Vilken regering får Sverige efter valet 2026? På högersidan finns nu ett tydligt svar: Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill kunna regera tillsammans. På den andra sidan är läget betydligt mer komplicerat. Socialdemokraterna vill tillbaka till regeringsmakten, Vänsterpartiet kräver ministerposter och Centerpartiet vägrar samtidigt acceptera V i regeringen.
Regeringsfrågan kan därför bli minst lika avgörande som vilket block som får flest röster i valet.
Så vill partierna regera efter valet 2026
| Parti | Regeringslinje |
|---|---|
| Moderaterna | Vill bilda regering med SD, KD och L, med Ulf Kristersson som statsminister |
| Sverigedemokraterna | Vill ingå i en regering tillsammans med M, KD och L |
| Kristdemokraterna | Vill fortsätta samarbetet med M, SD och L |
| Liberalerna | Har accepterat SD i regering och vill ingå i samma fyrpartiregering |
| Socialdemokraterna | Vill att Magdalena Andersson blir statsminister men har inte låst vilka partier som ska ingå |
| Vänsterpartiet | Kräver att få sitta i regeringen om partiets mandat behövs |
| Miljöpartiet | Vill ingå i en ny regering och accepterar V som regeringspartner |
| Centerpartiet | Föredrar Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson men säger nej till V i regering |
Skillnaden mellan sidorna är därmed tydlig.
M, SD, KD och L har i princip pekat ut samma regeringsalternativ redan före valet.
S, V, MP och C vill däremot få bort den nuvarande regeringen utan att vara överens om vad som ska komma i stället.
M, SD, KD och L vill regera tillsammans
Det tydligaste regeringsalternativet inför valet består av de fyra partier som redan samarbetar inom Tidöavtalet.
Moderaternas mål är att Ulf Kristersson ska fortsätta som statsminister, men den här gången i en regering där även Sverigedemokraterna kan ingå.
Det skulle vara en stor förändring jämfört med mandatperioden efter valet 2022. SD har då stått utanför regeringen men haft ett omfattande politiskt inflytande genom Tidöavtalet.
Nu är ambitionen i stället en regering med:
- Moderaterna
- Sverigedemokraterna
- Kristdemokraterna
- Liberalerna
Det innebär också att Liberalernas tidigare motstånd mot SD som regeringsparti har försvunnit.
Frågan på högersidan handlar därför mindre om vilka som ska regera tillsammans och mer om hur makten ska delas mellan dem.
SD vill inte längre stå utanför regeringen
Sverigedemokraternas position är betydligt starkare än efter valet 2022.
Partiet har varit tydligt med att ett nytt valresultat där högerpartierna får möjlighet att fortsätta styra också bör innebära att SD får regeringsposter.
Det kan bli en av de viktigaste förhandlingarna efter valet.
SD kan återigen bli det största partiet på högersidan och kommer i så fall knappast nöja sig med samma konstruktion som under den nuvarande mandatperioden.
Jimmie Åkesson har samtidigt öppnat för att exakt vilka ministerposter partiet får kan vara förhandlingsbart om SD i stället får stort genomslag för sin politik.
Det gör att en fyrpartiregering framstår som möjlig även om förhandlingarna om ministerposter, departement och politiska prioriteringar kan bli hårda.
Liberalerna kan avgöra om regeringen över huvud taget är möjlig
Den stora osäkerheten på högersidan är inte längre SD.
Det är Liberalerna.
Partiet har under lång tid legat under riksdagsspärren på fyra procent i flera opinionsmätningar. Om L lämnar riksdagen förändras mandatfördelningen kraftigt.
Det kan innebära att den planerade fyrpartiregeringen aldrig blir möjlig.
För M, SD och KD finns då i princip två alternativ: att själva få tillräckligt många mandat för att kunna bilda regering eller att försöka hitta stöd någon annanstans.
Därför är frågan om Liberalerna klarar riksdagsspärren 2026 en av de viktigaste delarna i regeringsmatematiken.
Några tiondelar för L kan i slutänden vara viktigare än betydligt större rörelse mellan de största partierna.
Socialdemokraterna har inte pekat ut sin regering
På oppositionssidan är situationen nästan den motsatta.
Socialdemokraternas besked är tydligt när det gäller statsministerposten. Magdalena Andersson vill leda nästa regering.
