Sverige och övriga Norden har fått nog av Gianni Infantino. De sex nordiska fotbollsförbunden meddelade den 23 augusti gemensamt att de inte längre har förtroende för FIFA-presidenten. Beskedet förstärker en snabbt växande internationell front mot Infantino inför presidentvalet 2027.

Sverige, Danmark, Finland, Norge, Island och Färöarna står nu enade i kritiken mot FIFA:s ledning. Efter ett nordiskt möte i Helsingfors gick förbunden ut med ett gemensamt uttalande där de riktar hård kritik mot hur FIFA styrs och stöder kravet på en oberoende granskning av den stoppade planen att öppna delar av organisationens kommersiella verksamhet för privata investerare.

Markeringen är större än ännu ett kritiskt uttalande från europeisk fotboll. UEFA, AFC och Concacaf befinner sig redan i öppen konflikt med FIFA-ledningen. Tillsammans representerar de tre konfederationerna 136 av FIFA:s 211 medlemsländer.

Det betyder inte att Infantino redan har förlorat 136 röster inför valet. Men för första gången på länge finns en tydlig internationell koalition som på allvar kan hota hans maktställning.

Hela Norden säger nej till Infantino

Den nordiska linjen är ovanligt tydlig.

I det gemensamma uttalandet slår förbunden fast att de inte längre har förtroende för Gianni Infantino som FIFA-president. De uttrycker också oro över FIFA:s styrning och efterlyser större transparens, bättre maktdelning och tydligare ansvar inom organisationen.

Norden ställer sig samtidigt bakom den kritik som kommit från UEFA, Asiatiska fotbollsförbundet AFC och nord- och centralamerikanska Concacaf.

Norge har gått längst i sin kritik. NFF-presidenten Lise Klaveness har öppet sagt att Infantino bör avgå.

Även Sverige hade redan före det gemensamma nordiska uttalandet tagit ställning. Svenska Fotbollförbundet meddelade den 3 augusti att styrelsen saknar förtroende för Infantino och inte tänker stödja honom i presidentvalet 2027.

SvFF har dessutom signalerat att man vill arbeta tillsammans med andra förbund för att få fram en alternativ kandidat.

Det nya är därför inte att Sverige säger nej. Det nya är att de nordiska förbunden nu agerar tillsammans.

Här är frågan som startade den senaste FIFA-krisen

Bakom den senaste förtroendekrisen finns FIFA:s planerade kommersiella projekt FIFA Forward Enterprise, FFE.

Tanken var att samla stora delar av FIFA:s kommersiella verksamhet i en struktur som bland annat skulle hantera tv-rättigheter, sponsring, licenser, biljetter och andra intäkter.

FIFA övervägde att ta in upp till omkring 4,2 miljarder dollar från externa investerare genom försäljning av minoritetsandelar. Projektet skulle enligt FIFA kunna ge betydligt större ekonomiska resurser till medlemsförbunden.

Motståndet handlade dock inte bara om privata pengar i fotbollen.

Kritikerna reagerade framför allt på processen.

Stora delar av fotbollsvärlden ansåg att ett beslut med mycket långtgående konsekvenser höll på att drivas igenom utan tillräcklig insyn, debatt och möjlighet för förbunden att granska konstruktionen.

Planen drogs tillbaka den 31 juli efter kraftigt motstånd.

Men där tog inte frågan slut.

UEFA, AFC och Concacaf har därefter krävt en helt oberoende utredning av hur processen kunde drivas så långt. De nordiska förbunden ställer sig bakom kravet.

I sitt uttalande kräver Norden dessutom garantier för att FIFA inte på nytt ska försöka öppna styrningen av organisationen eller dess tävlingar för privat ägande utan ordentlig demokratisk kontroll.

Den som vill läsa hela den gemensamma nordiska deklarationen kan göra det hos Norges Fotballforbund.

Tre av sex maktblock står mot FIFA-presidenten

FIFA består av 211 nationella medlemsförbund fördelade på sex kontinentala konfederationer.

Tre av dessa står nu på ledningsnivå i hård konflikt med Infantino:

Konfederation	Område	Medlemsförbund	Läget
UEFA	Europa	55	Kritisk mot Infantino
AFC	Asien	47	Kritisk mot Infantino
Concacaf	Nord- och Centralamerika samt Karibien	41	Kritisk mot Infantino
CAF	Afrika	54	Infantino har fortsatt starkt stöd
CONMEBOL	Sydamerika	10	Stödjer fortsatt Infantino
OFC	Oceanien	11	Mer splittrad bild

UEFA, AFC och Concacaf omfattar tillsammans 136 nationella förbund.

