Sverige är på väg att bli färdigutbyggt om man ser till rikssiffran för bredband. Men bakom genomsnittet finns kommuner där gigabitnätet fortfarande inte når byggnaden, där glesbygden ligger långt efter tätorten och där mobilnätet inte klarar samma belastning som kartans täckningsfärg antyder.

Hurbra:s jämförelse av samtliga 290 kommuner visar att Pajala har Sveriges största samlade digitala infrastrukturgap. Därefter följer Strömsund och Arjeplog. I andra änden finns Sundbyberg, Solna och Stockholm, som har minst gap när fast bredband, mobiltäckning, utvecklingstakt och stödbehov vägs ihop.

Här är kommunerna med störst digitalt infrastrukturgap

Det är inte en enda dålig bredbandssiffra som placerar Pajala högst i gaprankingen. Kommunen ligger svagt i nästan alla delar som Hurbra har jämfört. Bara 64,63 procent av hushållen och 59,45 procent av arbetsställena har gigabitkapabel teknik i byggnaden. I glesbygden sjunker hushållens andel till 28,37 procent.

Samtidigt har 60,08 procent av de befolkade områdena i Pajala god mobil kapacitet. Kommunen har också 783 stödberättigade byggnader med hushåll eller arbetsställen inför 2026, motsvarande 137,2 per 1 000 invånare. Det är den högsta stödintensiteten i landet.

Plats	Kommun	Hurbra-index
1	Pajala	97,3
2	Strömsund	95,6
3	Arjeplog	94,7
4	Jokkmokk	93,2
5	Arvidsjaur	93,0
6	Överkalix	92,3
7	Laxå	91,5
8	Kinda	90,5
9	Sorsele	90,3
10	Högsby	89,9

Strömsund har gigabitkapabel teknik i byggnaden för 62,03 procent av hushållen och 55,37 procent av arbetsställena. Kommunen har samtidigt förbättrat tillgången till minst 100 Mbit/s mycket snabbt sedan 2021. Det visar en viktig sak med rankingen: en kommun kan bygga ut i hög takt och ändå ha långt kvar eftersom utgångsläget var svagt.

I Arjeplog syns i stället den geografiska klyftan särskilt tydligt. I tätbyggt område har 91,31 procent av hushållen gigabitkapabel teknik i byggnaden. I glesbygden är andelen 24,84 procent. Kommunen har dessutom 128,0 stödberättigade hushålls- eller verksamhetsbyggnader per 1 000 invånare, näst flest i landet i förhållande till folkmängden.

Toppen domineras av små och glest befolkade kommuner i norra Sverige, men problemet stannar inte där. Laxå i Örebro län ligger sjua. Där når gigabitkapabel teknik 65,95 procent av hushållen och 53,30 procent av arbetsställena. Kinda och Högsby visar på samma sätt att bestående infrastrukturluckor också finns i södra Sverige.

Rikssiffran döljer skillnaden mellan möjlighet och färdigt nät

PTS anger att 98,21 procent av Sveriges hushåll och arbetsställen har möjlighet till bredband med 1 Gbit/s. I glesbygd är andelen 88,13 procent. Det låter som att den fasta bredbandsutbyggnaden nästan är klar.

Men ”möjlighet” omfattar både gigabitkapabel teknik i byggnaden och nät som ligger tillräckligt nära för att en efteranslutning ska bedömas som möjlig. När bara tekniken som faktiskt når byggnaden räknas sjunker riksnivån till 90,71 procent för hushåll och 87,59 procent för arbetsställen.

Skillnaden är avgörande. En fastighet med fiber i närheten är inte nödvändigtvis ansluten. Fastighetsägaren kan fortfarande behöva beställa anslutningen, få den byggd och betala en betydande kostnad. PTS modell utgår bland annat från att en anslutning ska kunna erbjudas till ett beräknat skäligt pris på upp till 40 000 kronor. I glesbygd används geografiska fiberkluster, medan bedömningen i tätare områden bland annat tar hänsyn till gata, gatunummer och avstånd.