Vilka som ska sitta i den regeringen är betydligt mer oklart.
S har inte gått till val på en färdig fyrpartikoalition med V, MP och C. Andersson har i stället hållit flera alternativ öppna och vill i hög grad låta valresultatet avgöra förhandlingarna.
Det ger Socialdemokraterna handlingsutrymme.
Problemet är att de potentiella samarbetspartierna redan har satt upp krav som kan vara svåra att förena.
Vänsterpartiet kräver en plats i regeringen
Vänsterpartiets besked är ett av de tydligaste inför valet.
Om V:s röster behövs för att en regering ska kunna tillträda vill partiet också sitta i regeringen.
V vill alltså inte upprepa tidigare lösningar där partiet släpper fram en socialdemokratiskt ledd regering och därefter försöker påverka den utifrån.
Partiets förstahandsalternativ är en rödgrön regering tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
V har dessutom öppnat för att Centerpartiet skulle kunna ingå i ett större regeringsunderlag.
Det är Centerpartiet som säger nej.
Centerpartiet säger nej till V i regering
Centerpartiets besked skapar den kanske svåraste regeringskonflikten på oppositionssidan.
Partiet har valt Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson som statsministeralternativ, men håller samtidigt fast vid att Vänsterpartiet inte ska sitta i regeringen.
Problemet blir uppenbart om mandatfördelningen efter valet ser ut ungefär så här:
S, MP och C behöver V:s mandat för att få fram en regering.
V säger då att partiet måste få regeringsposter.
C säger att V inte får få regeringsposter.
Båda kraven kan inte uppfyllas samtidigt.
Det kan tvinga Magdalena Andersson att välja mellan V och C eller försöka hitta stöd över den gamla blockgränsen.
Det finns däremot en viktig skillnad mellan att sitta i en regering och att släppa fram en regering. Centerpartiet har varit tydligt med sitt nej till V-ministrar, men exakt hur partiet skulle agera om V passivt accepterar en regering utan att själv ingå är mindre självklart.
Det kan bli ett av få möjliga kompromisspår efter valet.
Centerpartiets alternativ: regering med S och KD
Centerpartiet har samtidigt presenterat en annan väg.
Elisabeth Thand Ringqvist har pekat på en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, eventuellt tillsammans med Miljöpartiet.
Tanken är lätt att förstå.
En sådan regering skulle kunna minska beroendet av både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet och samla partier från den politiska mitten.
Problemet är att Centerpartiet än så länge är betydligt mer entusiastiskt över idén än de andra partier som skulle behövas.
Kristdemokraternas Ebba Busch har gjort klart att hon inte vill ingå i en S-ledd regering och till och med sagt att hon hellre ser ett extra val.
Miljöpartiet har samtidigt stora politiska konflikter med KD, framför allt kring klimat- och energipolitiken, och har varit mycket skeptiskt till ett gemensamt regeringssamarbete.
En S–C–KD-regering är därför ett tänkbart scenario efter ett komplicerat valresultat, men inte ett färdigt regeringsalternativ som partierna gemensamt går till val på.
Miljöpartiet vill tillbaka till regeringen
Miljöpartiet vill återigen ha ministerposter efter valet och ser en S-ledd regering som det naturliga alternativet.
Till skillnad från Centerpartiet har MP inga principiella problem med att Vänsterpartiet sitter i regeringen.
En regering bestående av S, V och MP är därför politiskt enklare att konstruera än en regering där även C ska ingå.
Den avgörande frågan är mandatantalet.
Om S, V och MP tillsammans får ett tillräckligt starkt resultat kan Centerpartiets veto mot V bli betydligt mindre viktigt.
Om även C:s mandat krävs börjar regeringspusslet omedelbart bli svårare.
Fyra regeringsalternativ efter valet
Utifrån partiernas besked finns några huvudscenarier.
M + SD + KD + L
Det är det tydligaste alternativet före valet.
Alla fyra partier accepterar nu en gemensam regering och Ulf Kristersson är statsministerkandidaten.
Den stora frågan är om de får tillräckligt många mandat, framför allt om Liberalerna klarar fyraprocentsspärren.
M + SD + KD
Om Liberalerna lämnar riksdagen men de övriga tre partierna ändå får tillräckligt starkt stöd kan en trepartiregering bli möjlig.
