Olof Palmes mördare kan inte identifieras med säkerhet i det offentliga materialet. Men det betyder inte att alla förklaringar är lika rimliga. När vittnesuppgifter, tider, vapenfrågan och Palmes spontana rörelser prövas mot varandra framträder en tydligare brottsmodell: mordet utfördes sannolikt av en ensam och skjutvan person som redan var beredd att döda Palme, men som upptäckte det konkreta tillfället först under mordkvällen.
Mördaren behöver inte ha känt till biobesöket, promenadvägen eller mordplatsen i förväg. Viljan kan ha funnits länge. Tillfället uppstod sent.
Det är den förklaring som får flest av Palmemordets centrala motsägelser att gå ihop utan att kräva en stor osynlig organisation, en perfekt plan eller ett fullständigt osannolikt sammanträffande.
Den här artikeln är en analys av offentligt material. Den påstår inte att en viss person juridiskt kan bindas till mordet. Den försöker svara på en annan fråga: Vilken förklaring överlever när teorierna tvingas konkurrera mot samma fakta?
Palmemordet har ställts fel fråga
Nästan all diskussion om Palmemordet börjar med en person eller organisation.
Var det Christer Pettersson? Stig Engström? PKK? Sydafrika? En högerextrem polis? En underrättelsetjänst? En vapenägare som aldrig blev ordentligt utredd?
När man börjar där blir resten av materialet lätt ett sökande efter bekräftelse. Ett signalement passar någorlunda. Någon saknar ett säkert alibi. Någon hade motiv. Någon ägde ett möjligt vapen. Någon betedde sig märkligt efter mordet.
Problemet är att dessa egenskaper ofta tillhör olika personer.
En kandidat har vapnet men ingen känd koppling till mordplatsen. En annan har ett tänkbart motiv men inget vapen. En tredje kan ha befunnit sig i området men kan inte bindas till skotten. När indicier från olika människor omedvetet fogas samman skapas bilden av en nästan komplett gärningsman som aldrig har existerat som en och samma person.
Analysen måste därför börja före kandidaterna.
Först behöver vi avgöra vilken typ av brott som faktiskt kan ha genomförts under de förutsättningar som rådde den 28 februari 1986. Därefter kan personer och organisationer prövas mot den modellen.
Tre frågor måste hållas isär:
| Fråga | Möjliga svar | Vad materialet främst talar för |
|---|---|---|
| Hur många deltog? | En gärningsman eller flera medverkande | En skytt är säkerställd. Fler deltagare är inte visade |
| När uppstod viljan att döda? | Långt tidigare eller under kvällen | En tidigare beredskap är mer sannolik |
| När upptäcktes tillfället? | I förväg eller strax före mordet | Det konkreta tillfället upptäcktes sannolikt sent |
Den viktiga möjligheten ligger mitt emellan de två vanligaste ytterligheterna.
Mordet behöver inte ha varit ett plötsligt infall. Det behöver inte heller ha varit en länge planerad operation där plats, tid och flyktväg var bestämda dagar eller veckor i förväg.
Det kan ha varit ett beredskapsmord.
En person hade redan tänkt tanken, accepterat våldet och ordnat tillgång till ett vapen. När han oväntat såg Palme utan livvakter behövde han inte skapa en mordplan från noll. Han behövde bara avgöra om detta var tillfället.
Vad som faktiskt går att låsa i händelseförloppet
Många detaljer i Palmemordet är osäkra. Grundförloppet är betydligt stabilare.
Olof och Lisbeth Palme gick på bio på Grand tillsammans med sonen Mårten och hans flickvän. Beslutet hade fattats med kort framförhållning. Statsministern saknade livvaktsskydd under kvällen.
Filmen slutade omkring klockan 23.05–23.10. Familjen stannade en stund utanför biografen och pratade. Olof och Lisbeth Palme började därefter gå söderut längs Sveavägen.
Den fullständiga tidslinjen för Palmemordet innehåller många uppgifter vars exakta sekunder är osäkra, eftersom klockor inte var synkroniserade och flera tider uppskattades i efterhand. Men ungefär följande förlopp går att hålla fast vid:
| Ungefärlig tid | Händelse |
|---|---|
| 23.05–23.10 | Filmen på Grand slutar |
| Strax därefter | Familjen Palme samtalar utanför biografen |
| Cirka 23.15 | Olof och Lisbeth Palme går söderut |
| Cirka 23.21.30 | Två skott avlossas vid Sveavägen och Tunnelgatan |
| Sekunder senare | Gärningsmannen springer in på Tunnelgatan |
| Kort därefter | En flyende man observeras vid trapporna och David Bagares gata |
Det första skottet avlossades bakifrån på mycket nära håll. Det dödade Olof Palme praktiskt taget omedelbart.
Det andra skottet avlossades kort därefter och snuddade Lisbeth Palme. Det är inte säkert om gärningsmannen avsiktligt försökte döda även henne, sköt för att undanröja ett vittne eller reagerade på hennes rörelse efter det första skottet.
Gärningsmannen flydde österut längs Tunnelgatan, uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan och vidare i riktning mot David Bagares gata.
