Ett nytt svenskt pilotförsök visar att aktivt kol kan minska halterna av PFAS i markvatten med över 99,98 procent. Tekniken förstör inte de så kallade evighetskemikalierna, men kan hålla kvar dem i förorenad mark och kraftigt minska risken att de når grundvatten och dricksvatten.

Resultatet kommer från Statens geotekniska institut, SGI, som har testat flera metoder för att begränsa spridningen av PFAS från förorenade områden.

I försöket vid Sundsvall–Timrå flygplats blandades aktivt kol direkt in i kraftigt PFAS-förorenad jord. Effekten kom snabbt. Halterna i markvattnet minskade med mer än 99,98 procent.

Samtidigt visar ett annat svenskt försök vid Örnsköldsviks flygplats att tekniken också kan fungera under längre tid i grundvattnet.

Aktivt kol binder PFAS i marken

PFAS är ett samlingsnamn för en mycket stor grupp kemikalier som bryts ned extremt långsamt i naturen. När ämnena väl har hamnat i marken kan de följa med vatten genom jordlagren och till slut nå grundvatten, sjöar och dricksvattentäkter.

Den metod som SGI nu lyfter fram bygger på att aktivt kol placeras där föroreningen finns eller i vägen för det vatten som transporterar PFAS vidare.

PFAS fastnar då på kolets yta.

Vid Sundsvall–Timrå flygplats blandades partikulärt aktivt kol direkt in i jorden ovanför grundvattenytan. När vatten därefter rörde sig genom den behandlade marken stannade en mycket stor del av PFAS kvar.

Halterna i markvattnet minskade med mer än 99,98 procent.

Det innebär däremot inte att själva PFAS-föroreningen har försvunnit.

Ämnena bryts inte ned av det aktiva kolet utan binds till det. Metoden handlar därför framför allt om att stoppa eller kraftigt bromsa spridningen till omgivande vatten.

Två svenska försök visar mycket stora minskningar

SGI har testat principen på olika sätt vid två flygplatser.

Plats	Resultat
Sundsvall–Timrå flygplats	Aktivt kol blandades i förorenad jord. PFAS i markvattnet minskade med över 99,98 procent.
Örnsköldsviks flygplats	En cirka 70 meter lång barriär med aktivt kol minskade PFAS i grundvattnet med över 99,9 procent.

Försöket i Örnsköldsvik fungerar annorlunda än behandlingen vid Sundsvall–Timrå.

Där skapades 2023 en underjordisk barriär med kolloidalt aktivt kol tvärs över ett område där PFAS-förorenat grundvatten rör sig från en tidigare brandövningsplats.

Barriären är omkring 70 meter lång och cirka fem meter djup.

Grundvattnet kan fortsätta att röra sig genom marken, medan PFAS binds till det aktiva kolet när vattnet passerar.

SGI och forskarna har följt försöket under två år med återkommande provtagning i fler än 50 grundvattenrör.

På platsen förekom före behandlingen PFAS-halter på över 100 000 nanogram per liter. Inne i barriären minskade summan av 32 analyserade PFAS med mer än 99,9 procent.

Efter ungefär ett och ett halvt år hade även summan av fyra särskilt reglerade PFAS-ämnen i vattnet som lämnade barriären minskat med 99,99 procent.

Kan stoppa PFAS innan det når dricksvattnet

Det är just placeringen nära själva föroreningskällan som gör tekniken intressant.

Många svenska kommuner och vattenproducenter har hittills fått hantera problemet efter att PFAS redan nått grundvattnet eller vattenverken.

Ett känt exempel är Tullinge vattenverk i Botkyrka, som stängdes 2011 efter att höga PFAS-halter upptäckts i råvattnet.

I Uppsala upptäcktes PFAS i en vattentäkt 2012. Efter att rening med kolfilter installerats kunde vattentäkten användas igen, men reningen innebär en återkommande kostnad. Uppsala Vatten har uppgett att PFAS-reningen kostar omkring åtta till nio miljoner kronor om året.

Skillnaden med SGI:s metod är att föroreningen kan fångas betydligt tidigare.

I stället för att låta PFAS transporteras genom marken till en vattentäkt och sedan rena dricksvattnet kan aktivt kol placeras vid föroreningsområdet eller i grundvattnets flödesväg.