Inte heller ”har 1 Gbit/s” betyder att någon redan använder ett abonnemang med den hastigheten. Måttet beskriver att fiber eller ett tillräckligt modernt kabel-tv-nät finns i byggnaden och kan klara hastigheten under gynnsamma förhållanden. Det säger inget om vilket abonnemang hushållet har köpt, priset eller den hastighet användaren faktiskt får vid ett visst tillfälle.

För minst 100 Mbit/s är Sverige betydligt närmare full täckning. 99,61 procent av hushållen och 99,28 procent av arbetsställena har sådan teknik i byggnaden. Den återstående digitala klyftan handlar därför allt mer om nästa nivå: gigabitkapacitet, likvärdig tillgång utanför tätorterna, fungerande mobil kapacitet och rimliga möjligheter att ansluta de sista fastigheterna.

De aktuella siffrorna beskriver infrastrukturen den 1 oktober 2025 för fast bredband och november 2025 för mobilnät. Underlagen publicerades i maj 2026. Rapporten, metodbeskrivningen och de kommunvisa filerna finns samlade i PTS statistikportal för mobiltäcknings- och bredbandskartläggningen.

Arbetsställena ligger efter hushållen

På riksnivå har hushållen högre faktisk gigabittillgång än arbetsställena: 90,71 mot 87,59 procent. Skillnaden på drygt tre procentenheter försvinner när de två grupperna slås ihop till en enda nationell siffra, men blir tydlig i flera kommuner.

I Strömsund skiljer det 6,66 procentenheter mellan hushållens och arbetsställenas gigabittillgång. I Laxå är avståndet 12,65 procentenheter. Motala är ett annat exempel där den fasta infrastrukturen för arbetsställena drar ned helhetsbilden, trots stark mobil kapacitet.

PTS mäter arbetsställen, inte juridiska företag eller antalet anställda. Ett arbetsställe är en plats där verksamhet bedrivs. Måttet säger därför hur stor andel sådana platser som ligger i byggnader med gigabitkapabel teknik, men inte hur många företag som saknar nät eller hur stor ekonomisk aktivitet som berörs. Ett stort arbetsställe och en liten verksamhet får samma tyngd när andelen byggnader beräknas.

Det är ändå en viktig motvikt till hushållssiffran. En kommun kan ha nått bostadsområdena men fortfarande lämna verksamhetsbyggnader utanför. Därför får hushållen 20 procent och arbetsställena 10 procent av Hurbra-indexet. De räknas separat i stället för att ett starkt bostadsnät ska kunna dölja ett svagare läge för lokala verksamheter.

Glesbygden är den tydligaste skiljelinjen

Även det höga nationella möjlighetsmåttet faller från 98,21 procent totalt till 88,13 procent i glesbygd. Och då räknas fortfarande nät i närheten in. När bara teknik i byggnaden jämförs kommun för kommun blir skillnaden ofta mycket större.

Arjeplog visar ytterligheten bland kommunerna i toppen: 91,31 procent av hushållen i tätbyggt område har gigabitkapabel teknik i byggnaden, mot 24,84 procent i glesbygden. Pajalas glesbygd ligger på 28,37 procent för hushållen. Kommunens genomsnitt berättar alltså inte vilket infrastrukturläge en boende möter utanför centralorten.

SCB:s tätortsgrad samvarierar tydligt med Hurbra-indexet. Rangkorrelationen är omkring −0,65: ju lägre andel av invånarna som bor i tätort, desto högre tenderar det samlade gapet att vara. Det är en beskrivning av mönstret, inte ett bevis för att låg tätortsgrad ensam orsakar placeringen. Indexet innehåller också mobil kapacitet, historisk förbättring och stödbehov, och kommuner med liknande geografi kan ha byggt ut i olika takt.

Glesbygdskomponenten får därför en stor men inte avgörande vikt på 20 procent. Den räknas bara där det finns ett tillräckligt underlag. På så sätt kan rankingen visa den interna geografiska klyftan utan att automatiskt placera varje ytstor kommun högst eller ge helt urbana kommuner ett konstgjort nollresultat.