Flera vittnesobservationer passar in på samma flyende person. Det finns däremot ingen säker observation av en medhjälpare som deltog på mordplatsen, ingen verifierad flyktbil och ingen dokumenterad kommunikationskedja.
Det betyder inte att en organisation är omöjlig. En skytt kan ha haft hjälp före eller efter mordet utan att hjälpen syntes vid Sveavägen.
Men det som faktiskt kan observeras är en ensam gärningsman som skjuter och flyr till fots.
Den avgörande motsägelsen
Palmemordets mest betydelsefulla motsägelse är egentligen enkel:
Palmes exakta rörelser var svåra att förutse, men gärningsmannen hade ett färdigt mordvapen.
Biobesöket var inte en offentlig programpunkt. Valet av film hade inte varit bestämt långt i förväg. Olof och Lisbeth Palme hade kunnat ta en taxi, tunnelbanan, välja en annan väg eller stanna längre vid Grand. De bytte dessutom sida av Sveavägen under promenaden.
Det är därför svårt att föreställa sig en i detalj förplanerad operation vid hörnet Sveavägen–Tunnelgatan om ingen samtidigt övervakade paret och rapporterade deras rörelser.
Samtidigt användes en kraftig revolver i kaliber .357 Magnum med särskild ammunition. Det var inte ett föremål som någon behövde några sekunder för att förvandla till mordvapen. Revolvern måste ha varit laddad och tillgänglig när möjligheten uppstod.
En helt spontan gärningsman måste därför förklara två sammanträffanden:
- Han råkade stöta på Sveriges statsminister utan livvakter.
- Han råkade samtidigt bära eller snabbt kunna hämta en laddad .357 Magnum.
En stor konspiration måste förklara något annat:
- Hur gruppen fick veta att Palme skulle till Grand.
- Hur hans rörelser övervakades.
- Hur informationen nådde skytten.
- Hur skytten placerades vid rätt plats.
- Varför nästan inga säkra spår av denna organisation blev synliga.
Båda ytterligheterna är möjliga. Båda kräver stora antaganden.
Den förberedda ensamaktören kräver färre.
Han behövde inte känna till biobesöket i förväg. Han behövde inte ha bestämt Dekorimahörnet som mordplats. Han behövde inte ha en spaningsgrupp eller en flyktbil.
Han behövde ha tre saker:
- en redan etablerad vilja att döda Palme
- tillgång till ett laddat och lämpligt vapen
- möjlighet att upptäcka Palme under kvällen
Det är fortfarande en krävande kombination. Men den får det oväntade tillfället och det färdiga vapnet att existera i samma berättelse.
Vad ett beredskapsmord innebär
Ett beredskapsmord betyder inte att gärningsmannen gick runt på Stockholms gator varje kväll och väntade på Olof Palme.
Det betyder att den psykologiska och praktiska tröskeln redan var passerad.
Personen kan ha utvecklat ett långvarigt hat mot Palme, betraktat honom som en fiende eller fantiserat om att ingripa mot honom. Han kan tidigare ha tänkt igenom hur ett mord skulle kunna utföras utan att ha någon konkret tid eller plats.
När statsministern plötsligt dök upp utan livvakter förändrades situationen.
Gärningsmannen behövde inte längre fråga sig om han kunde tänka sig att döda Palme. Den frågan kan redan ha varit besvarad. Han behövde avgöra om han kunde genomföra det just då.
Vapnet kan ha funnits på kroppen. Det kan ha funnits i en bil, bostad, arbetslokal eller annan plats i närheten. Någon sådan förvaring är inte belagd. Men möjligheten är logistiskt viktig.
Filmens speltid gav en person som upptäckte Palme vid Grand tid att agera. Han kunde ha hämtat ett vapen och återvänt. Han kunde också redan ha varit beväpnad av andra skäl.
Det går inte att veta vilken variant som gäller. Poängen är att gärningsmannen inte måste ha planerat hela kvällen för att ändå vara förberedd.
Viljan kan ha varit gammal.
Möjligheten var ny.
Måste gärningsmannen ha stått utanför Grand?
Flera personer observerades vid eller omkring biografen Grand. Några uppfattades som vaksamma, avvikande eller intresserade av familjen Palme.
Det har skapat föreställningen om ”Grandmannen”, en person som väntade utanför biografen och sedan följde efter paret.
Problemet är att vittnesuppgifterna inte bildar en stabil person.
Signalementen varierar. Placeringarna varierar. Tiderna varierar. Några vittnen kan ha sett samma man, andra kan ha sett helt olika människor. När observationerna kombineras i efterhand går det att konstruera en sammanhängande förföljare, men materialet tvingar inte fram den slutsatsen.
Det betyder inte att gärningsmannen inte fanns vid Grand.
Det betyder att han inte säkert kan identifieras bland observationerna.
Han kan också ha upptäckt Palme senare. Paret gick öppet längs en av Stockholms mest trafikerade gator. En person som befann sig längre söderut på Sveavägen kan ha sett dem utan att först ha stått utanför biografen.
Det är dessutom möjligt att gärningsmannen växlade mellan att gå bakom, framför och parallellt med paret. Han behöver inte ha följt dem som en tydlig skugga hela vägen från Grand.
