Annie Lööf är tillbaka i Centerpartiets valkampanj. Åtta dagar före valet den 13 september kampanjade hon tillsammans med Elisabeth Thand Ringqvist i Stockholmsområdet för att vinna mittenväljare. Med återkomsten får idén om en bred mittenregering ny uppmärksamhet. Siffrorna visar att en sådan regering är möjlig, men de tilltänkta samarbetspartierna har långt kvar till en överenskommelse.

Tjejmilen, Tyresöfestivalen och Ältadagen stod på lördagens program. Enligt Centerpartiets rapport från kampanjdagen besökte den tidigare och den nuvarande partiledaren samtliga tre evenemang den 5 september.

Lööfs insats kommer när förtidsröstningen redan pågår och C försöker övertyga osäkra väljare om att det finns ett regeringsalternativ utan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Det är en kampanjcomeback. Något nytt politiskt uppdrag för henne har inte presenterats i samband med besöken.

Därför återvänder Annie Lööf till valkampanjen

Lööf hade redan före lördagen återupptagit argumentationen för en regering förankrad i mitten. I Centerpartiets återgivning av hennes DN-intervju i augusti lyfts tre skäl: omvärldens osäkerhet, behovet av långsiktiga politiska uppgörelser och hennes motstånd mot att SD och V får inflytande över regeringsbildningen.

Hon pekar bland annat på energi och kompetensförsörjning som områden där beslut behöver hålla längre än en mandatperiod. Hennes slutsats är att bredare samarbete skulle ge Sverige bättre förutsättningar att hantera både inhemska problem och ett osäkert internationellt läge.

Kampanjmässigt passar hennes medverkan in i en satsning som C redan har inlett. I augusti riktade partiet om valkampanjen tydligare mot osäkra mittenväljare och började lyfta fram sitt ”Mittenalternativ” mer aktivt.

Lööf ger den satsningen ett välkänt ansikte. Hon förknippas redan med försöken att hitta regeringslösningar över blockgränsen och kan åter föra fram argumenten tillsammans med den nuvarande ledningen. Hur många väljare hennes medverkan kan påverka går däremot inte att säga. Opinionsmätningarna som nu diskuteras gjordes före lördagens kampanj.

C vill ha S och KD, men håller fast vid nej till V

Elisabeth Thand Ringqvists önskeregering har Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna som kärna. Miljöpartiet kan också ingå. Magdalena Andersson är C:s statsministerval, med politiska villkor.

Samtidigt säger C nej till Vänsterpartiet i en regering som partiet stöder. Gränsen gäller alltså även om Centerpartiet självt skulle stå utanför regeringen.

Thand Ringqvists förhoppning är att ett valnederlag för Tidöpartierna ska förändra förutsättningarna. Om dagens regeringsunderlag förlorar sin majoritet kan KD, enligt hennes resonemang, bli berett att diskutera andra lösningar.

Men det är Centerpartiets bedömning av vad som kan hända efter valet. Kristdemokraterna har inte lovat att följa med.

Busch öppnar för C, men inte för C:s regering

Ebba Busch har visat intresse för samarbete med Centerpartiet. Det har bidragit till spekulationerna om en mittenregering, men hennes besked behöver läsas tillsammans med de villkor hon ställer.

I juni sade KD-ledaren till Dagens Industri att partiet skulle rösta nej till Magdalena Andersson som statsminister och hellre möta väljarna i ett extra val än acceptera en S-ledd regering. Under augusti fortsatte KD att kampanja för Tidösamarbetet.

När Busch och Thand Ringqvist möttes i Aktuellt den 26 augusti pekade Busch på områden där KD och C kan samarbeta. Samtidigt invände hon mot Centerpartiets koppling till Miljöpartiet, särskilt i migrations- och kärnkraftsfrågorna. Med de förutsättningar som då gällde blev svaret nej på frågan om ett gemensamt regeringsunderlag.

Buschs besked om mittenregeringen visar därför en tydlig skillnad mellan partiernas inviter: C vill få över KD till ett S-lett alternativ, medan KD vill få C att närma sig den egna politiken och regeringssidan.

Miljöpartiet är ett ytterligare hinder. Amanda Lind har avfärdat regeringssamarbete med KD och kritiserat Centerpartiets upplägg med hänvisning till klimatpolitiken. Motsättningarna om kärnkraften försvinner inte för att partiernas mandat går att lägga ihop.

Mittenpartierna kan få majoritet

Det går ändå inte att avfärda Lööfs och Thand Ringqvists regeringsidé som matematiskt omöjlig. Två färska opinionsmätningar visar att en konstellation med S, C, KD och MP kan få tillräckligt stöd.

Så blir summorna när partiernas publicerade opinionssiffror läggs ihop:

Summeringarna är Hurbra:s beräkningar utifrån respektive instituts partital. De beskriver möjliga kombinationer, inte överenskomna regeringsalternativ.

Hos Novus blir skillnaden mellan röstandel och mandat särskilt viktig. Institutets mandatberäkning ger S 95 mandat, C 31, KD 24 och MP 29. Tillsammans blir det 179 av riksdagens 349 platser, trots att partiernas sammanlagda stöd stannar på 48,4 procent.

Förklaringen är att Liberalerna och övriga partier inte får några mandat i den beräkningen. S, C och KD når däremot bara 150 mandat tillsammans. MP:s medverkan skulle alltså göra en avgörande skillnad.

Det är en beräkning från en opinionsmätning, inte ett valresultat. Om L klarar riksdagsspärren eller stödet för de andra partierna förändras kan även mandatläget bli ett annat.

Januariavtalet visar vad som krävs för att stå fritt från V

Lööfs mittenstrategi har redan prövats i en annan form. Januariavtalet 2019 innebar att S och MP bildade regering och samarbetade med C och L om budgeten och politikens inriktning. Centerpartiet satt inte självt i regeringen.

När Stefan Löfven släpptes fram som statsminister avstod ledamöter från C, L och V i omröstningen. Vänsterpartiet stod utanför avtalet men dess agerande var fortfarande avgörande för att regeringen skulle kunna tillträda.

Den erfarenheten är relevant även 2026. Att hålla ett parti utanför regeringen betyder inte automatiskt att regeringen är oberoende av dess mandat.

Nooshi Dadgostar har dessutom krävt att V ska ingå i regeringen och avvisat en fortsatt stödpartiroll. Det går därför inte att utgå från att partiet skulle acceptera samma upplägg igen.

En regering med egen majoritet utan V skulle ha ett annat läge. Då skulle V inte kunna stoppa statsministern tillsammans med de övriga partier som står utanför majoriteten.

Efter valet måste partierna välja

Magdalena Andersson har hållit flera samarbetsvägar öppna och sagt att det blir svårt att bilda regering utan att Centerpartiet är involverat på något sätt. Hon har däremot inte därmed godkänt den exakta regering som C önskar sig.

Bland regeringsalternativen efter valet finns också minoritetslösningar. En statsminister behöver inte samla 175 ja-röster. Förslaget godkänns så länge färre än 175 ledamöter röstar nej. Men en regering som släpps fram måste därefter kunna få igenom sin politik och hantera budgeten.

Annie Lööfs comeback kan ge mittenalternativet mer uppmärksamhet under den sista valveckan. För att just S, C, KD och MP ska bilda regering krävs betydligt mer: KD måste acceptera ett annat samarbete än Tidö, KD och MP måste kunna enas och samtliga fyra partier behöver förhandla fram en gemensam politik.

Mandaten kan räcka. Någon sådan överenskommelse finns ännu inte.