Så är Hurbra-indexet beräknat

Hurbra-indexet är ett redaktionellt jämförelseindex, inte ett officiellt mått från PTS. Syftet är att fånga flera sorters infrastrukturproblem som var för sig kan döljas av ett högt kommunalt genomsnitt.

Varje kommun har fått en relativ poäng från 0 till 100 i sju delkomponenter. Ett högre slutvärde betyder ett större samlat infrastrukturgap jämfört med andra kommuner. Index 97,3 för Pajala betyder alltså inte att 97,3 procent av invånarna saknar bredband. Det betyder att kommunen sammantaget ligger nära toppen av gapfördelningen.

Del i indexet	Vikt
Hushåll utan gigabitkapabel teknik i byggnaden	20 %
Arbetsställen utan gigabitkapabel teknik i byggnaden	10 %
Skillnad mellan tätbyggt och glesbyggt område	20 %
Mobilgap	15 %
Trög förbättring 2021–2025	10 %
Stödberättigade hushålls- och verksamhetsbyggnader per 1 000 invånare	15 %
Absolut antal stödberättigade hushålls- och verksamhetsbyggnader	10 %

Den fasta delen utgår från PTS mått ”Har 1 Gbit/s”. Hushållen väger tyngre än arbetsställena, men båda ingår eftersom ett nät som fungerar för boende inte automatiskt når lokala företag, lantbruk och andra verksamheter.

Tätort–glesbygdsgapet jämför gigabittillgången i tätbyggda och glesbyggda områden. För att undvika att enstaka observationer eller tomma grupper skapar extrema resultat räknas en delgrupp bara när den omfattar minst 50 hushåll respektive arbetsställen. En helt urban kommun får därmed inte ett påhittat glesbygdsgap bara för att PTS-tabellen innehåller en nolla.

Mobilgapet kombinerar två olika mått. Bristen på god kapacitet i befolkade områden väger dubbelt så tungt som bristen på grundläggande kapacitet över hela kommunens yta. Det första säger mer om kapaciteten där människor bor och arbetar. Det andra fångar de stora geografiska luckor som spelar roll längs vägar, i skog och i andra glest befolkade delar.

Utvecklingstakten mäter hur stor del av kommunens 100-Mbit/s-gap från 2021 som fortfarande återstod 2025, sammanvägt för hushåll och arbetsställen. Kommuner som redan 2021 låg mycket nära full täckning får ingen nackdel för att de hade lite kvar att förbättra.

Stöddelen använder PTS förteckning inför 2026. Bara byggnader med hushåll och/eller arbetsställen driver indexet. Fritidshus redovisas separat eftersom de kan dominera antalet byggnader i turist- och glesbygdskommuner utan att motsvara samma behov bland permanentboende och lokala verksamheter. Invånarantalet kommer från SCB:s kommunbefolkning vid utgången av 2025.

Resultatet är tydligt kopplat till geografin: kommuner med lägre tätortsgrad tenderar att få högre gapindex. Men indexet är inte bara en förtäckt glesbygdslista. Laxå, Kinda och Högsby hamnar högt, medan flera stora ytkommuner placerar sig betydligt längre ned. Sambandet förklarar heller inte vilken del av nätet som brister i en enskild kommun.

Rankingen är stabil när vikterna ändras. De tio kommunerna i toppen är desamma när mobilvikten höjs. Om stöddelen tas bort helt återkommer nio av tio. Exakta placeringar i den täta mitten ska ändå inte övertolkas: skillnaden mellan två grannkommuner kan vara liten även om ordningsnumren ser exakta ut.

Hela rankingen – bredband i Sveriges 290 kommuner 2026

Tabellen rangordnar det samlade gapet, inte enbart andelen fiberanslutna byggnader. En hög placering betyder större relativa brister. Längst ned finns kommunerna som sammantaget har minst gap.

