Norden och Baltikum behöver lager med miljontals drönare och betydligt mer gemensam försvarsproduktion tillsammans med Ukraina. Det anser Saabs vd Micael Johansson. Om visionen blir verklighet handlar det om en industriell satsning värd många miljarder kronor – men än så länge finns ingen beslutad nordisk-baltisk order i närheten av den storleken.
Micael Johansson vill att Norden, Baltikum och Polen går snabbare fram i uppbyggnaden av den egna försvarsindustrin. Under Stockholms handelskammares konferens Unleashed pekade Saabchefen särskilt ut drönare som ett område där regionen behöver betydligt större lager och produktionskapacitet.
Hans budskap är att länderna bör kunna ha miljontals drönare tillgängliga under de första dagarna av en konflikt och samtidigt bygga upp kapacitet för att snabbt fylla på lagren.
En möjlig väg är enligt Johansson att etablera gemensam produktion tillsammans med ukrainska försvarsföretag, bland annat i Baltikum.
Det är dock viktigt att skilja visionen från det som faktiskt har beslutats.
Inga miljontals drönare är beställda
Det finns i nuläget ingen offentlig gemensam nordisk-baltisk beställning på miljontals drönare och ingen presenterad budget för ett sådant lager.
Det finns inte heller något besked om att Saab har beslutat att bygga en särskild drönarfabrik i Baltikum.
Däremot finns redan en politisk grund för betydligt mer samarbete. De nordiska och baltiska länderna har tillsammans med Ukraina enats om att underlätta gemensam försvarsproduktion, tekniköverföring och licenstillverkning. Drönare och autonoma system hör till områden som pekats ut som särskilt intressanta.
Johanssons utspel är därför snarare ett krav på att skala upp det samarbetet kraftigt än ett besked om en redan finansierad investering.
Miljonsiffran kan innebära mångmiljardbelopp
Hur mycket ett lager med miljontals drönare skulle kosta beror helt på vilka system som ingår.
Billigare FPV-drönare kan kosta en bråkdel av avancerade spanings- och attackdrönare. Till själva luftfarkosterna kommer dessutom sensorer, kommunikationssystem, reservdelar, utbildning, underhåll och ledningssystem.
Ett aktuellt tyskt finansieringspaket för 50 000 ukrainska attackdrönare uppges vara värt omkring 90 miljoner euro. Det motsvarar matematiskt cirka 1 800 euro per drönare i just den affären.
Om en miljon drönare hypotetiskt skulle ha samma genomsnittliga kontraktsvärde skulle det motsvara omkring 1,8 miljarder euro. Tre miljoner skulle motsvara omkring 5,4 miljarder euro.
Det är ingen uppskattning av vad Johanssons förslag faktiskt skulle kosta, men det visar storleksordningen. Även om huvuddelen skulle bestå av relativt billiga system kan en satsning snabbt bli värd tiotals miljarder kronor.
Ukraina visar att miljonproduktion är möjlig
Den produktionsvolym Johansson talar om är samtidigt inte tekniskt orimlig.
Ukraina har under kriget byggt upp en mycket stor och decentraliserad drönarindustri. Landets säkerhets- och försvarsråd har uppgett att den ukrainska industrin 2026 har kapacitet att producera mer än åtta miljoner FPV-drönare per år.
Mer än 160 företag deltar i produktionen.
Det illustrerar också vad som krävs. Miljonvolymer skapas inte genom en enda fabrik utan genom ett helt nätverk av producenter, elektronikföretag, komponentleverantörer, mjukvarubolag och monteringsanläggningar.
För Norden och Baltikum skulle en liknande modell kunna skapa affärer långt utanför de största försvarskoncernerna.
Saab kan vinna även utan att bygga alla drönare
För Saab ligger den möjliga affären heller inte nödvändigtvis främst i att massproducera billiga drönare.
Bolaget har redan verksamhet inom autonomi, sensorer, radar, ledningssystem och skydd mot obemannade farkoster. Saab köpte 2023 det brittiska AI- och autonomibolaget BlueBear och har därefter fortsatt utvecklingen av system för bland annat drönarsvärmar.
Samtidigt växer marknaden för att stoppa drönare lika snabbt som marknaden för själva farkosterna.
Sverige har exempelvis beställt ett modulärt system från Saab för att upptäcka, följa och bekämpa drönare. Ordervärdet är omkring 2,6 miljarder kronor och leveranserna ska ske 2027–2028.
Det visar hur en framtida drönarboom kan skapa efterfrågan på hela systemet runt farkosterna: radar, sensorer, datalänkar, ledning, elektronisk krigföring och motmedel.
