Litauen planerar att bygga minst tio nya kraftverk och dela upp landets elnät i sju självständiga områden. Målet är att kunna försörja samhällsviktiga verksamheter med el även om stora delar av det nationella elnätet slås ut genom sabotage eller andra allvarliga störningar. Satsningen beräknas kräva investeringar på omkring 880 miljoner euro och ska vara fullt genomförd 2033.

Det nya energisäkerhetsbeskedet presenterades tisdagen den 10 november av Litauens statliga elnätsoperatör Litgrid. Planen omfattar 800 megawatt ny elproduktionskapacitet och är en del av landets arbete med att minska sårbarheten i energiförsörjningen.

Litauen gränsar till både Ryssland och Belarus och har under flera år arbetat för att minska sitt beroende av rysk energiinfrastruktur. Rysslands återkommande angrepp mot Ukrainas elförsörjning har samtidigt visat hur snabbt ett modernt samhälle kan drabbas när centrala delar av elnätet förstörs.

Tio nya kraftverk ska byggas fram till 2033

Enligt Litgrids plan ska minst tio nya kraftverk uppföras med en sammanlagd effekt på omkring 800 megawatt. Varje anläggning väntas få en kapacitet på mellan 50 och 100 megawatt.

Kraftverken ska placeras så att de kan upprätthålla elförsörjningen regionalt även om överföringen genom det nationella stamnätet upphör.

Planen befinner sig fortfarande i ett förberedande skede. Byggprojekten är inte slutligt beslutade och nödvändiga förändringar i lagstiftningen måste först godkännas.

Den preliminära tidplanen ser ut så här:

År	Planerad utveckling
2026	Offentligt samråd och presentation av kraftverksplanen.
2027	Auktioner för ny produktionskapacitet planeras.
2028	Fyra regionala elöar ska kunna fungera självständigt med begränsad kapacitet.
2033	Minst tio kraftverk och sju fullt utvecklade elöar ska finnas på plats.

Satsningen bygger på att privata energibolag investerar i själva kraftverken. Litgrid ska därefter upphandla den kapacitet som behövs för att anläggningarna ska kunna användas vid omfattande störningar.

Den beräknade investeringskostnaden på 880 miljoner euro motsvarar ungefär tio miljarder svenska kronor, beroende på växelkurs.

Så ska Litauens sju elöar fungera

Det mest omfattande inslaget är inte enbart de nya kraftverken utan förändringen av hur elnätet ska kunna drivas vid en kris.

Litauen vill dela in elförsörjningen i sju regionala områden som vid behov ska kunna fungera som självständiga så kallade elöar.

Normalt är ett lands elnät sammankopplat. Kraftverk matar in el som överförs genom stamnät och regionala nät till hushåll, industrier och andra verksamheter.

Om en viktig del av stamnätet slås ut kan konsekvenserna sprida sig över ett stort geografiskt område.

Med regional ö-drift ska en drabbad region i stället kunna kopplas bort från det överordnade nätet och fortsätta försörjas genom lokal elproduktion.

Det ställer höga krav på både kraftverken och styrningen av elnätet. Produktion och förbrukning måste hela tiden balanseras, samtidigt som spänning och frekvens hålls inom tillåtna gränser.

Samhällsviktiga verksamheter får prioritet

Att en region kan fungera som en elö innebär inte att samtliga hushåll och företag kan använda lika mycket el som under normala förhållanden.

Vid en omfattande störning måste tillgänglig produktion fördelas mellan olika verksamheter.

Sjukhus, räddningstjänst, kommunikationssystem och annan kritisk infrastruktur kan då behöva prioriteras framför mindre samhällskritisk förbrukning.

Litgrids vd Andrius Šemeškevičius har beskrivit ett allvarligt scenario där hushållen skulle kunna få el under minst åtta timmar per dygn.

Tillgången kan bli större när exempelvis vind- och solkraft samtidigt producerar el.

Det är en betydande skillnad mot ett system där stora delar av landet riskerar att bli helt strömlösa under en längre period.

Kraftverken ska kunna starta snabbt

Enligt uppgifter från Reuters ska de planerade anläggningarna kunna starta inom 30 minuter och leverera el kontinuerligt under två veckor.

Det innebär att kraftverken behöver vara utformade för beredskap snarare än enbart för vanlig kommersiell elproduktion.

Anläggningarna måste kunna tas i drift snabbt när andra delar av energisystemet inte längre fungerar.

Bränsleförsörjningen blir också avgörande. Ett kraftverk som är beroende av kontinuerliga leveranser genom sårbar infrastruktur riskerar annars att själv slås ut vid en större kris.

Naturgas är ett alternativ – men tekniken är inte bestämd

Vilka kraftslag som slutligen ska användas är ännu inte fastställt.

Naturgas framstår som ett av huvudalternativen, men även biometan, vätgas och flytande bränslen har nämnts.

Det centrala kravet är att anläggningarna ska kunna leverera tillräcklig effekt snabbt och upprätthålla driften under en längre störning.

Det skapar samtidigt en konflikt med Litauens långsiktiga energi- och klimatmål.

Om större delen av beredskapskapaciteten byggs med fossilgas kan det innebära nya investeringar i fossil infrastruktur. Anläggningar som kan använda förnybara bränslen skulle däremot kunna minska den klimatpåverkan.

Det är fortfarande oklart vilken teknisk lösning som kommer att dominera och hur bränsletillgången ska säkras i praktiken.

