Lautaro Martínez går in i Serie A 2026/27 som spelaren att slå i kampen om capocannoniere. Men han är långt ifrån ensam favorit. Donyell Malens sensationella vår i Roma, Rasmus Højlunds tydliga roll i Napoli och nyförvärv som Randal Kolo Muani och Gonçalo Ramos gör årets skytteliga ovanligt öppen.

Förra säsongen räckte 17 mål för att vinna Serie A:s skytteliga. Lautaro Martínez tog sin andra capocannoniere-titel efter en säsong där ingen målskytt lyckades rycka ifrån resten av fältet.

Inför 2026/27 finns mycket som talar för en betydligt tätare kamp igen.

Flera av förra säsongens bästa målskyttar är kvar i tydliga offensiva roller. Samtidigt har några av topplagen förstärkt sina anfall med spelare som direkt kan blanda sig i toppen.

Hurbra rankar Lautaro som knapp favorit före Donyell Malen. Bakom dem finns framför allt Rasmus Højlund, Randal Kolo Muani och Gonçalo Ramos.

Hurbra rankar favoriterna till Serie A:s skytteliga

Spelare	Hurbra-bedömning
1. Lautaro Martínez, Inter	Huvudfavorit
2. Donyell Malen, Roma	Huvudfavorit
3. Rasmus Højlund, Napoli	Mycket stark utmanare
4. Randal Kolo Muani, Juventus	Mycket stark utmanare
5. Gonçalo Ramos, Milan	Mycket stark utmanare
6. Marcus Thuram, Inter	Stark utmanare
7. Anastasios Douvikas, Como	Stark utmanare
8. Gianluca Scamacca, Atalanta	Hög uppsida
9. Moise Kean, Fiorentina	Intressant outsider
10. Keinan Davis, Udinese	Outsider
11. Nico Paz, Como	Outsider
12. Kenan Yildiz, Juventus	Outsider
13. Artem Dovbyk, Bologna	Rebound-kandidat
14. Riccardo Orsolini, Bologna	Stabil målproducent
15. Giovanni Simeone, Torino	Outsider

Rankingen är en redaktionell förhandsbedömning inför säsongsstarten. Transferfönstret är fortfarande öppet och både konkurrenssituationer och straffhierarkier kan förändras.

1. Lautaro Martínez – fortfarande spelaren att slå

Det finns bra argument för att någon annan ska vinna skytteligan, men det är svårt att börja någon annanstans än med Lautaro Martínez.

Interkaptenen vann Serie A:s skytteliga 2025/26 på 17 mål. Det mest intressanta var inte bara totalsiffran utan hur målen kom: Lautaro behövde inga straffmål för att bli bäst i ligan.

Han fortsätter dessutom att spela i Serie A:s starkaste offensiva miljö. Inter gjorde 89 mål förra säsongen, klart flest av alla lag, och Lautaro är fortfarande den naturliga slutpunkten i en stor del av anfallsspelet.

Det som håller dörren öppen för konkurrenterna är framför allt två saker.

Dels har Inter flera starka anfallsalternativ och Champions League-spel som kan innebära fler byten och vilade minuter. Dels är Lautaro inte given som förste straffskytt. Hakan Çalhanoğlu och Piotr Zielinski står före honom i den nuvarande hierarkin.

Lautaro kan alltså behöva vinna skytteligan på ungefär samma sätt som förra året: genom att konsekvent komma till bra avslut och göra majoriteten av målen i öppet spel.

Det klarade han då. Därför är han fortfarande nummer ett.

2. Donyell Malen – den farligaste utmanaren

Donyell Malen är kanske hela förhandsanalysens mest spännande namn.

Han gjorde 14 Serie A-mål på bara 18 matcher efter flytten till Roma under förra säsongen. Det var ett extremt måltempo och innebar att han slutade tvåa i skytteligan trots att han bara spelade halva säsongen i Italien.

Roma har sedan gjort övergången permanent.

Det innebär att Malen nu får en hel försäsong och en hel Serie A-säsong under Gian Piero Gasperini, i ett system där anfallarna förväntas spela aggressivt, attackera ytor och komma till många avslut.

Ännu viktigare är straffarna.

Malen går in i säsongen som Romas första alternativ från elva meter. Om den ordningen består har han en potentiell fördel mot Lautaro som kan motsvara flera mål över 38 omgångar.