Plats	Kommun	Index
1	Pajala	97,3
2	Strömsund	95,6
3	Arjeplog	94,7
4	Jokkmokk	93,2
5	Arvidsjaur	93,0
6	Överkalix	92,3
7	Laxå	91,5
8	Kinda	90,5
9	Sorsele	90,3
10	Högsby	89,9
11	Härjedalen	88,4
12	Hällefors	87,0
13	Ljusnarsberg	85,8
14	Övertorneå	84,9
15	Kalix	84,6
16	Vindeln	84,2
17	Valdemarsvik	84,0
18	Ånge	83,2
19	Vilhelmina	82,2
20	Ockelbo	82,2
21	Dorotea	81,9
22	Vansbro	81,5
23	Hultsfred	81,4
24	Säffle	81,1
25	Askersund	81,0
26	Gällivare	80,7
27	Älvsbyn	79,4
28	Malung-Sälen	78,3
29	Tierp	77,7
30	Malå	77,5
31	Sollefteå	77,2
32	Haparanda	76,9
33	Hallsberg	76,4
34	Åsele	75,9
35	Ödeshög	75,7
36	Hagfors	75,2
37	Lindesberg	74,0
38	Lycksele	73,7
39	Östhammar	73,4
40	Åtvidaberg	73,1
41	Arboga	73,0
42	Norsjö	72,9
43	Smedjebacken	72,6
44	Robertsfors	72,5
45	Hedemora	71,7
46	Gnesta	71,6
47	Eda	70,9
48	Kiruna	70,7
49	Nora	70,6
50	Norberg	70,3
51	Boden	70,0
52	Västervik	69,9
53	Säter	69,4
54	Vimmerby	68,8
55	Torsby	68,7
56	Årjäng	68,6
57	Storuman	68,6
58	Lekeberg	68,4
59	Skinnskatteberg	68,3
60	Ragunda	67,5
61	Mora	67,4
62	Vetlanda	67,4
63	Töreboda	67,1
64	Sunne	66,7
65	Svenljunga	66,6
66	Berg	66,2
67	Bjurholm	65,8
68	Uppvidinge	65,8
69	Orsa	65,6
70	Bengtsfors	65,2
71	Älmhult	64,6
72	Härnösand	63,9
73	Karlsborg	62,0
74	Ludvika	61,8
75	Nordanstig	61,8
76	Kramfors	61,6
77	Dals-Ed	61,0
78	Oskarshamn	60,9
79	Piteå	60,8
80	Bräcke	60,7
81	Tingsryd	60,6
82	Sala	60,5
83	Ljusdal	60,5
84	Rättvik	60,4
85	Örnsköldsvik	59,3
86	Mullsjö	59,3
87	Älvdalen	59,2
88	Boxholm	59,0
89	Motala	58,8
90	Krokom	58,6
91	Strängnäs	58,3
92	Falun	58,2
93	Hudiksvall	58,1
94	Färgelanda	57,8
95	Finspång	57,8
96	Ydre	57,8
97	Lilla Edet	57,7
98	Mellerud	57,6
99	Ronneby	57,5
100	Eksjö	57,4
101	Åre	57,1
102	Gullspång	57,0
103	Sävsjö	56,9
104	Leksand	56,6
105	Åmål	56,6
106	Grästorp	55,9
107	Alvesta	55,4
108	Sandviken	55,2
109	Söderhamn	53,9
110	Munkedal	53,8
111	Hofors	53,7
112	Mariestad	53,4
113	Bollebygd	53,0
114	Tidaholm	52,7
115	Nybro	52,7
116	Torsås	52,6
117	Arvika	52,0
118	Luleå	51,8
119	Filipstad	51,3
120	Norrtälje	50,5
121	Falköping	50,5
122	Degerfors	50,2
123	Markaryd	50,1
124	Skellefteå	50,0
125	Habo	50,0
126	Götene	49,9
127	Gagnef	49,8
128	Ljungby	49,7
129	Höör	49,6
130	Hylte	49,6
131	Ale	49,4
132	Vårgårda	49,1
133	Älvkarleby	48,7
134	Vänersborg	48,5
135	Grums	48,1
136	Tanum	48,0
137	Hässleholm	47,7
138	Hallstahammar	47,5
139	Mark	46,9
140	Enköping	46,8
141	Nyköping	46,7
142	Vara	46,4
143	Aneby	46,3
144	Sundsvall	46,1
145	Emmaboda	46,0
146	Mönsterås	45,9
147	Kristianstad	45,7