Ukraina visar varför Litauen förändrar elnätet

Rysslands krig mot Ukraina har gjort skyddet av energiinfrastruktur till en central europeisk säkerhetsfråga.

Ukrainska kraftverk, transformatorstationer och andra delar av elnätet har återkommande attackerats. Skadorna har lett till omfattande elavbrott och tvingat fram både reparationer och förändringar av energisystemet.

En viktig erfarenhet är att ett elsystem som är beroende av ett begränsat antal stora anläggningar kan bli särskilt sårbart.

Ukraina har därför försökt komplettera sin energiförsörjning med mindre och mer geografiskt spridda produktionsanläggningar.

Enligt Internationella energiorganet IEA hade Ukraina under det senaste året byggt ut sin decentraliserade gasbaserade elproduktion med omkring 400 megawatt, enligt en lägesrapport publicerad i november 2026.

Men det räcker inte att bara installera fler kraftverk.

För att lokal produktion ska vara användbar under ett omfattande nätavbrott måste den också kunna drivas och styras självständigt.

Det är just den förmågan Litauen försöker bygga in genom sina sju planerade elöar.

Kraftverken ska alltså ingå i en större beredskapsstruktur där produktion, elnät och samhällsviktig förbrukning fungerar tillsammans.

Även Ukraina har fortsatt stora problem med att återställa sin energiinfrastruktur efter återkommande attacker. Världsbanken har varnat för svårigheterna att reparera Ukrainas elförsörjning när nya skador uppstår snabbare än delar av systemet kan återställas.

Vad kan Sverige lära av Litauens energiberedskap?

Sverige arbetar redan med möjligheten att driva delar av elnätet självständigt vid en större störning.

Svenska kraftnät beskriver lokal och regional ö-drift som viktiga delar av beredskapen för situationer där det överordnade elnätet inte längre kan leverera el.

Principen är densamma som i Litauens plan: lokal produktion ska kunna hålla kritiska verksamheter i gång även om förbindelsen med resten av elsystemet bryts.

Det betyder att Litauen inte inför en teknik som saknas i Sverige.

Skillnaden ligger framför allt i hur omfattande och systematiskt Litauen nu planerar att bygga ut denna förmåga över hela landet.

Tre frågor blir avgörande för svensk elberedskap

Litauens satsning illustrerar tre konkreta utmaningar som också berör Sverige.

Tillgång till lokal elproduktion. Det behövs kraftverk med tillräcklig effekt på rätt geografiska platser. En stor nationell produktionskapacitet garanterar inte att el finns tillgänglig lokalt när stamnätet är skadat.

Förmåga att driva elnätet självständigt. Kraftverk, nätutrustning och styrsystem måste vara tekniskt förberedda för ö-drift. Det kräver planering, investeringar och återkommande tester.

Uthållighet vid långvariga störningar. Beredskapen måste omfatta bränsle, reservdelar, personal och fungerande kommunikation. Ett system som fungerar under några timmar behöver inte klara flera dygn.

Svenska kraftnät har under hösten 2026 också uppmärksammat det ökade hotet mot energiinfrastrukturen från bland annat sabotage och cyberangrepp.

Det gör Litauens nya plan relevant även för svensk beredskapsplanering.

Elkabeln NordBalt binder samman Sverige och Litauen

Sverige har dessutom en direkt energikoppling till Litauen genom undervattenskabeln NordBalt.

Förbindelsen gör det möjligt att överföra el mellan de båda länderna och är en viktig del av den regionala elmarknaden.

Baltikum kopplade i februari 2025 bort sig från det ryskkontrollerade elsystemet och synkroniserade sina elnät med det kontinentaleuropeiska systemet.

Den förändringen minskade ett långvarigt strategiskt beroende av Ryssland, men innebar inte att behovet av nationell energiberedskap försvann.

NordBalt visar samtidigt hur nära sammanlänkade ländernas elsystem är. Ett tidigare avbrott på NordBalt mellan Sverige och Litauen illustrerar hur en störning i en gränsöverskridande förbindelse kan påverka elöverföringen mellan länderna.

Litauens nya kraftverksplan handlar om att skapa ytterligare skydd när sådana förbindelser och annan central infrastruktur inte kan användas.

Vem ska betala för Litauens nya beredskap?

Även om de planerade kraftverken huvudsakligen ska finansieras av privata investerare väntas satsningen påverka elkostnaderna.

Litgrid har beräknat att ersättningen för den nya beredskapskapaciteten skulle kunna höja överföringstariffen med omkring 0,67 eurocent per kilowattimme efter 2033.

Det är en preliminär uppskattning, inte en fastställd höjning av konsumenternas elpris.

Samtidigt kan anläggningarna få betydelse även under normala förhållanden. Om de används på elmarknaden kan den extra produktionskapaciteten bidra till att begränsa vissa pristoppar.

Hur stora effekterna blir beror bland annat på teknikval, framtida elpriser och villkoren i kommande upphandlingar.

Energikoncernen Ignitis har redan signalerat intresse för att delta i Litgrids marknadskonsultation, men några bindande investeringsbeslut har inte presenterats.

Den närmaste konkreta milstolpen är det offentliga samrådet, som ska avslutas den 10 december 2026. Därefter krävs fortsatt politiskt och regulatoriskt arbete innan de planerade auktionerna kan genomföras.

Mer information om den tekniska principen finns hos Litgrid, som beskriver hur det litauiska elsystemet ska kunna drivas isolerat.