Omkring 23 000 verksamheter i Sverige kan vara källor till PFAS-förorenade områden, enligt Sveriges Radios rapportering med Naturvårdsverket. Undersökningar visar att problemen sträcker sig långt utanför brandövningsplatserna. Men siffran betyder inte att förorening har konstaterats vid samtliga verksamheter – eller att dricksvattnet i närheten är förorenat.
Deponier, textilindustrier, ytbehandling och papperstillverkning hör till verksamheterna som uppmärksammas när myndigheterna undersöker PFAS i Sverige. För människor med egen brunn kan kartläggningen väcka en konkret fråga: har mitt vatten över huvud taget analyserats för PFAS?
För markägare och kommuner handlar nästa steg om att skilja platser som behöver undersökas från dem där föroreningar kräver åtgärder. Kostnaderna kan bli betydande, men någon svensk slutnota går inte att räkna fram ur antalet potentiella källor.
Fler verksamheter än brandövningsplatser
Sveriges Radio rapporterar den 15 september om omkring 23 000 verksamheter som potentiellt kan ge upphov till PFAS-förorenade områden. Naturvårdsverkets Claes Bergqvist beskriver en stor bredd av verksamheter där PFAS används och som kan orsaka föroreningar.
Enligt rapporteringen har kommuner och länsstyrelser hittat PFAS vid bland annat deponier, brandövningsplatser och industrier som arbetar med ytbehandling, lösningsmedel, textil, skrot och papperstillverkning.
I Naturvårdsverkets vägledning om inventering av PFAS-förorenade områden finns även läderindustri och avloppsreningsverk bland källtyperna. När det gäller brandsläckningsskum omfattas också platser där skum har använts vid släckinsatser eller hanterats i fasta släcksystem.
Både nedlagda och pågående verksamheter är relevanta. Att en viss bransch finns med innebär däremot inte att varje företag inom den har förorenat mark eller vatten.
Kartläggningen fyller också äldre kunskapsluckor. Sveriges stora inventering av förorenade områden genomfördes 1999–2015. PFAS-problematiken uppmärksammades sent i förhållande till den satsningen, och Naturvårdsverket bedömer att många potentiella PFAS-områden därför kan saknas i databasen EBH-stödet.
23 000 möjliga källor är inte 23 000 konstaterade föroreningar
Skillnaden är avgörande för hur uppgifterna ska förstås. En verksamhet kan bli intressant för myndigheterna därför att PFAS kan ha använts där. Det är ett skäl att undersöka platsen, inte ett färdigt besked om vad som finns i marken.
| Läget på en plats | Vad det innebär |
|---|---|
| Potentiell PFAS-källa | Verksamhetens historik eller bransch motiverar undersökning. |
| Konstaterad förorening | Undersökningar visar att mark, vatten eller annat material är förorenat. |
| Behov av åtgärder | Riskerna har bedömts och avgör vilka insatser som behövs. |
Naturvårdsverket beskriver ett område som förorenat när uppmätta halter överstiger bakgrundshalterna. För PFAS behöver även diffus spridning från mänskliga aktiviteter vägas in.
Ett fynd avgör inte ensamt hur allvarlig situationen är. Myndigheterna behöver bedöma mängderna, spridningen och vad som kan påverkas. Riktvärden för förorenad mark är stöd i bedömningen, inte automatiska gränser som alltid utlöser samma sanering.
Södermanland visar hur stegen kan se ut i praktiken. Där redovisar länsstyrelsen drygt 170 potentiella PFAS-objekt. Under 2024 undersöktes fyra områden, och PFAS påträffades vid samtliga i varierande halter.
Det visar att misstankar kan bekräftas när prover tas. Men fyra utvalda områden är inget representativt stickprov för Sverige. Resultatet går inte att använda för att säga hur stor andel av de 23 000 verksamheterna som faktiskt har orsakat föroreningar.
Därför behöver även vattnet undersökas
Många PFAS är vattenlösliga. En undersökning som bara tar jordprover kan därför ge en ofullständig bild. Naturvårdsverket framhåller betydelsen av att även analysera grundvatten och relevanta ytvatten. Vilka PFAS som analyseras bör anpassas till verksamheten som undersöks.
Jordarter, grundvattenströmning och föroreningsmängder påverkar riskerna. Föroreningar kan dessutom spridas över fastighetsgränser. Därför behöver undersökningen följa möjliga spridningsvägar, inte enbart tomtens gräns.
Tillsynsmyndigheten kan kräva undersökningar redan när det finns en misstanke om förorening. En fullständig saneringsutredning behöver alltså inte finnas innan krav på att undersöka platsen ställs.
Vad betyder kartläggningen för dricksvattnet?
Att en möjlig PFAS-källa ligger i närheten av ett bostadsområde säger inte om hushållens dricksvatten är påverkat. För det behövs uppgifter om vattenförsörjningen och analyser av vattnet.