148	Kungälv	45,6
149	Kil	45,4
150	Nordmaling	45,3
151	Surahammar	45,3
152	Karlskoga	45,1
153	Lessebo	45,1
154	Essunga	45,0
155	Värmdö	45,0
156	Söderköping	44,6
157	Nynäshamn	44,4
158	Tranemo	44,3
159	Heby	43,9
160	Fagersta	43,6
161	Avesta	43,6
162	Bromölla	43,5
163	Forshaga	43,5
164	Herrljunga	43,4
165	Hjo	43,3
166	Bollnäs	43,3
167	Timrå	43,2
168	Osby	43,1
169	Vallentuna	43,1
170	Strömstad	42,8
171	Alingsås	42,4
172	Olofström	42,0
173	Gotland	41,8
174	Vingåker	41,8
175	Gävle	41,7
176	Västerås	41,4
177	Vännäs	41,0
178	Tranås	40,9
179	Trosa	40,6
180	Eskilstuna	40,4
181	Sölvesborg	40,3
182	Kumla	39,9
183	Örebro	39,5
184	Tomelilla	39,4
185	Klippan	39,3
186	Ovanåker	38,8
187	Vaggeryd	38,7
188	Munkfors	38,4
189	Lysekil	38,4
190	Karlskrona	38,3
191	Hörby	38,3
192	Gislaved	38,3
193	Köping	38,1
194	Östersund	38,0
195	Ekerö	37,9
196	Vaxholm	37,2
197	Borgholm	36,7
198	Umeå	36,4
199	Södertälje	36,4
200	Österåker	36,3
201	Nykvarn	35,5
202	Värnamo	35,4
203	Båstad	35,3
204	Karlshamn	35,2
205	Kristinehamn	35,2
206	Skara	35,0
207	Tibro	34,8
208	Kungsör	34,5
209	Vadstena	34,5
210	Växjö	34,4
211	Uddevalla	34,3
212	Flen	33,9
213	Orust	33,7
214	Lerum	33,2
215	Ulricehamn	32,7
216	Haninge	32,5
217	Uppsala	32,4
218	Åstorp	32,4
219	Storfors	32,3
220	Simrishamn	32,0
221	Perstorp	31,3
222	Lidköping	31,0
223	Botkyrka	30,9
224	Svalöv	30,7
225	Mjölby	30,5
226	Öckerö	30,5
227	Borås	30,3
228	Katrineholm	30,2
229	Kungsbacka	30,1
230	Jönköping	29,9
231	Nässjö	29,6
232	Laholm	29,6
233	Borlänge	29,1
234	Huddinge	28,9
235	Falkenberg	28,9
236	Ängelholm	28,7
237	Varberg	28,6
238	Skövde	28,4
239	Östra Göinge	28,3
240	Karlstad	28,2
241	Upplands-Bro	28,2
242	Norrköping	28,0
243	Sjöbo	27,8
244	Kävlinge	27,3
245	Mörbylånga	27,0
246	Knivsta	26,5
247	Sotenäs	26,3
248	Nacka	25,9
249	Ystad	25,4
250	Tjörn	25,0
251	Håbo	24,9
252	Kalmar	24,8
253	Härryda	24,8
254	Gnosjö	24,4
255	Lidingö	24,2
256	Sigtuna	24,2
257	Svedala	24,0
258	Halmstad	23,5
259	Linköping	22,9
260	Salem	22,6
261	Stenungsund	22,2
262	Täby	21,9
263	Göteborg	21,6
264	Burlöv	21,5
265	Upplands Väsby	20,3
266	Örkelljunga	18,9
267	Trollhättan	18,9
268	Lomma	18,7
269	Bjuv	18,1
270	Oxelösund	17,8
271	Eslöv	17,4
272	Trelleborg	16,3
273	Hammarö	15,1
274	Staffanstorp	15,1
275	Järfälla	14,8
276	Lund	14,6
277	Vellinge	13,7
278	Mölndal	13,5
279	Skurup	11,3
280	Sollentuna	10,3
281	Landskrona	10,2
282	Höganäs	10,0
283	Helsingborg	8,2
284	Malmö	6,4
285	Danderyd	4,3
286	Tyresö	3,1
287	Partille	2,8
288	Stockholm	0,9
289	Solna	0,6
290	Sundbyberg	0,4