Det förklarar varför inget vittne med säkerhet beskriver en man som konstant gick efter makarna Palme.
Mannen vid Dekorima behöver inte ha väntat länge
Vittnet Inge Morelius uppfattade en man som väntade i närheten av Dekorima, vid hörnet där mordet skedde. Uppskattningen av hur länge mannen stod där har fått stor betydelse.
En lång väntan skulle kunna tala för att mordplatsen var bestämd och att gärningsmannen väntade på att Palme skulle komma.
Men vittnens tidsuppskattningar under dramatiska händelser är osäkra. Flera minuter kan i verkligheten ha varit betydligt kortare.
En enklare sammanfogning av uppgifterna är att gärningsmannen kom fram till hörnet strax före paret Palme.
Han kan ha passerat dem, gått snabbare eller rört sig på motsatt sida innan han placerade sig vid Dekorima. När paret närmade sig väntade han kort, gick in bakom dem och sköt.
Då behöver mordplatsen inte ha varit utvald långt i förväg.
Den blev platsen därför att tillfället uppstod där.
Mordplatsen var användbar, men inte perfekt
Hörnet Sveavägen–Tunnelgatan hade en tydlig fördel för en flyende gärningsman. Tunnelgatan ledde bort från biltrafiken på Sveavägen och vidare mot trapporna upp till Malmskillnadsgatan.
En person med normal kännedom om centrala Stockholm kunde förstå att flyktvägen var användbar.
Det behöver inte betyda att gärningsmannen hade rekognoserat platsen som en professionell attentatsman. Många stockholmare kände till området. Den branta trappan och nivåskillnaden var synliga delar av stadsmiljön.
Platsen hade samtidigt stora nackdelar.
Mordet skedde på en upplyst huvudgata. Många människor befann sig i närheten. Bilar stod vid trafikljus. Gärningsmannen kunde inte veta hur snabbt någon skulle reagera, om en polis råkade finnas i närheten eller om han skulle möta människor i trappan.
En professionell operation med full kontroll hade kunnat söka en mer avskild plats.
En ren impulsgärningsman hade kunnat skjuta var som helst längs promenaden.
Dekorimahörnet passar bäst som ett tillfälle som snabbt bedömdes som tillräckligt bra: nära håll, en kort stund med rätt position och en synlig flyktväg.
Inte den perfekta platsen.
Den första användbara platsen.
Vittnena såg ett förlopp, inte ett ansikte
Över 25 personer befann sig på eller nära mordplatsen. Ändå finns ingen säker ansiktsobservation som kan fungera som en stabil identifiering.
Det är inte så motsägelsefullt som det först låter.
Skotten kom utan förvarning. Flera vittnen vände sig om först när de hörde ljudet. Några såg gärningsmannen bakifrån. Andra såg honom i rörelse, på avstånd eller i dåligt ljus. Uppmärksamheten drogs snabbt mot Olof och Lisbeth Palme på marken.
Vittnena beskrev därför främst:
- en mans ungefärliga längd och kroppsbyggnad
- mörka ytterkläder
- möjlig huvudbonad
- hur han stod eller rörde sig
- riktningen han sprang åt
Signalementen skiljer sig åt i fråga om ålder, rocklängd, huvudbonad och rörelsesätt.
Sådana skillnader betyder inte att flera gärningsmän måste ha funnits. De visar hur begränsad observationen var.
Det är här många misstanketeorier tar ett för stort steg.
En person kan likna en del av signalementet. Han kan ha haft en mörk rock och ungefär rätt längd. Det placerar honom i en stor grupp människor. Det binder honom inte till vapnet eller skotten.
Likhet är inte identifiering.
Möjlig närvaro är inte gärning.
Professionell eller amatör är fel fråga
Palmemördaren har omväxlande beskrivits som en skicklig lönnmördare och en inkompetent amatör.
Båda bilderna bygger på delar av samma förlopp.
Det första skottet var dödligt. Gärningsmannen kom mycket nära, sköt bakifrån och träffade på ett sätt som omedelbart slog ut målet. Han tappade inte vapnet, stannade inte kvar och greps inte under flykten.
Det kan tolkas som skicklighet.
Det andra skottet dödade inte Lisbeth Palme. Mordet genomfördes inför vittnen på en offentlig gata. Någon säker transport väntade inte, och gärningsmannen tog stora risker.
Det kan tolkas som bristande professionalism.
Problemet är att orden inte förklarar något.
När något lyckades kallas gärningsmannen professionell. När något misslyckades kallas han amatör. Teorin anpassas efter resultatet i stället för att resultatet prövar teorin.
En mer användbar slutsats är att gärningsmannen hade tillräcklig vapenvana och mental kontroll för att avlossa ett dödligt skott på nära håll.
Det gör honom inte till yrkesmördare.
En sportskytt, jägare, militär, polis, kriminell eller starkt vapenintresserad person kan ha haft motsvarande vana. Ingen av kategorierna pekar automatiskt ut en gärningsman.
Mordet visar kompetens i vissa ögonblick och improvisation i andra.
Det stämmer väl med en skjutvan person som var mentalt förberedd men inte genomförde en fullskaligt professionell operation.
