Kinas Xi Jinping, Rysslands Vladimir Putin, Indiens Narendra Modi och Irans president Masoud Pezeshkian samlas i Bishkek när SCO-toppmötet 2026 hålls den 31 augusti och 1 september. Bakom samtalen om säkerhet, handel och energi finns en större geopolitisk fråga: hur långt kan Kina och Ryssland gå i arbetet med att bygga internationella strukturer där USA och Europa får mindre makt?

Shanghai Cooperation Organisation, SCO, firar 25 år när ledarna samlas i Kirgizistans huvudstad Bishkek.

Organisationen har vuxit långt från sina ursprungliga centralasiatiska rötter. I dag omfattar den Kina, Ryssland, Indien, Pakistan, Iran, Belarus, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan.

Tillsammans representerar medlemsländerna en mycket stor del av världens befolkning, energiproduktion och ekonomiska tyngd.

Det betyder däremot inte att SCO är ett nytt Nato eller att medlemsländerna utgör ett enat block mot USA.

Det som växer fram är något mer komplicerat och på flera sätt mer långsiktigt: ett nätverk för handel, finansiering, energi, transporter och säkerhet där länder som Ryssland och Iran får fler alternativ till västvärlden.

SCO-toppmötet 2026 samlar några av världens mäktigaste ledare

Det formella toppmötet kulminerar den 1 september, men möten och bilaterala samtal pågår under både den 31 augusti och 1 september.

Xi Jinping, Vladimir Putin, Narendra Modi och Masoud Pezeshkian hör till de mest uppmärksammade deltagarna.

Även flera ledare utanför SCO:s fullvärdiga medlemskrets deltar i den bredare mötesverksamheten.

På den officiella dagordningen finns bland annat säkerhet, terrorism, handel, energi, transporter och ekonomiskt samarbete.

Men mötet sker i ett läge där flera av medlemsländerna har betydligt större problem än så att hantera.

Ryssland försöker minska effekten av västvärldens sanktioner efter invasionen av Ukraina. Iran behöver handel och finansiering utanför väst. Kina vill minska USA:s möjlighet att dominera internationella institutioner och ekonomiska flöden.

SCO har därför blivit en naturlig mötesplats för länder som av olika skäl vill ha en mer multipolär världsordning.

Vad är SCO?

Shanghai Cooperation Organisation skapades 2001 av Kina, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan.

Organisationen fokuserade från början framför allt på regional säkerhet, terrorism och stabilitet i Centralasien.

Sedan dess har den expanderat kraftigt.

Land	Vad landet främst får ut av SCO
Kina	Ekonomiskt och politiskt inflytande i Eurasien
Ryssland	Handel, diplomatiska relationer och mindre isolering
Indien	Regional säkerhet och inflytande utan formell allians
Iran	Handel, energisamarbete och politiskt stöd utanför väst
Centralasiatiska länder	Investeringar, handel och relationer med flera stormakter
Pakistan	Regionalt inflytande, handel och säkerhetssamarbete

SCO har ingen motsvarighet till Natos artikel 5.

Ett angrepp på Iran eller Ryssland innebär alltså inte automatiskt att övriga medlemsländer måste ingripa militärt.

Organisationen beskriver sig heller inte som en militärallians.

Det är en avgörande skillnad.

SCO:s betydelse ligger framför allt i vad medlemsländerna kan bygga ekonomiskt och politiskt tillsammans.

Kina vill bygga institutionerna som USA inte kontrollerar

För Xi Jinping är SCO en del av en betydligt större strategi.

Kina har under lång tid försökt öka sitt inflytande över handel, infrastruktur, finansiering och diplomati i Eurasien.

Det behöver inte innebära att Peking försöker ersätta FN eller skapa en fullständig kopia av de västledda institutionerna.

En mer realistisk ambition är att ge fler stater alternativ.

Om kinesiska banker kan finansiera projekt, kinesiska företag kan bygga järnvägar och energisystem och handel kan genomföras utan amerikanska institutioner blir Washingtons inflytande automatiskt mindre.

SCO talar öppet om en multipolär världsordning.

Organisationen har samtidigt arbetat vidare med planer på en egen utvecklingsbank, större användning av nationella valutor och tätare samarbete inom energi och transporter.

En SCO-bank är ännu inte en fungerande motsvarighet till Världsbanken eller Internationella valutafonden.

Men den visar vilken riktning samarbetet tar.

Nationella valutor kan bli viktigare

En av de viktigaste långsiktiga frågorna är betalningar.

USA:s stora ekonomiska makt bygger inte bara på landets ekonomi och militär.