Kommunerna som nästan har slutit gapet

Sundbyberg har den högsta faktiska gigabittillgången i byggnaden i jämförelsen: i genomsnitt 98,48 procent för hushåll och arbetsställen. Stockholm når 98,04 procent och Solna 97,40 procent. De tre kommunerna har också mycket små stödbehov och starka mobilvärden, vilket placerar dem längst ned i gaprankingen.

Järfälla och Upplands-Bro ligger på omkring 95,8 procent faktisk gigabittillgång när hushåll och arbetsställen vägs samman. Linköping ligger omkring 95,6 procent. Ändå skiljer sig deras slutplaceringar. Järfälla är nummer 275, Upplands-Bro 241 och Linköping 259. Förklaringen finns i de andra delarna av indexet, framför allt mobilkapacitet, stödbehov och lokala skillnader inom kommunen.

Danderyd är femte starkast i det samlade indexet trots att gigabitnivån är något lägre än i vissa kommuner som hamnar ovanför. Kommunen saknar stödberättigade byggnader med hushåll eller arbetsställen i 2026 års förteckning och har mycket starka mobilvärden. Det illustrerar varför rankingen inte kan läsas som en ren fiberlista.

Störst glapp mellan nät i närheten och nät i byggnaden

Övertorneå har Sveriges tydligaste efteranslutningsglapp. 54,70 procent av hushållen har gigabitkapabel teknik i byggnaden, men 94,41 procent har tekniken i byggnaden eller i närheten. För arbetsställena är motsvarande andelar 59,60 och 91,14 procent.

Det genomsnittliga glappet för hushåll och arbetsställen är 35,63 procentenheter. En rikssiffra som räknar med nät i närheten får därför Övertorneå att se betydligt närmare färdigutbyggt ut än en siffra som bara räknar färdigt nät till byggnaden.

Kommun	Glapp
Övertorneå	35,63 procentenheter
Malung-Sälen	33,02 procentenheter
Älvdalen	30,32 procentenheter
Orsa	28,05 procentenheter
Essunga	27,53 procentenheter

Listan ska inte tolkas som att alla dessa fastigheter är svåra att ansluta. Tvärtom är poängen med närhetsmåttet att nätet bedöms ligga så att efteranslutning är möjlig. Men möjligheten är ett annat infrastrukturläge än när gigabitnätet redan finns framdraget till byggnaden. För den enskilda fastighetsägaren kan avstånd, grävning, offert och väntetid fortfarande avgöra om möjligheten blir verklighet.

Torsås har förbättrats snabbast – men är inte färdigt

Torsås har haft den snabbaste förbättringen av tillgången till minst 100 Mbit/s mellan 2021 och 2025. Hushållens andel steg från 40,30 till 94,86 procent. Arbetsställena gick från 27,12 till 94,86 procent. Den genomsnittliga ökningen är 61,15 procentenheter.