Det kan minska mängden PFAS som över huvud taget når vattenverket.

Över 21 000 områden misstänks vara PFAS-förorenade

Behovet av fungerande metoder är stort.

Naturvårdsverket uppgav under 2025 att mer än 21 000 områden i Sverige hade registrerats som misstänkt PFAS-förorenade. Det betyder inte att samtliga platser har konstaterats ha allvarliga föroreningar, men siffran visar hur omfattande problemet kan vara.

Brandövningsplatser är en särskilt viktig kategori.

Under många år användes brandsläckningsskum med PFAS vid bland annat flygplatser, militära områden och andra anläggningar där större bränder skulle kunna behöva bekämpas.

När skummet användes kunde stora mängder PFAS hamna direkt i marken.

Under 2026 och 2027 genomförs därför en nationell tillsynskampanj riktad mot brandövningsplatser som kan påverka dricksvattentäkter och andra känsliga vattenområden.

Samtidigt skärps reglerna för hur PFAS får användas i nya produkter. Hurbra har tidigare gått igenom nya EU-regler för förpackningar 2026, där PFAS är ett av ämnena som berörs.

Metoden kan användas redan nu

Det kanske viktigaste beskedet från SGI är att tekniken inte längre bara ses som ett laboratorieförsök.

Myndigheten bedömer att stabilisering med aktivt kol kan användas redan nu för att minska spridningen av PFAS till grundvatten på platser där förhållandena är lämpliga.

Det betyder däremot inte att samma lösning kan kopieras rakt av från en flygplats till en annan.

Grundvattnets riktning och hastighet måste undersökas. Det behövs också kunskap om hur föroreningen är spridd i marken, vilka jordlager som finns och vilka typer av PFAS som dominerar.

Vid Örnsköldsviks flygplats krävdes omfattande undersökningar innan den underjordiska barriären kunde placeras rätt.

Vissa PFAS-ämnen är dessutom lättare att fånga än andra.

Långkedjiga PFAS, däribland PFOS, binds mycket effektivt till aktivt kol. Kortare PFAS-molekyler kan vara mer rörliga och svårare att hålla kvar under lång tid.

SGI:s laboratorieförsök och modeller pekar samtidigt på att effekten för vissa PFAS kan bestå under flera decennier.

PFAS försvinner inte ur marken

Det är också metodens viktigaste begränsning.

Aktivt kol löser inte PFAS-problemet genom att förstöra kemikalierna. De finns fortfarande kvar i marken, bundna till kolet.

Det innebär att behandlade områden behöver följas under lång tid.

Hur länge kolet kan fortsätta att binda olika PFAS-ämnen i verkliga förhållanden är en central fråga när tekniken ska användas i större skala.

SGI har därför testat även andra metoder.

Jordtvätt har i försök kunnat avlägsna omkring 90 procent av PFAS med vatten och upp till omkring 97 procent när bland annat luft och tensider används.

Även värmebehandling kan avlägsna PFAS från jord, men kräver rätt temperatur och behandlingstid. PFAS bryts dessutom inte automatiskt ned fullständigt bara för att ämnena lämnar den behandlade jorden.

Av de metoder som SGI har studerat framstår stabilisering med aktivt kol som den mest mogna för att snabbt begränsa spridningen till grundvatten.

Fler PFAS-försök väntar i Sverige

Arbetet slutar inte med resultaten från Sundsvall–Timrå och Örnsköldsvik.

Regeringen har förlängt SGI:s uppdrag om PFAS till 2030. I arbetet ingår bland annat fortsatta pilotprojekt vid statligt förorenade områden och att sprida kunskapen till kommuner, myndigheter och privata aktörer.

Det innebär att tekniken kan börja testas på fler verkliga föroreningsområden samtidigt som långtidsresultaten från de första försöken fortsätter att följas.

SGI:s egen redovisning av försöken visar samtidigt varför resultaten väcker så stort intresse: i stället för att försöka rena enorma mängder vatten efter att PFAS redan spridits kan föroreningen fångas betydligt närmare källan.

För svenska kommuner med förorenade brandövningsplatser eller hotade vattentäkter kan det bli skillnaden mellan permanent och dyr vattenrening och att stoppa en mycket stor del av föroreningen innan den når grundvattnet.