Varför är USA och Iran fiender? Det korta svaret är att relationen har förstörts steg för steg under mer än 70 år.

Det började inte med Donald Trump, kärnprogrammet eller de senaste attackerna vid Hormuzsundet. Konflikten har rötter i olja, kuppolitik, revolution, gisslankris, sanktioner, militär närvaro i Mellanöstern och en djup misstro som överlevt varje försök till avtal.

Det är därför varje ny kris mellan USA och Iran snabbt blir farlig. Den landar inte i ett tomrum. Den landar i en konflikt där båda sidor redan tolkar den andra som ett hot.

Kort svar: därför är USA och Iran fiender

USA och Iran är fiender på grund av en lång kedja av händelser.

USA stödde shahen av Iran efter kuppen mot premiärminister Mohammad Mossadeq 1953. Den islamiska revolutionen 1979 störtade shahen och gjorde Iran till en uttalat anti-västlig stat. Gisslankrisen på USA:s ambassad i Teheran gjorde fiendskapen permanent. Sedan dess har relationen präglats av brutna diplomatiska förbindelser, sanktioner, Irans kärnprogram, USA:s stöd till Israel och Gulfstaterna samt Irans stöd till väpnade grupper i Mellanöstern.

Det är inte en konflikt med en enda orsak.

Det är en konflikt där historia, religion, säkerhetspolitik, olja, stormaktspolitik och regional makt har vävts ihop.

Kuppen 1953 blev det första stora såret

En viktig startpunkt är 1953.

Då störtades Irans folkvalde premiärminister Mohammad Mossadeq efter att han nationaliserat landets oljeindustri. USA och Storbritannien stödde kuppen, och shahen stärkte därefter sin makt i Iran.

För USA handlade det om kalla kriget, olja och att hindra Iran från att hamna närmare Sovjetunionen. För många iranier blev det i stället ett bevis på att västmakter inte accepterade Irans självständighet när landets egna intressen stod på spel.

Det spelar fortfarande roll.

När iranska ledare i dag talar om USA som en makt som lägger sig i Irans inre angelägenheter går tråden ofta tillbaka till 1953. Den amerikanska forskningsorganisationen Council on Foreign Relations har en tydlig historisk tidslinje över USA:s relation med Iran, där kuppen är en av de centrala startpunkterna.

Efter kuppen blev shahen en nära amerikansk allierad. USA såg Iran som en stabil partner i Mellanöstern. Många iranier såg i stället shahens styre som auktoritärt, västberoende och allt mer avlägset från befolkningen.

Det byggde upp den vrede som exploderade 1979.

Revolutionen 1979 förändrade allt

Den islamiska revolutionen 1979 störtade shahen och förändrade relationen mellan USA och Iran i grunden.

Iran gick från att vara en av USA:s viktigaste allierade i regionen till att bli en stat byggd på motstånd mot amerikanskt inflytande. Ayatollah Khomeini blev revolutionens ledare, och den nya regimen såg USA som symbolen för den gamla ordningen: shahen, västberoendet och utländsk kontroll.

För USA blev revolutionen en strategisk chock.

Man förlorade en central allierad i Persiska viken. Samtidigt växte en ny iransk stat fram som inte bara kritiserade USA, utan gjorde motståndet mot amerikansk makt till en del av sin identitet.

Det är en av förklaringarna till att relationen aldrig riktigt normaliserats igen.

USA och Iran bråkar inte bara om enskilda sakfrågor. De har också byggt sina respektive bilder av den andra sidan kring revolutionen och dess följder.

För Iran blev USA fienden som hade stött shahen. För USA blev Iran den revolutionära staten som hotade amerikanska intressen i Mellanöstern.

Gisslankrisen gjorde fiendskapen permanent

Kort efter revolutionen kom händelsen som verkligen förstörde relationen: gisslankrisen på USA:s ambassad i Teheran.

I november 1979 stormades den amerikanska ambassaden, och amerikanska diplomater och ambassadanställda togs som gisslan. Krisen varade i 444 dagar.

För USA blev det ett nationellt trauma. Bilderna från Teheran präglade en hel generation amerikaners syn på Iran. För den nya iranska regimen blev gisslankrisen ett sätt att visa att revolutionen inte tänkte backa för USA.

Diplomatin bröts. Misstron blev permanent.

Sedan dess har USA och Iran inte haft normala diplomatiska relationer. Kontakterna har gått via mellanhänder, hemliga kanaler, förhandlingar i tredje land och tillfälliga avtal.

Det gör också varje kris svårare att hantera. När två länder saknar normal diplomati finns färre direkta vägar att kyla ner en konflikt innan den växer.

Sanktioner blev USA:s viktigaste vapen

Efter revolutionen och gisslankrisen blev sanktioner ett av USA:s viktigaste verktyg mot Iran.

Sanktionerna har genom åren riktats mot handel, banker, oljeexport, ledare, företag, revolutionsgardet och personer kopplade till Irans säkerhetsapparat. USA har använt ekonomiskt tryck för att försöka ändra Irans beteende.

Iran har i sin tur sett sanktionerna som ett försök att strypa landets ekonomi och tvinga fram politisk underkastelse.

Det är en central del av fiendskapen.

För USA är sanktionerna ett alternativ till krig. För Iran är de en del av samma konflikt som militär press och amerikansk närvaro i regionen.

