Martin Luuk är författaren och manusmakaren som länge har verkat en bit från rampljuset, trots att han står bakom några av Killinggängets mest betydelsefulla produktioner. Han har också skrivit romaner och scenföreställningar, spelat skolkurator i Bonusfamiljen och skildrat sin väg in i gruppen i Självbiografi. 1984–2001. När Killinggänget återvänder till Globen 2027 blir hans roll i svensk humor åter aktuell.
Vem är Martin Luuk?
Martin Luuk heter egentligen Jaan Henrik Martin Luuk och föddes den 6 augusti 1968 i Hägersten i Stockholm. Han är 58 år och arbetar som författare, manus- och textförfattare, skådespelare och musiker. För en stor publik är han främst förknippad med Killinggänget, men hans yrkesliv rymmer betydligt mer än gruppens tv-serier och filmer.
Han är utbildad jurist och tog juristexamen 1995. Det blev dock skrivandet som kom att prägla karriären. Luuk har rört sig mellan kollektivt manusarbete, litterära experiment, romaner, självbiografi och texter för scenproduktioner med andra artister. Som skådespelare känns han bland annat igen som den lågmälde skolkuratorn i Bonusfamiljen.
Martin Luuk är även yngre bror till programledaren Kristian Luuk. Bröderna har valt olika vägar i offentligheten: Kristian har framför allt lett radio- och tv-program, medan Martin har byggt sin karriär kring böcker, manus och kreativa samarbeten.
| Snabbfakta | Uppgift |
|---|---|
| Fullständigt namn | Jaan Henrik Martin Luuk |
| Född | 6 augusti 1968 i Hägersten, Stockholm |
| Ålder | 58 år |
| Yrken | Författare, manusförfattare, textförfattare, skådespelare och musiker |
| Utbildning | Juristexamen, 1995 |
| Känd för | Killinggänget, författarskapet och rollen i Bonusfamiljen |
| Familj | Yngre bror till Kristian Luuk |
Martin Luuks roll i Killinggänget
Martin Luuk var inte ett av de mest synliga ansiktena i Killinggänget. Robert Gustafsson och Johan Rheborg blev tätt förknippade med rollfigurerna, medan Henrik Schyffert ofta syntes som programledare och frontperson. Luuks viktigaste insats skedde i stället vid skrivbordet: som idé- och textskapare i ett kollektiv där manusen vanligen arbetades fram tillsammans.
Det finns också en viktig detalj i tidslinjen. Martin Luuk ingick inte i den ursprungliga upphovsgruppen bakom tv-serien I manegen med Glenn Killing från 1992. Han anslöt omkring 1994 och hans första tydliga Killinggänget-arbete var brandstationsscenerna i NileCity 105,6, som sändes 1995. Den som vill gå tillbaka till starten kan läsa mer om originalserien I manegen med Glenn Killing.
Från NileCity blev Luuk en central del av gruppens fortsatta utveckling. Han skrev vidare på Percy tårar, Fyra små filmer, Fyra nyanser av brunt och flera senare projekt. Han medverkade också framför kameran och på scen, men utan att bygga sitt kändisskap kring en enda återkommande figur.
Det är frestande att försöka peka ut exakt vilka skämt eller repliker som är hans. Så fungerar dock inte de kollektiva manuscrediteringarna. Det säkrare och mer rättvisande är att beskriva honom som en av de personer som gav gruppens humor dess säregna blandning av absurditet, vardaglig detaljrikedom och mörker. I den större guiden till Killinggängets historia går det att följa hur hela gruppens uttryck förändrades över tid.
Luuks inträde sammanfaller med en period då Killinggänget började röra sig bort från ett renodlat sketchformat. Brandstationens skeva arbetsvardag i NileCity ledde vidare mot berättelser där ensamhet, misslyckanden och obekväma relationer blev lika viktiga som själva skämten. Den utvecklingen var kollektiv – och senare blev Tomas Alfredsons regi avgörande – men Luuks författarröst passar tydligt in i förskjutningen.