Kommun	Förbättring 2021–2025
Torsås	+61,15 procentenheter
Laxå	+47,14 procentenheter
Vansbro	+46,72 procentenheter
Älvsbyn	+45,44 procentenheter
Filipstad	+45,14 procentenheter
Strömsund	+44,04 procentenheter

Torsås hamnar ändå på plats 116 i den samlade rankingen. Kommunen har fortfarande ett tydligt glapp mellan gigabitkapabel teknik i byggnaden och sådan teknik i närheten. Laxå ligger sjua trots näst snabbast förbättring. Strömsund är tvåa trots den sjätte snabbaste ökningen.

Det är inte motsägelsefullt. Förändringsmåttet följer 100 Mbit/s, medan en stor del av indexet handlar om 1 Gbit/s, glesbygd, mobilnät och stödbehov. Snabb utbyggnad från en låg nivå kan minska klyftan kraftigt utan att hela infrastrukturen hinner ikapp på fyra år.

Bra fast bredband kan dölja svag mobil kapacitet

Fast och mobil infrastruktur löser delvis olika problem. Fiber till byggnaden ger hög och stabil kapacitet på en bestämd plats. Mobilnätet behövs när människor rör sig, vid arbete utomhus, längs vägar och som reserv när den fasta anslutningen inte fungerar. En kommun kan därför vara stark i den ena infrastrukturen och svag i den andra.

Vaggeryd är ett tydligt exempel. 89,83 procent av hushållen och 89,18 procent av arbetsställena har gigabitkapabel teknik i byggnaden, men bara 61,56 procent av de befolkade områdena har god mobil kapacitet. Vännäs ligger på 90,45 respektive 88,57 procent för fast gigabit, men 64,63 procent för god mobil kapacitet.

Linköping har en av landets högsta faktiska gigabitnivåer, omkring 95,6 procent sammanvägt för hushåll och arbetsställen. God mobil kapacitet finns i 85,14 procent av de befolkade områdena. Det är högt i absoluta tal, men tillräckligt mycket lägre än de bästa kommunerna för att Linköpings totalplacering ska bli svagare än den fasta infrastrukturen ensam antyder.

Det omvända syns i Borgholm. Där har 97,46 procent av de befolkade områdena god mobil kapacitet, medan gigabitkapabel teknik i byggnaden når 72,25 procent av hushållen och 77,72 procent av arbetsställena. Sölvesborg har 97,07 procent god mobil kapacitet men 73,53 respektive 75,41 procent fast gigabit. I Motala är mobilvärdet 91,29 procent, samtidigt som bara 71,44 procent av arbetsställena har gigabitkapabel teknik i byggnaden.

Allra lägst andel god mobil kapacitet i befolkade områden har Vilhelmina, 33,63 procent. Därefter följer Dorotea med 34,71, Bräcke med 40,45, Dals-Ed med 43,85, Ydre med 44,49 och Lycksele med 44,76 procent.

De siffrorna ska inte blandas ihop med grundläggande mobiltäckning. Kinda har exempelvis grundläggande mobil kapacitet över 98,93 procent av kommunens yta, men god kapacitet i 55,10 procent av de befolkade områdena. Högsby har nästan full grundläggande yttäckning men 53,73 procent god kapacitet där människor finns. En telefon kan alltså visa kontakt med nätet utan att anslutningen har den kapacitet som krävs för mer datakrävande användning.

På riksnivå hade 89,95 procent av Sveriges yta grundläggande mobil kapacitet i november 2025. God mobil kapacitet nådde omkring 81 procent av de befolkade områdena. Även den senare siffran är en modellberäkning från operatörerna, inte en landsomfattande serie kontrollmätningar på plats.

Dessutom är mobilstatistiken aggregerad. Ett område räknas som täckt om minst en operatör uppfyller kravet. Det innebär inte att alla kunder, oavsett operatör och abonnemang, har samma täckning där.

Stödkartan visar var de dyraste luckorna återstår

Inför bredbandsstödet 2026 finns 192 548 stödberättigade byggnader i PTS förteckning. Av dem är 37 192 byggnader med hushåll och/eller arbetsställen. Resterande 155 356 är fritidshus. Totalt finns 822 miljoner kronor att söka för nya projekt.

