Jimmie Åkesson uppmanar nu klimatengagerade borgerliga väljare att rösta på Liberalerna. Beskedet i Ekots slutdebatt den 4 september kommer efter att SD-ledaren satt en tidsgräns för när Tidöväljare borde överge partiet. L ligger fortfarande under riksdagsspärren, men flera mätningar visar en uppgång som kan få stor betydelse för regeringsfrågan.

Under debatten på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm berömde Åkesson Simona Mohamssons arbete för klimatsatsningar. Hans rekommendation riktades till väljare som är borgerliga, prioriterar klimatpolitiken och vill undvika en vänsterledd regering.

För dem var beskedet att ”då ska man rösta på Liberalerna”.

Det är ett annat budskap än varningen i augusti om att en röst på L kunde bli bortkastad. Men Åkesson har inte därmed uppmanat SD-väljare i allmänhet att stödrösta. Han pekar ut en grupp väljare som han anser har sakpolitiska skäl att välja Liberalerna.

Tidsgränsen för Liberalerna höll inte

I SVT:s partiledarutfrågning den 23 augusti satte Åkesson ett tydligt villkor: Liberalerna behövde nå minst 3,5 procent i opinionsmätningarna när tio dagar återstod till valet. Annars borde väljare som ville behålla Tidösamarbetet rösta på något annat parti inom det.

Det var en skärpning av Åkessons tidigare besked om stödröster. Han avrådde de egna väljarna från att hjälpa L och pekade i stället ut Moderaterna och Kristdemokraterna som möjliga givare av stödröster.

Åkesson motiverade också avståndet politiskt. SD och L stod långt ifrån varandra om EU, euron, klimatpolitiken och biståndet. Samtidigt sade han att han hoppades att Liberalerna skulle klara sig kvar i riksdagen.

Tiodagarsgränsen inföll torsdagen den 3 september. Då hade L förbättrat sina siffror i flera mätningar, men fortfarande inte nått Åkessons nivå på 3,5 procent.

Ändå gav han partiet mer tid. Till SVT hänvisade han till uppgången och sade att han därför inte ville ge besked om att väljarna skulle välja något annat parti. Han ville invänta fler mätningar.

Dagen efter kom rekommendationen till borgerliga klimatväljare i Ekots debatt.

Därför öppnar Åkesson för en L-röst

Det skäl Åkesson själv har angett för att mjuka upp tidsgränsen är alltså opinionsutvecklingen. Liberalerna har börjat röra sig uppåt i flera undersökningar, vilket förändrar förutsättningarna för att partiet ska kunna nå fyra procent.

Klimatfrågan ger honom dessutom ett argument för att rekommendera L utan att uppmana alla som föredrar SD att byta parti. Han kan berömma Mohamssons prioriteringar inför väljare som delar dem, trots att klimatpolitiken tidigare varit ett av hans exempel på avståndet mellan partierna.

En möjlig tolkning är att Åkesson vill behålla dessa väljare inom Tidösamarbetet samtidigt som han värnar SD:s eget stöd. Uttalandet visar däremot inte att partiernas klimatpolitiska skillnader har försvunnit.

Även Ulf Kristersson försöker locka väljare till L från andra håll. I en TT-intervju den 5 september uppmanade han centerpartister att överväga stödröster på Liberalerna. Han tänker däremot inte uppmana väljare som har Moderaterna som förstahandsalternativ att göra samma sak.

Båda beskeden öppnar för fler L-röster, men utan en generell uppmaning till de egna väljarna att lämna sitt parti.

Så ligger Liberalerna till i mätningarna

Ekots mätning från Indikator Opinion, publicerad den 4 september, ger Liberalerna 2,2 procent. Det är oförändrat jämfört med föregående mätning och långt från de fyra procent som krävs nationellt.

Andra institut ger partiet högre stöd.

Hos Novus har L ökat från 1,9 till 3,3 procent. Uppgången är statistiskt säkerställd enligt institutet. Även Verian redovisar en säkerställd ökning, till 3,0 procent, och noterar att stödet steg ytterligare under den senare delen av mätperioden.

Det är ändå fyra mätningar där L:s redovisade stöd ligger under spärren.

Siffrorna ska heller inte läsas som en daglig kurva där partiet först steg och sedan föll. Instituten använder olika metoder och insamlingsperioder. Novus intervjuade den 24–30 augusti, Demoskop den 25 augusti–1 september och Verian den 20 augusti–2 september.

