Ryssland får betydligt mindre skatteintäkter från olja och gas än för ett år sedan – trots att priset på den ryska Uralsoljan har skjutit i höjden. Bakom paradoxen finns lägre oljeproduktion, störningar i raffinaderier och exporthamnar samt en starkare rubel som minskar värdet av dollarintäkterna. Pressen syns redan i den ryska statsbudgeten.

Rysslands skatteintäkter från olje- och gasproduktion uppgick till 5,47 biljoner rubel under januari–september 2026. Under samma period förra året var motsvarande summa 6,61 biljoner rubel.

Det är en minskning med drygt 17 procent.

Utvecklingen sticker ut eftersom oljepriset samtidigt har rört sig kraftigt åt andra hållet. Urals, den viktigaste ryska exportoljan, handlades över 92 dollar per fat i slutet av september. Före den kraftiga uppgången på oljemarknaden under våren låg priset kring 45 dollar.

Men ett högt dagspris på råolja säger långt ifrån allt om hur mycket pengar som faktiskt når den ryska staten.

Faktor	Läget för Ryssland
Olje- och gasskatteintäkter	5,47 biljoner rubel januari–september, drygt 17 procent lägre än 2025
Rysk råoljeproduktion	Från 9,240 miljoner fat per dag i januari till 8,718 miljoner i augusti
Rubeln	I genomsnitt omkring 9 procent starkare mot dollarn under januari–augusti än ett år tidigare
Uralsoljan	Över 92 dollar per fat i slutet av september

Oljepriset har inte varit dubbelt så högt hela året

Det första som behöver redas ut är jämförelsen mellan oljepris och skatteintäkter.

Att Uralsoljan nu kostar mer än dubbelt så mycket som före vårens oljeprisuppgång innebär inte att Ryssland har fått dubbelt betalt för sin olja under hela året.

Det genomsnittliga oljepris som användes i den ryska beskattningen under januari–augusti låg på 66,70 dollar per fat. Ett år tidigare var motsvarande nivå 59,12 dollar.

Ökningen är alltså knappt 13 procent – långt ifrån en fördubbling.

När årets skatteintäkter jämförs med förra årets blir därför effekten från det senaste höga spotpriset mindre dramatisk än den först kan se ut.

Samtidigt har andra faktorer gått åt fel håll.

Ryssland producerar mindre olja

Den ryska råoljeproduktionen har sjunkit tydligt under året.

Enligt OPEC:s sekundärkällor producerade Ryssland 9,240 miljoner fat råolja per dag i januari. I augusti var nivån nere på 8,718 miljoner fat per dag.

Det motsvarar ett fall på drygt 5,6 procent.

Den ryska regeringen har dessutom sänkt sin prognos för oljeproduktionen under helåret 2026 till omkring 494,2 miljoner ton. Om prognosen infrias blir det den lägsta årsproduktionen sedan 2009.

Produktionsfallet ska inte förklaras med en enda faktor. Ryska företrädare har bland annat hänvisat till oplanerat underhåll. Samtidigt har återkommande ukrainska angrepp mot raffinaderier, depåer och annan energiinfrastruktur ökat störningarna i det ryska oljesystemet.

Vi har tidigare gått igenom varför Rysslands oljeproduktion är på väg mot den lägsta nivån på 17 år.

Starkare rubel äter upp en del av prisuppgången

Valutan är en annan viktig del av förklaringen.

Olja säljs internationellt i dollar, medan den ryska statsbudgeten räknas i rubel. Om Ryssland exempelvis får 100 dollar för en mängd olja blir statens rubelintäkt större när rubeln är svag och mindre när rubeln är stark.

Under januari–augusti 2026 var rubeln i genomsnitt omkring 9 procent starkare mot dollarn än under samma period förra året.

Det betyder att en del av uppgången i dollarpriset på olja försvinner när intäkterna räknas om till rubel.

För den ryska staten kan ett högt oljepris därför sammanfalla med svagare intäktsutveckling i den valuta som budgeten faktiskt använder.

Mer råolja kan exporteras – samtidigt som oljeekonomin försvagas

En av årets mer oväntade utvecklingar är att Rysslands export av råolja faktiskt kan öka.

Den ryska prognosen pekar på att råoljeexporten stiger från 230,8 miljoner ton 2025 till omkring 244,7 miljoner ton 2026. Det är en ökning på ungefär 6 procent.

Samtidigt väntas exporten av raffinerade oljeprodukter falla betydligt kraftigare – från cirka 125,8 till 98,5 miljoner ton.

Det är ett tapp på omkring 22 procent.

Förklaringen ligger bland annat i raffinaderierna.

