Nato ser inget omedelbart hot om ett direkt ryskt angrepp mot något medlemsland. Samtidigt varnar alliansen för att Ryssland trappar upp sina hybridaktiviteter i Europa. Det är en dubbel hotbild som blivit särskilt tydlig för Sverige: risken för ett öppet militärt angrepp bedöms som låg, medan sabotage, cyberattacker och påverkansoperationer fortsatt ses som ett konkret säkerhetsproblem.

Natos nya besked kommer den 30 augusti samtidigt som flera europeiska länder skärper tonen om ryska aktiviteter under gränsen för ett öppet krig.

Alliansens budskap är samtidigt tydligt avgränsat. Nato säger inte att det ryska hotet har försvunnit eller att Ryssland inte längre utgör ett säkerhetshot mot Europa. Bedömningen gäller den omedelbara risken för ett direkt militärt angrepp.

– I nuläget ser vi inget omedelbart hot om ett angrepp, är beskedet från Nato.

Samtidigt konstaterar alliansen att Ryssland både fortsätter sina omfattande attacker mot Ukraina och ökar hybridaktiviteten i Europa.

Nato ser två olika hot samtidigt

Skillnaden mellan ett direkt militärt angrepp och hybridoperationer är central för att förstå Natos besked.

Ett konventionellt ryskt angrepp mot ett Natoland skulle innebära en helt annan militär och politisk situation, med risken att Natos kollektiva försvar enligt artikel 5 aktiveras.

Hybridoperationer kan däremot genomföras utan att Ryssland formellt går i krig med Nato.

• sabotage mot kritisk infrastruktur
• cyberattacker
• elektroniska störningar
• desinformation och påverkansoperationer
• spionage och underrättelseverksamhet
• försök att påverka politiska beslut
• användning av lokala ombud för olika operationer.

Nato beskriver i sin aktuella strategi mot hybridhot hur den här typen av aktivitet används för att sudda ut gränsen mellan fred och krig.

Alliansen konstaterar också att hybridangrepp i tillräckligt allvarliga fall kan få konsekvenser för det kollektiva försvaret. Det finns alltså ingen automatisk regel som innebär att en attack måste genomföras med soldater, stridsflyg eller robotar för att Nato ska betrakta den som mycket allvarlig.

Polen varnar för ryska provokationer

Det polska tonläget är samtidigt mer varnande.

Premiärminister Donald Tusk sade den 29 augusti, efter information från Natos generalsekreterare Mark Rutte, att de kommande sex månaderna kan bli avgörande och att Polen måste vara förberett på flera olika scenarier.

Tusk utesluter inte en rysk provokation mot ett Natoland.

Det behöver inte innebära att Polen förväntar sig en fullskalig invasion. En provokation kan också bestå av en begränsad militär incident, sabotage eller annan verksamhet som testar Natos reaktion och sammanhållning.

Därför går den polska varningen att förena med Natos bedömning att något omedelbart direkt angreppshot inte syns.

Även Finlands president Alexander Stubb har nyligen tonat ned risken för ett nytt stort ryskt krig mot Nato samtidigt som kriget i Ukraina pågår. Läs mer om Stubbs bedömning av risken för ett ryskt Natoangrepp.

USA tog upp Nato med Moskva

Samtidigt har USA haft direkt kontakt med ryska företrädare.

CIA-chefen John Ratcliffe reste till Ryssland den 25 augusti och träffade ryska underrättelseföreträdare. Enligt uppgifter till Reuters togs möjligheten till någon form av rysk operation mot ett Natoland upp under kontakterna.

Det är däremot inte fastställt att detta var huvudsyftet med hela resan.

Även andra säkerhetsfrågor, bland annat Rysslands relation till Iran, ska ha diskuterats.

President Donald Trump har därefter tonat ned dramatiken kring resan och sagt att han inte tror att Vladimir Putin kommer att angripa Natoterritorium.

Det viktiga är därför att skilja mellan vad som faktiskt är känt och vad som fortfarande är tolkningar.

USA har diskuterat Natofrågan med Moskva. Det betyder inte automatiskt att Washington bedömer att ett ryskt angrepp är nära förestående.

