Finlands president Alexander Stubb tror inte att Ryssland kommer att angripa ett Natoland och säger att han saknar fakta som stöder varningarna om ett möjligt anfall omkring 2029. Han pekar på Natos militära överlägsenhet och Rysslands stora förluster i Ukraina. Men beskedet betyder inte att Finland ser Ryssland som ofarligt eller att Sverige kan sänka beredskapen i Östersjöområdet.

Stubb: Saknas bevis för ett ryskt Natoangrepp

Alexander Stubb fick i intervjun med Bild frågan om de tyska varningarna för att Ryssland kan vara redo att angripa Nato 2029.

Den finländske presidenten avfärdade den bestämda tidsangivelsen och sade att han varken ser bevis eller fakta som stöder den. Han tror inte heller att Ryssland skulle vilja angripa världens starkaste militärallians.

Det är inte samma sak som att uppmana Europa att slappna av. Stubb säger att Nato ska förbereda sig på det värsta för att förhindra att det inträffar. Hans bedömning bygger enligt honom både på underrättelseuppgifter och på alliansens samlade avskräckning.

Nato har ett stort övertag i konventionella styrkor, robotar och kärnvapen. Stubb anser därför att det skulle vara meningslöst för Ryssland eller någon annan stat att pröva om medlemsländerna verkligen är beredda att försvara varandra.

Pekar på Rysslands förluster i Ukraina

Det andra huvudargumentet är läget för den ryska armén. Enligt de uppgifter Stubb hänvisar till förlorar Ryssland mellan 30 000 och 35 000 soldater i månaden i Ukraina, samtidigt som omkring 27 000 nya soldater rekryteras.

Siffrorna kommer från presidentens egen beskrivning av underrättelseläget och kan inte kontrolleras mot de hemliga underlag han har tillgång till. Hans slutsats är att Ryssland får färre soldater i ett redan komplicerat läge och därför inte kan mobilisera för två stora fronter samtidigt.

Stubb menar också att en del av den ryska informationskrigföringen går ut på att få européer att ständigt diskutera ett kommande anfall, kärnvapen och ytterligare eskalering. Därför vill han att europeiska ledare ska tala lugnare om riskerna utan att minska den militära beredskapen.

Samtidigt håller han fast vid ett omfattande stöd till Ukraina. Han beskriver landet som Europas bästa säkerhetsgaranti mot Ryssland och har nyligen stött ukrainska långdistansangrepp mot ryska mål, något som fick Kreml att kalla honom en del av ”krigspartiet”.

Stubbs uttalande innebär alltså ingen mjukare linje mot Moskva.

Därför talar andra Natoländer om 2029

Tysklands försvarschef Carsten Breuer har sagt att Ryssland från 2029 kan ha militär förmåga att genomföra ett storskaligt angrepp mot Nato. Natos generalsekreterare Mark Rutte har på liknande sätt varnat för att Ryssland kan vara redo att använda militärt våld mot alliansen inom fem år.

Det är inte samma sak som att Tyskland eller Nato känner till en beslutad rysk attack 2029. Årtalet används som en planeringshorisont för hur snabbt Ryssland kan återuppbygga sina styrkor och hur snabbt Europa behöver förstärka sitt försvar.

Skillnaden mellan bedömningarna blir tydligare när scenarierna ställs bredvid varandra.

Stubb och de andra Natoländernas företrädare är överens om att alliansen i nuläget är militärt överlägsen. Skillnaden gäller hur snabbt Ryssland kan bygga upp ny förmåga och hur stora risker Moskva kan vara berett att ta.

Även Donald Trump har nyligen sagt att Putin inte kommer att angripa Nato. Samtidigt fortsätter amerikanska och europeiska underrättelsetjänster att bevaka ryska sabotage, cyberoperationer och försök att skapa splittring inom alliansen.

Sveriges ÖB varnar för ett mindre test

Den tydligaste invändningen mot Stubbs resonemang kommer från Sverige. Överbefälhavare Michael Claesson har sagt att Ryssland skulle kunna testa Nato redan nu genom en begränsad operation mot exempelvis en ö i Östersjöområdet.

Syftet skulle då inte vara att besegra Nato militärt. Ryssland skulle i stället försöka ta reda på om alliansens 32 medlemsländer kan enas om att betrakta händelsen som ett angrepp enligt artikel 5.

En sådan operation kräver inte att Ryssland öppnar en andra fullskalig front. Det kan räcka med en liten militär insats som skapar politisk osäkerhet om hur Nato ska svara. Därför träffar Stubbs argument om bristen på soldater inte hela den svenska varningen.

Must har gjort en mer långsiktig och villkorad bedömning. Den svenska militära underrättelsetjänsten anser att Ryssland redan har förmåga att angripa Natoländer till sjöss och i luften. Efter ett varaktigt krigsslut i Ukraina skulle Ryssland inom ett år kunna genomföra en mycket begränsad markoperation och inom två till tre år bygga förmåga för något större.

Det förutsätter att den ryska ledningen också har en politisk avsikt att angripa. Förmåga och beslut är inte samma sak.

Finland fortsätter rusta tillsammans med Sverige

Stubbs besked ändrar inte Finlands försvarspolitik. Statsminister Petteri Orpo sade så sent som den 24 augusti att rysk aggression kommer att vara ett långsiktigt hot mot Europa. När kriget i Ukraina tar slut räknar Finland med att ryska förband kan flyttas till garnisoner nära den finska gränsen.

Finland planerar därför att lägga 3,2 procent av BNP på militära försvarsutgifter 2029. Stubb har själv beskrivit Nato som grunden för landets säkerhet och sagt att avskräckningen måste omfatta konventionella styrkor, robotförsvar, kärnvapen samt cyber- och rymdförmåga.

Den praktiska kopplingen till Sverige har samtidigt blivit ännu tydligare. Svenska Jas 39 Gripen och en korvett av Visbyklass ska hjälpa till med övervakningen av finskt territorium åtminstone till slutet av 2026. Finland sade i samband med beskedet att landet inte står inför något direkt militärt hot, men att det svenska stödet stärker beredskapen och Natos östra flank.

Sverige förbereder dessutom ett markförband i norra Finland och leder arbetet med Natos framskjutna närvaro där.

Detta betyder Stubbs besked för Sverige

För Sverige innebär uttalandet ingen förändring av försvarsplaneringen. Regeringen och Försvarsmakten håller fast vid att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas och att säkerhetsläget i Östersjöområdet kan försämras snabbt.

Stubbs bedömning talar främst emot föreställningen att ett stort ryskt anfall mot Nato är nära eller redan bestämt till ett visst år. Den tar inte bort riskerna för sabotage, cyberangrepp, drönarincidenter, luftrumskränkningar eller ett mindre militärt försök att testa alliansens sammanhållning.

Finlands linje är därför lugn i orden men hård i praktiken: undvik att förstärka rysk skrämsel, fortsätt stödja Ukraina och bygg ett försvar som gör ett angrepp så riskabelt att det aldrig genomförs.