Pajala har flest stödberättigade hushålls- och verksamhetsbyggnader, 783. Därefter följer Härjedalen med 642, Östhammar med 639, Strömsund med 612 och Örebro med 547. När antalet sätts i relation till folkmängden toppar Pajala med 137,2 per 1 000 invånare, följt av Arjeplog med 128,0, Sorsele med 68,2, Överkalix med 65,0 och Härjedalen med 63,5.

Fritidshusen förändrar kartan. När alla byggnadstyper räknas har Härjedalen 4 366 stödberättigade byggnader, Strömsund 4 032, Sollefteå 3 405, Pajala 3 107 och Hudiksvall 3 018. Det är därför indexet inte låter fritidshusen driva kommunernas stödpoäng. Ett stort bestånd av fritidsboenden säger något viktigt om kostnaden och omfattningen av en full utbyggnad, men inte samma sak som antalet permanentboende eller arbetsställen på fel sida av nätet.

Under 2025 beviljades stöd till 9 228 byggnader. Den officiella totalsiffran avrundas till 740 miljoner kronor, medan de kommunvisa beloppen summerar till cirka 743,8 miljoner. Falun fick flest byggnader beviljade stöd, 584, följt av Skellefteå med 490, Västervik med 273, Örebro med 264 och Piteå med 256.

Flera av dessa kommuner har samtidigt många byggnader i 2026 års stödförteckning. Det är inte bevis för att pengarna har misslyckats eller att utbyggnaden står stilla. Stödprojekt kan ta upp till tre år att färdigställa. PTS har också kvalitetssäkrat den nya förteckningen, och vissa byggnader som tidigare fått stöd kan återkomma i underlaget.

Av samma skäl går det inte att tolka ökningen från 187 807 stödberättigade byggnader 2025 till 192 548 år 2026 som att bredbandsläget har försämrats. Planerad utbyggnad, tidigare stöd, kvalitetssäkring och vilka byggnader som uppfyller villkoren kan förändras mellan två utlysningar. Stödlistan är ett planeringsunderlag för ett visst år, inte en ren före- och eftermätning av hela Sverige.

Så ska du läsa din kommuns placering

Rankingen svarar på var det samlade infrastrukturgapet är störst, inte på om en viss adress har bra internet. Två grannar kan ha olika anslutningsmöjligheter, och ett hushåll med fiber i byggnaden kan välja ett långsammare abonnemang. På samma sätt kan den praktiska mobilupplevelsen variera med operatör, telefon, terräng, byggnad och belastning.

En kommun långt ned i tabellen har ett starkt samlat läge, men det utesluter inte lokala vita fläckar. Stockholm får exempelvis index 0,9 och Sundbyberg 0,4, men indexet säger inget om varje enskild adress. En kommun högt upp kan samtidigt ha väl utbyggt nät i centralorten och stora luckor i de glest befolkade delarna.

Det mest användbara är därför att läsa placeringen tillsammans med vilken typ av gap kommunen har:

• Låg andel med gigabit i byggnaden visar att den fasta infrastrukturen ännu inte når fram, även om nät kan finnas i närheten.

• Ett stort tätort–glesbygdsgap visar att kommunens genomsnitt döljer en geografisk klyfta inom kommungränsen.

• Svag god mobil kapacitet pekar på ett annat problem än vanlig täckning: nätet finns, men kapaciteten når inte samma nivå där människor bor och arbetar.

• Många stödberättigade byggnader visar var marknaden och den planerade utbyggnaden fortfarande lämnar kostsamma restposter.

• Snabb förbättring visar riktning, men måste läsas tillsammans med hur långt kommunen hade kvar från början.

Sveriges digitala klyfta 2026 går alltså inte främst mellan kommuner med internet och kommuner helt utan. Den går mellan färdigt nät och möjlig efteranslutning, mellan centralort och glesbygd, mellan en mobilsignal och ett mobilnät med god kapacitet – och mellan de fastigheter som marknaden redan har nått och dem som fortfarande behöver offentligt stöd för att bli rimliga att ansluta.