Gianni Infantino ställs inför sina kritiker när FIFA-rådet samlas i Zürich torsdagen den 15 oktober. Efter den stoppade affären om privata investerare i fotbolls-VM kräver flera av världsfotbollens mäktigaste ledare förändringar i hur FIFA styrs. Men även om oppositionen har vuxit är vägen till ett presidentskifte betydligt längre än till ett beslut om nya granskningar.

Det är ett ovanligt laddat möte som väntar FIFA:s 37 rådsledamöter. För första gången sedan sommarens stora maktkonflikt ska de gemensamt behandla frågorna som fått flera kontinentala fotbollsförbund att öppet ifrågasätta presidentens ledarskap.

På dagordningen finns den skrotade affären, FIFA:s ekonomiska reserver, disciplinära förfaranden och organisationens styrning. Däremot finns ingen formell punkt om att avsätta Infantino.

VM-affären som utlöste krisen

Konflikten tog fart i slutet av juli när FIFA presenterade ett förslag om att öppna delar av organisationens kommersiella verksamhet för privata investerare.

Projektet kallades FIFA Forward Enterprise och gick ut på att samla stora kommersiella rättigheter i ett särskilt bolag. Bland tillgångarna fanns rättigheter kopplade till fotbolls-VM och andra internationella turneringar, exempelvis tv-avtal, sponsring och licensiering.

Planen var att sälja omkring 20 procent av bolaget till privata investerare. Verksamheten värderades i rapporteringen till cirka 20 miljarder dollar.

En investerargrupp kopplad till Thrive Capital, grundat av Joshua Kushner, fanns med i diskussionerna. Kushner är bror till Jared Kushner, som är gift med Donald Trumps dotter Ivanka.

FIFA framhöll möjligheten att skapa större intäkter till fotbollens utveckling. Motståndarna såg däremot risker både med att släppa in privata ägare i kommersiella rättigheter och med hur långt förhandlingarna hade drivits utan bredare förankring.

Kritiken blev särskilt kraftig från Europas UEFA, Nord- och Centralamerikas Concacaf och Asiens AFC.

Den 31 juli drogs förslaget tillbaka. Den tidigare stoppade VM-affären är alltså inte något som FIFA-rådet nu ska rösta om att godkänna.

Problemet för Infantino är att affären väckte en större fråga som inte försvann när förslaget skrotades: hur mycket makt ska FIFA:s president ha över organisationens viktigaste beslut?

Tre mäktiga fotbollsledare driver kritiken

Oppositionens mest framträdande namn är UEFA-presidenten Aleksander Čeferin, Concacafs president Victor Montagliani och AFC-presidenten Salman bin Ebrahim Al Khalifa.

De har tidigare ifrågasatt Infantinos möjligheter att fortsätta som president. Kritiken handlar inte längre enbart om affären med privata investerare, utan om hur FIFA leds och hur medlemsförbundens inflytande ska säkerställas.

Den 8 oktober presenterade UEFA ett omfattande reformprogram med stöd från Europas nationella medlemsförbund, med Azerbajdzjan som undantag.

Förslagen går betydligt längre än allmänna krav på bättre insyn.

UEFA vill bland annat att:

• FIFA-rådet ska få större inflytande innan viktiga strategiska beslut fattas.
• Presidentens roll ska begränsas tydligare, medan generalsekreteraren får ett mer självständigt operativt ansvar.
• Oberoende granskningar och kontrollorgan ska skyddas från politisk påverkan.
• Större förändringar av internationella tävlingar och matchkalendern ska kräva enhällighet i FIFA:s arbetsutskott.
• Utvecklingspengar till medlemsförbunden ska fördelas enligt tydliga principer och inte kunna användas som politiska påtryckningsmedel.

Särskilt långtgående är förslaget om enhällighet vid förändringar av tävlingar och kalender. FIFA:s arbetsutskott består av presidenten och de sex kontinentala konfederationernas ledare. En sådan ordning skulle därmed ge varje konfederation möjlighet att stoppa förändringar som den motsätter sig.

UEFA kräver också en oberoende granskning av hela processen kring FIFA Forward Enterprise, med tillgång till relevanta dokument och den interna kommunikation som föregick affären.

Det fullständiga politiska initiativet finns beskrivet i UEFA:s officiella besked om reformarbetet.

Kan FIFA-rådet avsätta Gianni Infantino?

Nej, inte genom ett eget beslut på torsdagens möte.

FIFA-rådet är ett centralt organ för organisationens strategiska ledning och övervakning. Det har betydande befogenheter över bland annat ekonomiska riktlinjer, regelverk och interna processer.

Rådet kan exempelvis besluta att tillsätta en granskning, förändra vissa interna rutiner eller förbereda reformer som sedan måste behandlas av FIFA-kongressen.

Men det är kongressen, där FIFA:s nationella medlemsförbund har rösträtt, som väljer president och beslutar om ändringar av organisationens stadgar.

Det betyder att flera av UEFA:s mest långtgående krav inte kan genomföras fullt ut genom ett vanligt rådsbeslut.

För att ändra FIFA:s stadgar krävs stöd från tre fjärdedelar av de närvarande röstberättigade medlemsförbunden vid en kongress.

Rådet kan kalla till en extra kongress. Det kan även medlemsförbunden själva begära, om minst en femtedel ställer sig bakom kravet. Med FIFA:s 211 medlemsförbund innebär det minst 43 förbund.

Däremot finns ingen enkel, särskilt fastställd procedur där FIFA-rådet kan rösta bort presidenten genom ett vanligt misstroendevotum.

