Inter går in i Serie A 2026/27 som laget alla andra måste slå. Cristian Chivu tog klubben till Scudetton redan under sin första hela säsong, Inter vann ligan med elva poängs marginal och stod för en offensiv som ingen konkurrent var nära att matcha.
Ändå är det inte ett oförändrat mästarlag som ska försvara titeln. Yann Sommer, Francesco Acerbi, Stefan de Vrij, Matteo Darmian och Denzel Dumfries har lämnat, samtidigt som John Stones, Ivan Provedel, Djed Spence och Aleksandar Stanković hör till spelarna som kommit in. Inter har alltså valt att börja generationsväxla samtidigt som laget står högst upp.
Det gör 2026/27 ovanligt intressant. Frågan är inte om Inter fortfarande har kvalitet för att vinna Serie A. Det har man. Frågan är hur mycket stabilitet som försvinner när flera av de spelare som burit försvarsspelet under de senaste åren ersätts på samma gång.
Inter vann Serie A med marginal
Inter kommer från en mästarsäsong där laget samlade ihop 87 poäng och slutade elva före tvåan Napoli. Roma blev trea, medan Como, Milan och Juventus hamnade ännu längre efter.
Tabellen berättar ändå inte hela historien om hur dominant Inter var offensivt.
Laget gjorde 89 ligamål. Ingen annan klubb var ens i närheten. Inter skapade stora mängder avslut, tog sig ofta in i motståndarnas straffområde och hade dessutom en närmast extrem utdelning på fasta situationer.
Enligt Inters egen statistiska sammanställning från mästarsäsongen gjorde laget 29 mål på fasta situationer och 18 efter hörnor.
Det är siffror som visar både styrkan och en av osäkerheterna inför den nya säsongen. Inter kan mycket väl fortsätta vara Serie A:s bästa offensiva lag, men rekordnivåer på hörnor och andra fasta situationer är svåra att upprepa år efter år.
Defensivt var skillnaden mot konkurrenterna mindre. Inter släppte in 35 ligamål och hade inte ligans bästa försvar. Det är särskilt relevant nu när flera rutinerade defensiva spelare har försvunnit.
Cristian Chivu har fått förtroendet att bygga vidare
Chivu behövde inte lång tid för att göra sitt avtryck som Intertränare. Scudetton följdes dessutom av seger i Coppa Italia och klubben har förlängt hans kontrakt till 2028.
Det betyder kontinuitet på den viktigaste positionen.
Inter behöver inte lära sig en ny tränare, en ny grundformation eller ett helt nytt sätt att spela. Chivu har fortsatt arbeta med 3–5–2 och mycket av lagets spel bygger fortfarande på samma grundprinciper: tre mittbackar, högt placerade wingbacks, tekniskt starka centrala mittfältare och två anfallare som både kan kombinera och hota i djupled.
Han har samtidigt varit tydlig med att han inte betraktar en viss elva som permanent.
Det är en viktig skillnad inför 2026/27. Systemet är etablerat, men flera positioner är öppnare än tidigare.
Det går att läsa mer om tränarsituationen i hela ligan i vår guide till Serie A:s tränare 2026/27.
Inters värvningar inför 2026/27
Det är framför allt defensiven som har förändrats.
| Spelare in | Kommentar |
|---|---|
| John Stones | Erfaren mittback som höjer konkurrensen direkt |
| Ivan Provedel | Rutinerad målvakt och verklig konkurrent om förstaplatsen |
| Djed Spence | Wingback som ska hjälpa till att ersätta Dumfries |
| Aleksandar Stanković | Återköpt efter sin utveckling i Club Brugge |
| Benjamin Pavard | Tillbaka i truppen efter lånet i Marseille |
Stones är den mest namnkunniga förstärkningen. Han kommer med erfarenhet från absoluta toppmatcher och passar samtidigt ett lag där mittbackarna förväntas vara bekväma med bollen.
Spence blir på ett annat sätt en nyckelvärvning eftersom han går in i den del av laget där Inter tappat mest offensiv spets.
Stanković är långsiktigt kanske den mest spännande förändringen. Inter har återköpt den egenfostrade mittfältaren och gett honom ett långt kontrakt. Han behöver inte omedelbart bli ordinarie, men kan successivt bli ett allt viktigare alternativ centralt.
