USA har genomfört en ny våg av militära attacker mot mål inne i Iran. Angreppen riktades enligt den amerikanska militären mot Irans revolutionsgarde och kommer efter bara några dagar av nya direkta sammandrabbningar mellan länderna. Iran lovar vedergällning samtidigt som oljepriset stiger och oron växer för att Hormuzsundet ska dras ännu djupare in i konflikten.

De amerikanska attackerna inleddes under tisdagen den 1 september och riktades enligt USA mot mål kopplade till Irans revolutionsgarde, IRGC.

USA:s militär motiverar operationen med iranska försök att angripa kommersiell sjöfart och amerikanska styrkor i området kring Hormuzsundet.

Explosioner har rapporterats från flera platser längs Irans sydkust, bland annat kring Qeshm, Bandar Abbas och Chabahar. Någon fullständig offentlig amerikansk mållista eller samlad skadebedömning fanns inte när attackerna genomfördes.

Irans svar kom snabbt i form av nya hot om vedergällning.

Revolutionsgardet har varnat för att amerikanska baser och andra amerikanska intressen i regionen kan bli mål om attackerna fortsätter.

Det innebär att risken för ännu en vedergällningsspiral mellan USA och Iran nu har ökat kraftigt.

En månads paus är över

Den nya attackvågen kommer efter en period på ungefär en månad utan större amerikanska anfall inne i Iran.

Men själva pausen bröts redan söndagen den 30 augusti.

Då genomförde USA ett begränsat angrepp mot iranska mål på Larak Island nära Hormuzsundet. Washington uppgav att operationen riktades mot verksamhet kopplad till raketer och sjöminor som kunde hota internationell sjöfart.

Iran svarade därefter med att avfyra åtta robotar mot amerikanska mål i Jordanien.

Jordanien uppgav att robotarna stoppades.

Bara två dagar senare följde USA upp med betydligt bredare attacker inne i Iran.

Det är därför utvecklingen den 1 september är viktigare än bara ännu ett enskilt amerikanskt angrepp.

På bara några dygn har USA och Iran återgått till direkta militära attacker mot varandra efter en period där konflikten varit mindre intensiv.

Trump varnar Iran för att slå tillbaka

Donald Trump har beskrivit de senaste attackerna som ett svar på iranska hot mot både amerikansk militär och den kommersiella sjöfarten.

USA anklagar bland annat Iran för försök att föra ut sjöminor i Hormuzsundet.

Trump har samtidigt varnat Iran för att svara på attackerna.

Budskapet från Washington är att ytterligare iranska angrepp mot amerikanska styrkor kan leda till betydligt hårdare amerikanska attacker.

Iran signalerar samtidigt motsatsen.

Företrädare för revolutionsgardet har sagt att USA kommer att få ångra operationen och att amerikanska intressen i Mellanöstern kan bli mål.

USA har ett stort antal militära installationer i regionen. Hurbra har tidigare gått igenom var USA har sina viktigaste militärbaser i Mellanöstern.

Det innebär att en iransk vedergällning inte nödvändigtvis behöver riktas direkt mot amerikanskt territorium eller amerikanska styrkor inne i Iran.

Amerikanska baser i bland annat Gulfområdet och Jordanien ligger geografiskt betydligt närmare.

Tankfartyg har redan attackerats

Det nya militära läget sammanfaller med en kraftigt försämrad säkerhet för den internationella sjöfarten.

Två stora tankfartyg med saudisk råolja attackerades sent den 31 augusti när de lämnade Hormuzsundet utanför Oman.

Fartygen Sidr och Senegal Prosperity hade vardera omkring två miljoner fat olja ombord.

Ingen i besättningarna rapporterades ha skadats.

Det är däremot ännu inte klarlagt vem som låg bakom attackerna.

Det är en viktig skillnad.

Att attackerna sker samtidigt som USA och Iran angriper varandra gör dem politiskt och ekonomiskt betydelsefulla, men det finns inte tillräckligt underlag för att slå fast att Iran genomförde dem.

Själva osäkerheten kan ändå påverka marknaden.

Rederier, försäkringsbolag och energiföretag behöver inte veta exakt vem som attackerar ett fartyg för att börja behandla området som farligare.

Hormuz är konfliktens ekonomiska nerv

Hormuzsundet är en av världsekonomins viktigaste transportleder.

Normalt passerar omkring 20 miljoner fat olja och oljeprodukter genom sundet varje dag.

Det motsvarar ungefär en femtedel av världens oljekonsumtion och omkring en fjärdedel av den internationella sjöburna oljehandeln.

Även en stor del av världens handel med flytande naturgas, LNG, passerar genom samma område.

Qatar är särskilt beroende av Hormuz för sin LNG-export.

Det gör att en militär konflikt i området snabbt kan påverka betydligt fler länder än USA och Iran.

Saudiarabien och Förenade arabemiraten har alternativa oljeledningar som gör det möjligt att transportera en del olja utan att gå genom Hormuz.

Kapaciteten räcker däremot inte för att ersätta all handel som normalt går sjövägen.

Hurbra har tidigare förklarat hur Iran skulle kunna störa eller försöka stänga Hormuzsundet.

