Två amerikanska militärer har dödats och en tredje saknas efter en iransk attack mot amerikanska och allierade styrkor i Jordanien. USA svarade under natten till söndagen med en ny omfattande attackvåg mot Iran – denna gång uttryckligen riktad mot delar av revolutionsgardet som Washington håller ansvariga för dödsfallen.

Det gör den senaste amerikanska insatsen mer än bara ännu en natt i striden om Hormuzsundet. USA har gått från att främst angripa iranska robotar, drönare och kustförsvar till att också genomföra uttalad militär vedergällning.

Detta hände under natten

Den amerikanska operationen inleddes vid midnatt svensk tid natten till söndagen den 19 juli och pågick i omkring fem och en halv timme.

Enligt USA:s militärkommando Centcom angreps bland annat:

• kustövervakningsanläggningar,
• iranskt luftvärn,
• marin militär kapacitet,
• lager för robotar och drönare,
• styrkor ur Irans revolutionsgarde.

Det var den åttonde natten i rad med amerikanska attacker mot Iran. Det nya var att USA tydligt kopplade delar av insatsen till de dödade militärerna i Jordanien och beskrev attackerna som ett straff mot de iranska styrkor som anses ha genomfört angreppet.

Iranska medier rapporterade samtidigt explosioner eller amerikanska attacker nära Sirik på Irans sydkust, ön Qeshm i Hormuzsundet och Shadegan i Khuzestan. USA har inte offentliggjort någon fullständig lista över anläggningar eller exakta platser som träffades.

Vid lunchtid på söndagen fanns heller inga säkra uppgifter om dödade i den senaste amerikanska attackvågen.

Två amerikanska militärer dödades – en saknas

Attacken i Jordanien genomfördes på fredagen med iranska ballistiska robotar och drönare, enligt den amerikanska militären.

Två amerikanska militärer dödades. En tredje militär saknas fortfarande. Fyra skadade fördes till sjukhus men har senare kunnat skrivas ut, medan ytterligare personer med lindrigare skador har återgått i tjänst.

USA har inte offentliggjort de dödas identiteter eller den exakta plats där attacken träffade. Iranska medier har pekat ut flygbasen Al Azraq och hävdat att amerikanska flygplan förstördes, men de uppgifterna har inte kunnat bekräftas oberoende.

Sedan kriget började har totalt 16 amerikanska militärer dödats och fler än 430 skadats, enligt amerikanska uppgifter.

Iranska myndigheter uppger i sin tur att minst 50 personer har dödats och över 500 skadats i amerikanska attacker under de senaste tre veckorna. De iranska totalsiffrorna är inte oberoende verifierade.

Därför är den senaste attacken annorlunda

USA har under de föregående nätterna främst beskrivit sina attacker som ett försök att slå ut Irans förmåga att hota amerikanska baser och internationell sjöfart.

Robotlager, drönaranläggningar, luftvärn, marin övervakning och kustförsvar har varit återkommande mål. Den linjen fortsatte även under söndagsnatten.

Men dödsfallen i Jordanien har lagt till ett nytt mål: att direkt straffa de förband inom revolutionsgardet som USA håller ansvariga.

Det förändrar konfliktens logik. När amerikanska militärer dödas blir det politiskt betydligt svårare för Washington att hålla svaret begränsat till militära anläggningar kopplade till sjöfart eller robotförsvar.

Ett begränsat svar hade kunnat uppfattas som att Iran kan döda amerikansk personal utan att riskera en tydligt högre kostnad. USA försöker därför återupprätta avskräckningen genom att visa att dödliga attacker kommer att mötas av riktade angrepp mot revolutionsgardet.

Samtidigt skapar det en ny risk. Iran kan känna sig tvingat att svara på attackerna mot revolutionsgardet, vilket i sin tur kan utlösa ännu större amerikanska attacker.

Den tidigare attackvågen den 16 juli finns sammanfattad i HurBras genomgång av USA:s attacker mot Iran.

Iran angriper USA genom Gulfstaterna

Konflikten utspelar sig inte bara i Iran eller till havs. Amerikanska baser och militära anläggningar finns i flera länder runt Persiska viken, vilket gör även dessa länder till möjliga mål.

Iran har under den senaste eskaleringen riktat eller uppges ha riktat robotar och drönare mot amerikanska eller regionala mål i:

• Jordanien,
• Kuwait,
• Bahrain,
• Qatar,
• Saudiarabien.

Kuwait har bekräftat att robotar och drönare bekämpats av luftförsvaret. En oljeanläggning har skadats och både räddningspersonal och oljearbetare har rapporterats skadade.

I Qatar sköts en robot ned och ett barn skadades av splitter. Bahrain har också aktiverat sitt luftförsvar efter nya larm.

Iranska medier har dessutom hävdat att amerikanska flygplan, radarstationer och militära anläggningar har förstörts. De mer långtgående skadeuppgifterna är inte bekräftade.

