Dagens krigsnytt den 25 maj 2026 handlar framför allt om två rörelser som går åt olika håll. I Ukraina har Ryssland genomfört en av de tyngsta attackerna mot Kyiv på länge. Samtidigt kommer nya signaler om att USA och Iran kan vara på väg mot ett avtal kring Hormuzsundet, sanktioner och Irans kärnprogram.

Det betyder inte att världen plötsligt rör sig mot fred. Snarare visar måndagens krigsnyheter hur splittrad konfliktbilden är. Ukraina pressas av nya ryska robot- och drönarattacker. Iranfrågan kan vara på väg tillbaka till diplomatin. Gaza och Libanon visar samtidigt att vapenvilor inte alltid betyder att kriget faktiskt har slutat.

För fler uppdateringar finns vår samlingssida med nyheter, guider och förklaringar om krig.

Ryssland slog mot Kyiv med robotar och drönare

Helgens tyngsta krigsnyhet kommer från Ukraina. Ryssland genomförde under natten mot söndagen ett mycket omfattande anfall mot Kyiv och andra ukrainska mål. Attacken beskrivs som en av de största mot den ukrainska huvudstaden sedan invasionen inleddes.

Enligt ukrainska uppgifter använde Ryssland både robotar och stora mängder drönare. Attacken ska ha omfattat 90 robotar och omkring 600 drönare. Flera personer dödades och nära 100 skadades. Bland vapnen fanns också den ryska Oreshnik-roboten, ett system som väckt särskild oro eftersom det kopplas till rysk strategisk signalering och längre räckvidd. Uppgifterna har bland annat rapporterats av Reuters.

Det gör attacken större än ännu en nattlig rysk attack mot ukrainska städer. Den blir också ett politiskt budskap. Moskva visar att man fortfarande kan trycka hårt mot Kyiv, samtidigt som Ukraina försöker slå allt djupare mot rysk militär och energiinfrastruktur.

Bakgrunden till själva kriget går vi igenom i vår guide: Varför krigar Ryssland och Ukraina?

Oreshnik gör attacken mer laddad

Att Ryssland enligt uppgifterna använde Oreshnik är en central del av helgens utveckling. Det är inte bara ett vapen i mängden, utan ett system som Ryssland själv har använt för att markera teknisk och strategisk kapacitet.

För Ukraina innebär det ännu en påminnelse om att luftförsvaret måste hantera flera hot samtidigt: ballistiska robotar, hypersoniska system, kryssningsrobotar och stora svärmar av drönare. För Europa är signalen bredare. Om Ryssland fortsätter använda den här typen av vapen mot Ukraina blir kriget också en fråga om europeisk avskräckning, luftförsvar och långsiktig militär uthållighet.

Det är därför helgens attack inte bara handlar om skadorna i Kyiv. Den handlar också om hur Ryssland försöker pressa både Ukraina och Ukrainas allierade psykologiskt.

Ryssland säger att attacken var ett svar

Ryssland kopplar attackerna till ukrainska angrepp mot mål i ryskkontrollerade områden. Särskilt har Moskva pekat på ett dödligt angrepp i ockuperade Luhansk, där ryska uppgifter gör gällande att ett student- och lärarboende träffades.

Ukraina nekar till att ha angripit ett civilt mål och säger att man slog mot en militär funktion kopplad till drönarkriget. Uppgifterna är svåra att verifiera oberoende, vilket ofta är fallet i ockuperade områden där båda sidor har starka skäl att beskriva händelserna på olika sätt.

Men mönstret är tydligt. Ukraina försöker flytta kriget djupare in i rysk logistik, energi och militära ledningssystem. Ryssland svarar med massiva attacker mot ukrainska städer, militära mål och infrastruktur.

Kriget är inte fruset. Det flyttar bara runt mellan front, luftförsvar, olja, drönare och civila samhällen.

USA och Iran kan närma sig ett avtal

Samtidigt rör sig Iranfrågan i en annan riktning. USA:s utrikesminister Marco Rubio säger att USA antingen får ett bra avtal med Iran eller hanterar situationen på annat sätt. Tonen är fortfarande hård, men diplomatin verkar inte vara död.

