Jonas Sjöstedt varnar Magdalena Andersson för att öppna dörren för Kristdemokraterna efter valet. Vänsterpartiets tidigare partiledare säger att han är allvarligt orolig för att Socialdemokraterna ser KD som en möjlig del av regeringsunderlaget och kräver att Andersson i stället börjar forma ett tydligt rödgrönt alternativ.
Med mindre än två veckor kvar till valet har regeringsfrågan blivit allt mer komplicerad för oppositionen. Socialdemokraterna leder fortfarande klart på den sidan, men Magdalena Andersson har ännu inte velat slå fast vilka partier hon faktiskt vill regera med.
Det är precis den osäkerheten Jonas Sjöstedt nu angriper.
Efter den senaste tidens öppningar mellan S och KD säger han att han är rädd för att Socialdemokraterna i praktiken förbereder sig för att kunna välja bort Vänsterpartiet efter valet.
Sjöstedt: S måste börja forma laget
Sjöstedt har under de senaste dagarna flera gånger pressat Socialdemokraterna om regeringsfrågan.
Hans budskap är att Andersson måste bli tydligare med vilket lag hon tänker gå till val med.
Vänsterpartiet vill se ett rödgrönt regeringsalternativ där S, V och MP samarbetar och där Centerpartiet vid behov kan bidra till att ge regeringen tillräckligt stöd.
Problemet är att Centerpartiet inte vill se Vänsterpartiet i regering.
Just därför blir frågan om KD så känslig för Sjöstedt.
Centerpartiet har lanserat en mittenregering bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Det är ett alternativ som helt skulle kunna lämna Vänsterpartiet utanför själva regeringen.
För Sjöstedt är det ett betydligt större hot än ett rent S-KD-samarbete.
S och KD har närmat sig varandra
Det finns heller ingen brist på signaler som gett bränsle åt diskussionen.
Socialdemokraterna har under året tydligt markerat att partiet vill söka bredare uppgörelser över blockgränsen.
Magdalena Andersson har talat om en ny samarbetsanda och pekat ut flera områden där Socialdemokraterna vill kunna göra upp med partier på den andra sidan.
Samtidigt har Ebba Busch också öppnat för bredare samarbeten i en rad sakfrågor.
Under sommaren och valrörelsen har S och KD bland annat närmat sig varandra kring välfärd, energi och vård.
Det betyder inte att partierna har kommit överens om att bilda regering tillsammans.
Men det betyder att KD har blivit betydligt mer relevant i diskussionen om vad som händer om inget av de traditionella blocken får ett självklart regeringsunderlag.
Det är också därför frågan om hur regeringen efter valet 2026 kan se ut blivit betydligt mer komplicerad än bara en kamp mellan höger och vänster.
Busch har sagt nej till normal S-regering
Det är samtidigt viktigt att skilja på olika typer av samarbete.
Ebba Busch har sagt att KD:s förstahandsalternativ fortfarande är ett fortsatt samarbete på högersidan.
Hon har också sagt nej till ett normalt regeringssamarbete med Socialdemokraterna efter valet.
KD går alltså inte till val på att göra Magdalena Andersson till statsminister.
Samtidigt har Busch inte stängt varje tänkbar dörr.
Hon har lämnat utrymme för breda politiska uppgörelser och även resonerat om extrema situationer där partiet skulle kunna behöva agera annorlunda, exempelvis vid allvarliga kriser.
Det är den här dubbelheten som gjort KD till ett av de mest intressanta partierna i regeringsfrågan.
Partiet tillhör tydligt Ulf Kristerssons sida men vill samtidigt kunna förhandla över blockgränsen.
Både V och SD pressar KD
Det märkliga med dagens läge är att Kristdemokraterna nu kritiseras från båda håll för exakt samma sak.
Från vänster varnar Sjöstedt för att en röst på Socialdemokraterna i slutändan kan bidra till att KD får inflytande över en ny regering.
Från höger har Jimmie Åkesson i stället ifrågasatt om en röst på KD verkligen är en säker röst på Ulf Kristersson.
Det säger något om vilken position Ebba Busch har fått inför valet.
KD är fortfarande en del av det tydliga högersamarbetet, men partiet är samtidigt ett av få som faktiskt skulle kunna fungera i en bred mittenlösning om valresultatet blir svårt att hantera.