När rysk raffinaderikapacitet slås ut eller måste köras på lägre nivå kan en större del av råoljan i stället skickas direkt ut ur landet. Det håller uppe råoljeexporten, men innebär att Ryssland förlorar möjligheten att förädla samma råvara till exempelvis diesel, bensin och andra produkter innan den säljs.

Det är alltså möjligt för Ryssland att exportera mer råolja och samtidigt få en sämre ekonomisk effekt av hela oljeindustrin.

Hamnar och tankfartyg har blivit en flaskhals

Exportproblemen slutar inte vid raffinaderierna.

Den viktiga oljehamnen Novorossijsk har arbetat under sin fulla kapacitet efter återkommande attacker, säkerhetsproblem och brist på tillgängliga tankfartyg.

Det har skapat ännu en paradox.

När mindre rysk olja kan lastas och komma ut på marknaden begränsas utbudet. Det kan bidra till ett högre pris på Urals – men ett högre pris hjälper inte fullt ut om Ryssland samtidigt har svårare att producera, raffinera och transportera samma volymer som tidigare.

Det är därför dagens höga Uralspris inte kan läsas som ett direkt mått på hur stark den ryska oljeekonomin är.

Budgeten får in mindre än Moskva räknade med

Konsekvenserna syns redan i statsfinanserna.

Rysslands ursprungliga budget för 2026 räknade med 8,92 biljoner rubel i olje- och gasintäkter under året. Prognosen har därefter sänkts till omkring 7,6 biljoner rubel.

Det är ungefär 1,3 biljoner rubel mindre än planerat.

Samtidigt har prognosen för budgetunderskottet höjts från 1,6 till 3,2 procent av BNP.

Ryssland planerar därför både större upplåning och användning av pengar ur den nationella välfärdsfonden. Det sker samtidigt som de militära kostnaderna förblir mycket stora och planeras öka ytterligare under 2027.

Oljeintäktsfallet betyder alltså inte att Ryssland plötsligt saknar pengar för kriget. Men staten måste i högre grad kombinera olje- och skatteintäkter med upplåning, reserver och andra finansieringskällor.

Det gör ekonomin mer känslig om energisektorn fortsätter att leverera mindre än budgeten räknat med.

Den utvecklingen hänger också ihop med Rysslands växande budgetunderskott.

Sanktionerna pressar handeln – men förklarar inte hela fallet

Västvärldens sanktioner är ytterligare en del av bilden, men deras betydelse behöver beskrivas rätt.

EU:s oljepristak ligger på 44,10 dollar per fat, långt under de senaste nivåerna för Urals. Pristaket innebär inte ett globalt förbud mot att köpa rysk olja över den nivån.

I stället begränsar det användningen av bland annat västliga transport-, försäkrings- och finanstjänster när rysk olja säljs över taket.

Ryssland har svarat genom att bygga upp alternativa handelsvägar och den så kallade skuggflottan av tankfartyg. EU har i sitt 21:a sanktionspaket mot Ryssland både behållit pristaket på 44,10 dollar och lagt fler fartyg till sanktionerna mot skuggflottan.

Effekten är inte att den ryska oljeexporten har upphört. Ryssland kan fortfarande sälja stora volymer till bland andra asiatiska köpare.

Men handeln blir mer komplicerad, mer riskfylld och i vissa fall dyrare.

Till det kommer nya amerikanska sanktionsverktyg som kan öka pressen på länder som fortsätter köpa stora mängder rysk energi. Den utvecklingen är framför allt en risk framåt och ska inte blandas ihop med orsakerna bakom hela intäktsfallet under årets första nio månader.

En närmare genomgång av den amerikanska sanktionspolitiken finns i vår artikel om USA:s nya Rysslandssanktioner.

Högt oljepris hjälper – men löser inte Rysslands problem

Ett oljepris på över 90 dollar är fortfarande mycket bättre för Moskva än ett pris på 40 eller 50 dollar. Om priserna stannar på höga nivåer kommer det också att förbättra kommande oljeintäkter jämfört med om marknaden faller tillbaka.

Men årets utveckling visar varför oljepriset ensamt inte räcker för att bedöma den ryska krigsekonomin.

Ryssland måste också kunna få upp oljan ur marken, raffinera den, transportera den och få betalt på villkor som gör att stora rubelintäkter når statsbudgeten.

Just nu fungerar flera delar av den kedjan sämre än tidigare.

Det är därför Ryssland kan sälja olja till ett mycket högre pris än för några månader sedan och samtidigt konstatera att statens olje- och gasskatteintäkter har fallit med 17 procent.

För Moskva blir den avgörande frågan framöver därför inte bara hur dyr oljan är – utan hur många fat som faktiskt kan produceras och exporteras, hur mycket av oljan som kan förädlas och hur stor del av dollarintäkterna som till slut hamnar i den ryska statsbudgeten.