Mordvapnet begränsar vilka berättelser som fungerar
Kulorna har bedömts vara av typen Winchester-Western .357 Magnum Metal Piercing. Ammunitionen var ovanlig, men inte unik.
Den hade distribuerats i ett tillräckligt stort antal för att en patronträff inte automatiskt skulle identifiera en viss ägare. Kulornas deformation innebär dessutom att ett återfunnet vapen inte nödvändigtvis hade kunnat knytas positivt till mordet med full säkerhet.
Provskjutning var framför allt ett sätt att utesluta vapen.
Utredningen tog fram 620 registrerade revolvrar som passade de ursprungliga urvalskriterierna. Hundratals provsköts eller kunde avföras. Samtidigt fanns möjliga vapen utanför listan: illegalt införda revolvrar, oregistrerade vapen, förstörda vapen och exemplar som aldrig kom till polisens kännedom.
Den större genomgången av mordvapnet i Palmemordet visar varför vapnet både är centralt och frustrerande. Det begränsar gärningsmannens praktiska möjligheter, men identifierar honom inte.
Det viktigaste vapnet berättar är därför inte vem som sköt.
Det berättar något om mordets förberedelsegrad.
En laddad .357 Magnum är en tung omständighet i teorin om ett fullständigt ögonblicksinfall. Gärningsmannen måste ha haft vapnet tillgängligt innan han såg den exakta skottmöjligheten.
Ju mer spontan gärningen antas vara, desto mer osannolik blir vapenslumpen.
Ju mer planerad gärningen antas vara, desto större blir behovet av en fungerande övervaknings- och kommunikationskedja.
Beredskapsmordet befinner sig mellan dessa ytterligheter.
Fyra modeller mot samma fakta
| Modell | Det modellen förklarar | Det modellen måste lägga till |
|---|---|---|
| Förberedd ensamaktör | Vapnet, den sena möjligheten och den ensamma flykten | En person med gammal avsikt och tillgång till Palme under kvällen |
| Liten konspiration | Vapnet och snabb anpassning till Palmes rörelser | Spaning, kommunikation och minst en osedd medhjälpare |
| Helt spontant mord | Den oförutsägbara promenaden | Ett extremt vapensammanträffande |
| Stor organiserad operation | Resurser, motiv och möjlig övervakning | En omfattande kedja som nästan helt saknar verifierade spår |
Den förberedda ensamaktören
Den här modellen utgår från det synliga förloppet: en person skjuter och flyr.
Gärningsmannen har ett starkt agg, en tidigare mordtanke eller någon annan etablerad vilja att angripa Palme. Han har tillgång till rätt typ av vapen. Under kvällen får han oväntat se Palme utan livvakter.
Han följer, passerar eller rör sig parallellt med paret tills en användbar möjlighet uppstår.
Modellen kräver ingen flyktbil, ingen sambandscentral och ingen förhandskunskap om exakt promenadväg.
Dess största svaghet är att den fortfarande behöver en ovanlig person: någon som både ville döda Palme, hade rätt vapen och befann sig på rätt plats.
Men varje mordteori behöver en sådan kärna. Den förberedda ensamaktören behöver färre ytterligare människor och färre osynliga händelser än alternativen.
Detta är den modell som passar materialet bäst.
Den lilla opportunistiska konspirationen
En mindre grupp kan ha övervakat Palme mer löst eller haft beredskap att agera om ett tillfälle uppstod.
En person kan ha sett Palme vid Grand och underrättat en beväpnad skytt. En medhjälpare kan ha funnits på avstånd utan att synas på mordplatsen.
Detta löser vapentillgången och den sena målupptäckten.
Problemet är att den offentliga utredningen inte visar någon sammanhängande spaningskedja. Det finns många uppgifter om personer med walkie-talkies, märkliga män och misstänkta fordon, men observationerna går inte att fogas samman till ett stabilt system av personer som bekräftar varandra.
En liten konspiration är därför möjlig.
Den är inte positivt visad.
Det helt spontana mordet
En person kan ha varit beväpnad för ett annat brott eller av vana. När han såg Palme fattade han beslutet att skjuta.
Det kräver ingen förhandsplanering och förklarar varför mordplatsen uppstod under en spontan promenad.
Men revolvern blir ett stort problem.
Det räcker inte att en Palmehatare av en slump befann sig i området. Han måste samtidigt ha burit en laddad .357 Magnum med ammunition som kunde användas direkt.
Det kan passa en vanemässigt beväpnad kriminell eller en extremt vapenfixerad person. Någon sådan individ har inte kunnat bindas till skotten.
Scenariot är möjligt, men mindre sannolikt än att gärningsmannen redan hade en beredskap riktad mot Palme.
Den stora organiserade operationen
En stat, underrättelsetjänst, terroristorganisation eller större inhemsk grupp hade kunnat ha resurser att följa Palme och snabbt anpassa sig.
Det finns gott om möjliga politiska motiv. Palme hade internationella fiender, och hans ställning gjorde honom till ett tänkbart mål för flera aktörer.
Men motiv är inte en mordmekanism.
