Donald Trump vill göra Saudiarabiens normalisering med Israel till ett villkor för landets kärnenergiavtal med USA. Problemet är att avtalet redan har undertecknats, att villkoren om urananrikning är oklara och att Saudiarabien kräver framsteg mot en palestinsk stat innan relationen med Israel kan normaliseras.

USA och Saudiarabien undertecknade den 22 juli ett avtal som ska öppna för ett omfattande amerikansk-saudiskt samarbete om civil kärnenergi. Redan dagen efter lade Donald Trump till ett politiskt villkor: Saudiarabien måste ansluta sig till Abrahamavtalen och normalisera relationen med Israel.

Beskedet kan se ut som ännu ett försök att utöka den grupp arabländer som har etablerat diplomatiska relationer med Israel. I praktiken har Trump kopplat samman flera av Mellanösterns svåraste frågor i samma förhandling.

Det handlar om Saudiarabiens kärnenergiprogram, Israels relation till arabvärlden, palestinsk statsbildning, konkurrensen med Iran och risken att känslig kärnteknik sprids i regionen.

Fråga	Läget den 23 juli
Är kärnenergiavtalet undertecknat?	Ja
Har det trätt i kraft?	Nej, kongressens granskning återstår
Finns Israelkravet i avtalstexten?	Inte offentligt bekräftat
Ska Saudiarabien få anrika uran?	Uppgifterna går isär
Har Saudiarabien accepterat Trumps krav?	Inget offentligt besked har kommit

Avtalet är undertecknat men inte färdigt

USA:s energiminister Chris Wright och Saudiarabiens energiminister prins Abdulaziz bin Salman skrev under kärnenergiavtalet den 22 juli.

Det är ett så kallat 123-avtal, vilket krävs för att amerikanska företag ska kunna överföra kärnteknik och kärnmaterial till ett annat land. Avtalet kan bana väg för amerikanska företag att delta när Saudiarabien bygger upp ett civilt kärnenergiprogram.

USA:s energidepartement beskriver det undertecknade avtalet som grunden för ett mångårigt samarbete värt flera miljarder dollar.

Det betyder däremot inte att kärnkraftverk omedelbart kan börja byggas eller att alla tekniska villkor är avgjorda.

Avtalet ska först granskas av den amerikanska kongressen. Ledamöterna får möjlighet att försöka stoppa det, även om det normalt krävs ett mycket starkt politiskt motstånd för att blockera ett avtal som presidenten stöder.

Den fullständiga avtalstexten har inte heller redovisats offentligt. Därför går det ännu inte att säkert avgöra vilka begränsningar som gäller för urananrikning, upparbetning av kärnbränsle och internationella inspektioner.

Trump lade till Israelkravet dagen efter

Dagen efter undertecknandet skrev Trump på Truth Social att avtalet är helt villkorat av att Saudiarabien normaliserar relationen med Israel.

Han krävde att landet ansluter sig till Abrahamavtalen, som slöts under hans första presidentperiod. Förenade arabemiraten, Bahrain och Marocko etablerade då formella relationer med Israel. Sudan skrev också under Abrahamdeklarationen, men landets normaliseringsprocess har aldrig genomförts på samma sätt.

Det anmärkningsvärda är tidpunkten.

Israelkravet presenterades offentligt först efter att de amerikanska och saudiska energiministrarna hade skrivit under kärnenergiavtalet. USA:s officiella presentation av avtalet nämner inte att ett israeliskt-saudiskt närmande är ett juridiskt villkor.

Det är därför oklart om Trumps krav redan finns i den undertecknade texten, om administrationen vill lägga till det under den fortsatta processen eller om det är ett separat politiskt villkor.

Skillnaden är viktig.

Om normaliseringen finns inskriven i avtalet kan Saudiarabien behöva erkänna Israel innan samarbetet genomförs. Om kravet bara är politiskt kan kärnenergiavtalet i stället bli ett förhandlingsverktyg som Trump hotar att hålla inne.