Hurbra har tidigare gått igenom CIA-chefens Moskvabesök och samtalen med Ryssland.

Hybridattackerna är den mer akuta frågan

Det som gör Natos besked betydelsefullt är därför inte bara den lugnande delen.

Samtidigt som alliansen inte ser ett omedelbart direktangrepp fortsätter säkerhetsmyndigheter runt om i Europa att varna för händelser som befinner sig i gråzonen mellan fred och krig.

Ett aktuellt exempel är händelsen vid Leipzig/Halle-flygplatsen i Tyskland i augusti.

Där hittades en drönare med sprängämnen nära ett ukrainskt transportflygplan som används för militära transporter.

Tyska myndigheter har inte offentligt fastslagit vem som låg bakom händelsen och den ska därför inte beskrivas som en bekräftad rysk attack.

Men den visar varför hybridfrågan blivit så svår för europeiska regeringar.

En operation kan vara allvarlig och potentiellt säkerhetspolitisk utan att det omedelbart går att bevisa vem som beordrat den.

Det är just sådana situationer Nato försöker hantera bättre.

Sverige gör nästan samma bedömning

För Sverige är Natos besked särskilt relevant.

Försvarsmakten bedömer för närvarande risken för ett väpnat angrepp mot Sverige som låg.

Samtidigt pekar myndigheten på en högre risk för andra fientliga handlingar.

Det kan bland annat handla om sabotage, cyberangrepp, informationspåverkan och aktiviteter riktade mot kritisk infrastruktur.

Säkerhetspolisen presenterade dessutom den 10 augusti ett mycket konkret exempel på den ryska underrättelseaktiviteten mot Sverige.

Säpo uppgav då att en operation styrd av den ryska utrikesunderrättelsetjänsten SVR hade avbrutits.

Operationen ska bland annat ha varit inriktad på att inhämta information och påverka svenska beslut samt misskreditera Sverige, Nato och EU.

Enligt Säpo är ryska underrättelsetjänster särskilt intresserade av svenska politiska ställningstaganden, Sveriges arbete inom Nato och EU, stödet till Ukraina och svensk militär förmåga.

Det gör att den svenska hotbilden i praktiken följer samma mönster som Natos.

Ett konventionellt angrepp bedöms inte som nära förestående.

Aktiviteter under den nivån pågår däremot redan.

Sverige och Finland förstärker övervakningen

Den nya typen av hot märks också i de militära åtgärder som Sverige och andra Natoländer genomför.

Den 28 augusti meddelade Sverige och Finland att länderna fördjupar samarbetet kring territoriell övervakning och skyddet av finskt territorium inom Natos avskräckning och försvar.

En del av arbetet handlar om att förbättra förmågan att upptäcka och bekämpa drönare.

Hurbra har gått igenom Sveriges förstärkta militära stöd och Gripen-närvaro i Finland.

Åtgärderna visar hur Nato kan förstärka det praktiska försvaret utan att samtidigt bedöma att ett stort ryskt angrepp är omedelbart förestående.

Inget omedelbart angrepp betyder inte att Europa är säkert

Det kan därför låta motsägelsefullt när Nato samtidigt ger ett relativt lugnande besked och beskriver Ryssland som ett långsiktigt säkerhetshot.

Men de två sakerna handlar om olika tidsperspektiv och olika typer av konflikter.

Rysslands stora militära resurser är fortfarande bundna i Ukraina. Ett direkt angrepp på Nato skulle dessutom innebära risken för konflikt med hela alliansen.

Samtidigt går det att bedriva cyberoperationer, sabotage, underrättelseverksamhet och informationspåverkan utan att ta samma militära risk.

Det är därför den europeiska säkerhetsdebatten allt mer handlar om vad som händer under tröskeln för ett öppet krig.

För Sverige och övriga Nato innebär det att frånvaron av ett omedelbart invasionshot inte ger något utrymme att sänka beredskapen.

Tvärtom kan de operationer som är svårast att upptäcka, bevisa och attribuera bli allt viktigare i konflikten mellan Ryssland och väst.