FIFA ville sälja omkring 20 procent av ett nytt bolag som skulle samla de kommersiella rättigheterna kring organisationens största turneringar. Affären värderade verksamheten till cirka 20 miljarder dollar, men stoppades efter ett massivt motstånd från UEFA, Concacaf och AFC. Konflikten visade att FIFA:s president Gianni Infantino kan kontrollera organisationens ledning, men inte fotbollen utan stöd från de största marknaderna.
FIFA-presidenten Gianni Infantino drog den 31 juli 2026 tillbaka planen på att ta in privata delägare i organisationens kommersiella verksamhet.
Förslaget hade presenterats bara några dagar tidigare. Det möttes snabbt av ett enhälligt nej från Europas 55 fotbollsförbund och ett hot om att europeiska landslag skulle bojkotta samtliga FIFA-turneringar.
När även förbunden i Nord- och Centralamerika samt Asien anslöt sig till motståndet blev affären i praktiken omöjlig att genomföra. De tre konfederationerna representerar tillsammans 143 av FIFA:s 211 medlemsförbund.
Det var tillräckligt för att stoppa planen både ekonomiskt och politiskt.
Detta var FIFA:s plan
FIFA tänkte bilda ett nytt kommersiellt dotterbolag med namnet FIFA Forward Enterprise, förkortat FFE.
Bolaget skulle samla organisationens viktigaste intäktsområden:
- TV- och medierättigheter
- sponsoravtal
- biljettförsäljning
- licensiering och kommersiella produkter
- delar av den praktiska driften av FIFA:s turneringar
Verksamheten skulle inte bara omfatta herrarnas fotbolls-VM. Även damernas VM, klubb-VM och FIFA:s ungdomsturneringar skulle ingå.
FIFA skulle fortsätta att vara majoritetsägare. Privata investerare skulle erbjudas att köpa upp till omkring 20 procent av aktierna.
| Del av affären | FIFA:s plan |
|---|---|
| Nytt bolag | FIFA Forward Enterprise |
| Värdering | Cirka 20 miljarder dollar |
| Andel till försäljning | Upp till omkring 20 procent |
| Möjligt kapital | Upp till 4,2 miljarder dollar |
| FIFA:s ägande | Fortsatt majoritet |
| Viktiga tillgångar | TV, sponsring, biljetter och licenser |
FIFA hade anlitat JPMorgan för att arbeta med affären. Thrive Eternal, med koppling till den amerikanske investeraren Joshua Kushner, pekades ut som en möjlig ledande investerare.
Den ursprungliga planen att sälja en del av FIFA:s kommersiella verksamhet väckte frågor redan när den presenterades. Det var oklart exakt vilka ekonomiska rättigheter investerarna skulle få och hur de skulle kunna tjäna pengar på sina aktier.
FIFA skulle inte sälja själva fotbolls-VM
Det är förenklat att säga att FIFA tänkte sälja fotbolls-VM.
Investerarna skulle inte köpa rösträtt i FIFA, kontroll över tävlingsreglerna eller möjligheten att bestämma vilka landslag som fick delta. FIFA uppgav att organisationen skulle behålla beslutanderätten över bland annat:
- turneringsformat
- matchkalender
- tävlingsregler
- deltagande
- andra sportsliga frågor
Det som skulle säljas var en minoritetsandel i bolaget som hanterade de kommersiella rättigheterna och delar av turneringsverksamheten.
Skillnaden är viktig. Samtidigt var det just kopplingen mellan privata pengar och framtida turneringsintäkter som skapade motståndet.
En investerare som betalar flera miljarder dollar för en minoritetsandel förväntar sig att värdet ska öka. UEFA befarade att detta skulle skapa ett långsiktigt tryck på FIFA att arrangera fler matcher, utöka sina turneringar och maximera intäkterna.
Medlemsförbunden erbjöds upp till 40 miljoner dollar
En central del av Infantinos förslag var att pengarna från försäljningen skulle användas till större utbetalningar till FIFA:s medlemsförbund.
Varje förbund skulle få 20 miljoner dollar genom det ordinarie utvecklingsprogrammet FIFA Forward under perioden 2027–2030.
Genom det nya bolaget skulle förbunden dessutom kunna få ett extra engångsbelopp på upp till 20 miljoner dollar.
Totalt kunde ett förbund därmed få upp till 40 miljoner dollar under perioden.
Det ordinarie stödet på 20 miljoner skulle betalas oavsett hur förbundet ställde sig till affären. Det extra beloppet var däremot beroende av kapitalet från de privata investerarna.
Kritikerna ansåg att erbjudandet kunde påverka förbunden inför en omröstning. FIFA satte dessutom en tidsgräns för de förbund som ville omfattas av den extra utbetalningen.
För många små nationella förbund är 20 miljoner dollar en mycket stor summa. Infantino har under flera år byggt sin politiska ställning inom FIFA genom att öka utvecklingsstödet till medlemsländer utanför Europas största fotbollsmarknader.
UEFA hotade med en total bojkott
UEFA:s motstånd blev avgörande.
Samtliga 55 europeiska medlemsförbund ställde sig bakom kravet att FIFA skulle dra tillbaka planen. De hotade även med att bojkotta FIFA:s turneringar om försäljningen genomfördes.
Det gällde inte bara herrarnas VM, utan samtliga FIFA-tävlingar.
Ett VM utan europeiska landslag skulle fortfarande kunna genomföras rent formellt. Kommersiellt hade det däremot blivit mycket svårt.
Europa står för en stor del av världens största fotbollsnationer, mest värdefulla spelare, starkaste TV-marknader och viktigaste sponsorer. En turnering utan länder som England, Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien hade varit betydligt mindre värd för privata investerare.