Sedan den 1 januari 2026 gäller följande gränsvärden för dricksvatten som omfattas av Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter:
| Ämnesgrupp | Gränsvärde |
|---|---|
| PFAS 4 | 4 nanogram per liter |
| PFAS 21 | 100 nanogram per liter |
PFAS 4 består av PFOS, PFOA, PFNA och PFHxS. Gränsvärdet gäller summan av de fyra ämnena. På motsvarande sätt avser PFAS 21 summan av de ämnen som ingår i den gruppen.
För den som har kommunalt vatten är vattenleverantören eller kommunen rätt kontakt för aktuella analysresultat. En kartmarkering om en misstänkt källa kan inte ersätta ett besked om kvaliteten på det vatten som levereras.
Hälsorisken handlar framför allt om långvarig exponering. Vissa PFAS kan bland annat påverka immunförsvaret. Kartläggningen ska därför tas på allvar, men är inte ett besked om att människor vid alla utpekade verksamheter har utsatts för akut förgiftning. I vår fördjupning om hur farligt PFAS är går vi igenom hälsoperspektivet närmare.
Egen brunn: en vanlig vattenanalys kan sakna PFAS
För brunnsägare finns en viktig detalj som lätt missas: PFAS ingår normalt inte i den vanliga grundanalysen av brunnsvatten. Ett tidigare provresultat behöver därför inte säga något alls om PFAS-halterna.
Den som har en brunn i ett område där PFAS-förorening misstänks bör ta reda på om vattnet innehåller ämnena. Börja med att fråga kommunens miljökontor om kända eller misstänkta källor i omgivningen.
Vid provtagning behöver PFAS uttryckligen ingå i beställningen. Använd ett ackrediterat laboratorium och följ dess anvisningar för hur provet ska tas.
För små dricksvattenanläggningar för privat bruk används riktvärden. Riktvärdet för PFAS 4 är 4 nanogram per liter. För PFAS 21 är det 100 nanogram per liter, men den gruppen behöver analyseras i vissa fall. Riktvärdena ska skiljas från de bindande gränsvärdena för anläggningar som omfattas av dricksvattenföreskrifterna.
Att undersöka brunnen är ett sätt att få ett faktiskt svar. Varken ett allmänt besked om att en industri finns i närheten eller ett vattenprov utan PFAS-analys räcker för att bedöma just den risken.
Markägaren blir inte automatiskt betalningsansvarig
Huvudregeln i miljöbalken är att den verksamhetsutövare som har bidragit till föroreningen ansvarar för att den utreds och åtgärdas. Att en fastighet förekommer i kartläggningen fastställer inte vem som ska betala.
En fastighetsförvärvare kan under vissa förutsättningar bli ansvarig om ingen ansvarig verksamhetsutövare kan utföra eller bekosta åtgärderna. Då spelar kunskapen vid förvärvet roll: kände köparen till föroreningen, eller borde den ha upptäckts?
För privatbostadsfastigheter finns en särskild skillnad. För detta förvärvaransvar krävs att köparen faktiskt kände till föroreningen vid köpet. Reglerna avser förvärv efter den 31 december 1998, och ansvaret behöver prövas i det enskilda fallet.
Även den som gräver eller genomför andra arbeten som sprider föroreningar kan få ett ansvar. Inför markarbeten på en misstänkt förorenad fastighet behöver förhållandena därför klarläggas.
Om ansvarig saknas kan undersökning och sanering i vissa fall finansieras med statliga medel genom exempelvis kommunen. Det är ingen automatisk ersättning till varje fastighetsägare vars mark pekas ut som ett möjligt PFAS-område.
Halmstads krav på 143 miljoner visar vad vattenproblemen kan kosta
I Halmstad finns ett aktuellt exempel på de ekonomiska följderna när PFAS har nått vattentäkter. Halmstads kommun och Laholmsbuktens VA kräver Försvarsmakten på 143 miljoner kronor för kostnader efter föroreningarna, enligt uppgifter som publicerades den 8 september.
PFAS-rening har installerats vid två vattenverk och ett vattenverk har tagits ur drift. Ersättningskravet i Halmstad gäller alltså konkreta följder för vattenförsörjningen.
Beloppet är ett krav, inte en slutligt utdömd summa. Det går inte heller att använda som en genomsnittskostnad för andra PFAS-områden.
Kartläggningen kan leda till fler undersökningar och, där riskerna motiverar det, mer rening och markåtgärder. Men kostnaden beror på vad som faktiskt hittas. Att skydda dricksvattnet och att åtgärda marken där föroreningen kommer ifrån är dessutom olika uppgifter. En investering i vattenrening innebär inte i sig att föroreningskällan har försvunnit.
Nya metoder kan begränsa spridningen
Den 31 augusti rapporterade Naturvårdsverket om pilotförsök där stabilisering med aktivt kol hade minskat spridningen av PFAS till grundvatten med över 99 procent.
Resultaten ger stöd för att det finns åtgärder som kan begränsa fortsatt spridning. Samtidigt är skillnaden mellan att binda ämnen och att förstöra dem central: försöken betyder inte att 99 procent av PFAS har försvunnit ur miljön.
Metoden med aktivt kol behöver anpassas till förhållandena på platsen. För vissa områden kan arbetet därför handla om att begränsa läckaget och skydda omgivande vatten, snarare än att omedelbart få bort all förorening ur marken.