Saudiarabien har ett eget villkor

Trump kräver inte bara att Saudiarabien skriver under ett diplomatiskt dokument. Han kräver att den saudiska ledningen går emot en position som landet har upprepat under flera år.

Saudiarabien har sagt att relationen med Israel inte kan normaliseras utan en trovärdig och oåterkallelig väg mot en palestinsk stat.

Kravet har fått större politisk betydelse efter Gazakriget. Ett saudiskt erkännande av Israel utan konkreta framsteg för palestinierna skulle vara svårt att försvara både i Saudiarabien och i den övriga arabvärlden.

Israels regering har samtidigt motsatt sig att en självständig palestinsk stat upprättas på villkor som Saudiarabien sannolikt skulle kunna acceptera. Premiärminister Benjamin Netanyahu har argumenterat för att Israel måste behålla den övergripande säkerhetskontrollen.

Trump kan därför ha skapat ett villkor som Saudiarabien inte ensamt kan uppfylla.

Riyadh kan inte tvinga den israeliska regeringen att acceptera en palestinsk statsbildning. Israel kan i sin tur motsätta sig att Saudiarabien får tillgång till känslig kärnteknik, särskilt om avtalet inte innehåller ett absolut förbud mot urananrikning.

Uppgifterna om urananrikning går inte ihop

Den största sakliga motsägelsen gäller vad Saudiarabien ska få göra med uran.

Trump skrev att någon anrikning av kärnmaterial inte ska tillåtas. Samtidigt har uppgifter om avtalet pekat mot att Saudiarabien inte accepterat samma hårda begränsningar som Förenade arabemiraten gjorde i sitt kärnenergiavtal med USA.

Förenade arabemiratens avtal innehåller ett tydligt åtagande att inte anrika uran och inte upparbeta använt kärnbränsle. Det brukar beskrivas som den strängaste modellen för amerikanska kärnenergiavtal.

Den saudiska modellen tycks vara mindre tydlig.

En möjlig lösning som har diskuterats är att en eventuell anrikningsanläggning skulle ligga i Saudiarabien men drivas och kontrolleras av amerikanska företag. Innan något sådant kan bli aktuellt skulle USA och Saudiarabien genomföra en gemensam studie.

Det finns ännu inget beslut om att bygga en sådan anläggning. Uppgifterna betyder inte heller att Saudiarabien har fått tillåtelse att tillverka kärnvapen.

Uran kan anrikas till låga nivåer för att användas som bränsle i kärnkraftverk. Samma grundläggande teknik kan dock användas för att nå betydligt högre nivåer som kan ingå i ett kärnvapenprogram.

Därför är kontrollen över tekniken central.

Om Saudiarabien får rätt att anrika uran, även under amerikansk övervakning, blir det en större eftergift än om landet endast får köpa färdigt kärnbränsle från utlandet.

Israel kan också motsätta sig avtalet

Trump presenterar kärnenergiavtalet som ett sätt att få Saudiarabien närmare Israel. Avtalet kan samtidigt skapa oro i Israel.

Flera tidigare israeliska ministrar och regeringschefer har varnat för att saudisk anrikningskapacitet kan starta en regional kärnteknisk kapplöpning.

Saudiarabiens ledning har tidigare signalerat att landet inte tänker acceptera att Iran utvecklar kärnvapen utan att självt skaffa motsvarande kapacitet. Ett civilt kärnenergiprogram är inte ett kärnvapenprogram, men tillgång till anrikning skulle förkorta den tekniska vägen om landets politiska mål förändras i framtiden.

Detta skapar en motsägelse i Trumps upplägg.

Saudiarabien förväntas normalisera relationen med Israel för att få avtalet. Samtidigt kan delar av det israeliska säkerhetsetablissemanget se just avtalet som ett långsiktigt hot.

Iran gör tidpunkten extra känslig

Frågan blir ännu känsligare genom konflikten med Iran.

USA och Israel har under lång tid pekat ut Irans urananrikning som ett allvarligt säkerhetshot. Iran hävdar att landets kärnenergiprogram är civilt, medan USA, Israel och flera andra länder har befarat att kunskapen och materialet kan användas för att utveckla kärnvapen.