Fartygstrafiken har redan minskat kraftigt

Problemet är inte längre bara teoretiskt.

Fartygstrafiken genom sundet har redan sjunkit kraftigt.

Under måndagen registrerades endast fem råvarufartyg genom Hormuz, jämfört med ett genomsnitt på omkring 14 under de föregående tio dagarna.

Statistiken fångar inte alla fartyg eftersom vissa kan stänga av sina transpondrar.

Men riktningen är tydlig.

Rederier har blivit betydligt mer försiktiga med att skicka fartyg genom området.

Det kan i sin tur leda till högre försäkringskostnader, längre transportvägar och högre priser på både energi och transporter.

Oljepriset steg nästan fyra procent

Marknaden reagerade snabbt på tisdagens eskalering.

Brentoljan steg omkring 3,8 procent till strax under 94 dollar per fat.

Den amerikanska WTI-oljan steg samtidigt drygt fyra procent till omkring 89 dollar.

Prisreaktionen beror inte bara på själva attackerna.

Den speglar framför allt risken för att konflikten ska börja påverka oljeexporten från hela Persiska viken.

Om tankfartyg inte vågar gå genom Hormuz eller om trafiken stoppas under längre perioder skulle marknaden förlora betydligt större volymer än Irans egen export.

Det är därför även begränsade incidenter i området kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Vad betyder det för Sverige?

Sverige importerar inte råolja direkt från Mellanöstern i någon större omfattning.

Det betyder däremot inte att Sverige är skyddat mot utvecklingen.

Svenska drivmedelspriser påverkas av internationella olje- och produktmarknader.

Om oljepriset stiger kraftigt globalt kan svenska bensin- och dieselpriser följa efter även om den faktiska oljan som används i Sverige kommer från andra delar av världen.

Samma sak gäller transporter.

Dyrare fartygsfrakter, flygbränsle och diesel kan successivt påverka kostnader för företag och handel.

En längre energikris kan även göra inflationsbekämpningen svårare för centralbanker.

För svenska hushåll är därför den mest realistiska risken inte en omedelbar fysisk brist på bensin eller diesel.

Det handlar i första hand om högre världsmarknadspriser som sedan letar sig in i svenska priser.

Tre vägar mot en större konflikt

Det finns framför allt tre utvecklingar som snabbt skulle kunna föra konflikten till en ny nivå.

Iran attackerar amerikanska baser

Iran har redan visat att amerikanska baser i regionen kan bli mål.

Om ett nytt iranskt robot- eller drönarangrepp orsakar amerikanska dödsfall ökar sannolikheten kraftigt för en ny amerikansk vedergällning.

Det har hänt tidigare.

I juli genomförde USA stora attacker efter att amerikanska soldater dödats i Jordanien. Hurbra har tidigare beskrivit de amerikanska attackerna mot Iran den 19 juli.

Hormuz dras in på allvar

Den andra stora risken är att Iran försöker stoppa eller kraftigt begränsa sjöfarten.

Det behöver inte innebära att hela sundet stängs permanent.

Sjöminor, robotattacker, drönare eller attacker mot enskilda tankfartyg kan räcka för att göra transporterna betydligt dyrare och mer riskfyllda.

USA angriper Iran i större skala

Den tredje risken är att USA går från riktade attacker mot revolutionsgardet till betydligt större militära operationer.

Trump har redan signalerat att ett nytt iranskt svar kan mötas av hårdare amerikanska anfall.

Ett sådant läge skulle snabbt kunna dra in fler iranska militärbaser, luftförsvar och energianläggningar i konflikten.

Diplomatin är inte helt död

Samtidigt finns fortfarande en diplomatisk väg.

Tidigare under tisdagen sade Irans president Masoud Pezeshkian att Iran är berett att återgå till interimsöverenskommelsen från juni om USA också uppfyller sina åtaganden.

Det beskedet kom bara timmar innan de nya amerikanska attackerna.

Situationen är därför ovanligt motsägelsefull.

USA och Iran fortsätter att tala om möjliga överenskommelser samtidigt som de genomför eller hotar med militära angrepp mot varandra.

Den amerikanska militären har beskrivit de senaste attackerna och motiven bakom dem i CENTCOM:s officiella besked.

Nästa iranska drag kan avgöra

Den stora frågan efter den 1 september är därför inte bara hur omfattande de amerikanska attackerna var.

Det avgörande blir vad Iran gör härnäst.

Om Teheran nöjer sig med begränsade eller symboliska svar kan båda sidor fortfarande försöka bromsa konflikten.

Om Iran däremot angriper amerikanska baser, amerikanska fartyg eller energiinfrastruktur i Gulfområdet ökar sannolikheten snabbt för ännu större amerikanska attacker.

Och ju mer Hormuzsundet dras in i konflikten, desto större blir konsekvenserna för resten av världen.

Efter ungefär en månads relativ militär paus har USA och Iran återigen börjat angripa varandra direkt.

På bara några dygn har konflikten gått från ett begränsat amerikanskt anfall till robotbeskjutning mot amerikanska mål och därefter en ny amerikansk attackvåg inne i Iran.

Det är den kedjan som gör läget betydligt farligare än det var för bara några dagar sedan.