För den som vill se förändringarna i ett ligaperspektiv finns vår separata sammanställning över Serie A:s värvningar 2026/27.
De stora spelarförlusterna
Det mest påtagliga är mängden erfarenhet som försvunnit.
| Spelare ut | Betydelse |
|---|---|
| Yann Sommer | Etablerad förstamålvakt |
| Francesco Acerbi | Rutinerad central mittback |
| Stefan de Vrij | Mångårig försvarskugge |
| Matteo Darmian | Flexibel och pålitlig rotationsspelare |
| Denzel Dumfries | Stor offensiv förlust på högerkanten |
| Davide Frattesi | Utlånad till Lazio |
Dumfries sticker ut mest sportsligt. Han gav Inter en ovanlig kombination av snabbhet, fysik, djupledslöpningar och egen målproduktion från wingbackpositionen.
Spence har egenskaper som gör honom till en naturlig efterträdare, men det är en sak att ha rätt profil och en annan att direkt ersätta en spelare som kunde Inters rörelsemönster och automatismer utan och innan.
Sommer, Acerbi, De Vrij och Darmian representerar tillsammans en annan typ av förlust. Det handlar om flera spelare som varit vana vid stora matcher och som kunnat Chivus och tidigare Intertränares trebackssystem på detaljnivå.
Den kollektiva erfarenheten går inte att ersätta genom en enda värvning.
Inters trupp 2026/27
Inter har trots förändringarna en trupp som fortfarande hör till Serie A:s allra bästa.
Målvakter
Josep Martínez och Ivan Provedel går in i säsongen som de främsta alternativen, med Raffaele Di Gennaro bakom.
Efter Sommers avsked finns en verklig möjlighet för Martínez att ta nästa steg. Samtidigt har Inter inte hämtat Provedel för att enbart fylla ut truppen.
Målvaktskampen är därför mer öppen än på flera år.
Försvarare och wingbacks
Alessandro Bastoni är den stora kontinuitetsbäraren i backlinjen. Runt honom finns bland andra Manuel Akanji, Yann Bisseck, Benjamin Pavard och John Stones.
På vänsterkanten är Federico Dimarco fortfarande ett av Europas mest offensivt produktiva alternativ på positionen, med Carlos Augusto som värdefull konkurrens och avlastning.
På högerkanten ska Spence och Luis Henrique täcka luckan efter Dumfries.
Det finns både kvalitet och bredd, men nästan hela frågetecknet kring Inter inför 2026/27 finns här: hur snabbt blir en förändrad defensiv en fungerande enhet?
Mittfältare
Nicolò Barella och Hakan Çalhanoğlu är fortfarande två av spelarna som definierar Inter.
Därtill finns Piotr Zieliński, Petar Sučić, Henrikh Mkhitaryan, Andy Diouf och Aleksandar Stanković.
Det är en mittfältsgrupp med många olika egenskaper. Barella ger intensitet och löpkraft, Çalhanoğlu styr spelet från djupet och Zieliński kan tillföra mer offensiv kreativitet. Sučić och Stanković ger samtidigt Chivu yngre alternativ som kan få allt större roller under säsongen.
Anfallare
Lautaro Martínez och Marcus Thuram är fortsatt förstavalet.
Bakom finns Francesco Pio Esposito och Ange-Yoan Bonny.
Det innebär att Inter har både en etablerad toppduo och två yngre anfallare som kan användas utan att hela anfallsspelet behöver göras om.
Det är en viktig styrka över 38 omgångar.
Trolig startelva för Inter
Chivu har betonat att han inte arbetar med elva garanterade startspelare. En trolig starkaste elva ska därför ses som en bild av hierarkin snarare än en permanent startuppställning.
Trolig formation: 3–5–2
Målvakt: Josep Martínez
Backlinje: John Stones/Yann Bisseck, Manuel Akanji, Alessandro Bastoni
Mittfält: Djed Spence, Nicolò Barella, Hakan Çalhanoğlu, Piotr Zieliński/Petar Sučić, Federico Dimarco
Anfall: Marcus Thuram, Lautaro Martínez
Det finns framför allt fyra tydliga konkurrensområden.
Målvaktsplatsen mellan Martínez och Provedel är inte helt avgjord. Stones måste spela sig in i en ny liga och ett nytt system. Sučić kan utmana Zieliński om minuter centralt och Spence ska etablera sig på en position där Inter tidigare hade ett mycket tydligt förstaval.