Det amerikansk-saudiska avtalet väcker därför en svår fråga: varför ska en amerikansk partner kunna få tillgång till teknik som USA försöker begränsa i Iran?

Programmen och relationerna är inte identiska. Saudiarabien förhandlar öppet med USA om ett reglerat civilt program. Iran har i årtionden varit föremål för sanktioner, konflikter om inspektioner och misstankar om dolda aktiviteter.

Men gränsen blir mindre tydlig om Saudiarabien får anrika uran utan de mest omfattande internationella kontrollsystemen.

Artikeln om varför USA och Iran är fiender visar hur kärnenergifrågan har blivit en del av en betydligt större regional maktkamp. Det nya avtalet kan förstärka den kampen även om Saudiarabiens program förblir civilt.

Saudiarabien vill minska beroendet av olja

Saudiarabien har tydliga ekonomiska skäl att utveckla kärnenergi.

Landet använder stora mängder olja och gas för att producera el, kyla byggnader och driva avsaltningsanläggningar. När energibehovet ökar förbrukas en större del av oljeproduktionen inom landet i stället för att exporteras.

Kärnkraft kan frigöra mer olja och gas för export. Den kan också bidra till Saudiarabiens långsiktiga plan att bredda ekonomin och minska beroendet av råoljeintäkter.

Landet vill dessutom utveckla teknisk kompetens och skapa nya industriella verksamheter. Ett kärnenergiprogram passar in i den större omvandlingen av ekonomin som drivs under kronprins Mohammed bin Salman.

Saudiarabien har därför ett starkt intresse av avtalet även utan kopplingen till Israel.

USA konkurrerar med Kina och Ryssland

Även USA har mer än diplomatiska motiv.

Saudiarabien kan köpa kärnteknik från andra länder om Washington ställer villkor som Riyadh inte accepterar. Kina och Ryssland vill båda sälja reaktorer och bygga långsiktiga energisamarbeten i Mellanöstern.

Ett amerikanskt avtal ger USA större möjlighet att påverka säkerhetskraven, inspektionerna och den tekniska utvecklingen. Det kan samtidigt ge amerikanska företag kontrakt värda tiotals miljarder dollar.

Trump kan alltså inte utan kostnad stoppa avtalet.

Ett sammanbrott skulle kunna leda till att Saudiarabien vänder sig till Kina eller Ryssland, där USA får mindre insyn och inflytande. Det skulle också försvaga relationen mellan Washington och Riyadh.

Den strategiska dragkampen liknar flera andra delar av Trumps kraftsamling mot Iran, där USA försöker kombinera militär press, regionala allianser och ekonomiska avtal.

Trump försöker använda sin största eftergift som betalning

Trumps strategi är i grunden tydlig.

Saudiarabien vill ha amerikansk kärnteknik, säkerhetssamarbete och tillgång till världens största västerländska företag. Trump vill använda dessa eftergifter för att få fram ett historiskt avtal mellan Saudiarabien och Israel.

Ett sådant genombrott skulle vara större än de tidigare Abrahamavtalen. Saudiarabien har en helt annan politisk, ekonomisk och religiös tyngd än Bahrain och Förenade arabemiraten.

Men priset är högre.

Saudiarabien vill ha framsteg mot en palestinsk stat. Israel vill behålla sin säkerhetskontroll och kan motsätta sig saudisk urananrikning. USA vill hindra Kina och Ryssland från att ta över kärnkraftsaffärerna. Kongressen ska granska ett avtal vars fullständiga innehåll ännu inte är känt.

Trump har därmed kopplat sin största möjliga eftergift till sitt största diplomatiska mål. Det kan tvinga fram en större förhandling.

Det kan också låsa hela affären.

Nästa avgörande besked blir Saudiarabiens svar på Israelkravet och offentliggörandet av avtalets tekniska villkor. Fram till dess är det inte klart om Trump har hittat ett sätt att utöka Abrahamavtalen – eller lagt ett villkor som ingen av de andra parterna kan acceptera.