En stor operation behöver en fungerande kedja:
beslut → övervakning → rapportering → vapen → skytt → mordplats → flykt
Det offentliga materialet visar ingen sådan komplett kedja.
Ingen säker spaningsgrupp har identifierats. Ingen verifierad kommunikation leder till skytten. Ingen vapenleverans har knutits till mordet. Ingen flyktorganisation har kunnat visas.
En kompetent organisation kan ha dolt sina spår. Det är möjligt.
Men en teori blir inte starkare bara för att den förklarar frånvaron av bevis med att gärningsmännen var skickliga nog att undanröja dem.
Kandidaterna får inte låna bevis av varandra
När brottsmodellen är klar går det att pröva de mest diskuterade personspåren.
| Kandidat eller kategori | Det starkaste som talar för | Den avgörande luckan |
|---|---|---|
| Okänd förberedd ensamaktör | Passar förloppet utan en känd kandidats motsägelser | Ingen identifierad individ |
| GH | Rätt vapenklass, skjutvana, närhet och osäkert alibi | Ingen koppling till Grand, mordplatsen eller ammunitionen |
| GC | Uppgifter om Palmehot och tidigare revolvervåld | Ingen styrkt närvaro i Stockholm eller vapenkoppling |
| Christer Pettersson | Möjlig närvaro vid Grand och Lisbeth Palmes utpekande | Inget mordvapen och ingen säker identifiering från mordplatsen |
| Stig Engström | Befann sig intill platsen och lämnade Skandia nära mordtiden | Vapen, motiv, tid och kunskap om Palme saknas |
GH: den starkaste logistiska kandidaten
I Granskningskommissionens material kallas en vapenägare för GH.
Han ägde en Smith & Wesson-revolver i kaliber .357 Magnum med sex tums pipa. Han var en erfaren skytt och bodde på gångavstånd från mordplatsen. Något verifierat alibi för mordkvällen kunde inte fastställas.
När polisen långt senare tog ordentlig kontakt med honom uppgav han att vapnet hade sålts till en okänd man. Revolvern återfanns aldrig och kunde därför inte provskjutas.
Det här gör GH-spåret objektivt intressant.
Det innehåller sådant som saknas hos flera mer kända misstänkta:
- ett möjligt mordvapen
- dokumenterad skjutvana
- geografisk närhet
- avsaknad av säkert alibi
- ett vapen som försvann innan polisen hann kontrollera det
Hanteringen av spåret var allvarligt bristfällig. Om polisen hade agerat tidigare kunde vapnet fortfarande ha funnits kvar och kunnat prövas.
Samtidigt har vissa omständigheter kring GH överdrivits.
Priset han uppgav sig ha fått för revolvern har ibland beskrivits som så lågt att försäljningen måste ha varit påhittad. Prisuppgifter från vapenhandeln visar att summan inte var uppenbart orimlig.
Det har också påståtts att han systematiskt vägrade svara på polisens kallelser. Underlaget är osäkrare än den berättelsen antyder.
När överdrifterna tas bort finns ändå ett starkt logistiskt uppslag kvar.
Men det finns inget känt vittne som placerar GH vid Grand eller mordplatsen. Ingen ammunition har bundits till honom. Inget dokumenterat mordbeslut eller konkret hot placerar honom i rörelse mot Palme den kvällen.
GH är därför den offentligt kända kandidat som bäst passar vapnets och platsens praktiska krav.
Det räcker inte för att säga att han sannolikt var mördaren.
GC: motivet och beteendet
Ett annat anonymiserat spår gäller GC.
Tidigare medfångar uppgav efter mordet att han hade uttryckt en avsikt att skjuta Olof Palme. Sådana uppgifter är hörsägen och måste behandlas försiktigt.
Det som gör spåret mer intressant är hans tidigare dokumenterade beteende.
Efter en konflikt hade GC rest till Köpenhamn, skaffat en revolver, återvänt och skjutit mot personer på öppen gata. Därefter stoppade han undan vapnet och lämnade platsen till fots.
Han ansåg sig också ha blivit utsatt för en svensk rättsskandal och hyste agg mot myndigheterna.
Det ger spåret något ovanligt:
- uppgifter om uttalade Palmehot
- förmåga att skaffa vapen
- erfarenhet av revolvervåld på offentlig plats
- ett personligt agg mot staten
Men det som GH har saknas hos GC.
Ingen .357-revolver har kunnat knytas till honom. Han är inte säkert placerad i Stockholm den 28 februari 1986. Det finns ingen länk till Grand, Dekorima eller flyktvägen.
GH har delar av medlet och möjligheten.
GC har delar av motivet och beteendet.
De blir inte en komplett gärningsman genom att deras egenskaper läggs ihop.
Christer Pettersson: närvaro blev gärning
Christer Pettersson dömdes i tingsrätten men friades i hovrätten.
Det finns uppgifter som kan placera honom i området kring Grand. Han saknade ett säkert alibi, och Lisbeth Palme pekade ut honom vid en konfrontation.
Men den mer grundläggande frågan är om identifieringen kunde bära hela målet.