Det avgörande på torsdag blir därför inte om Infantino förlorar sin post, utan om hans kritiker kan få igenom beslut som faktiskt förändrar maktfördelningen.

Ett konkret resultat skulle kunna vara en oberoende granskning med tydligt uppdrag och rätt att undersöka hur FFE-projektet drevs.

Infantino har tidigare öppnat för en extern översyn av organisationens beslutsprocesser. Oppositionen vill försäkra sig om att en sådan granskning verkligen blir självständig och inte stannar vid en intern genomgång utan tydliga konsekvenser.

Miljarderna till medlemsförbunden har blivit en maktfråga

Bakom konflikten finns också frågan om FIFA:s stora ekonomiska resurser.

UEFA vill att FIFA ska frigöra minst tio miljoner dollar extra till vart och ett av de nationella medlemsförbunden, utöver redan beslutade utvecklingsmedel.

Med 211 medlemsförbund skulle det motsvara minst 2,11 miljarder dollar.

Enligt uppgifter i The Times den 14 oktober har Infantino samtidigt fört fram ett nytt finansieringsförslag som skulle ge varje medlemsförbund ytterligare 15 miljoner dollar under perioden 2027–2030, utöver en föreslagen grundtilldelning på tio miljoner dollar.

Totalt skulle det innebära 25 miljoner dollar per förbund under fyra år.

Pengarna skulle enligt uppgifterna komma från FIFA:s reserver och intäkter från sommarens VM.

Något slutligt beslut om den nya modellen är inte fattat. Fortsatt behandling kan bli aktuell senare under året och vid FIFA-kongressen 2027.

För Infantino är finansieringen ett sätt att visa att FIFA kan leverera större resurser till medlemsförbunden utan att sälja andelar i kommersiella rättigheter.

För oppositionen räcker däremot inte nödvändigtvis större utbetalningar. Den vill också förändra hur ekonomiska beslut fattas och hur pengarna fördelas.

Det är en viktig skillnad. Konflikten gäller både summorna och kontrollen över dem.

Granskningen omfattar fler kontroversiella frågor

FIFA-rådets dagordning innehåller även en översyn av disciplinära förfaranden och organisationens interna styrning.

Den delen har fått ytterligare betydelse sedan Norges fotbollsförbund den 6 oktober skickade två formella skrivelser till FIFA:s kontrollorgan.

Norrmännen begär granskningar av bland annat FFE-projektet, FIFA:s fredspris till Donald Trump och hanteringen av ett disciplinärt ärende under VM 2026.

Det handlar om begärda undersökningar och frågor om regelverk och beslutsprocesser. Några överträdelser är inte fastslagna genom dessa skrivelser.

Rådet kan diskutera hur sådana processer ska fungera och hur kontrollorganens oberoende ska skyddas. Det innebär däremot inte att rådet självt ska avgöra eventuella skuldfrågor.

Sverige har redan tagit ställning mot Infantino

Maktstriden har också en tydlig svensk koppling.

Redan den 3 augusti meddelade Svenska Fotbollförbundet att det inte avser stödja Gianni Infantino vid ett nytt presidentval.

Förbundsordföranden Simon Åström hänvisade till brister i styrning, transparens och förtroende. Sverige skulle samtidigt arbeta tillsammans med UEFA och andra medlemsförbund för att hitta en alternativ kandidat.

Senare under augusti följde ett gemensamt nordiskt ställningstagande med kritik mot FIFA-ledningen.

Den svenska hållningen är därför ingen ny utveckling inför mötet i Zürich. Sverige hör redan till de länder som ifrågasatt Infantinos fortsatta ledarskap.

Vad torsdagens möte kan visa är om det svenska och europeiska missnöjet får något konkret genomslag i FIFA:s beslutsordning.

Presidentvalet 2027 väntar – men Infantino har fortfarande starkt stöd

Nästa ordinarie presidentval ska hållas vid FIFA-kongressen i Rabat den 18 mars 2027. Infantino avser att kandidera för ytterligare en period.

Den tidigare schweiziske landslagsspelaren Ramon Vega har meddelat att han vill utmana honom, men det är inte bekräftat att han har samlat det stöd från minst fem nationella förbund som krävs för en formell kandidatur.

Tidsfristen för nomineringar är den 18 november 2026.

Oppositionen har dessutom ett grundläggande problem: kritiken från flera konfederationsledare betyder inte att samtliga medlemsförbund inom deras områden har vänt sig mot Infantino.

Han har fortfarande betydande stöd, bland annat i Afrika och Sydamerika samt hos flera asiatiska fotbollsförbund.

Varken Čeferin eller Montagliani har presenterat sig som kandidater till FIFA-presidentposten. Båda har i stället uttryckt ambitionen att fortsätta leda sina respektive konfederationer.

Motståndarna måste alltså inte bara enas om vilka reformer de vill genomföra. Ska Infantino på sikt ersättas behöver de också samla tillräckligt många nationella förbund bakom en trovärdig utmanare.

Det gör mötet den 15 oktober till ett viktigt steg snarare än ett väntat slut på konflikten.

Om FIFA-rådet enas om oberoende granskningar och tydliga förändringar av beslutsprocesserna kan oppositionen hävda att kritiken har fått verkliga konsekvenser. Om mötet däremot slutar med allmänna utfästelser och fortsatt utredning lär motsättningarna bestå.

Den större frågan är därmed fortfarande obesvarad: kommer sommarens misslyckade VM-affär att förändra hur världsfotbollen styrs, eller kommer Infantino att behålla sitt grepp om organisationen fram till nästa presidentval?