USA:s försvarsdepartement och Lockheed Martin har enats om en tioårig ram för produktion och underhåll av minst 850 nya F-35-stridsflygplan. Lockheed ska samtidigt investera minst sju miljarder dollar för att stärka produktionen. Men trots den stora omfattningen är överenskommelsen ännu inte en bindande beställning.

Beskedet den 22 oktober är ett viktigt steg för F-35-programmet, som redan omfattar flera av världens största flygvapen. Målet är att ge tillverkaren och dess underleverantörer större förutsägbarhet under det kommande decenniet.

För att planerna ska kunna genomföras krävs dock ytterligare beslut i den amerikanska kongressen. Därefter återstår förhandlingar om de slutliga kontrakten.

Minst 850 F-35 till USA – fler till andra länder

Överenskommelsen omfattar produktionsserierna 21–30 och gäller inte enbart tillverkningen av nya stridsflygplan. Den innehåller även delar som reservdelar, underhåll och modifieringar av flygplanen.

Minst 850 F-35 är den planerade volymen för det amerikanska försvaret. Till detta kommer flygplan som tillverkas för internationella kunder.

Det betyder att den totala produktionen som omfattas av tioårsplanen kan bli betydligt större än 850 flygplan.

De viktigaste siffrorna i överenskommelsen är:

Produktionsmålet på omkring 156 flygplan om året omfattar även internationella kunder. Det är alltså inte samma sak som att USA ska få 156 nya stridsflygplan varje år.

Det handlar inte heller om någon beslutad höjning av tillverkningstakten. Ambitionen är framför allt att säkra en jämn produktion under lång tid.

Lockheed satsar sju miljarder dollar på produktionen

En central del av uppgörelsen är att Lockheed Martin åtar sig att investera minst sju miljarder dollar av egna medel.

Pengarna ska bland annat användas för att stärka tillverkningskapaciteten, effektivisera produktionen och förbättra leveranskedjorna. Tillgången till reservdelar är en annan viktig del.

För Lockheed innebär en längre planeringshorisont att företaget lättare kan göra stora investeringar i fabriker och utrustning. Även underleverantörerna får bättre möjligheter att planera personalbehov och materialinköp.

Det kan i förlängningen bidra till lägre tillverkningskostnader och färre flaskhalsar.

Men de sju miljarderna ska inte förväxlas med priset för flygplanen. Något slutligt kontraktsvärde för de minst 850 amerikanska F-35-planen har ännu inte fastställts.

Lockheed räknar med att den långsiktiga modellen ska kunna spara miljardbelopp åt amerikanska skattebetalare. Det är dock företagets egen bedömning, inte en besparing som redan har uppnåtts.

Förseningar och dyra reservdelar har pressat F-35-programmet

Att underhåll och reservdelar får så stort utrymme i den nya överenskommelsen är ingen tillfällighet.

F-35 är ett av världens mest avancerade stridsflygplan, men programmet har under många år dragits med förseningar, tekniska problem och höga kostnader för drift och underhåll.

Den amerikanska revisionsmyndigheten GAO har återkommande granskat problemen. I en rapport från 2025 konstaterades att samtliga 110 flygplan som Lockheed levererade under 2024 var försenade, i genomsnitt med 238 dagar.

I en senare granskning av F-35-programmets underhåll framgick också att andelen flygplan som kunde genomföra åtminstone ett av sina tilldelade uppdrag hade minskat från 67 procent 2021 till 44 procent 2025.

Siffrorna visar skillnaden mellan att köpa ett stridsflygplan och att faktiskt kunna använda det när det behövs.

Ett flygvapen kan ha många moderna flygplan på papperet, men den operativa förmågan blir lidande om reservdelar saknas eller underhållet tar för lång tid.

Lockheed levererade visserligen rekordmånga 191 F-35 under 2025. Det berodde delvis på att tidigare färdigbyggda flygplan kunde lämnas över efter förseningar kopplade till tekniska uppgraderingar.

Den nya tioårsramen kan ge bättre förutsättningar att undvika liknande problem. Den innebär däremot ingen garanti för att framtida leveranser sker i tid eller att driftkostnaderna sjunker.

Europas upprustning gör F-35 allt viktigare

Överenskommelsen kommer samtidigt som Europa genomför omfattande försvarssatsningar.

Flera europeiska länder har redan valt F-35 för att modernisera sina flygvapen. Bland köparna finns Finland, Polen och Tyskland.

EU:s satsning Readiness 2030 syftar dessutom till att skapa förutsättningar för försvarsinvesteringar på upp till omkring 800 miljarder euro. Det är en möjlig finansieringsram, inte redan beslutade inköp av militär utrustning.

För europeiska länder som har beställt F-35 är långsiktig tillgång till flygplan, reservdelar och uppgraderingar viktig. Många planerar att använda systemen under flera decennier.

En stabilare amerikansk produktion skulle därför kunna underlätta den långsiktiga försvarsplaneringen.

Samtidigt innebär överenskommelsen inte att europeiska kunder automatiskt får sina flygplan snabbare. Några nya, bindande leveranstider följer inte av beskedet.

Vad betyder det för Saab och Gripen?

Den amerikanska satsningen är också relevant för den svenska stridsflygindustrin.

Saab konkurrerar internationellt om försvarskontrakt med Gripen E, medan Lockheed Martin erbjuder F-35. Flygplanen har delvis olika egenskaper och utvecklingsfilosofier.

F-35 har bland annat avancerad smygteknik och omfattande sensorfusion. Gripen E har utvecklats med stor vikt vid elektronisk krigföring, flexibel basering och förmågan att operera från mindre flygbaser.

Vilket system som är mest lämpligt beror på vilka militära behov och ekonomiska förutsättningar ett land har.

Sverige har beställt 60 Gripen E och fortsätter att utveckla sin militära flygförmåga med Gripen som grund. Mer om den svenska inriktningen finns i Hurbra:s genomgång av Sveriges flygvapen och Gripens roll.

Saab arbetar också med att utveckla framtida stridsflygteknik och stärka sin internationella position. Svenska staten har bland annat avsatt 2,9 miljarder kronor för utveckling av framtidens stridsflyg.

Lockheeds tioårsplan visar hur den amerikanska tillverkaren försöker säkra sin produktionskapacitet och konkurrenskraft på lång sikt.

Det finns däremot inget i dagens besked som innebär att Sveriges beställningar av Gripen förändras eller att Saab förlorar några befintliga kontrakt.

Kongressen måste säga ja innan affären blir verklighet

Nästa avgörande steg ligger i Washington.

Den amerikanska kongressen behöver ge de bemyndiganden och den finansiering som krävs för att försvarsdepartementet ska kunna gå vidare med den långsiktiga anskaffningen.

Därefter behöver parterna fastställa de slutliga kontraktsvillkoren.

Det innebär att både ekonomiska detaljer och framtida beställningar fortfarande är beroende av ytterligare beslut.

För Lockheed Martin är överenskommelsen ändå ett betydande besked. Den ger företaget en tydlig inriktning för det kommande decenniet och signalerar att USA vill fortsätta bygga sin flygstridsförmåga kring F-35.

Men minst 850 plan är fortfarande en planerad anskaffning – inte 850 slutligt beställda flygplan.