Mordplatsvittnena hade inte sett gärningsmannens ansikte tillräckligt väl. Mårten Palmes observation utanför Grand var kort och ledde inte till en säker identifiering av Pettersson. Lisbeth Palmes utpekande påverkades av information hon hade fått inför konfrontationen och av hur konfrontationen genomfördes.
Det fanns dessutom inget mordvapen.
Ingen revolver kunde knytas till Pettersson. Inget stabilt politiskt eller personligt motiv för mordet på Palme kunde visas.
Den centrala genomgången av varför Christer Pettersson friades visar att målet i praktiken blev beroende av Lisbeth Palmes identifiering.
Pettersson kan ha befunnit sig vid Grand utan att ha varit mördaren.
Det är en enkel möjlighet som länge trängdes undan av behovet av en färdig lösning.
Stig Engström: teorin kräver för många okända steg
Stig Engström arbetade i Skandiahuset intill mordplatsen och stämplade ut nära mordtiden. Han lämnade berättelser om sina insatser som inte alltid gick ihop med andra vittnens uppgifter.
Hans uppträdande efter mordet är legitimt märkligt. Han sökte mediernas uppmärksamhet, försökte placera sig själv i centrala delar av förloppet och beskrev händelser som andra inte kunde bekräfta.
Det gör honom intressant.
Men en gärningsmannateori måste förklara mer än ett märkligt vittne.
Engström måste i så fall ha lämnat Skandia i rätt ögonblick, upptäckt eller redan känt till att Palme skulle passera, haft en laddad .357 Magnum tillgänglig och haft ett motiv som aldrig har kunnat visas.
Efter skotten måste han ha sprungit hela flyktvägen och därefter på något sätt återkommit till händelsen eller byggt sin vittnesberättelse utan att någon säkert identifierade honom som den flyende mannen.
Väskan som ett vittne såg på David Bagares gata har använts som en viktig länk. Men vittnet identifierade inte Engström. Hon noterade både likheter och tydliga skillnader.
I december 2025 ändrades också det officiella läget. I Åklagarmyndighetens överprövningsbeslut slogs fast att bevisningen inte räcker för att peka ut Engström som gärningsman.
Beslutet pekade på just de grundproblem som teorin aldrig löste:
- den osäkra tiden för hans utpassering
- hur han skulle ha känt till Palmes position
- varifrån vapnet kom
- varför han bar det
- vilket motiv han hade
Den större genomgången av Skandiamannen Stig Engström visar en person som absolut borde ha granskats noggrant.
Men en misstänkt blir inte stark därför att luckorna i berättelsen kan fyllas med tänkbara svar.
Svar måste också kunna beläggas.
Victor Gunnarsson: ett tidigt spår som försvagades
Victor Gunnarsson hade Palmefientliga åsikter och blev tidigt huvudmisstänkt.
Utredningen av honom präglades samtidigt av förutfattade antaganden och bristfälliga metoder. Vittnesuppgifter talade för att han befann sig på ett kafé så länge att hans möjlighet att vänta vid Grand försvagades.
Mycket i materialet pekar snarare bort från honom.
Gunnarsson visar hur snabbt en utredning kan börja organisera osäkra omständigheter kring en person när den väl har bestämt sig för att han är intressant.
Det är samma metodfel som senare återkommer i flera andra spår.
De politiska spåren har motiv men ingen bro
Olof Palme var en internationellt betydelsefull politiker. Han engagerade sig mot apartheid, deltog i känsliga diplomatiska processer och hade starka motståndare både i Sverige och utomlands.
Det vore därför fel att avfärda politiska motiv som fantasier.
Men det är lika fel att behandla ett möjligt motiv som början på en nästan färdig lösning.
En politisk teori måste kunna visa hela vägen från konflikten till Sveavägen:
| Led | Vad som måste visas |
|---|---|
| Motiv | Varför aktören ville döda Palme |
| Beslut | Att någon faktiskt fattade ett mordbeslut |
| Information | Hur Palmes rörelser upptäcktes |
| Medel | Hur vapnet och ammunitionen ordnades |
| Gärningsman | Vem som utförde skotten |
| Mordplats | Hur personen kom till Sveavägen |
| Flykt | Hur gärningsmannen försvann |
De stora politiska spåren har fastnat mellan de första och sista leden.
PKK
PKK-spåret prioriterades under lång tid och ledde till omfattande insatser.
Det fanns konflikter, kodade samtal, personer med våldskapital och en organisation som svenska myndigheter hade intresse av att kartlägga.
Men spåret lyckades aldrig skapa en fungerande kedja till mordplatsen.
Ingen person bands till skotten. Inget vapen knöts till Sveavägen. Ingen säker order eller operativ plan kunde visas.
Tolkningar som såg belastande ut inom PKK-teorin tappade styrka när de granskades utan antagandet att organisationen måste vara skyldig.
Det är inte ett ledande faktaspår.
Polisspåret
Det fanns Palmefientlighet, högerextrema miljöer och olämpliga åsikter bland vissa poliser i Stockholm.
Det fanns också misstag, märkliga beslut och en utredningshantering som gav allmänheten rationella skäl att misstänka att något undanhölls.
Men det är ett stort logiskt steg från att Palmefientliga poliser existerade till att poliser organiserade mordet.
