USA har informerat Ukraina om flera möten som hållits i Moskva de senaste dagarna. Samtidigt varnar Polens premiärminister Donald Tusk för signaler om att Ryssland förbereder en upptrappning under en avgörande höst och vinter. I centrum står CIA-chefen John Ratcliffes ovanliga resa till Ryssland – men exakt vad som diskuterats bakom stängda dörrar är fortfarande bara delvis känt.

Volodymyr Zelenskyj uppgav den 28 augusti att Ukraina hade fått information från USA om en serie möten som hållits i Moskva under de senaste dagarna.

Den ukrainske presidenten sade också att kontakterna mellan Kyiv och Washington hade fortsatt både före och efter mötena. Han tackade USA för informationen och för vad han beskrev som den nödvändiga tonen gentemot Ryssland.

Det är en viktig detalj.

Zelenskyjs besked pekar på att Ukraina åtminstone har blivit informerat om den amerikanska kontakten med Moskva, snarare än att USA helt har fört samtalen över huvudet på Kyiv.

Men Ukraina har inte offentliggjort exakt vilka samtliga möten var, vilka personer som deltog eller vad som sades.

CIA-chefen reste till Moskva

Den tydligaste pusselbiten är CIA-chefen John Ratcliffes besök i Moskva den 25 augusti.

Resan var mycket ovanlig. Det var den första kända resan till Ryssland av en sittande CIA-chef sedan 2021.

Ratcliffe träffade bland annat Sergej Narysjkin, chef för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten SVR. Narysjkin har själv bekräftat mötet, men har inte velat gå in på vad som diskuterades.

Enligt amerikanska medieuppgifter ska Ratcliffe även ha träffat FSB-chefen Aleksandr Bortnikov.

Kreml har däremot sagt att Ratcliffe inte träffade Vladimir Putin personligen. Den ryske presidenten ska ha informerats om samtalen efteråt.

Det gör att Zelenskyjs formulering om en ”serie av möten” fortfarande lämnar en viktig fråga öppen: syftade han bara på Ratcliffes olika kontakter under resan, eller har det samtidigt pågått ytterligare amerikansk-ryska samtal som ännu inte blivit kända?

Uppgifterna pekar på både varningar och diplomati

Rapporterna om vad Ratcliffe framförde till den ryska sidan går i flera riktningar.

Amerikanska källor har uppgett att ett av budskapen handlade om risken för en rysk operation mot ett Natoland. Framför allt har Baltikum pekats ut som ett område som amerikanska och europeiska underrättelsetjänster följer noggrant.

Samtidigt finns uppgifter om ett mer diplomatiskt budskap.

Ratcliffe ska enligt amerikanska medier ha försökt övertyga Moskva om att Ryssland borde nå en uppgörelse om Ukraina innan landets militära och ekonomiska situation försämras ytterligare.

Även Iran ska ha varit ett samtalsämne.

Det innebär att Moskvabesöket inte enkelt kan beskrivas som antingen ett fredsinitiativ eller en ren varningsresa. Flera frågor kan ha diskuterats samtidigt.

Uppgift	Vad är känt?
John Ratcliffe reste till Moskva	Bekräftat
Ratcliffe träffade SVR-chefen Sergej Narysjkin	Bekräftat
Ratcliffe träffade FSB-chefen Aleksandr Bortnikov	Rapporterat av amerikanska medier
Ratcliffe träffade Vladimir Putin	Kreml säger nej
USA varnade för en möjlig rysk operation mot Nato	Rapporterat av amerikanska källor, inte officiellt bekräftat
Baltikum stod i centrum för oron	Rapporterat
Ukraina informerades om flera Moskvamöten	Bekräftat av Zelenskyj

Zelenskyjs fullständiga uttalande finns hos Ukrainas presidentkansli.

Tusk: Hösten och vintern kan bli kritiska

Samtidigt som uppgifterna om Moskvakontakterna blivit kända har Polens premiärminister Donald Tusk kommit med en betydligt bredare varning.

Tusk sade den 28 augusti att Polen står i löpande kontakt med CIA-ledningen och därför inte överraskades av Ratcliffes aktiviteter.

Men han betonade också att den polska oron inte enbart bygger på CIA-chefens resa.

Enligt Tusk har det under flera veckor funnits signaler om att Ryssland förbereder en kraftig upptrappning, både i kriget mot Ukraina och i regionen som helhet.