Filmerna, serierna och scenprojekten
Martin Luuks meritlista visar hur hans arbete med Killinggänget sträcker sig över tv, film och teater. Det handlar både om publikfavoriter och projekt där gruppen medvetet prövade nya former.
| Produktion | Martin Luuks roll |
|---|---|
| NileCity 105,6 (1995) | Manusarbete, bland annat med brandstationsscenerna |
| Percy tårar (1996) | Manus tillsammans med gruppen |
| Fyra små filmer (1999) | Manus och skådespelarinsatser i flera av filmerna |
| Spermaharen (2002) | Gemensamt Killinggänget-projekt och manusarbete |
| Fyra nyanser av brunt (2004) | Manus tillsammans med Killinggänget |
| Fyra tv-filmer (2005) | Manus till bland annat Pappas lilla tjockis och En dålig idé |
| Drömmen om Herrön (2009–2010) | Manus och medverkan på Dramaten |
| Bonusfamiljen (2017–2021) | Skådespelare i rollen som skolkurator |
I Fyra små filmer ingår Torsk på Tallinn, Gunnar Rehlin, Ben & Gunnar och På sista versen. Här fick Killinggängets humor en mer sammanhållen berättarform, och Luuk medverkade både i manusskrivandet och i mindre roller. Torsk på Tallinn blev den mest omtalade av filmerna och belönades senare med Golden Gate Award för bästa tv-komedi vid San Francisco International Film Festival.
Med Fyra nyanser av brunt gick gruppen ännu längre in i tragikomiken. De fyra berättelserna kretsar kring familjer, skam och människor som misslyckas med att nå varandra. Killinggänget nominerades gemensamt till Guldbaggen för bästa manus. Det var alltså ett kollektivt erkännande, inte ett individuellt pris till Luuk, men produktionen visar vilken tyngd gruppens skrivarbete hade fått.
På Dramaten blev Drömmen om Herrön ett annat slags bokslut. Föreställningen granskade gruppens egen historia och relationerna mellan medlemmarna, snarare än att bara återuppliva gamla tv-figurer. För den som söker en samlad kronologi finns en separat översikt över Killinggängets filmer, serier och scenproduktioner.
Manusförfattare och kreatör utanför gruppen
Killinggänget är den mest kända delen av Martin Luuks manuskarriär, men inte den enda. Han har skrivit för film och tv, bearbetat material för teaterscenen och hjälpt andra artister att forma föreställningar där humor, biografi och scenpersonlighet måste fungera som en helhet.
Tillsammans med Jakob Beckman skrev han tv-serien Agatha Christies Hjerson från 2021. Serien bygger vidare på en fiktiv detektiv ur Agatha Christies litterära värld, men placerar honom i en ny nordisk kriminalberättelse. Uppdraget skiljer sig från Killinggängets egna universum och visar att Luuks manusarbete inte är bundet till en enda humorstil.
På scen har han skrivit eller medskrivit Henrik Schyfferts The 90’s – ett försvarstal, Magnus Ugglas monolog Hallå – popmusik, kickar å kläder och Danny Saucedos show NU!. Han har även samarbetat med koreografen och dansaren Fredrik ”Benke” Rydman kring Because I’m Worth It och Master of Dance. Dessutom gjorde han den svenska scenöversättningen av Rain Man 2013.
Den här typen av arbete syns mindre än en egen huvudroll, men säger mycket om vad en kreativ textförfattare faktiskt gör. Materialet måste låta som personen på scenen, fungera inför publik och samtidigt bära en längre berättelse. Luuks karriär har ofta befunnit sig just där: i mötet mellan en stark individuell röst och ett nära samarbete.
Som skådespelare nådde han en annan publik genom Bonusfamiljen. Rollen som skolkurator var inte stor, men hans torra och återhållna spelstil passade seriens vardagskomik. Han återkom också i långfilmen Länge leve bonusfamiljen från 2022. Musiken finns parallellt i hans skapande, men böckerna och manusarbetet är de tydligaste huvudspåren.