Hur realistiskt det är avgörs helt av valresultatet.
S + V + MP
Det är det mest naturliga rödgröna regeringsalternativet.
V vill ingå, MP är öppet för V och Magdalena Andersson har inte uteslutit möjligheten.
Det stora hindret är om partiernas mandat räcker utan Centerpartiet.
En S-ledd mittenregering
Den fjärde möjligheten är någon form av blocköverskridande regering där Socialdemokraterna försöker regera med C och ytterligare något borgerligt parti.
Centerpartiet har framför allt lyft KD.
Just nu finns inget gemensamt besked från de berörda partierna om en sådan regering, men ett mycket jämnt valresultat skulle kunna tvinga fram helt nya förhandlingar.
Det krävs inte 175 ja-röster för en regering
En detalj är särskilt viktig för att förstå vad som kan hända efter valet.
En svensk statsminister behöver inte ha en majoritet av riksdagen bakom sig.
Sverige använder negativ parlamentarism.
Det innebär att en föreslagen statsminister godkänns så länge inte minst 175 av riksdagens 349 ledamöter röstar nej.
Ett parti kan alltså hjälpa fram en regering genom att lägga ner sina röster utan att aktivt rösta ja.
Det är därför regeringsfrågan inte bara handlar om vilka partier som vill sitta tillsammans.
Minst lika viktigt är vilka regeringar partierna kan tolerera.
Det var exempelvis möjligt för V att under tidigare mandatperioder släppa fram S-ledda regeringar utan att själva få ministerposter.
Inför valet 2026 säger V att man inte längre tänker göra det om partiets mandat är avgörande.
Kan Sverige bli utan regering?
Efter själva valdagen börjar regeringsförhandlingarna, och ett svårt mandatläge kan göra processen lång.
Om inget regeringsalternativ kan undvika 175 nej-röster kan flera statsministeromröstningar behövas.
Talmannen får lägga fram fyra förslag. Om samtliga röstas ner ska ett extra val hållas inom tre månader.
Det är ett extremt scenario, men konflikterna mellan framför allt C och V innebär att ett jämnt valresultat kan skapa en betydligt mer komplicerad regeringsbildning än själva blockställningen antyder.
Läs också vår guide om vad som händer om Sverige står utan regering efter valet 2026.
De här frågorna kan avgöra vem som blir statsminister
Valresultatet avgör förstås mandatfördelningen, men några frågor blir särskilt viktiga:
Klarar Liberalerna fyraprocentsspärren?
Ett L utanför riksdagen kan göra det betydligt svårare för Ulf Kristersson att fortsätta.
Får S, V och MP tillräckligt många mandat utan C?
I så fall blir en rödgrön regering betydligt lättare att bilda.
Håller V fast vid kravet på ministerposter?
Om svaret är ja kan en S-ledd regering utan V få svårt att komma igenom riksdagen.
Håller C fast vid sitt nej till V?
Centerpartiet kan hamna i en situation där partiet måste välja mellan att acceptera större V-inflytande eller riskera att Ulf Kristersson sitter kvar.
Kan KD lockas över blockgränsen?
Centerpartiet vill se ett sådant samarbete. KD säger i nuläget nej.
Hur mycket makt kräver SD?
Om Kristersson-sidan vinner återstår förhandlingarna om vilka ministerposter och hur stort politiskt inflytande SD ska få.
Högern är mer överens om regeringen än oppositionen
Den enklaste sammanfattningen inför valet är därför inte bara att Sverige har två block.
M, SD, KD och L går mot valet med ett gemensamt regeringsalternativ även om det återstår stora frågor om maktfördelningen.
Bland partierna som vill göra Magdalena Andersson till statsminister är bilden mer komplicerad.
Socialdemokraterna vill hålla dörrarna öppna. Vänsterpartiet kräver att få gå in i regeringen. Centerpartiet säger att V inte får göra det och försöker i stället öppna för Kristdemokraterna. Miljöpartiet vill regera med S och kan acceptera V, men har svårt att se ett samarbete med KD.
Det kan därför bli fullt möjligt att ena sidan får fler mandat men ändå har svårare att komma överens om en regering.
För den som följer valet 2026 blir regeringsfrågan därför en av de viktigaste att hålla koll på ända fram till valdagen, och kanske ännu mer under dagarna efter den.