Det gör kompromisser svåra. När USA kräver eftergifter innan sanktioner lyfts ser Iran det ofta som utpressning. När Iran kräver lättnader innan man ändrar sitt beteende ser USA det som att Iran vill få betalt utan att ge upp något viktigt.

Kärnprogrammet gjorde konflikten global

Irans kärnprogram har varit en av de största konfliktpunkterna mellan USA och Iran under 2000-talet.

USA och flera andra länder har misstänkt att Iran vill kunna utveckla kärnvapen, även när Iran hävdat att programmet är fredligt. För USA är ett kärnvapenbeväpnat Iran ett stort hot mot Israel, Gulfstaterna och den amerikanska maktbalansen i Mellanöstern.

Iran ser frågan annorlunda. Landet hävdar rätten till kärnteknik och menar att USA och västvärlden använder kärnfrågan som förevändning för att hålla Iran svagt.

Kärnenergiavtalet 2015, JCPOA, var ett försök att bromsa konflikten. Iran gick med på begränsningar och inspektioner i utbyte mot lättnader i sanktioner. När USA senare drog sig ur avtalet 2018 rasade mycket av förtroendet igen.

För Iran blev det ett bevis på att USA inte går att lita på även när ett avtal finns. För USA:s Iranhökar blev det ett bevis på att avtalet aldrig var tillräckligt hårt.

Sedan dess har kärnfrågan fortsatt ligga som en ständig risk i bakgrunden.

Israel, Gulfstaterna och Irans väpnade nätverk

USA och Iran är inte bara fiender direkt. De står också på olika sidor i flera regionala konflikter.

USA är en nära allierad till Israel och har starka band till flera Gulfstater, däribland Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Kuwait och Förenade arabemiraten. USA har också militär närvaro på flera håll i Mellanöstern.

Iran har byggt inflytande genom egna allierade och väpnade grupper i regionen. Det gäller bland annat grupper i Libanon, Syrien, Irak, Jemen och Gaza.

USA ser det som ett nätverk som hotar amerikanska mål, Israel och regional stabilitet. Iran ser det som ett sätt att försvara sig mot USA, Israel och rivaler i regionen.

Det gör konflikten större än relationen mellan Washington och Teheran.

När något händer i Irak, Syrien, Jemen, Libanon, Gaza, Röda havet eller Hormuzsundet kan det snabbt bli en del av USA–Iran-konflikten.

Det är därför en attack mot fartyg, en attack mot en bas eller en israelisk-iransk upptrappning kan dra in USA och Iran även när de inte först säger sig vilja ha direkt krig.

Hormuzsundet visar varför konflikten är så känslig

Hormuzsundet är ett tydligt exempel på varför fiendskapen mellan USA och Iran påverkar hela världen.

Sundet ligger mellan Iran och Oman och är en av världens viktigaste passager för olja och gas. När konflikten mellan USA och Iran trappas upp där blir det inte bara en militär fråga. Det blir också en fråga om energipriser, sjöfart och världsekonomi.

Hurbra har tidigare förklarat vad Hormuzsundet är och varför det är så viktigt.

Iran kan använda sin geografiska position för att sätta press på USA och västvärlden. USA kan i sin tur använda militär makt för att skydda fri sjöfart och pressa Iran.

Det är därför även begränsade incidenter kring Hormuzsundet kan få stora följder.

De rör inte bara två länder. De rör världshandeln.

Därför blir varje ny attack så farlig

När USA och Iran hamnar i nya attacker finns hela historien i bakgrunden.

USA ser Iran som en stat som hotar sjöfart, allierade, amerikanska baser och regional stabilitet. Iran ser USA som en makt som har störtat iranska ledare, stött shahen, infört sanktioner, skyddat rivaler och hotat Irans självständighet.

Det betyder att ingen ny kris bara handlar om den senaste händelsen.

När USA slår mot iranska mål säger USA att det är ett svar på Irans agerande. När Iran svarar säger Iran att det är ett svar på amerikansk aggression. Varje sida använder historien för att förklara varför just den egna handlingen är defensiv.

Det är så konflikten kan växa.

Hurbra har gått igenom den aktuella krigsfrågan i artikeln om varför USA och Iran krigar.

Den historiska fiendskapen gör att vägen tillbaka till förhandling alltid är svår. Båda sidor måste kunna säga att de inte har gett efter. Båda sidor har ledare, militärer och opinioner som är byggda kring misstro mot den andra.

Kan USA och Iran bli vänner igen?

På kort sikt är det svårt.

Det finns för mycket historia, för många regionala konflikter och för många säkerhetsfrågor som drar åt fel håll. Kärnprogrammet, sanktionerna, Israel, Gulfstaterna, militära baser och Irans väpnade nätverk gör att relationen inte kan lösas med ett enda möte eller ett enda avtal.

Men det betyder inte att diplomati är omöjlig.

USA och Iran har förhandlat förr. Kärnenergiavtalet 2015 visade att de kan nå uppgörelser när båda sidor ser tillräckligt starka skäl. Problemet är att sådana avtal nästan alltid är sköra, eftersom de vilar ovanpå decennier av misstro.

Det är därför USA och Iran är fiender.

Inte för att en enda sak hände. Utan för att varje stor händelse sedan 1953 har lagt ett nytt lager ovanpå det gamla.

Kuppen. Revolutionen. Gisslankrisen. Sanktionerna. Kärnprogrammet. Israel. Gulfstaterna. Hormuzsundet. De väpnade nätverken. De nya attackerna.

Tillsammans har de gjort relationen till en av världens farligaste konflikter.