Det är klart fler än de 106 röster som normalt krävs för att få majoritet om samtliga 211 medlemsförbund deltar i ett FIFA-val.

Men den uträkningen är missvisande om den används som en prognos.

136 medlemsländer betyder inte 136 röster mot Infantino

FIFA:s president väljs av de nationella förbunden.

Varje land har en röst.

Konfederationerna kan sätta politisk press och rekommendera en linje, men de kan inte tvinga sina medlemmar att rösta på ett visst sätt.

Det finns redan exempel på sprickor.

Mexiko har fortsatt att stöda Infantino trots Concacafs kritik. Även inom AFC finns medlemsländer som fortfarande står bakom honom.

På samma sätt är stödet inom Afrika och Sydamerika inte nödvändigtvis fullständigt.

Det är därför mer korrekt att beskriva läget som en internationell maktkamp än att påstå att Infantino redan saknar majoritet.

Hurbra har tidigare gått igenom vilka länder som stöder Infantino och vilka som säger nej inför FIFA-valet 2027.

Sverige vill se en motkandidat

En avgörande fråga återstår för Infantinos motståndare.

Vem ska utmana honom?

Infantino väntas fortfarande ställa upp för en ny period när FIFA håller presidentval i Rabat den 18 mars 2027.

Deadline för kandidater är den 18 november 2026.

Svenska Fotbollförbundet har redan slagit fast att Sverige vill arbeta tillsammans med UEFA och andra medlemsförbund för att få fram ett alternativ.

UEFA-presidenten Aleksander Čeferin har samtidigt sagt att han själv inte tänker kandidera.

Han räknar däremot med att Infantino kan få en utmanare om presidenten väljer att sitta kvar.

Det blir sannolikt den viktigaste frågan under hösten.

Kritiken mot Infantino är nu tillräckligt stor för att skapa ett politiskt problem. Men utan en kandidat som kan samla missnöjda förbund riskerar motståndet att förbli just missnöje.

Kan Infantino tvingas bort före valet?

Det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att pressen kulminerar redan före mars 2027.

Enligt FIFA:s stadgar kan en extra kongress begäras om minst 20 procent av medlemsförbunden kräver det.

Med 211 medlemsländer innebär det att 43 förbund räcker.

UEFA har ensamt 55 medlemmar.

AFC har 47.

De politiska förutsättningarna för att samla tillräckligt många förbund finns alltså.

Däremot saknar FIFA ett enkelt och välbeprövat system där en sittande president kan avsättas genom en vanlig misstroendeomröstning. Organisationens regelverk har aldrig testats på det sättet mot en president i Infantinos position.

Det gör presidentvalet 2027 till den tydligaste vägen för oppositionen.

Affären som kan avgöra hans framtid

Det är svårt att förstå den senaste konflikten utan att se hur FFE-affären förändrade situationen.

Infantino har tidigare kunnat överleva omfattande kritik därför att han samtidigt behållit mycket starkt stöd bland ett stort antal nationella förbund.

FIFA:s ekonomiska modell är en viktig del av förklaringen. Organisationens pengar fördelas i stor omfattning till medlemsländer genom utvecklingsprogram, vilket har gjort relationen mellan FIFA-ledningen och många mindre förbund mycket stark.

FFE-planen berörde just den kommersiella motor som finansierar systemet.

När frågan dessutom handlade om privata investerare, flera miljarder dollar och hur stora delar av FIFA:s framtida intäkter skulle organiseras blev konflikten betydligt större än en vanlig intern maktstrid.

Hurbra har tidigare förklarat varför FIFA stoppade den planerade kommersiella affären.

Infantinos ställning är pressad – men inte ohållbar ännu

Det vore för tidigt att räkna ut Gianni Infantino.

Han har fortfarande starka maktbaser, framför allt i Afrika och Sydamerika, och det finns förbund inom både Asien och Nordamerika som inte följer sina konfederationers kritiska linje.

Men situationen har förändrats snabbt.

Tre av sex kontinentala konfederationer står nu i öppen konflikt med FIFA-ledningen. Hela Norden har tappat förtroendet. Sverige tänker inte rösta på Infantino. Norge vill se honom avgå. Flera förbund efterlyser en motkandidat och en oberoende utredning av FFE-affären.

Infantino går därför inte längre mot ett självklart och bekvämt omval.

Den stora frågan inför den 18 november är om oppositionen lyckas göra två saker samtidigt: hitta en trovärdig kandidat och omvandla konfederationernas kritik till faktiska röster från de nationella förbunden.

Lyckas man med det kan FIFA-valet den 18 mars 2027 bli den första verkliga prövningen av Infantinos grepp om världsfotbollen på många år.