Det är också fullt möjligt att Pavard eller Bisseck spelar betydligt mer än en statisk elva antyder.
Federico Dimarco är mer än en wingback
När Inter diskuteras hamnar Lautaro, Thuram och Barella ofta först. Men få spelare påverkade mästarsäsongens offensiv mer än Dimarco.
Han stod för sju mål och 18 assist i ligan. Assistnoteringen var rekord för Serie A under den period där statistiken registrerats på nuvarande sätt.
Det säger en hel del om hur Chivus Inter fungerar.
Dimarco är inte en traditionell ytterback som först och främst ska försvara sin kant. Han är en offensiv skapare, en inläggsfot och ibland nästan en extra offensiv mittfältare.
När Dumfries samtidigt försvinner på motsatt sida blir Dimarcos betydelse ännu större.
Motståndare vet var hotet kommer från, men måste fortfarande lyckas stoppa det.
Lautaro och Thuram ger Inter en titelduo
Lautaro Martínez vann Serie A:s skytteliga med 17 mål förra säsongen. Marcus Thuram gjorde 13.
Det är inte nödvändigtvis extrema individuella siffror för ett lag som totalt gjorde 89 mål, och just det är en styrka.
Inter är inte byggt så att en ensam anfallare måste göra 25–30 mål för att laget ska fungera. Mål kommer också från mittfält, wingbacks och fasta situationer.
Çalhanoğlu gjorde nio ligamål, Pio Esposito sju och Zieliński sex.
Lautaro är ändå spelaren som sätter nivån. Han är lagkapten, huvudmålskytt och en central del även när Inter inte har bollen.
I vår guide till Serie A:s skytteliga 2026/27 går vi igenom hur han står sig mot de övriga kandidaterna till capocannoniere.
Så kan Inter förändras utan att byta system
Den största taktiska förändringen kan paradoxalt nog komma utan att Chivu byter formation.
Förra säsongen hade Inter ett mycket tydligt anfallsvapen genom sina båda wingbacks. Dimarco skapade från vänster medan Dumfries attackerade ytor på högerkanten.
Spence är också en explosiv spelare som gärna driver framåt, men hans relationer med Barella, mittbackarna och anfallarna måste byggas upp.
Samma sak gäller defensiven.
Stones är en skicklig passningsspelare och van vid att försvara högt. Akanji och Bastoni kan också föra fram bollen. Det ger Chivu möjlighet att behålla Inters ambition att spela sig ur press och flytta upp många spelare.
Men det finns en riskperiod innan positionsspelet sitter lika naturligt som tidigare.
Det är precis därför de första månaderna kan säga mer om Inters titelchanser än själva namnen på nyförvärven.
Kan de fasta situationerna bli lika bra igen?
Inter gjorde 29 mål efter fasta situationer under mästarsäsongen, varav 18 efter hörnor.
Det är en enorm konkurrensfördel.
Samtidigt är det svårt att räkna med samma utdelning igen. En del av skillnaden mellan en mästarsäsong och en mer normal toppsäsong kan ligga just där.
Inter har fortfarande spelare som Çalhanoğlu och Dimarco för leveranserna och har genom exempelvis Stones fortsatt mycket starkt huvudspel i truppen.
Laget bör därför fortfarande vara ett av Serie A:s farligaste på fasta situationer.
Men om 29 mål blir 18 eller 20 måste fler mål i öppet spel täcka skillnaden.
Bastoni blir ännu viktigare
Alessandro Bastoni går från viktig spelare till något ännu större.
När så många rutinerade defensiva lagkamrater lämnar blir han spelaren som bär kontinuiteten i backlinjen.
Han känner systemet, kan försvara stora ytor och är samtidigt en del av Inters uppspelsfas. Hans förmåga att driva fram bollen eller hitta passningar genom motståndarnas första presslinje är en av anledningarna till att Inter kan få trebackssystemet att kännas offensivt.
Bastoni kan därför vara lika avgörande för titelracet som de mer uppenbara offensiva stjärnorna.
De största styrkorna
Den första är kontinuiteten i offensiven.
Lautaro, Thuram, Barella, Çalhanoğlu och Dimarco är kvar. Det innebär att Inter behåller huvuddelen av de spelare som drev ligans bästa anfall.