Ingen offentlig operativ kedja har visats. Ingen särskild polis har bundits till vapnet och mordplatsen på ett sätt som håller.
Samtidigt går det inte att säga att området utreddes så samlat och trovärdigt som det borde ha gjorts. Misstron förstärktes av att anklagelserna ofta besvarades fragmentariskt.
Polisspåret innehåller därför ett verkligt institutionsproblem.
Det innehåller inte en offentlig lösning på mordet.
Sydafrika och andra internationella aktörer
Apartheidregimen hade ett tydligt politiskt skäl att betrakta Palme som motståndare. Uppgifter om sydafrikanska operationer och agenter har därför återkommit under decennierna.
Även andra internationella spår har kopplats till vapenhandel, Iran–Irakkriget, underrättelsetjänster och extremistmiljöer.
Problemet är detsamma.
Möjliga motiv finns.
Den operativa bron till Sveavägen saknas.
Motiv är billiga i Palmemordet. Många människor och organisationer ogillade Olof Palme.
Operativ överensstämmelse är dyr.
Den kräver en person, ett vapen, en plats, en tid och en kedja som faktiskt håller ihop.
Utredningens största problem var inte bristen på information
Palmemordsutredningen växte till en av världens största brottsutredningar.
Tusentals människor hördes. Enorma mängder tips registrerades. Vapen kontrollerades. Personer och organisationer kartlades i Sverige och utomlands.
Ändå saknades länge något mer grundläggande: en gemensam brottsmodell där uppgifterna tvingades konkurrera mot varandra.
Föreställningen att lösningen måste finnas någonstans i materialet blev ett problem i sig.
När materialmängden blir tillräckligt stor går det att hitta något som stödjer nästan varje teori. Ett vittne minns en viss rock. Någon annan har hört ett hot. En tredje känner till ett vapen. Ett fordon har stått på fel plats. En person har lämnat en motsägelsefull uppgift.
Varje spår kan då byggas vidare så länge ingen kräver att samtliga delar ska fungera samtidigt.
En riktig grundanalys borde ha ställt frågor som:
- Vilka vittnesobservationer kan avse samma person?
- Vilka tider kan existera samtidigt?
- Hur snabbt kan en person ha förflyttat sig mellan två platser?
- Vilka scenarier kräver att flera oberoende vittnen har fel åt samma håll?
- Vilken teori behöver minst antal okända medhjälpare?
- Vilken gärningsman har både motiv, medel och möjlighet?
- Vilka kandidater har bara en av delarna?
Den sammanhållna brottsanalysen kom sent.
Då hade utredningen redan präglats av stora huvudspår, personfixeringar och perioder där enorma resurser lades på att bekräfta en på förhand vald riktning.
Det är en viktig del av förklaringen till varför Palmemordet aldrig löstes.
Problemet var inte enbart att information saknades.
Informationen tvingades inte tillräckligt tidigt att konkurrera i samma modell.
Den händelsemodell som överlever bäst
Följande är inte ett fastställt händelseförlopp. Det är den rekonstruktion som kräver minst antal osynliga antaganden.
En man med ett starkt agg mot Olof Palme befinner sig i centrala Stockholm den 28 februari 1986.
Han har tänkt på våld tidigare. Kanske har han uttryckt hot. Kanske har tanken stannat inom honom. Han har i vilket fall passerat den mentala gräns som skiljer politiskt eller personligt hat från faktisk mordberedskap.
Han är van vid skjutvapen och har en revolver tillgänglig.
Under kvällen får han syn på Palme utan livvakter. Det kan ske vid Grand, i närheten av biografen eller senare längs Sveavägen.
Han behöver inte ha vetat att Palme skulle gå på bio. Han behöver inte ha fått ett meddelande från en spaningsgrupp. Han behöver bara befinna sig tillräckligt nära när möjligheten uppstår.
Om vapnet inte redan finns på kroppen har han tid att hämta det medan filmen pågår. Den möjligheten är inte belagd, men den är praktiskt genomförbar.
Efter filmen följer han inte nödvändigtvis paret på ett konstant och lätt synligt avstånd. Han kan röra sig parallellt, gå förbi, stanna, byta sida eller hålla dem under uppsikt från längre håll.
När Olof och Lisbeth Palme korsar Sveavägen förändras möjligheten.
På den östra sidan finns hörnet vid Dekorima och flyktvägen in på Tunnelgatan.
Gärningsmannen kommer fram strax före paret. Han väntar en kort stund. Vittnet som senare uppfattar väntan som flera minuter ser ett utsnitt av ett förlopp vars exakta längd är svår att bedöma.
När paret passerar går mannen upp bakom dem.
Han skjuter Olof Palme på mycket nära håll. Skottet är kontrollerat och dödligt.
Det andra skottet avlossas snabbt. Lisbeth Palme träffas endast ytligt. Gärningsmannen väljer att inte avlossa fler skott.
Han stannar till några sekunder, orienterar sig och springer in på Tunnelgatan.
Flyktvägen behöver inte vara resultatet av en avancerad rekognosering. Han kan känna till området sedan tidigare eller direkt se att trapporna gör det svårt för bilar att följa.