Dollarns internationella ställning och USA:s centrala roll i världens finansiella system gör också ekonomiska sanktioner mycket kraftfulla.

SCO-länder har därför diskuterat hur handeln i större utsträckning kan genomföras i exempelvis kinesiska yuan, indiska rupier och andra nationella valutor.

Något fungerande gemensamt SCO-valutasystem finns inte.

Dollarn är fortfarande helt central i världsekonomin.

Men om en växande andel av handeln mellan stora länder kan ske utan dollar minskar åtminstone delar av USA:s ekonomiska hävstång.

Det är särskilt intressant för Ryssland och Iran.

Putin kan visa att Ryssland inte är isolerat

För Vladimir Putin har toppmötet ett mycket konkret politiskt värde.

Ryssland är föremål för omfattande europeiska och amerikanska sanktioner efter den fullskaliga invasionen av Ukraina.

I Bishkek kan Putin ändå möta ledarna för Kina, Indien, Iran och flera av Centralasiens länder.

Det innebär inte att dessa länder automatiskt stöder Rysslands krig.

Men de ekonomiska relationerna är viktiga.

Kina är en central handelspartner för Ryssland. Indien har köpt stora mängder rysk energi. Länder i Centralasien är viktiga både som marknader och som delar av handels- och transportkedjorna runt Ryssland.

För den som vill förstå den större ekonomiska bilden finns också vår genomgång av vilka länder som hjälper Ryssland och hur stödet ser ut.

Det är här SCO kan påverka Ukrainakriget utan att organisationen själv blir militärt involverad.

Så länge Ryssland kan sälja energi, importera varor och hålla igång internationell handel blir det svårare för västvärlden att ekonomiskt isolera landet fullständigt.

SCO kan göra sanktionerna svårare att upprätthålla

EU:s sanktionspolitik har därför gradvis blivit bredare.

Det räcker inte längre alltid att rikta åtgärder direkt mot ryska företag.

EU har också behövt agera mot banker, bolag och mellanhänder i andra länder när de bedömts bidra till handel eller betalningar som hjälper Ryssland att kringgå restriktionerna.

Det skapar en svår balansgång.

Europa vill försvåra Rysslands möjligheter att finansiera kriget utan att samtidigt driva stora delar av Asien närmare Moskva och Peking.

Ju fler fungerande handelsvägar, betalningslösningar och finansieringssystem som finns utanför västvärlden, desto mer komplicerad blir uppgiften.

Iran behöver mer än politiska uttalanden

Iran är ett tydligt exempel på både SCO:s styrka och dess begränsningar.

Teheran kan få politiskt stöd från andra medlemsländer och stärka sina relationer med Kina, Ryssland och Centralasien.

Men Iran har ingen kollektiv militär säkerhetsgaranti från SCO.

När Iran utsätts för militärt eller ekonomiskt tryck från USA räcker det därför inte med gemensamma uttalanden.

Den verkliga frågan är om andra medlemsländer är beredda att fortsätta handla med Iran när deras egna banker och företag kan riskera amerikanska sanktioner.

USA har fortsatt att använda sekundära sanktioner för att öka trycket på Teheran.

För Kina innebär det en svår avvägning.

Landet vill kunna trotsa amerikansk ekonomisk makt, men kinesiska banker och företag har samtidigt enorma globala intressen som kan påverkas av amerikanska åtgärder.

Samma problem gäller Indien och flera andra SCO-länder.

För den som vill förstå bakgrunden har Hurbra tidigare gått igenom varför konflikten mellan USA och Iran har trappats upp.

Indien visar varför SCO inte är ett enat anti-västligt block

Narendra Modis närvaro är samtidigt ett av de tydligaste bevisen för att SCO inte enkelt kan beskrivas som en allians mot USA.

Indien samarbetar med Ryssland och är medlem i SCO.

Samtidigt har landet omfattande ekonomiska och säkerhetspolitiska relationer med USA och flera västländer.

Indien har dessutom en långvarig strategisk rivalitet med Kina och svåra relationer med Pakistan, som också är medlem i SCO.

Det betyder att Indien vill ha en multipolär världsordning utan att automatiskt acceptera kinesiskt ledarskap.

För Modi är SCO bland annat ett verktyg för regional säkerhet, handel och diplomatiskt inflytande.

Indien har därför mycket att vinna på organisationen, men har också starka skäl att motverka att Kina och Ryssland gör den till ett strikt geopolitiskt block.

Det är en av organisationens största inbyggda motsättningar.

Ryssland och Kina är partners, men inte jämbördiga

Relationen mellan Kina och Ryssland är också mer komplicerad än den ibland framställs.

