Konflikten om en möjlig rödgrön regering hårdnar mindre än två veckor före valet. Socialdemokraten Lawen Redar kräver att Vänsterpartiet släpper sitt krav på ministerposter och säger att det saknas förtroende för V som regeringsparti. Samtidigt visar de senaste opinionssiffrorna varför frågan blir svår för Magdalena Andersson att komma runt: V och Centerpartiet kan båda behövas efter valet, men deras krav på nästa regering går inte ihop.

Socialdemokraterna skärper nu tonen mot Vänsterpartiet i regeringsfrågan.

Lawen Redar, som sitter i Socialdemokraternas partistyrelse och är en av partiets mer profilerade företrädare under valrörelsen, anklagar V för att sabotera möjligheterna till ett maktskifte genom kravet på egna ministerposter.

– Det finns inget förtroende för dem i regering, säger hon till Aftonbladet.

Hon uppmanar samtidigt V att ”släppa sin önskelista”.

Utspelet kommer när bara elva dagar återstår till riksdagsvalet den 13 september och blottlägger det problem som kan bli avgörande om oppositionen får flest mandat: Socialdemokraterna kan behöva stöd från både Vänsterpartiet och Centerpartiet, samtidigt som de två partierna har satt upp direkt motstridiga villkor för nästa regering.

Redar: V kan samarbeta utan att få ministrar

Lawen Redars kritik handlar inte om att Socialdemokraterna skulle vägra samarbeta med Vänsterpartiet i alla frågor.

Tvärtom pekar hon på områden där partierna står nära varandra, bland annat pensioner, karensavdrag och läkemedelskostnader.

Det hon ifrågasätter är V:s förmåga att sitta i själva regeringen.

Redar hänvisar bland annat till de interna problem som Vänsterpartiet haft under valåret och uppmärksammade fall där företrädare uttryckt stöd för eller haft kontakter med personer och organisationer som väckt kraftig kritik.

Hurbra har tidigare kartlagt striderna kring Vänsterpartiets företrädare och uppmärksammade uttalanden.

Budskapet från Redar är i praktiken att V kan få politiskt inflytande genom förhandlingar men inte automatiskt ska få ministerposter för att partiets mandat behövs.

Det är precis den modellen Vänsterpartiet har bestämt sig för att inte acceptera.

V: Vi tänker inte bara vara stödparti

Vänsterpartiet har inför valet skärpt sitt krav på regeringsmedverkan.

I partiets egen valplattform står att V inte ska stödja eller släppa fram en regering där partiet självt inte ingår, om V:s mandat är nödvändiga för att regeringen ska kunna bildas.

Partiets förstahandsalternativ är en regering tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

V utesluter däremot inte samarbete med Centerpartiet i riksdagen.

Problemet är att Centerpartiet utesluter Vänsterpartiet från regeringen.

Efter Redars angrepp svarar V:s ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson med att Socialdemokraterna blivit ”alltmer desperata”.

V:s argument är att en regering som försöker förena Socialdemokraterna med Centerpartiet riskerar att bli så politiskt splittrad att stora delar av den vänsterpolitik som S går till val på inte kan genomföras.

V och C kräver saker som inte går att förena

Det är här regeringsfrågan blir mer än ett vanligt gräl mellan partier i samma tänkbara regeringsunderlag.

Vänsterpartiet säger:

Behövs våra mandat ska vi sitta i regeringen.

Centerpartiet säger i praktiken:

Vänsterpartiet ska inte sitta i regeringen.

Båda kraven kan inte uppfyllas samtidigt.

Centerpartiet har i stället lanserat ett eget mittenalternativ med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Partiet vill hålla både V och Sverigedemokraterna utanför regeringsmakten.

Men inte heller den lösningen är okomplicerad.

Kristdemokraternas Ebba Busch har nu sagt att KD är berett att rösta nej till Magdalena Andersson även om följden skulle bli en utdragen regeringskris och i förlängningen extra val, så länge Sverige inte befinner sig i någon exceptionell krissituation.

Centerpartiets önskade regering saknar alltså i nuläget stöd från ett av de partier som förväntas ingå i den.

Nya Novusmätningen gör konflikten ännu viktigare

Den senaste väljarbarometern från Novus visar varför Socialdemokraterna inte enkelt kan välja bort både V och C.

I mätningen får Socialdemokraterna 25,8 procent, Vänsterpartiet 8,4 och Centerpartiet 8,3 procent.

Samtidigt får Miljöpartiet 6,0 procent.

Tillsammans samlar S, V, MP och C 50,3 procent, medan Tidöpartierna når 47,7.

I Novus mandatberäkning får V och C dessutom exakt lika många mandat: 31 vardera.

