmer. Fyra nyanser av brunt från 2004 är däremot Killinggängets enda egentliga långfilm för bio.
Vilka filmer ingår i Fyra små filmer?
Sviten består av Gunnar Rehlin – en liten film om att göra någon illa, Ben & Gunnar – en liten film om manlig vänskap, På sista versen – en liten film om döden och Torsk på Tallinn – en liten film om ensamhet. Alla fyra hade tv-premiär i april 1999.
Var kan man se Killinggängets filmer och serier i dag?
I augusti 2026 finns I manegen med Glenn Killing, liveversionen, NileCity 105,6, Percy tårar, tre av de fyra små filmerna och de fyra tv-delarna av Fyra nyanser av brunt hos SVT Play. Gunnar Rehlin saknas där av rättighetsskäl. För Glenn Killing på Grand, Spermaharen och en filmad version av Drömmen om Herrön finns ingen säker aktuell officiell streamingtjänst. Dokumentären Berättelsen om Killinggänget har en programsida men inga tillgängliga avsnitt just nu.
Vem regisserade Killinggängets produktioner?
Walter Söderlund regisserade den tidiga tv-perioden: I manegen med Glenn Killing, liveversionen, NileCity 105,6 och Percy tårar. Tomas Alfredson regisserade Fyra små filmer, Glenn Killing på Grand, Fyra nyanser av brunt och Drömmen om Herrön.