Den andra är bredden.
Pio Esposito och Bonny ger anfallsalternativ, mittfältet innehåller flera spelartyper och mittbacksuppsättningen är djup även efter de stora förändringarna.
Den tredje är Chivu.
Efter en dubbel under debutsäsongen vet både spelarna och tränaren att modellen fungerar. Ingen behöver gå in i 2026/27 och hoppas att en teoretisk idé ska hålla i praktiken.
De största riskerna
En ny defensiv måste sätta sig
Sommer, Acerbi, De Vrij och Darmian har tillsammans spelat enorma mängder elitfotboll.
Att ersätta deras erfarenhet samtidigt som Dumfries också försvinner är sommarens stora risk.
Högerkanten efter Dumfries
Spence kan bli mycket bra i Inter. Det betyder inte automatiskt att han direkt ger laget samma produktion.
Dumfries bidrog med både mål, assist och ett återkommande djupledshot som motståndarna tvingades anpassa sig till.
Målvakten
Inter har alternativ, men ännu ingen ny Sommer som bevisat sig som odiskutabel etta över en hel säsong i just den här miljön.
Champions League
Inter har en trupp för att gå långt i Europa. Det kan också göra Serie A svårare.
En lång Champions League-vår innebär fler stora matcher, mer rotation och mindre marginal för skador än under perioder då laget kan koncentrera mer kraft på ligan.
Hur står Inter mot Napoli, Juventus, Milan och Roma?
Inter börjar från en styrkeposition.
Det handlar inte bara om att laget vann ligan. Marginalen var betydande.
Napoli slutade elva poäng bakom och går nu in i ett nytt tränarprojekt med Massimiliano Allegri. Juventus fortsätter bygga under Luciano Spalletti. Milan har gjort en större förändring genom Rúben Amorim och Roma fortsätter utvecklas under Gian Piero Gasperini.
Alla har möjligheter att bli bättre.
Men konkurrenterna behöver också faktiskt ta igen ett stort avstånd.
Det gör Inter till den naturliga måttstocken när titelstriden börjar. Vår fullständiga bild av hela ligan finns i stora guiden till Serie A 2026/27, medan vårt tabelltips för Serie A 2026/27 jämför samtliga 20 lag.
Kan Inter försvara Scudetton?
Ja.
Inter har tillräckligt många av Serie A:s bästa spelare kvar, ett beprövat spelsystem och en tränare som redan visat att han kan vinna ligan.
Det finns ingen anledning att betrakta 2025/26 som en isolerad topp.
Samtidigt är det heller inte självklart att Inter blir lika dominant igen.
89 ligamål, rekordproduktion efter hörnor och elva poängs segermarginal lämnar utrymme för statistisk tillbakagång även om laget fortsätter spela mycket bra fotboll.
Det stora testet ligger dessutom i den del av laget som förändrats mest.
Om Stones snabbt blir en ledande mittback, Spence ersätter större delen av Dumfries offensiva hot och målvaktssidan håller hög nivå kan Inter faktiskt komma ur generationsväxlingen med en yngre och mer hållbar trupp.
Om flera av de förändringarna samtidigt tar tid öppnas dörren för Napoli och de andra utmanarna.
Hurbra bedömer Inter 2026/27
Huvudscenario: Inter slåss om Scudetton in på slutomgångarna och slutar etta eller tvåa. Lagets etablerade offensiva kärna och bredd gör att en större nedgång vore överraskande.
Uppsidan: De nya försvarsspelarna kommer in direkt, de yngre alternativen tar nya steg och Chivu lyckas behålla nästan hela mästarsäsongens offensiva kraft. Då kan Inter försvara titeln och samtidigt stå ännu bättre rustat för kommande år.
Risken: flera defensiva förändringar kostar stabilitet samtidigt som produktionen på fasta situationer faller tillbaka och Champions League kräver mer av truppen. Då kan en titelstrid som förra året avgjordes med god marginal bli betydligt tätare.
Inter går därför in i 2026/27 som en knapp förstafavorit till Scudetton, men inte som en lika självklar vinnare som förra säsongens tabell kan få det att se ut.
Det här är fortfarande Italiens mest kompletta mästarlag. Nu ska Chivu visa att han också kan förnya det utan att förlora det som gjorde Inter bäst.