Världens stora centralbanker har på kort tid blivit betydligt mer hökaktiga. ECB höjde räntan på torsdagen, medan både Federal Reserve och Bank of Japan kan följa efter redan nästa vecka. Sverige sticker samtidigt ut. Efter oväntat låg inflation väntas Riksbanken lämna styrräntan kvar på 1,75 procent i september. Frågan är hur länge Sverige kan gå åt ett annat håll när energipriser, globala räntor och kronan börjar sätta press.

Den globala räntebilden förändras snabbt.

Under stora delar av 2025 och början av 2026 handlade diskussionen om när och hur mycket centralbankerna skulle kunna sänka räntorna. Nu har fokus vänt.

ECB höjde på torsdagen depositräntan från 2,25 till 2,50 procent. Samtidigt räknar marknaden med att fler höjningar kan följa när stigande energi- och råvarupriser åter börjar driva upp inflationsriskerna.

I USA har även Federal Reserve plötsligt kommit närmare en höjning. Efter oväntat stark producentprisstatistik steg marknadens prissättning för en höjning med 0,25 procentenheter vid mötet den 15–16 september till omkring 70 procent.

Bank of Japan väntas samtidigt kunna höja från 1,00 till 1,25 procent nästa vecka.

Sverige befinner sig i ett helt annat läge.

Centralbankerna börjar höja igen

Förändringen syns på bred front bland världens större centralbanker.

Centralbank	Läget den 10 september
ECB	Höjt räntan till 2,50 procent
Federal Reserve	Höjning nästa vecka har blivit huvudrisk
Bank of Japan	Väntas kunna höja till 1,25 procent
Bank of England	Oförändrat närmast, men höjning prisas in senare
Norges Bank	Ytterligare höjning möjlig under året
Reserve Bank of Australia	Har redan höjt flera gånger under året
Reserve Bank of New Zealand	Två raka höjningar
Riksbanken	Väntas ligga kvar på 1,75 procent
Schweiz centralbank	Väntas också avvakta

Det gemensamma problemet är framför allt att inflationen åter riskerar att få fart.

Oljepriset har stigit kraftigt och Brent passerade under torsdagen 105 dollar per fat. De europeiska gaspriserna har samtidigt nått sina högsta nivåer sedan 2022.

ECB har därför tvingats justera sin syn på inflationen. Banken räknar nu med en inflation på 3,0 procent under 2026 och 2,5 procent under 2027.

Det betyder att centralbankerna ännu en gång måste väga risken för svagare tillväxt mot risken att inflationen biter sig fast.

Sverige sticker ut med mycket låg inflation

I Sverige ser problemet just nu nästan omvänt ut.

SCB:s preliminära inflationssiffror för augusti visade en KPIF-inflation på bara 0,7 procent. KPIF exklusive energi låg på 0,5 procent och KPI på 0,3 procent.

Det var betydligt lägre än väntat och stärkte bilden av att Riksbanken inte behöver höja räntan redan i september.

Riksbanken har nästa penningpolitiska möte den 23 september och själva beskedet publiceras den 24 september. Styrräntan ligger i dag på 1,75 procent.

Vi har tidigare gått igenom den oväntat låga svenska inflationen i augusti, som på ytan ger Riksbanken betydligt större handlingsutrymme än många andra centralbanker har.

Men inflationssiffran behöver sättas i rätt sammanhang.

Riksbanken har själv pekat på att den mycket låga uppmätta inflationen delvis beror på tillfälliga finanspolitiska åtgärder. När sådana effekter och energi räknas bort ligger inflationstrycket närmare målet på 2 procent.

Riksbanken har därför inte slagit fast att nästa steg måste vara en sänkning eller att höjningsrisken är borta.

Tvärtom har banken lämnat dörren öppen för att räntan kan behöva höjas senare under året.

Kronan kan bli problemet för Riksbanken

Det är här den internationella utvecklingen blir viktig för Sverige.

När ECB nu har höjt till 2,50 procent ligger den europeiska depositräntan 0,75 procentenheter över den svenska styrräntan.

Om även Federal Reserve, Bank of Japan och fler centralbanker fortsätter uppåt samtidigt som Riksbanken står still kan ränteskillnaden mot Sverige öka ytterligare.

Det betyder inte automatiskt att kronan försvagas. Valutor påverkas av betydligt fler faktorer än bara ränteskillnader.