Det stora frågetecknet är om förra vårens måltempo går att upprätthålla. Fjorton mål på 18 matcher motsvarar en nivå som nästan ingen spelare håller över en hel Serie A-säsong.

Han behöver inte göra det heller.

Om Malen når omkring 30 starter, fortsätter spela centralt och behåller straffarna kan 18–22 mål vara tillräckligt för att vinna en lika öppen skytteliga som förra säsongens.

3. Rasmus Højlund – rollen kan bli viktigare än namnet

Rasmus Højlund gjorde 12 mål på 33 Serie A-matcher för Napoli förra säsongen.

Det var ingen explosionsartad målproduktion, men siffrorna berättar inte riktigt hela historien.

Samtliga tolv mål kom inifrån straffområdet och Højlund användes allt tydligare som lagets centrala referenspunkt. Napoli har därefter köpt loss honom permanent.

Inför den nya säsongen ser rollen ännu tydligare ut.

Massimiliano Allegri väntas använda Højlund som sin primära nia och dansken ligger dessutom högt i Napolis straffhierarki, bakom Kevin De Bruyne.

Det betyder att Højlund har något som är ovärderligt i en skytteliga: en relativt säker väg till väldigt många minuter som central anfallare i ett topplag.

För att verkligen vinna behöver effektiviteten bli bättre än förra säsongen. Men vägen mot 15 mål är ganska lätt att se – och med bättre utdelning kan han gå betydligt högre.

4. Randal Kolo Muani – Juventus nya nia har straffarna

Juventus har gjort Randal Kolo Muani permanent efter hans tidigare period i klubben.

Det är en viktig skillnad mot spelare som behöver en halv säsong för att förstå ligan och laget. Kolo Muani känner redan Serie A och Juventus.

Nu ser han dessutom ut att få en tydligare roll som central nia.

Den största anledningen till att han placerar sig så högt i vår ranking är ändå straffarna. Inför säsongsstarten är Kolo Muani Juventus förstaval från straffpunkten.

Det kan förändra hela målbilden.

En anfallare som startar majoriteten av matcherna för Juventus och samtidigt tar straffar behöver inte dominera ligan i öppet spel för att hamna kring 15–20 mål.

Juventus offensiva utveckling under Luciano Spalletti blir avgörande. Om laget skapar fler bra chanser än under flera av de senaste säsongerna kan Kolo Muani snabbt bli en av skytteligans allra mest intressanta spelare.

Den som vill se hur Juventus och övriga topplag värderas som helhet kan även läsa vårt tabelltips för Serie A 2026/27.

5. Gonçalo Ramos – Milans stora chansning längst fram

Gonçalo Ramos kommer till Milan efter flera säsonger i Paris Saint-Germain och är värvad för att ge laget en tydligare central målskytt.

Potentialen är hög.

Ramos är en klassisk straffområdesanfallare som lever på löpningar mellan mittbackarna, returer, inspel och avslut nära mål. Han behöver inte dominera bollinnehavet för att bli produktiv.

Det är precis den typ av spelare Milan har saknat i perioder.

Samtidigt finns fler frågetecken här än kring spelarna framför honom.

Milan gjorde bara 53 ligamål förra säsongen. Laget behöver alltså förbättra hela sin offensiva produktion om Ramos ska närma sig 20 mål.

Han står dessutom inte först på straffar. Christian Pulisic, Rafael Leão och Christopher Nkunku ligger före honom i den nuvarande hierarkin.

Ramos kan därför mycket väl bli Milans bäste målskytt utan att för den skull vinna hela Serie A:s skytteliga.

Det är ändå svårt att lämna honom utanför topp fem. En fast startplats som central nia i Milan skapar helt enkelt för många potentiella målchanser.

Sommarens övriga förändringar går att följa i vår stora guide till Serie A:s värvningar 2026/27.

6. Marcus Thuram – 13 mål utan straffar

Marcus Thuram hamnade delvis i skuggan av Lautaro förra säsongen men gjorde ändå 13 mål på 29 ligamatcher.

Det är stark produktion för en spelare som inte är lagets givna förstaval på straffar och som dessutom delar många avslut med Lautaro.

Thuram har nu gjort minst 13 ligamål tre säsonger i följd på högsta europeiska nivå.

Det är därför lätt att underskatta honom.

Problemet i kampen om själva skytteligatiteln är att Lautaro fortfarande är den främsta målskytten i samma lag. Thuram behöver antingen höja sin egen produktion ytterligare eller få en större andel av Inters avslut.

