Jimmie Åkesson har ett tydligt råd till väljare som vill se Tidöpartierna vinna valet men som fortfarande är skeptiska till Sverigedemokraterna i regering: rösta på något av de andra partierna. Uttalandet säger en hel del om strategin inför valet, där kampen inte bara står mellan regering och opposition utan också om styrkeförhållandet inom Tidösidan.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson säger att han förstår att det finns borgerliga och mer mittenorienterade väljare som tvekar inför tanken på SD-ministrar efter valet.

Hans lösning är däremot inte att dessa väljare ska lämna Tidösamarbetet.

I en intervju med SVT pekar Åkesson i stället på möjligheten att rösta på Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna.

Tanken är att väljaren då kan bidra till en ny Tidömajoritet samtidigt som något av de andra partiernas förhandlingsposition gentemot SD stärks efter valet.

Det är ett ovanligt tydligt sätt att formulera den blockstrategi som Tidöpartierna står inför när valdagen den 13 september närmar sig.

Vill hålla skeptiska väljare kvar inom Tidö

För Åkesson finns en uppenbar utmaning.

SD vill för första gången ta plats i regeringen och har tillsammans med de övriga Tidöpartierna öppnat för att alla fyra partier ska kunna få ministerposter efter valet.

Samtidigt finns väljare som kan vilja ha kvar Ulf Kristersson som statsminister men som är betydligt mindre övertygade om att SD bör få stort inflytande i regeringen.

Åkessons budskap till dem är i praktiken att de två sakerna inte behöver stå i motsats till varandra.

Den som vill ha en Tidöregering men ett svagare SD kan rösta på ett annat Tidöparti.

Det förändrar inte vilket block rösten hamnar hos, men kan förändra maktbalansen mellan partierna när en eventuell regering och dess politik ska förhandlas fram.

För Sverigedemokraterna innebär resonemanget samtidigt att partiet accepterar en ganska självklar politisk verklighet: alla väljare som behövs för en Tidöseger kommer inte att vilja rösta på SD.

Det viktiga blir då att de åtminstone inte går över till oppositionen.

SD ska kunna få ministerposter

Diskussionen handlar inte längre om en teoretisk möjlighet.

Tidöpartiernas uttalade plan är att Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ska kunna ingå tillsammans i regeringen efter valet.

Statsminister Ulf Kristersson har dessutom slagit fast att SD vid en valseger ska kunna få betydande inflytande och ministerposter på viktiga politiska områden.

Det gör Åkessons uttalande mer konkret.

En röst på Moderaterna, KD eller Liberalerna är alltså inte nödvändigtvis en röst för att hålla SD utanför regeringen. Däremot kan mandatfördelningen mellan de fyra partierna påverka hur stark ställning respektive parti får.

Hur regeringsfrågan kan utvecklas efter valet går vi igenom närmare i vår guide om regeringen efter valet 2026.

Åkesson pekar också på SD-väljarnas skepsis

Problemet finns dessutom åt båda håll.

Åkesson har samtidigt lyft fram att även Sverigedemokraternas väljare kan vara skeptiska till samarbetet med de borgerliga partierna.

För den gruppen kan oron i stället handla om att SD ska kompromissa för mycket, närma sig traditionell borgerlig politik eller tappa den särställning som gjort partiet attraktivt för många väljare.

Det skapar en känslig balans.

Moderaterna, KD och Liberalerna behöver kunna övertyga väljare som tycker att SD har fått för stort inflytande. Samtidigt behöver Åkesson övertyga sina egna väljare om att regeringssamarbetet inte innebär att SD förlorar sin politiska profil.

Åkessons resonemang blir därför nästan spegelvänt.

SD-skeptiska väljare kan stärka något av de andra partierna. SD-väljare som tycker att borgerligheten fått för stort inflytande kan stärka Sverigedemokraterna.

Valresultatet avgör sedan inte bara om Tidösidan blir större än oppositionen, utan också vilka partier som sitter starkast när politiken ska förhandlas.

Liberalernas kris komplicerar strategin

Det stora problemet för den strategin heter Liberalerna.

Partiet fick bara 1,8 procent i Novus julimätning och befinner sig långt under riksdagsspärren på fyra procent.

Åkesson konstaterar själv att en röst på Liberalerna kan riskera att bli bortkastad om partiet ligger kvar på så låga nivåer.

Han har däremot inte gått så långt som att säga att Tidösidan bör ge upp Liberalerna.

Det är en viktig skillnad.

Åkesson uppmanar inte SD-väljare att stödrösta på L. Men Liberalernas läge gör ändå frågan om taktiskt röstande allt mer relevant för Tidöpartierna.

Om L faller ur riksdagen försvinner ett av de fyra partier som den planerade regeringen bygger på. Samtidigt behöver partiet en kraftig uppgång för att ta sig över spärren.

Vi har tidigare gått igenom läget i artikeln om Liberalerna kan åka ur riksdagen 2026.

Kommer efter nya konflikter inom Tidö

Åkessons uttalande kommer dessutom efter ännu en period där motsättningarna inom Tidösamarbetet har blivit synliga.

Senast har Richard Jomshofs användning av ordet ”quisling” skapat konflikt, med kritik även från andra Tidöpartier.

Bråket har aktualiserat en fråga som lär återkomma under valrörelsen: hur mycket av SD:s politiska stil och retorik är de andra partierna beredda att försvara när ambitionen samtidigt är att bilda en gemensam regering?

Mer om den konflikten finns i vår artikel om Kristersson och Jomshofs quislingbråk.

Det går inte att slå fast att Åkessons nya uttalande är en direkt reaktion på just den konflikten. Men den illustrerar precis den typ av väljarsituation som SD-ledaren nu försöker hantera.

Åkessons budskap kan bli viktigt i valrörelsen

Det intressanta med Åkessons besked är därför mindre att en partiledare erkänner att vissa väljare ogillar hans parti.

Det nya ligger i hur öppet han behandlar Tidösidan som ett gemensamt vallag.

För vissa väljare behöver målet, enligt den logiken, inte vara att göra SD så stort som möjligt. Det kan räcka att rösten stannar hos något av de fyra partier som vill fortsätta styra tillsammans.

Det är en valstrategi som kan bli allt viktigare om opinionsläget fortsätter vara jämnt och Liberalernas kamp kring riksdagsspärren består.

I slutänden kan valet därmed avgöras i två steg: först av om Tidöpartierna tillsammans får tillräckligt många mandat, och därefter av hur väljarna har fördelat dessa mandat mellan SD, M, KD och L.