Böckerna och den egna författarrösten
Martin Luuk debuterade inte med en traditionell roman. Under 2005 och 2006 gav han ut fyra mycket korta böcker på det egna förlaget Loyal Press: Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer, Mamsen, Kära Ballongis och Jimmy och jag (om jag fick leva mitt liv igen). De små formaten blev ett sätt att ge plats åt texter som låg någonstans mellan brev, monolog, litterär idé och konstobjekt.
Det experimentella draget fortsatte i Stockholm brinner (inte) igen från 2008, ett manifestliknande projekt som också tog plats i Stockholms offentliga miljö. I Ingen jag vet är i mitt träd från 2012 samlades kortprosa och monologer till en bredare bild av hans litterära uttryck. Året därpå kom den egensinniga Esternas stora bok om Kilot, skriven tillsammans med formgivaren Lars Sundh.
Det gemensamma är inte en bestämd genre utan en ton. Hos Luuk ligger det komiska ofta nära ensamhet, rädsla, misslyckande och längtan efter kontakt. En till synes enkel formulering kan glida över i något absurt, men också i ett oväntat allvar. Samma rörelse går att känna igen från Killinggängets mörkare produktioner, även om böckerna ger hans egen röst större frihet.
Romanerna Gud har för mycket tid och Elkomikern
Gud har för mycket tid från 2015 var Martin Luuks romandebut. Den fragmentariska berättelsen följer Johanna och Gabriella över ett helt liv och rör sig mellan vardag, fantasi och existentiella frågor. Romanen gav honom Stockholms stads kulturstipendium 2016.
I Elkomikern från 2019 står ett brödrapar och en ovanlig scenkonstnär i centrum. Titelfiguren gör elektricitet till underhållning, ett upplägg som låter Luuk förena det praktiskt konkreta med något helt orimligt. Brödrarelationen gör också romanen intressant bredvid hans senare offentliga samtal om relationen till Kristian Luuk, utan att boken behöver läsas som en direkt nyckelroman.
Senare har han fortsatt i mindre och friare format. Jeansus kom 2020 och Vinden krusar vattenytan 2023 som den första delen i ett förlags serie för så kallad ambientlitteratur. Det går därför inte att reducera författarskapet till två romaner. Småböckerna, manifestet, kortprosan och konceptverken är en viktig del av hur han arbetar.
Exakt hur många böcker han har skrivit beror på hur de tidiga mikroverken, samarbetena och konceptutgåvorna räknas. Därför är det mer meningsfullt att tala om centrala böcker än att sätta en definitiv siffra på författarskapet.
Självbiografin skildrar vägen till Killinggänget
Självbiografi. 1984–2001 gavs ut den 22 augusti 2025 och är Martin Luuks mest direkt personliga bok. Titeln anger en tydlig avgränsning: berättelsen börjar när han är 16 år och slutar när han är 33. Det är alltså inte en fullständig redovisning av hela livet eller den senare karriären.
Boken skildrar uppväxten i Täby, familjens estniska bakgrund, vänskapen med Andres Lokko och de händelser som så småningom för Luuk in i Killinggänget. Den handlar också om pendlingen mellan ensamhet och gemenskap, en stark vilja att skapa och en allvarlig personlig kris. Det senare är en del av den berättelse Luuk själv har valt att publicera, men bokens betydelse ligger inte i spekulationer om diagnoser eller privatliv. Den visar snarare hur sårbarhet, vänskap och arbete flätades samman under de formativa åren.
För den som främst känner namnet från tv fyller självbiografin i flera luckor. Den förklarar varför Andres Lokko blir en viktig länk, hur Luuk hamnar i ett kreativt sammanhang där hans texter får en plats och hur vägen dit var betydligt mindre självklar än den kan se ut i efterhand. Förlagets presentation av Självbiografi. 1984–2001 ger fler uppgifter om boken och utgåvan.