UEFA kunde därför hota själva grunden för den värdering på 20 miljarder dollar som FIFA presenterade.
Concacaf ifrågasatte varför FIFA behövde pengarna
Motståndet begränsades inte till Europa.
Concacaf, som samlar 41 förbund i Nordamerika, Centralamerika och Karibien, kritiserade både innehållet och processen.
Konfederationen ifrågasatte varför FIFA behövde ta in privata investerare när organisationen redan hade stora reserver och väntade mycket höga intäkter från fotbolls-VM.
Concacaf ansåg att FIFA borde kunna finansiera stödet till medlemsländerna med sina egna pengar i stället för att sälja en långsiktig andel av sina viktigaste intäktskällor.
Förbundet kritiserade också att förslaget hade presenterats med kort tidsfrist och utan en tillräckligt omfattande granskning av bolagets styrning, investerarnas rättigheter och de långsiktiga konsekvenserna.
AFC gjorde motståndet till en majoritet
Asiens fotbollsförbund AFC anslöt sig därefter till kritiken.
AFC utfärdade inte samma uttryckliga bojkotthot som UEFA, men varnade för att privata investerare i FIFA:s turneringsverksamhet kunde påverka både den internationella matchkalendern och de kontinentala tävlingarna.
När UEFA, Concacaf och AFC stod på samma sida representerade de tillsammans 143 av FIFA:s 211 medlemsländer.
FIFA hade sagt att affären behövde stöd från en majoritet av medlemsförbunden och organisationens råd. De tre konfederationernas motstånd innebar därför att planen saknade en realistisk väg till godkännande.
Infantino drog tillbaka den innan någon slutlig omröstning genomfördes.
Kritiken kom även inifrån FIFA
Affären skapade också en ovanlig öppen konflikt inom FIFA.
Carlos Cordeiro, tidigare ordförande för USA:s fotbollsförbund och rådgivare till FIFA, lämnade sitt uppdrag i protest.
Han ifrågasatte varför FIFA skulle sälja en permanent andel av framtida turneringsintäkter i utbyte mot ett engångsbelopp. FIFA hade inte någon akut finansieringskris, samtidigt som organisationen stod inför mycket stora intäkter från sina kommande turneringar.
Även FIFA:s operativa chef Kevin Lamour kritiserade processen internt. Han sade att personalen inte hade fått en rättvisande bild av projektet och beskrev det som starkt koncentrerat kring Infantino.
Det betyder inte att alla uppgifter om beslutsprocessen är klarlagda. Kritiken visar däremot att motståndet inte enbart kom från UEFA-ledare som ville skydda sina egna turneringar.
Även personer nära FIFA:s verksamhet ifrågasatte värderingen, upplägget och sättet som affären hade tagits fram på.
FIFA har rösterna, men UEFA har pengarna
Konflikten säger mycket om hur makten inom världsfotbollen fungerar.
I FIFA:s kongress har varje medlemsförbund en röst. England och Tyskland har formellt samma röststyrka som små östater och länder med begränsad fotbollsverksamhet.
Det systemet har gjort det möjligt för Infantino att bygga ett starkt stöd bland mindre och medelstora förbund genom ökade utvecklingsbidrag.
UEFA har bara 55 av de 211 rösterna. Europas ekonomiska tyngd är däremot betydligt större än dess röstandel.
De europeiska ligorna har många av de största klubbarna, de mest värdefulla spelarna och de rikaste TV-avtalen. Europeiska landslag är dessutom avgörande för VM:s sportsliga och kommersiella dragningskraft.
FIFA kan därför vinna omröstningar utan UEFA. Det är betydligt svårare att sälja en global fotbollsprodukt utan Europa.
Ett försök att sälja framtida intäkter i förväg
Affären kan ses som ett försök att omvandla FIFA:s framtida intäkter till pengar här och nu.
Genom att sälja en minoritetsandel skulle organisationen omedelbart kunna få in upp till 4,2 miljarder dollar. En del av pengarna skulle sedan fördelas till medlemsförbunden.
Priset var att privata delägare skulle få rätt till en del av bolagets framtida värdeutveckling.
FIFA uppgav att investerarna skulle vara långsiktiga och sakna kontroll över de sportsliga besluten. Organisationens egen presentation av FIFA Forward Enterprise betonade att FIFA skulle behålla majoriteten och styra fotbollen.
Det löste inte grundproblemet.
Ett kommersiellt bolag värderat till 20 miljarder dollar måste öka sina intäkter för att bli en attraktiv investering. Det hade kunnat skapa press på FIFA att expandera turneringarna, sälja fler rättigheter och ta en större del av den internationella matchkalendern.
Det var precis den utveckling UEFA och AFC ville stoppa.
Kan FIFA återkomma med en ny affär?
Den aktuella planen har stoppats. Ingen andel hann säljas och FIFA Forward Enterprise bildades inte enligt det presenterade upplägget.
Det betyder inte nödvändigtvis att frågan är borta för alltid.
FIFA har inte lämnat någon bindande garanti om att organisationen aldrig kommer att ta in externa investerare i en annan bolagsstruktur. Ett framtida förslag skulle kunna innehålla en mindre ägarandel, tydligare begränsningar eller en annan modell för investerarnas avkastning.
Efter motståndet 2026 blir det däremot svårt att försöka igen utan ett betydligt bredare samråd.
UEFA, Concacaf och AFC visade att de tillsammans kan stoppa även ett projekt som stöds av FIFA:s president. Det var ett tydligt besked om att fotbollens kommersiella värde inte enbart kontrolleras från FIFA:s huvudkontor.
Infantino kan fördela pengar och bygga majoriteter bland medlemsförbunden. Men utan Europas spelare och marknader, Nordamerikas kommersiella tyngd och Asiens stöd finns ingen global VM-verksamhet att sälja.