Den utvecklingen kommer samtidigt som Saab redan befinner sig mitt i en kraftig expansion. Bolagets orderstock låg vid halvårsskiftet 2026 på omkring 318 miljarder kronor. Läs mer om utvecklingen i Hurbra:s genomgång av Saabs rapport för andra kvartalet 2026.
Underleverantörer kan bli stora vinnare
En bred drönarproduktion skulle också öppna en betydligt större marknad för mindre försvars- och teknikföretag.
Behoven omfattar bland annat:
| Område | Möjlig efterfrågan |
|---|---|
| Elektronik och sensorer | Kameror, radar, navigation och styrsystem |
| Energiförsörjning | Batterier, kraftsystem och laddning |
| Kommunikation | Datalänkar, radio och krypterade nätverk |
| Mekanik | Motorer, propellrar, komposit och chassin |
| Mjukvara | Autonomi, AI, navigering och målsökning |
| Motmedel | Störsystem, radar och luftförsvar |
Det är därför Johanssons utspel också kan ses som ett industripolitiskt förslag. En gemensam nordisk-baltisk produktion skulle kunna skapa en större hemmamarknad där mindre bolag vågar investera i kapacitet eftersom beställningarna blir större och mer långsiktiga.
Produktionslinjer kan gå snabbt – miljonkapacitet tar längre tid
Det går att starta enskilda drönarlinjer relativt snabbt, särskilt om man licenstillverkar en redan färdig ukrainsk konstruktion.
Europeiska exempel visar att nya fabriker kan etableras inom månader när finansiering, lokal och konstruktion redan finns.
Att bygga en robust regional kapacitet för flera miljoner drönare per år är betydligt mer komplicerat.
Då krävs säkrade leveranser av elektronik och andra kritiska komponenter, utbildad personal, testkapacitet, militär certifiering och en organisation som kan fortsätta producera även om delar av leverantörskedjan slås ut.
En rimlig slutsats är därför att enskilda produktionslinjer kan komma på plats snabbt, medan fullskalig nordisk-baltisk miljonproduktion skulle behöva byggas upp stegvis under flera år.
Stora lager kan också bli gamla snabbt
Det finns samtidigt en ekonomisk risk med att helt enkelt köpa miljontals identiska drönare och lägga dem i förråd.
Teknikutvecklingen är mycket snabb. System som är effektiva i dag kan bli betydligt mindre användbara när nya störsystem, sensorer och motmedel införs.
Sveriges första större upphandling av attackdrönare illustrerar en annan väg. FMV har beställt spanings- och patrullrobotsystem från svenska Nordic Wing för 350 miljoner kronor med leverans 2027.
Det ger Försvarsmakten en konkret förmåga snabbt, men utan att Sverige redan nu låser sig vid enorma lager av en enda modell.
På längre sikt kan Johanssons idé därför snarare komma att handla om en kombination av stora roterande lager och fabriker som hålls redo att snabbt mångdubbla produktionen i en kris.
Europas försvarsboom skapar pengarna
Den stora ekonomiska bakgrunden är Europas historiska upprustning.
EU-ländernas försvarsutgifter steg till omkring 418 miljarder euro 2025. För 2026 räknar Europeiska försvarsbyrån EDA med omkring 454 miljarder euro.
Samtidigt sker fortfarande en relativt liten del av materielköpen gemensamt mellan medlemsländerna.
Det är precis den svaghet Johansson pekar på. Länderna rustar upp snabbt, men mycket av produktionen, upphandlingen och industriplaneringen sker fortfarande nationellt.
För Saab och andra nordiska försvarsbolag innebär det en stor möjlighet om Norden och Baltikum börjar slå samman beställningar och bygga gemensamma produktionskedjor.
Hurbra har tidigare gått igenom hur Europas minskade beroende av amerikansk försvarsmateriel kan gynna Saab.
Från vision till miljardmarknad krävs riktiga order
Johanssons miljontals drönare är alltså ännu ingen ny Saab-order.
Men förutsättningarna runt förslaget har förändrats snabbt. Försvarsbudgetarna stiger, Ukraina har visat att drönare kan produceras i miljonskala och nordiska och baltiska regeringar vill knyta sina försvarsindustrier närmare den ukrainska.
Om nästa steg blir gemensamma fleråriga beställningar kan drönarproduktionen utvecklas till ännu en stor del av den europeiska försvarsboomen.
För Saab skulle affären dessutom kunna bli betydligt bredare än själva drönarna. Sensorer, autonomi, ledningssystem, luftförsvar och drönarskydd kan vara minst lika ekonomiskt betydelsefulla när Europas nya obemannade försvar byggs upp.