Förenade arabemiraten hade vid lunchtid på söndagen inte träffats i den senaste attackvågen. En iransk nyhetsbyrå nära revolutionsgardet har däremot hotat flygplatserna i Dubai och Abu Dhabi samt hamnarna i Fujairah och Jebel Ali.

USA:s militära närvaro i regionen och placeringen av baserna förklaras närmare i artikeln om amerikanska baser i Mellanöstern.

Nästan inget återstår av vapenvilan

Det interimsavtal som slöts i juni skulle innebära ett stopp för militära operationer, återöppnad trafik genom Hormuzsundet och en gradvis avveckling av den amerikanska blockaden.

Avtalet skulle också ge tillfälliga lättnader för Irans oljeexport och öppna för fortsatta förhandlingar om ett mer permanent avtal.

Nästan samtliga centrala delar är nu satta ur spel.

USA och Iran genomför dagliga attacker mot varandra. USA återinförde blockaden mot trafik till och från iranska hamnar den 14 juli. Tidigare lättnader för Irans oljeexport har dragits tillbaka och något nytt datum för förhandlingar finns inte.

Iran har dessutom sagt att landet suspenderar sina åtaganden.

Det är därför mer korrekt att beskriva vapenvilan som kollapsad i praktiken än att säga att söndagens attacker ensamma bröt ett fungerande avtal. Den hade redan upphört att fungera innan de amerikanska militärerna dödades i Jordanien.

Risken för regionalt krig har ökat

USA har en överlägsen konventionell militär kapacitet. Iran har däremot möjlighet att sprida kostnaderna över stora delar av regionen.

Landet behöver inte besegra USA militärt för att göra kriget mycket dyrt. Angrepp mot amerikanska baser, oljeanläggningar, hamnar, flygplatser, kraftverk och avsaltningsanläggningar kan påverka länder som själva försöker undvika att bli direkt indragna.

De tydligaste vägarna till ett större regionalt krig är nu:

• fler dödade amerikanska militärer,
• en attack som dödar många civila i ett Gulfstat,
• träffar mot större olje- eller vattenanläggningar,
• ett sänkt handelsfartyg med många döda,
• iranska attacker mot Saudiarabien eller Förenade arabemiraten,
• en amerikansk attack mot högre iranska befäl eller central samhällsinfrastruktur.

Gulfstaternas luftförsvar kan skjuta ned många robotar och drönare, men varje bekämpning innebär också risk för splitter och felträffar över tätbefolkade områden.

Ett enda angrepp som träffar fel land eller orsakar fler dödsfall än avsett kan tvinga fram ett militärt svar som ingen av sidorna ursprungligen planerat.

Hormuzsundet kan göra kriget dyrt för hela världen

Omkring en femtedel av världens oljeförbrukning passerade före kriget genom Hormuzsundet. Även en stor del av världshandeln med flytande naturgas går genom samma smala farled, framför allt från Qatar.

USA:s senaste mål visar att striden om sundet fortfarande är central. Attackerna mot kustövervakning, marin kapacitet och robotlager ska försvaga Irans möjlighet att kontrollera eller hota fartygstrafiken.

Saudiarabien och Förenade arabemiraten har pipelines som kan leda delar av exporten runt Hormuz. Den möjliga reservkapaciteten är däremot betydligt mindre än de nästan 20 miljoner fat olja och oljeprodukter som normalt passerade genom sundet varje dag.

Iran, Irak, Kuwait, Qatar och Bahrain är dessutom starkt beroende av sjövägen.

Oljepriserna steg kraftigt redan före helgen. Vid fredagens stängning hade Brentoljan stigit till 88,10 dollar per fat och den amerikanska WTI-oljan till 82,49 dollar. Båda priserna hade ökat med omkring 16 procent under veckan.

De priserna är fredagens stängningskurser, inte aktuella söndagspriser när marknaden är stängd.

En längre störning i Hormuz kan få en tydlig kedjeeffekt:

Färre fartyg och dyrare försäkringar minskar olje- och gasflödena. Det höjer energi- och transportkostnaderna, vilket kan driva upp inflationen och samtidigt försvaga konsumtion och ekonomisk tillväxt.

Hur långt Iran faktiskt kan gå i ett försök att stoppa trafiken förklaras i HurBras guide om Iran kan stänga Hormuzsundet.

USA:s senaste attackvåg visar därför två saker samtidigt. Washington vill straffa Iran för de dödade militärerna, men försöker också fortsätta slå sönder den kapacitet som kan användas mot oljehandeln.

Nästa avgörande punkt blir om Iran lyckas orsaka nya amerikanska dödsfall. Då ökar trycket på USA att bredda attackerna ytterligare – samtidigt som varje nytt svar gör det svårare att återgå till den vapenvila som redan nästan helt har försvunnit.