Självbiografin fick Nöjesguidens Stockholmspris 2025 i kategorin litteratur, utdelat i januari 2026. Utmärkelsen markerade samtidigt att Luuk vid det laget hade en tydlig position som författare, inte bara som ”personen bakom” andra mer synliga komiker.
Relationen till brodern Kristian Luuk
Martin och Kristian Luuk har varit nära varandra men har inte haft en gemensam karriär. Kristian Luuk är inte medlem i Killinggänget. Hans arbete i radio och tv, inte minst i Hassan under 1990-talet, placerade honom i en närliggande medievärld, men Martins inträde i Killinggänget skedde genom hans egna vänskaper och texter.
Brödernas relation blev huvudämne först i föreställningen Bröderna Luuk – Får man göra slut med sitt syskon?. Den hade premiär på Rival 2014 och turnerade senare med Riksteatern. Båda skrev och medverkade. Med humor, bilder och minnen undersökte de vad syskon kan kräva av varandra och om en familjerelation går att välja bort. Projektet kom i bokform 2015 med den kortare titeln Luuk: Får man göra slut med sitt syskon?.
Föreställningen byggde på en verklig konflikt, men också på en djup ömsesidig betydelse. Martin har beskrivit Kristian som ett avgörande stöd under svåra perioder. Kristian har i sin tur lyft Martin som en viktig inspiration och menat att hans texter höjde Killinggängets arbete. Brödrarelationen är därför relevant för att förstå både självbiografin och scenprojektet, men den behöver inte göras till förklaring för allt Martin Luuk har skapat.
Killinggängets återkomst i Globen 2027
I juli 2027 återvänder Killinggänget med Percy Nilegaard presenterar I manegen med Glenn Killing i Avicii Arena, det vill säga Globen. Martin Luuk ingår då i gruppens sexmannauppsättning tillsammans med Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Robert Gustafsson, Andres Lokko och Tomas Alfredson. En översikt över Killinggängets medlemmar förklarar hur de olika rollerna i gruppen har sett ut.
För Luuk innebär återkomsten att Killinggänget åter hamnar i förgrunden efter år då hans böcker, manus och enskilda scenprojekt varit mer framträdande. Samtidigt rymmer titeln en historisk ironi: föreställningen går tillbaka till namnet på tv-formatet från 1992, medan Martin själv anslöt först några år senare.
Den detaljen gör honom inte mindre central i dagens grupp. Tvärtom visar den hur Killinggänget växte fram i etapper och fick sin nuvarande form först efter starten. Praktiska uppgifter om föreställningarna, datum och biljetter finns i den separata guiden till Killinggänget i Globen 2027.
Vanliga frågor om Martin Luuk
Hur gammal är Martin Luuk?
Martin Luuk föddes den 6 augusti 1968 och är 58 år.
Är Martin Luuk med i Killinggänget?
Ja. Han anslöt omkring 1994 och arbetade med brandstationsscenerna i NileCity 105,6. Han är en av Killinggängets sex nuvarande medlemmar, men var inte med och skapade den första tv-serien I manegen med Glenn Killing 1992.
Är Martin Luuk bror till Kristian Luuk?
Ja, Martin Luuk är Kristian Luuks yngre bror. De skrev och framförde tillsammans Bröderna Luuk – Får man göra slut med sitt syskon?, som också blev bok.
Vilken roll spelade Martin Luuk i Bonusfamiljen?
Han spelade skolkuratorn i tv-serien Bonusfamiljen och återkom i långfilmen Länge leve bonusfamiljen.
Vilka böcker har Martin Luuk skrivit?
Bland hans mest kända böcker finns Ingen jag vet är i mitt träd, romandebuten Gud har för mycket tid, Elkomikern och Självbiografi. 1984–2001. Han har dessutom gett ut flera korta och experimentella verk, däribland Jeansus och Vinden krusar vattenytan.