De högre siffrorna kan därför inte beskrivas som ett resultat av Åkessons rekommendation i debatten den 4 september. Intervjuerna gjordes före beskedet.

Kan L klara fyra procent?

Avståndet till spärren är 0,7 procentenheter med Novus som utgångspunkt och 1,8 procentenheter med Indikators siffror. Det är en betydande skillnad för ett parti som har ont om tid till valdagen den 13 september.

Uppgångarna ger L en möjlighet. Samtidigt går det inte att sätta en trovärdig procentsiffra på chansen att partiet klarar sig utifrån dessa mätningar.

Per Oleskog Tryggvasson på Indikator har i Ekot pekat på att bättre siffror i andra undersökningar kan få fler väljare att vilja hjälpa Liberalerna. Om partiet uppfattas ha en rimlig chans att nå spärren kan en stödröst framstå som mer meningsfull.

Niklas Bolin, professor i statskunskap vid Mittuniversitetet, betonar i TV4:s rapportering den 5 september partiets svaga grundstöd. Hans bedömning är att L har för få övertygade förstahandsväljare och därför blir beroende av stödröster. Trots uppgångarna beskriver han läget som en uppförsbacke.

Det finns också skäl att skilja på nya väljare och stödröstare. Verian ser ett inflöde till Liberalerna från M, SD och S. Det visar att väljare byter parti, men innebär inte att alla gör det av taktiska skäl.

Liberalernas väg över riksdagsspärren kan därför bestå av både ett starkare eget stöd och väljare som främst vill påverka regeringsfrågan.

Vad händer med Tidöpartierna om L åker ur?

Enligt Valmyndighetens regler för mandatfördelningen krävs normalt minst fyra procent av rösterna i hela landet för att ett parti ska få delta i fördelningen av riksdagens mandat.

Det finns ett undantag: minst tolv procent i en valkrets ger rätt att delta i fördelningen av de fasta mandaten där. Det är en begränsad möjlighet, inte ett sätt att få hela sitt nationella stöd representerat utan att klara fyraprocentsspärren.

Om Liberalerna inte kvalificerar sig ger rösterna på partiet inga L-mandat. Rösterna flyttas inte till Socialdemokraterna eller något annat parti, men de kvalificerade partierna delar på riksdagsplatserna.

Det gör skillnaden mellan röstandel och mandatandel avgörande för Tidösidan.

I Novus mätning den 2 september får M, L, KD och SD tillsammans 47,7 procent, mot 50,3 procent för S, V, MP och C. Men eftersom L hamnar utanför riksdagen ger institutets mandatberäkning bara 163 mandat till M, KD och SD. De fyra oppositionspartierna får tillsammans 186.

Det är en beräkning utifrån mätningen, inte ett besked om hur valet slutar. Den visar däremot varför ett block kan närma sig motståndarsidan i röster och ändå ligga betydligt sämre till i mandat.

Fyra procent för L garanterar ingen Tidöseger

Att Liberalerna klarar spärren skulle hjälpa Tidösidans röster att ge utdelning i riksdagen. Men det räcker inte att lösa L:s problem om regeringsunderlaget som helhet fortfarande är för svagt.

Varifrån de nya L-väljarna kommer spelar därför stor roll. Om en väljare går från M till L ökar inte Tidöpartiernas sammanlagda röstandel. Flytten kan ändå hjälpa samarbetet om den bidrar till att L klarar spärren och därmed får mandat för sitt samlade stöd.

Om väljaren i stället kommer från ett oppositionsparti kan bytet både stärka L och minska avståndet mellan sidorna. Det förklarar den parlamentariska betydelsen av Kristerssons uppmaning till centerpartister.

Ett uttåg för L skulle göra vägen till fortsatt Tidöstyre svårare. Det är däremot inte en regel som automatiskt avgör vem som blir statsminister. En statsministerkandidat godkänns så länge inte minst 175 riksdagsledamöter röstar nej, vilket gör minoritetsregeringar möjliga.

S, V, MP och C räknas tillsammans i opinionsjämförelserna, men det innebär inte att de har bildat en gemensam regering. Vilka som kan regera avgörs först av valresultatet och därefter av vilka samarbeten partierna accepterar.