Men en större och mer varaktig ränteskillnad kan göra svenska tillgångar mindre attraktiva jämfört med exempelvis euro- och dollartillgångar.

En svagare krona kan i nästa steg göra importerade varor och råvaror dyrare.

För Sverige är det en särskilt viktig risk eftersom mycket av den nya internationella inflationsoron kommer från energi och råvaror som prissätts globalt.

Kedjan är enkel:

Högre globala räntor kan öka pressen på kronan. En svagare krona gör importen dyrare. Dyrare import kan höja inflationen. Då minskar Riksbankens möjlighet att ligga kvar på 1,75 procent.

Det är också därför Riksbankens beslut inte kan ses isolerat från resten av världen.

Fyra saker kan tvinga Riksbanken att ändra kurs

Det finns framför allt fyra signaler som blir viktiga under hösten.

1. Energipriserna

Om olje- och gaspriserna faller tillbaka kan mycket av den internationella inflationsoron visa sig vara tillfällig.

Men om Brentoljan håller sig kvar över 100 dollar under en längre period blir situationen betydligt svårare. Vi har tidigare tittat på vad ett oljepris omkring 120 dollar skulle kunna innebära för svensk ekonomi och inflation.

2. Kronan

En kort valutaförsvagning behöver inte förändra Riksbankens politik.

En tydlig och långvarig försvagning mot både euro och dollar kan däremot successivt slå igenom i svenska importpriser.

3. Den underliggande inflationen

Augustis preliminära KPIF-siffra på 0,7 procent är mycket låg, men Riksbanken kommer sannolikt att titta minst lika mycket på vad som händer när tillfälliga effekter räknas bort.

Om prisökningarna börjar sprida sig från energi till tjänster, mat och andra varor förändras bilden snabbt.

4. Inflationsförväntningarna

Så länge hushåll, företag och arbetsmarknadens parter räknar med inflation runt 2 procent kan Riksbanken ha större tålamod.

Om företagens prisplaner, lönekrav eller inflationsförväntningar börjar dra uppåt blir läget mer besvärligt.

Riksbankens egen utgångspunkt är fortfarande att det finns utrymme att avvakta. I bankens senaste officiella räntebesked framgår samtidigt att en höjning senare under året fortfarande är möjlig.

Oförändrad Riksbank betyder inte oförändrade bolåneräntor

För svenska hushåll finns ytterligare en viktig komplikation.

Riksbanken styr den korta svenska styrräntan. Den styr inte ensam vad svenska banker behöver betala för sin finansiering eller var längre marknadsräntor hamnar.

När obligationsräntorna stiger internationellt kan det därför också påverka Sverige.

Tyska tioårsräntor har stigit till nivåer som inte setts sedan 2011, samtidigt som amerikanska och brittiska långräntor ligger högt.

Det kan i förlängningen slå mot svenska marknadsräntor och bankernas finansieringskostnader.

För bolånetagare betyder det att en oförändrad styrränta på 1,75 procent inte automatiskt garanterar oförändrade bolåneräntor, framför allt inte för längre bindningstider.

Riksbanken kan gå mot strömmen, men inte ignorera den

Sverige har just nu ett ovanligt utgångsläge.

Med en preliminär KPIF-inflation på 0,7 procent, svag arbetsmarknad och väl förankrade inflationsförväntningar finns betydligt mindre press på Riksbanken att höja räntan omedelbart än på exempelvis ECB.

Men Sverige är inte frikopplat från omvärlden.

ECB har redan börjat höja. Fed och Bank of Japan kan följa nästa vecka. Energi- och råvarupriserna stiger samtidigt och globala obligationsräntor pressas upp.

Riksbanken kan därför mycket väl ligga kvar på 1,75 procent i september samtidigt som resten av världen rör sig i motsatt riktning.

Den stora frågan är vad som händer efter det.

Om kronan håller sig stabil, energipriserna lugnar sig och den svenska inflationen förblir låg kan Sverige fortsätta gå mot strömmen.

Men om den internationella ränte- och energichocken börjar leta sig in i svenska priser genom en svagare krona och dyrare import kan Riksbankens nuvarande försprång snabbt försvinna.

Då kan frågan senare i höst ändras från varför Sverige inte höjer till när Riksbanken också tvingas börja göra det.