Förhandlingarna handlar bland annat om Hormuzsundet, Irans höganrikade uran, sanktioner och frysta iranska tillgångar. Ett tänkbart upplägg är att Iran öppnar Hormuzsundet och går med på begränsningar kring kärnprogrammet, samtidigt som USA lättar på sanktioner och ekonomiska spärrar.

Det är fortfarande långt från ett färdigt avtal. Men bara att förhandlingarna rör sig framåt har betydelse. Hormuzsundet är en av världens viktigaste flaskhalsar för olja och gas. Om ett avtal minskar risken för militär konfrontation där påverkar det både energipriser, sjöfart, försäkringar och hela säkerhetsläget i Mellanöstern.

För bakgrunden finns vår guide: Varför krigar USA och Iran?

Gaza visar vapenvilans svaghet

I Gaza fortsätter våldet trots den formella vapenvila som funnits sedan oktober 2025. Under söndagen dödades en palestinsk familj i en israelisk attack i Nuseirat, enligt medicinska uppgifter från området. Bland de döda fanns ett spädbarn. Senare samma dag rapporterades ytterligare ett dödsfall nära en vårdklinik i Jabalia.

Det är den sortens händelse som visar varför ordet vapenvila blivit svårt att använda rakt av. Det finns en överenskommelse. Det finns indirekta samtal. Men för människor på marken fortsätter flyganfall, skottlossning, rädsla och nya dödsoffer.

Israel säger återkommande att man agerar mot hot, militanta grupper och brott mot avtal. Palestinska sjukvårdskällor beskriver samtidigt ett läge där civila fortsätter dödas i områden som redan är hårt förstörda.

Därför är Gaza inte längre bara en fråga om ett krig som fortsätter. Det är också en fråga om vad en vapenvila egentligen betyder när våldet aldrig upphör helt.

Libanon är fortfarande en del av kriget

Även Libanon ligger kvar som en aktiv del av konfliktkartan. Israel och Hizbollah fortsätter att slå mot varandra trots en USA-stödd vapenvila. Israeliska attacker i södra Libanon och Hizbollahattacker mot israeliska mål gör att gränskriget aldrig riktigt har lämnat krigsläget.

Det här är viktigt också för Iranförhandlingarna. USA kan inte bara förhandla om uran och Hormuzsundet som om regionen vore uppdelad i separata frågor. Iran har inflytande över flera väpnade aktörer, och Israel ser Hizbollah som ett direkt säkerhetshot.

Ett avtal med Iran skulle därför kunna dämpa delar av regionen. Men det skulle inte automatiskt lösa Gaza, Libanon eller Israels säkerhetspolitiska kalkyl.

Dagens krigsbild

Dagens krigsnytt den 25 maj har en ovanligt tydlig dubbelhet.

I Ukraina är riktningen mörkare. Ryssland visar att landet fortfarande kan genomföra mycket stora attacker mot Kyiv, med robotar, drönare och vapensystem som är byggda för att skapa både fysisk skada och politisk oro. Ukraina fortsätter samtidigt försöka flytta krigets kostnader djupare in i Ryssland.

I Mellanöstern finns en möjlig öppning kring Iran, men den är bräcklig. Ett avtal om Hormuz, sanktioner och kärnprogrammet skulle kunna minska risken för ett större regionalt krig. Men Gaza och Libanon visar att diplomati på toppnivå inte automatiskt stoppar våldet på marken.

Det är därför den här måndagen inte känns som ett enkelt krigsdygn. Den är inte bara eskalering och inte bara avspänning. Den visar snarare en värld där vissa krig hårdnar samtidigt som andra konflikter förhandlas ned från kanten.

Och just nu är det Ukraina som bär den tyngsta nyheten. Kyiv har återigen blivit måltavla för ett ryskt anfall som inte bara mäts i förstörda byggnader, utan i vilken signal Moskva vill skicka till Ukraina, Europa och USA.