Det leder till en ovanligt tydlig parlamentarisk låsning.

S, V och MP skulle tillsammans få 155 mandat.

S, C och MP skulle också få 155.

Ingen av de kombinationerna når de 175 mandat som krävs för egen majoritet.

Först när både V och C räknas in får oppositionssidan en tydlig majoritet.

Samtidigt är det just dessa två partier som ställer de mest oförenliga kraven.

Andersson vägrar fortfarande stänga dörren helt

Trots Redars hårda ord har Socialdemokraterna ännu inte formellt beslutat att Vänsterpartiet inte kan ingå i en regering.

Magdalena Andersson har konsekvent undvikit ett definitivt besked om exakt vilka partier hon vill regera tillsammans med efter valet.

Däremot har tonen mot V blivit tydligt hårdare.

Andersson har ifrågasatt om Nooshi Dadgostar skulle vara en lämplig minister och sagt att Vänsterpartiet har ”en lång resa kvar” innan regeringsmedverkan kan bli aktuell.

Skillnaden är viktig.

Lawen Redar säger öppet att det saknas förtroende för V i regering.

Magdalena Andersson har fortfarande inte gjort samma formulering till ett formellt socialdemokratiskt veto.

Det ger S manöverutrymme efter valet.

Men ju hårdare konflikten blir före den 13 september, desto större blir också det politiska priset för att senare backa.

Dadgostar har samtidigt öppnat en bakdörr

Vänsterpartiets position är inte heller helt så låst som partiets valplattform kan ge intryck av.

När Nooshi Dadgostar nyligen fick frågan om V skulle kunna fälla en regering ledd av Magdalena Andersson svarade hon:

– Det kommer vi förstås inte att göra.

V har efteråt betonat att kravet på regeringsmedverkan fortfarande gäller.

Men beskedet visar att partiet åtminstone lämnar ett visst utrymme för förhandling.

Det spelar stor roll i det svenska parlamentariska systemet.

En statsminister behöver inte få 175 röster för sig i riksdagen. Det räcker att färre än 175 ledamöter aktivt röstar nej.

Ett parti kan därmed släppa fram en regering genom att avstå från att rösta emot den.

Det betyder att ett hårt krav före valet inte automatiskt behöver leda till att en regering faller efter valet.

Det betyder också att mycket av dagens retorik kan komma att testas mot en helt annan verklighet när mandatfördelningen är känd.

S och C bråkar redan om politiken

Regeringsformen är inte den enda konflikten.

Socialdemokraterna och Centerpartiet står också långt ifrån varandra i flera ekonomiska frågor.

Ett konkret exempel är karensavdraget.

S går till val på att slopa det, medan C har varnat för att gå i opposition om reformen finansieras genom högre kostnader för företagen.

Centerpartiet har därefter öppnat för förhandling om en annan finansiering går att hitta.

Hurbra har tidigare skrivit om konflikten mellan S och C om karensavdraget.

Skillnaden mot regeringsfrågan är att sådana ekonomiska konflikter fortfarande går att förhandla om.

Det går att ändra finansiering, kompromissa om nivåer eller skjuta på reformer.

Det är betydligt svårare att kompromissa om frågan om ett parti faktiskt ska sitta i regeringen eller inte.

Någon kan tvingas bryta sin röda linje

Magdalena Anderssons problem efter en eventuell rödgrön valseger är därför inte bara att samla flest mandat.

Hon måste också hitta en regeringsmodell som de partier vars mandat krävs faktiskt accepterar.

Hurbra:s genomgång av regeringsalternativen efter valet visar flera matematiskt möjliga kombinationer, men dagens konflikt visar varför mandaträkningen bara är första steget.

Om dagens opinionsläge står sig kan Vänsterpartiet bli för stort för att ignoreras.

Centerpartiet kan samtidigt bli precis lika viktigt.

Och Socialdemokraterna går mot valet med ett betydligt svagare väljarstöd än partiet hade hoppats på tidigare under året.

Magdalena Andersson har själv konstaterat att hon sett politiska röda linjer både komma och gå.

Det kan bli den viktigaste ledtråden till vad som händer efter den 13 september.

För om oppositionen vinner valet men mandatfördelningen liknar dagens mätningar måste sannolikt någon ändra sig.

V måste acceptera en regering utan V.

C måste acceptera V-ministrar.

KD måste öppna för Magdalena Andersson.

Eller så måste Socialdemokraterna hitta en regeringslösning som i dag inte finns på bordet.

Det är därför Lawen Redars attack mot V är större än ännu ett hårt utspel i valrörelsen.

Den går rakt in i den fråga som kan avgöra vem som faktiskt kan bilda regering efter valet.