Han känns mer sannolik som en spelare kring 12–17 mål än som en självklar vinnare.

Men eftersom Inter producerar så många mål kan den bedömningen snabbt förändras.

7. Anastasios Douvikas – Comos målmaskin måste göra det igen

Anastasios Douvikas var en av förra säsongens stora överraskningar.

Han gjorde 14 mål på samtliga 38 ligamatcher och hamnade delad tvåa i skytteligan tillsammans med Malen.

Como gjorde samtidigt 65 mål och etablerade sig som ett av Serie A:s mest offensivt intressanta lag.

Douvikas är fortfarande den naturliga nian.

Det som talar emot honom är att målproduktionen förra säsongen var bättre än kvaliteten på chanserna normalt borde ha gett. En viss nedgång i effektivitet vore inte konstig.

Dessutom står han bakom Lucas Da Cunha och Nico Paz på straffar.

Men en startande nia i ett offensivt Como kan inte räknas bort. Om laget fortsätter utvecklas kan 12–16 mål vara fullt realistiskt igen.

8. Gianluca Scamacca – enorm uppsida om han spelar tillräckligt

Gianluca Scamacca gjorde tio mål för Atalanta förra säsongen trots att han bara spelade drygt 1 300 ligaminuter.

Sett till minuter var det en produktion som skulle kunna räcka långt i skytteligan över en hel säsong.

Han är dessutom Atalantas främsta straffskytt.

Problemet är speltiden.

Nikola Krstovic finns kvar och konkurrensen om den centrala positionen kan bli intensiv, särskilt när Atalanta också ska spela i Europa.

Scamacca är därför nästan den perfekta högriskkandidaten.

Om han startar 28–30 ligamatcher kan han blanda sig i den absoluta toppen. Om minuterna delas jämnt med Krstovic blir det svårt oavsett hur bra målsnittet är.

9. Moise Kean – bättre förutsättningar för en comeback

Moise Kean hade en svagare ligasäsong 2025/26 och stannade på åtta mål.

Det gör honom lätt att sortera bort.

Samtidigt är situationen inför 2026/27 ganska attraktiv.

Kean ser fortfarande ut att vara Fiorentinas tydliga förstaval centralt. Mateo Pellegrino är ett alternativ snarare än en given ersättare och Fiorentina har inte samma europeiska belastning som flera av topplagen.

Kean ligger också högt i straffhierarkin, bakom Albert Gudmundsson.

Han behöver inte tillbaka till någon extrem toppnivå för att bli relevant. En hel säsong med stabil startplats kan räcka för ett rejält lyft från åtta mål.

Outsiders: Davis, Nico Paz och Yildiz kan störa

Bakom toppnio finns ett antal spelare som kan göra säsongen betydligt mer intressant.

Keinan Davis

Keinan Davis gjorde tio mål för Udinese förra säsongen och är lagets tydliga centrala anfallare.

Han är dessutom förste straffskytt.

Udinese kommer knappast skapa lika många chanser som Inter, Napoli eller Juventus, men Davis har en så tydlig roll att han kan fortsätta samla mål även utan ett topplag omkring sig.

Nico Paz

Nico Paz gjorde tolv mål för Como trots att han inte spelar som traditionell nia.

Det är precis därför han är svårbedömd.

Han kan både skapa och avsluta, får mycket boll i offensiva positioner och ligger högt i lagets straffhierarki.

För att vinna skytteligan behöver han sannolikt ta ytterligare ett steg som ren avslutare. Men efter tolv mål går det inte längre att kalla honom någon tillfällig överraskning.

Kenan Yildiz

Kenan Yildiz gjorde tio mål och sex assist för Juventus förra säsongen och är en av ligans mest spännande offensiva spelare.

Men han är fortfarande mer komplett offensiv kreatör än ren målskytt.

Med Kolo Muani centralt och andra spelare före honom på straffar finns det flera naturliga skäl till att Yildiz kan vara Juventus bästa offensiva spelare utan att bli klubbens främsta målskytt.

Dovbyk kan bli årets stora rebound-namn

Artem Dovbyk är ett av de mest svårplacerade namnen inför säsongen.

Bologna har lånat in honom efter ett skadepräglat 2025/26. Bara två år tidigare vann han La Ligas skytteliga med 24 mål.

Kapaciteten är alltså dokumenterad.

Frågan är kroppen och rollen.