Han fortsätter upp mot Malmskillnadsgatan och David Bagares gata.
Därefter försvinner han i innerstaden.
Ingen flyktbil behöver stå redo. Ingen medhjälpare behöver möta honom. Han kan byta tempo, kläder eller riktning längre bort, men inte heller det måste ha varit noggrant planerat.
Modellen förklarar varför gärningsmannen ser både förberedd och improviserande ut.
Han är förberedd på att döda.
Han improviserar när och var.
Vad modellen inte kräver
Den behöver inte göra samtliga män vid Grand till samma person.
Den behöver inte göra varje walkie-talkieobservation till en del av mordet.
Den behöver inte anta att vittnen med olika signalement såg olika gärningsmän.
Den behöver inte förklara gärningsmannens framgång med att han var professionell.
Den behöver inte förklara hans misstag med att han var amatör.
Den behöver inte förutsätta att mordplatsen var bestämd i förväg.
Den behöver inte heller bygga på att en person som aldrig tidigare tänkt mörda plötsligt råkade bära exakt den typ av vapen som krävdes.
Framför allt behöver den inte lägga till aktörer som inte syns i materialet.
Det är därför den överlever bättre än alternativen.
Kan den verklige mördaren ha missats helt?
Ja.
Det är kanske den mest obekväma slutsatsen.
De två mest kända utpekandena, Christer Pettersson och Stig Engström, saknar länken mellan person, vapen och gärning.
De mest intressanta underutredda uppslagen innehåller i stället delar av en möjlig gärningsman.
GH passar vapnet och logistiken men kan inte placeras vid mordet.
GC passar delar av motivet och beteendet men saknar vapen- och platskoppling.
De stora politiska spåren innehåller möjliga motiv men ingen operativ kedja.
Det offentliga materialet kan därför peka tydligare mot en gärningsmannatyp än mot en individ.
Den verklige mördaren kan ha varit en person som aldrig blev huvudmisstänkt. Han kan ha funnits i ett perifert uppslag, ett dåligt registrerat tips eller en grupp vapenägare som aldrig kontrollerades fullständigt.
Han kan också helt ha saknats i materialet.
Det är inte ett misslyckande för analysen att individen förblir okänd.
Det är en skillnad mellan två frågor:
Vem var mannen?
och:
Vilken sorts händelse genomförde han?
Den första frågan förblir obesvarad.
Den andra går att komma betydligt närmare.
Vad som skulle kunna ändra slutsatsen
| Ny uppgift | Möjlig betydelse |
|---|---|
| Ett relevant vapen återfinns med säker ägarkedja | Kan utesluta eller kraftigt stärka en kandidat |
| Ammunition binds till en person | Förenar gärningsman och mordmedel |
| En samtida placering vid Grand eller mordplatsen säkras | Ger den saknade geografiska länken |
| En dokumenterad kommunikationskedja hittas | Stärker teorin om flera medverkande |
| Ny teknisk spårträff uppstår | Kan skapa den första individuella fysiska kopplingen |
| Ett verifierat alibi fastställs | Kan definitivt avföra en kandidat |
Ett nytt dramatiskt vittnesmål skulle däremot behöva behandlas med stor försiktighet.
Efter fyra decennier är minnen förändrade. Människor har läst böcker, sett dokumentärer och påverkats av välkända fotografier och teorier.
Det som verkligen skulle förändra fallet är inte ännu en berättelse.
Det är en verifierbar länk mellan person, vapen, plats och tid.
Slutsatsen: en gammal vilja mötte ett oväntat tillfälle
Det offentliga materialet räcker inte för att namnge Olof Palmes mördare.
Det räcker däremot för att rangordna förklaringarna.
En stor och länge planerad operation är möjlig, men saknar en verifierad spanings-, kommunikations- och flyktkedja.
Ett helt spontant mord är möjligt, men kräver att en Palmehatare av en anmärkningsvärd slump bar en laddad .357 Magnum när han mötte statsministern utan livvakter.
En mindre konspiration kan inte uteslutas, men behöver osedda aktörer som det offentliga materialet inte tydligt visar.
Den förberedda ensamaktören kräver minst.
Han hade sannolikt ett gammalt agg, vapenvana och tillgång till revolvern. Han fick syn på Palme under kvällen och anpassade sig efter de rörelser som uppstod. Han planerade kanske inte biobesöket, promenaden eller Dekorimahörnet.
Men han var redan redo att döda.
Bland kända personspår passar GH bäst med mordets logistiska krav. Det gör honom inte till en sannolik gärningsman, eftersom kopplingen till Grand och Sveavägen saknas.
Christer Pettersson och Stig Engström kan inte betraktas som hållbara lösningar utifrån det offentliga materialet. De avgörande länkarna till vapnet och gärningen finns inte.
Den tydligaste slutsatsen ligger därför inte i ett namn.
Den ligger i mordets form:
Olof Palme mördades sannolikt av en ensam och skjutvan person som hade förberett sig mentalt och praktiskt långt tidigare, men som upptäckte det konkreta tillfället först under mordkvällen.
Mordplatsen kan ha varit improviserad.
Mordavsikten var det sannolikt inte.