Han beskrev den kommande hösten och vintern som särskilt betydelsefulla och sade att de närmaste sju till åtta månaderna kan bli kritiska.

Det är en väsentlig skillnad mot att säga att ett ryskt angrepp mot Nato redan är beslutat.

Något offentligt bevis för ett sådant beslut finns inte.

Nato följer inte bara risken för ett klassiskt militärt angrepp

Oron i Polen och Baltikum handlar dessutom om mer än stridsvagnar som korsar en gräns.

Flera Natoländer har under året förstärkt skyddet runt bland annat energiinfrastruktur, dammar och andra känsliga anläggningar.

Ett återkommande säkerhetshot är så kallade hybridoperationer: sabotage, cyberattacker, drönarincidenter eller andra angrepp där det från början är svårt att slå fast vem som faktiskt ligger bakom.

Just osäkerheten kan vara en del av strategin.

En begränsad attack eller provokation kan skapa politisk förvirring och tvinga Nato att snabbt avgöra om det handlar om en isolerad incident, sabotage eller ett faktiskt angrepp från en annan stat.

Det är också därför länderna runt Östersjön följer den ryska utvecklingen så nära.

Därför är varningen viktig för Sverige

För Sverige är frågan betydligt mer direkt sedan landet blev medlem i Nato.

Ett angrepp mot exempelvis Estland, Lettland, Litauen eller Polen skulle inte bara vara ett regionalt problem i östra Europa. Det skulle bli en fråga för hela försvarsalliansen och därmed också för Sverige.

Natos artikel 5 innebär att ett väpnat angrepp mot en medlemsstat betraktas som ett angrepp mot samtliga.

Det betyder däremot inte att varje land automatiskt måste svara på exakt samma sätt. Varje allierad avgör vilka åtgärder som bedöms nödvändiga.

Den gråzonen gör mindre, svårtolkade operationer särskilt känsliga. Ett land som vill pröva Natos sammanhållning behöver inte nödvändigtvis börja med en fullskalig invasion.

Sverige påverkas också direkt av utvecklingen runt Östersjön. Hurbra har tidigare gått igenom frågan om en möjlig ny rysk mobilisering efter dumavalet 2026, en faktor som kan få betydelse för Rysslands militära handlingsutrymme under hösten.

Samtidigt finns ett diplomatiskt spår

Det som gör utvecklingen svårtolkad är att varningssignalerna sammanfaller med tecken på fortsatta försök till samtal.

Ukrainas underrättelsechef Kyrylo Budanov har sagt att han väntar sig tekniska samtal om kriget inom kort, men utan att förvänta sig något snabbt genombrott.

Han räknar inte heller med att kriget ska vara över före vintern.

Det betyder att diplomati och militär upptrappning mycket väl kan pågå parallellt.

En stat kan försöka stärka sin position på slagfältet samtidigt som den förhandlar. Den kan också använda hotet om ytterligare eskalering som ett verktyg i samtalen.

Det är därför Ratcliffes resa inte bör tolkas som ett tydligt tecken på att en fredsuppgörelse närmar sig.

Men den är heller inget bevis för att USA väntar sig ett omedelbart ryskt angrepp mot Nato.

Hösten kan bli nästa avgörande fas

Det säkraste som går att säga just nu är att Washington, Kyiv och flera av Natos östliga medlemsländer följer den ryska utvecklingen med ovanligt stor uppmärksamhet.

USA har öppnat en direkt underrättelsekanal till Moskva på hög nivå. Ukraina säger att landet informerats om kontakterna. Polen varnar samtidigt för en period där Ryssland kan försöka öka trycket både mot Ukraina och mot regionen runt kriget.

Hurbra har tidigare beskrivit hur konflikten allt mer också handlar om djupattacker, energisystem och annan strategisk infrastruktur långt från den traditionella frontlinjen i genomgången av hur kriget i Ukraina utvecklats.

Det gör hösten och vintern extra känsliga.

Moskvamötena kan vara ett försök att hålla en diplomatisk kanal öppen. De kan samtidigt innehålla tydliga amerikanska varningar om vad som händer om Ryssland går längre.

Just nu finns stöd för båda tolkningarna.

Det som fortfarande saknas är det avgörande svaret på vad USA faktiskt fick veta om Rysslands planer – och vad som fick CIA-chefen att resa till Moskva just nu.