Så ser regeringspusslet ut
Den senaste Demoskopmätningen från den 27 augusti ger följande stöd:
| Parti | Stöd |
|---|---|
| Socialdemokraterna | 30,4 % |
| Sverigedemokraterna | 18,3 % |
| Moderaterna | 17,2 % |
| Kristdemokraterna | 8,5 % |
| Centerpartiet | 7,7 % |
| Vänsterpartiet | 6,8 % |
| Miljöpartiet | 6,8 % |
| Liberalerna | 2,0 % |
Siffrorna kommer från Demoskops extra väljarbarometer och ska ses som en ögonblicksbild, inte som ett färdigt valresultat.
Men de visar tydligt varför regeringsfrågan blivit så svår.
S, V, MP och C
Tillsammans når S, V, MP och C 51,7 procent i mätningen.
Rent matematiskt är det ett starkt regeringsunderlag.
Politiskt finns däremot ett stort problem.
Centerpartiet vill inte se Vänsterpartiet i regering, medan Vänsterpartiet sagt att man inte tänker stödja en regering där partiets röster behövs men där V själv står utanför.
Det är den största låsningen på vänstersidan.
S, C, MP och KD
S, C, MP och KD når tillsammans 53,4 procent i samma mätning.
Det är den regeringskombination Centerpartiet pekat ut som ett möjligt mittenalternativ.
För Vänsterpartiet vore det däremot ett mycket dåligt utfall.
Partiet skulle riskera att stå helt utanför regeringen trots att oppositionen vinner valet.
Det är där Sjöstedts varning blir som mest konkret.
S, V och MP
Ett mer traditionellt rödgrönt alternativ med S, V och MP når 44 procent i mätningen.
Det skulle alltså behöva stöd eller åtminstone tolerans från ytterligare något parti.
Den naturliga kandidaten är Centerpartiet, men C:s motstånd mot V i regeringen gör vägen dit svår.
S och MP
En mindre minoritetsregering med bara S och MP är också tänkbar.
Men även där blir Vänsterpartiets besked avgörande.
V säger att partiet inte tänker släppa fram en regering som är beroende av V:s röster utan att samtidigt ge V regeringsinflytande.
M, SD, KD och L
På högersidan är regeringsalternativet betydligt tydligare.
Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill fortsätta samarbeta och har pekat ut Ulf Kristersson som statsminister.
Problemet är opinionsläget.
De fyra partierna får tillsammans omkring 46 procent i Demoskops mätning.
Dessutom ligger Liberalerna på 2,0 procent, långt under riksdagsspärren på fyra procent.
Om L åker ur riksdagen förändras mandatfördelningen kraftigt.
Anderssons svåra val
Magdalena Anderssons problem är egentligen ganska enkelt att beskriva.
Hon behöver bygga ett tillräckligt stort regeringsunderlag, men partierna runt henne drar åt olika håll.
Vänsterpartiet vill in i regeringen.
Centerpartiet vill hålla Vänsterpartiet utanför.
Miljöpartiet vill självt sitta i regering.
KD vill i första hand fortsätta med Moderaterna och Sverigedemokraterna men stänger inte dörren för bredare sakpolitiska samarbeten.
Det gör att Socialdemokraterna har starkast väljarstöd på oppositionssidan men fortfarande saknar ett självklart regeringsalternativ.
Sjöstedt vill att Andersson ska lösa problemet före valdagen.
Andersson själv har hittills valt att behålla handlingsfriheten.
En regering behöver inte ha egen majoritet
Det svenska parlamentariska systemet gör dessutom regeringspusslet mer öppet än vad procentsiffrorna först antyder.
En statsminister måste inte ha stöd från en majoritet av riksdagens ledamöter.
Det räcker att färre än 175 ledamöter röstar nej.
Det betyder att ett parti kan släppa fram en regering utan att självt ingå i den eller ens aktivt rösta för statsministern.
Därför är frågan inte bara vilka partier som kan regera tillsammans.
Minst lika viktigt är vilka partier som kan tolerera varandra.
Och där är konfliktlinjerna just nu fortfarande långt ifrån lösta.
Valet avgörs den 13 september
Riksdagsvalet hålls den 13 september.
Förtidsröstningen är redan igång.
Det innebär att väljare redan lägger sina röster samtidigt som oppositionen ännu inte har gett ett tydligt svar på vilken regering en valvinst faktiskt skulle leda till.
Sjöstedts utspel sätter därför fingret på en av valrörelsens största frågor.
Det handlar mindre om huruvida Socialdemokraterna och Kristdemokraterna redan planerar att regera tillsammans och mer om vilken väg Magdalena Andersson väljer om oppositionen vinner.
För att få med V riskerar hon att förlora C.
För att få med C kan hon behöva hålla V utanför.
Och om Centerpartiets mittenalternativ blir aktuellt finns plötsligt Kristdemokraterna mitt i regeringspusslet.