Hur går det i kriget i Ukraina? Det korta svaret är att Ryssland fortfarande pressar på marken i östra Ukraina, men utan det stora genombrott som skulle förändra hela kriget. Samtidigt försöker Ukraina flytta mer av pressen bort från själva frontlinjen och in mot rysk logistik, energi, bränsleförsörjning, radar och Krim.

Det gör läget mer komplicerat än en vanlig frontkarta visar. Ryssland kan fortfarande ta mark meter för meter i Donbas. Ukraina kan samtidigt slå mot mål långt bakom fronten och göra kriget dyrare, långsammare och mer politiskt kännbart för Moskva.

Det är därför kriget just nu bäst förstås som ett uthållighetskrig i flera lager. På kartan syns en trög och blodig rysk press. I luften syns ett allt större drönarkrig. Bakom fronten syns Ukrainas försök att störa den ryska krigsmaskinen. Och över allt ligger frågan om västligt stöd, rysk uthållighet och om någon sida kan tvinga fram ett förhandlingsläge.

Ryssland pressar fortfarande i Donbas

Den tydligaste ryska markpressen finns fortsatt i östra Ukraina. Donbas är fortfarande den viktigaste delen av fronten för Moskva, särskilt områdena runt de ukrainska försvarslinjerna mot Kostiantynivka, Slovjansk och Kramatorsk.

Ryssland försöker nöta ned det ukrainska försvaret genom artilleri, glidbomber, drönare, små infanteriangrepp och konstant tryck längs flera delar av fronten. Det är inte längre samma typ av stora pansaranfall som tidigare i kriget, utan mer ett krig där små framryckningar kan kosta mycket manskap och materiel.

Det gör också att ryska framgångar ibland ser större ut på karta än de är militärt. En liten förändring av frontlinjen kan vara viktig lokalt, men den behöver inte betyda att Ukraina håller på att kollapsa. Hittills är det snarare bilden av ett krig där Ryssland kan ta mark, men ofta långsamt och dyrt.

Det viktigaste är därför inte bara om Ryssland tar en by, ett fält eller en vägsträcka. Det viktigaste är om Ryssland lyckas bryta igenom på ett sätt som hotar större ukrainska försvarslinjer. Där är svaret mer osäkert. Pressen är verklig, men det stora operativa genombrottet syns inte tydligt.

Ukraina försöker göra frontkartan mindre viktig

Ukrainas svar är inte bara att försvara varje meter. Landet försöker i allt högre grad göra själva frontkartan mindre avgörande genom att slå mot mål bakom fronten.

Det handlar om drönarattacker mot ryska oljeraffinaderier, bränsledepåer, logistikpunkter, radar, flygfält, hamnar, järnväg, luftförsvar och militära installationer. Det handlar också om återkommande attacker mot Krim, som fortfarande är en central rysk militär bas, logistiknod och symbolisk tillgång.

Det här betyder inte att Ukraina kan ignorera markkriget. Om fronten brister spelar djupattackerna mindre roll. Men det betyder att Ukraina försöker angripa Rysslands förmåga att föra krig, inte bara ryska soldater vid fronten.

Det är en viktig förändring. Tidigare har mycket av kriget beskrivits genom frågan om Ukraina kan ta tillbaka territorium. Just nu handlar mycket i stället om en annan fråga: kan Ukraina göra det så dyrt och osäkert för Ryssland att fortsätta att Moskva inte kan omsätta sin större befolkning och större krigsindustri i ett avgörande resultat?

Kriget har blivit mer av ett drönarkrig

Drönarna är en av de stora förklaringarna till att kriget ser ut som det gör. De påverkar både fronten och mål långt bakom fronten.

Vid fronten gör drönare det svårare att samla stora styrkor, flytta fordon öppet eller överraska motståndaren. Båda sidor kan se mer, slå snabbare och jaga små mål billigare än i äldre krigföring. Det gör fronten mer genomlyst och farligare.

Bakom fronten har drönarna gett Ukraina ett sätt att nå mål som tidigare låg långt utanför räckvidd. Ryska oljemål, lager och flygfält kan plötsligt bli en del av kriget på ett mer direkt sätt. Det skapar press på Ryssland även där människor tidigare kunnat uppleva kriget som något som främst pågick långt borta.

Samtidigt använder Ryssland drönare och robotar mot ukrainska städer, energisystem och civila mål. Det är en central del av Moskvas strategi: att nöta ned Ukraina inte bara militärt, utan också ekonomiskt, socialt och psykologiskt.

Därför är drönarkriget inte ett sidospår. Det är numera en av huvudarenorna.

Tre delar avgör läget just nu

Tabellen visar varför det är svårt att säga att en sida tydligt håller på att vinna. Ryssland har kvar fördelar som är mycket konkreta: fler soldater, större resurser och en hög tolerans för förluster. Ukraina har samtidigt visat att landet kan anpassa kriget och hitta mål där Ryssland är mer sårbart.

Det gör nuläget farligt för båda sidor. Ryssland kan fortsätta mala på och hoppas att Ukraina till slut inte orkar. Ukraina kan fortsätta slå mot ryska system och hoppas att kostnaden blir så hög att Moskvas strategi tappar kraft.

Krim blir allt viktigare igen

Krim är ett tydligt exempel på hur Ukraina försöker flytta kriget. Halvön är inte bara politiskt symbolisk för Ryssland. Den används också militärt, logistiskt och ekonomiskt.