Riccardo Orsolini är Bolognas primära straffskytt och andra forwards konkurrerar om speltiden, vilket gör att Dovbyk inte kan rankas som favorit från start.

Om han blir ordinarie och hittar tillbaka till sin bästa fysik är han däremot en av få spelare utanför topplagen som faktiskt har visat att han kan vinna en skytteliga i en stor europeisk liga.

Straffarna kan avgöra hela capocannoniere-striden

Skillnaden mellan att ta och inte ta straffar kan vara enorm över en hel säsong.

Förra året vann Lautaro trots att han inte behövde några straffmål. Det är snarare undantaget än regeln.

Inför 2026/27 har framför allt Malen, Kolo Muani, Scamacca och Davis en klar fördel genom att ligga först i respektive lags nuvarande straffordning.

Højlund ligger också bra till hos Napoli.

Samtidigt är spelare som Lautaro, Ramos, Thuram och Douvikas mer beroende av att göra huvuddelen av sina mål i öppet spel.

Straffhierarkier är inte huggna i sten. De kan förändras efter missar, tränarbeslut, skador eller förändrade startelvor.

Men när två målskyttar annars är relativt jämna är det en faktor som måste vägas in.

Så slutade Serie A:s skytteliga 2025/26

Förra säsongens resultat ger ett bra mått på hur öppet läget faktiskt var.

Spelare	Mål
Lautaro Martínez	17
Donyell Malen	14
Anastasios Douvikas	14
Marcus Thuram	13
Nico Paz	12
Rasmus Højlund	12
Giovanni Simeone	11
Kenan Yildiz	10
Nikola Krstovic	10
Keinan Davis	10
Scott McTominay	10
Riccardo Orsolini	10
Gianluca Scamacca	10

Det var en ovanligt låg vinnarsiffra för det moderna Serie A.

Lega Serie A:s egen genomgång av målskyttarna visar också hur utspridd målproduktionen var mellan både anfallare, offensiva mittfältare och flera olika klubbar.

Det är viktigt inför 2026/27.

Ingen kandidat behöver nödvändigtvis göra 25 eller 30 mål för att vinna. Om ligan får en liknande säsong igen kan 18–20 mål mycket väl räcka.

Vilka faktorer avgör Serie A:s skytteliga 2026/27?

Det är lätt att bara jämföra spelarnas namn och tidigare målproduktion. I praktiken avgörs skytteligan av flera saker samtidigt.

Startplatsen är kanske viktigast. En anfallare som spelar 32 matcher har ett enormt övertag mot en nästan lika bra målskytt som bara startar 22.

Straffarna kan ge tre, fyra eller fem extra mål över en säsong.

Lagets offensiva nivå spelar också stor roll. Lautaro och Thuram får fler chanser i Inter än Davis normalt får i Udinese.

Positionen är viktig. Nico Paz, Yildiz och Orsolini kan göra många mål men har andra uppgifter än en ren nia.

Europaspelet påverkar i sin tur minuterna. Inter, Napoli, Roma och Como har Champions League, medan andra topplag också spelar i Europa. En tränare med flera bra anfallare får fler tillfällen att rotera.

Till sist kommer effektiviteten. Malens 14 mål på 18 matcher var sensationellt. Douvikas överträffade samtidigt den målproduktion som hans underliggande chanser normalt borde ha gett.

Sådant kan fortsätta. Men det kan också jämnas ut över tid.

Vem vinner Serie A:s skytteliga 2026/27?

Lautaro Martínez är Hurbra:s favorit inför säsongen.

Han har redan visat att han kan vinna capocannoniere, spelar i ligans starkaste offensiva lag och är fortfarande Inters främsta naturliga avslutare.

Men marginalen är liten.

Donyell Malen har måltempot, rollen och straffarna för att verkligen utmana. Rasmus Højlund kan få den säkraste startrollen av alla kandidater. Randal Kolo Muani kombinerar Juventus-nian med förstaplatsen i straffhierarkin. Gonçalo Ramos kan explodera om Milan får fart på sitt anfall.

Bakom dem finns flera kandidater som bara behöver en sak falla rätt för att flytta upp flera placeringar.

Det är också därför 2026/27 års skytteliga ser så intressant ut.

I stället för en ensam superstjärna som alla jagar går Serie A in i säsongen med ett brett fält där Lautaro är spelaren att slå – men långt ifrån en given vinnare.

För en större bild av lagen, titelstriden och hela säsongen finns även vår stora guide till Serie A 2026/27.