Länderna samarbetar nära och har ett gemensamt intresse av att begränsa USA:s globala dominans.

Men maktbalansen förändras.

Kinas ekonomi är betydligt större än Rysslands och Moskvas beroende av handel med Kina har ökat efter invasionen av Ukraina.

För Kina innebär det större möjlighet att forma utvecklingen i Eurasien.

Ryssland har fortfarande enorm militär kapacitet, kärnvapen och politiskt inflytande.

Ekonomiskt är det däremot allt svårare för Moskva att konkurrera med Peking.

SCO kan därför också ses som en arena där Kina stegvis flyttar fram sina positioner i ett område som Ryssland historiskt betraktat som sin egen intressesfär.

Energin blir central för den nya maktstrukturen

SCO omfattar flera av världens största producenter och konsumenter av energi.

Ryssland och Iran har enorma olje- och gasreserver.

Kina och Indien är bland världens största energikonsumenter.

Centralasien är samtidigt rikt på naturgas, olja, uran och andra råvaror.

Det gör energisamarbetet geopolitiskt viktigt.

SCO har redan en energistrategi fram till 2030 och diskuterar tätare samarbete kring energiinfrastruktur och handel.

Om mer rysk och iransk energi kan säljas österut minskar Europas och USA:s möjlighet att använda energihandel som politiskt påtryckningsmedel.

Samtidigt påverkas Europa direkt när konflikter kring Iran eller Mellanösterns energiflöden driver upp priserna. Hurbra har också gått igenom hur störningar kring Hormuz kan slå mot svenska bensinpriser.

Vad kan SCO-toppmötet betyda för Ukraina?

För Ukraina är den viktigaste frågan inte om SCO kommer att skicka militärt stöd till Ryssland.

Det finns inget som pekar på att organisationen fungerar på det sättet.

Den större risken är att Ryssland långsiktigt kan fortsätta bygga ekonomiska relationer utanför Europa.

Om landet kan sälja energi, importera komponenter, använda alternativa betalningsvägar och upprätthålla handel blir den ryska krigsekonomin svårare att pressa.

Det betyder inte att sanktionerna är verkningslösa.

De kan fortfarande göra import dyrare, begränsa tillgången till avancerad teknik och försämra den ryska ekonomins långsiktiga utveckling.

Men sanktionernas effekt blir mindre om stora ekonomier fortsätter att handla med Moskva.

Vad betyder utvecklingen för Sverige och Europa?

SCO är inte en militär allians som Sverige behöver möta på samma sätt som ett fientligt försvarsförbund.

Den mer betydelsefulla förändringen sker ekonomiskt och diplomatiskt.

För Sverige och övriga Europa kan utvecklingen få flera konsekvenser.

Ett Ryssland med fungerande ekonomiska relationer i Asien kan bli svårare att pressa genom sanktioner.

EU kan behöva lägga allt större kraft på att kontrollera handel via tredje länder.

Närmare samarbete mellan Ryssland, Iran och stora asiatiska ekonomier kan påverka energimarknader och priser.

Samtidigt kan Kinas växande ekonomiska inflytande i Centralasien och resten av Eurasien förändra den strategiska maktbalansen långt utanför regionen.

Det handlar alltså mindre om att en ny militärallians plötsligt uppstår och mer om att den internationella infrastrukturen förändras.

USA:s dominans försvinner inte över en natt

Det finns också tydliga gränser för hur långt SCO har kommit.

Organisationen saknar gemensamt försvar.

Medlemsländerna har flera djupa konflikter sinsemellan.

Indien och Kina konkurrerar om makt och inflytande.

Indien och Pakistan har en lång historia av konflikter.

Ryssland och Kina har gemensamma intressen men en alltmer ojämn ekonomisk relation.

Iran behöver stöd som övriga medlemsländer inte alltid är beredda att ge om kostnaden blir för hög.

Planerna på en utvecklingsbank är fortfarande under uppbyggnad och det finns inget gemensamt SCO-betalningssystem som kan ersätta dollarn.

SCO:s medlemsländer beskriver samtidigt själva målet som en mer multipolär internationell ordning. Organisationens gemensamma uttalande inför toppmötet visar att kritik mot ensidiga ekonomiska sanktioner och ambitionen att stärka samarbetet inom organisationen redan är en del av den officiella linjen.

Det är därför för tidigt att tala om slutet för USA:s globala makt.

Men utvecklingen i Bishkek visar varför Washington och europeiska huvudstäder följer SCO allt mer noggrant.

Kina och Ryssland behöver inte bygga ett nytt Nato för att förändra världsordningen.

Det räcker att fler länder får fungerande alternativ när väst säger nej.