När Ukraina slår mot Krim handlar det därför inte bara om symbolik. Det handlar om att störa förbindelser, bränsle, baser, luftförsvar och den ryska känslan av kontroll. Om Krim inte längre känns säkert för Ryssland blir det svårare för Moskva att använda halvön som trygg bakre bas.

Det påverkar också berättelsen om kriget. Putin har byggt mycket av sin legitimitet kring att Krim är ryskt och säkrat. Varje ukrainsk attack som tvingar fram nödläge, störningar eller försiktighetsåtgärder skadar den bilden.

Här finns en av de tydligaste ukrainska poängerna: även om Ukraina inte kan återta stora områden snabbt kan landet visa att Ryssland inte fullt ut kontrollerar det som Moskva påstår sig kontrollera.

Ryssland försöker vinna genom tid

Rysslands huvudidé är fortfarande att tiden ska arbeta för Moskva. Om kriget pågår tillräckligt länge hoppas Ryssland kunna nöta ned Ukraina, splittra väst, pressa fram krigströtthet och till slut få en politisk lösning som låser ryska vinster.

Det är därför Ryssland inte nödvändigtvis behöver en dramatisk seger på en vecka eller en månad. En långsam framryckning kan räcka om den kombineras med ukrainska förluster, västlig trötthet och fortsatt press mot civila mål.

Men strategin har också svagheter. Ett långt krig kostar Ryssland enormt mycket. Förlusterna är stora. Ekonomin pressas. Oljemål och raffinaderier blir sårbara. Och ju längre kriget pågår, desto mer utvecklar Ukraina sin egen drönarindustri och sina metoder för att slå på djupet.

Ryssland försöker alltså vinna genom tid. Ukraina försöker göra tiden dyr.

Väststödet är fortfarande avgörande

Ukraina är fortfarande beroende av västligt stöd. Det gäller luftförsvar, ammunition, långräckvidd, reservdelar, pengar, underrättelser och industriell kapacitet.

Det är särskilt luftförsvaret som är akut. Ryssland kan fortsätta skjuta robotar och drönare mot ukrainska städer, och Ukraina behöver kunna skydda både civila, energisystem och militär infrastruktur. Brist på luftförsvar gör inte bara städer mer sårbara. Det påverkar hela landets förmåga att fungera.

Samtidigt försöker väst göra stödet mer långsiktigt. Det handlar inte längre bara om att skicka enskilda vapensystem, utan om att bygga produktion, leveranskedjor och finansiering över tid. Reuters har beskrivit hur Ryssland samtidigt förlitar sig allt mer på luftkriget när markkriget inte ger snabba avgöranden.

För Ukraina är det här centralt. Om väststödet håller kan landet fortsätta försvara fronten och angripa rysk krigskapacitet. Om stödet försvagas får Ryssland bättre chans att vinna genom uthållighet.

Diplomatin är svag

Det finns fortfarande inget tydligt fredsspår som ser nära ut. Positionerna är för långt ifrån varandra.

Ryssland vill behålla ockuperat territorium, begränsa Ukrainas framtida säkerhetsval och få ett avtal som i praktiken bekräftar att militär aggression har lönat sig. Ukraina vill inte acceptera en fred som lämnar landet sårbart för nästa ryska angrepp.

Det gör att förhandlingar i nuläget främst blir en förlängning av slagfältet. Båda sidor försöker förbättra sin position innan någon verklig uppgörelse kan bli möjlig.

För Ukraina handlar det om att överleva, hålla fronten, slå mot Rysslands krigsförmåga och visa att landet inte kan tvingas till kapitulation. För Ryssland handlar det om att visa att Ukraina aldrig kan vinna så länge Moskva fortsätter.

Så länge båda sidor tror att deras position kan förbättras fortsätter kriget.

Tre möjliga scenarier

Det första scenariot är ett fortsatt utdraget krig. Ryssland pressar på i öst, Ukraina håller emot, drönarkriget växer och fronten förändras långsamt. Det är kanske det mest sannolika på kort sikt.

Det andra scenariot är en rysk lokal framgång. Om Ryssland lyckas bryta igenom vid en viktig försvarspunkt i Donbas kan läget snabbt bli allvarligare för Ukraina. Då kan kartan förändras mer än den gjort under de senaste månaderna.

Det tredje scenariot är att Ukrainas djupattacker får större effekt. Om Ukraina lyckas slå hårdare mot rysk olja, logistik, flygfält och Krim kan Rysslands anfallskraft minska, även om det inte syns direkt som återtagen mark.

Inget av scenarierna innebär ett snabbt slut. Men de visar vad kriget just nu egentligen handlar om: inte bara meter på kartan, utan om vem som kan fortsätta längst och vem som kan göra motståndarens krig omöjligt att bära.

Slutsats: Ryssland pressar – men Ukraina har flyttat kriget

Ryssland har fortfarande initiativ på delar av markfronten. Det ska inte underskattas. Om Ukraina inte kan hålla Donbaslinjerna kan läget försämras snabbt.

Men det är också fel att bara läsa kriget genom ryska markvinster. Ukraina har flyttat en större del av kriget till rysk logistik, energi, Krim och mål långt bakom fronten. Det gör att Ryssland kan vinna mark samtidigt som landet får svårare att känna sig säkert.

Det är därför nuläget är så låst och så farligt. Ryssland försöker tvinga fram resultat genom press, förluster och tid. Ukraina försöker överleva fronten och samtidigt slå mot själva maskinen bakom den ryska offensiven.

Kriget står alltså inte stilla. Det har bara blivit svårare att se på kartan.