USA och Japan uppges gemensamt ha ingripit på valutamarknaden efter att yenen fallit till sin svagaste nivå mot dollarn på omkring 40 år. Japan kan ha köpt yen för motsvarande över 50 miljarder dollar, medan storleken på den amerikanska insatsen fortfarande är okänd. Åtgärden kan påverka allt från japanska räntor och exportbolag till amerikanska statsobligationer och globala börser.

Japan inledde enligt flera samstämmiga uppgifter stödköpen under handeln i New York torsdagen den 30 juli. USA ska sedan ha anslutit fredagen den 31 juli genom köp som genomfördes av Federal Reserve Bank of New York för finansdepartementets räkning.

Den gemensamma insatsen har ännu inte redovisats fullständigt av myndigheterna. Två japanska regeringskällor uppger dock att finansminister Satsuki Katayama ska presentera åtgärderna måndagen den 3 augusti.

En av källorna beskriver operationen som fortsatt pågående. Eftersom valutamarknaden är stängd under helgen betyder det sannolikt att länderna behåller beredskapen att köpa mer yen när handeln öppnar, inte att transaktioner genomförs kontinuerligt under söndagen.

Yenen steg kraftigt efter misstänkta stödköp

Inför interventionen hade dollarn handlats så högt som omkring 164 yen. Det var den svagaste japanska växelkursen sedan mitten av 1980-talet.

Under torsdagen vände marknaden plötsligt. Yenen steg med omkring 3 procent och dollarn föll som mest till cirka 158,34 yen.

Rörelsen var ovanligt stor och skedde under hög handelsvolym. Valutahandlare började därför snabbt misstänka att japanska myndigheter hade köpt yen och sålt dollar.

Japan uppges ha valt att ingripa under handeln i New York, strax före Bank of Japans räntebesked. Tidpunkten kan ha varit avsedd att överraska investerare som hade byggt upp stora positioner för en fortsatt försvagning av yenen.

Dagen därpå meddelade det amerikanska finansdepartementet flera banker att de skulle vara beredda på en möjlig intervention. Senare på fredagen uppges New York Fed ha köpt yen genom att sälja euro för det amerikanska finansdepartementets räkning.

Dollarn föll då snabbt från omkring 158,9 till 157,6 yen.

Japan kan ha använt över 50 miljarder dollar

Det exakta beloppet är ännu inte känt. Bank of Japans prognos över likviditeten i banksystemet visade dock ett nettoutflöde på omkring 8,2 biljoner yen, betydligt mer än vad marknaden hade räknat med.

Det används som ett indirekt mått på hur mycket yen centralbanken kan ha köpt för finansdepartementets räkning.

Olika beräkningar placerar den första japanska insatsen på cirka 8,2–8,45 biljoner yen. Beroende på vilken växelkurs som används motsvarar det ungefär 53–59 miljarder dollar.

Det kan dessutom ha skett ytterligare japanska köp under fredagen. Någon trovärdig uppskattning av storleken på en sådan andra omgång finns ännu inte.

USA:s genomförda belopp är också okänt. En anteckning på finansminister Scott Bessents block visade texten ”Buy Japanese Yen (JPY) $5–10 bil”.

Det tyder på att köp på mellan 5 och 10 miljarder dollar diskuterades eller planerades. Anteckningen bevisar däremot inte att hela beloppet faktiskt användes.

Insats	Möjligt belopp	Status
Japans första köp	8,2–8,45 biljoner yen	Preliminär marknadsberäkning
Möjliga japanska köp på fredagen	Okänt	Inte verifierat
USA:s köp	Möjligen 5–10 miljarder dollar	Faktiskt belopp saknas

Varför har yenen blivit så svag?

Den viktigaste orsaken är skillnaden mellan japanska och amerikanska räntor.

Federal Reserves styrränta ligger på 3,50–3,75 procent. Bank of Japan behöll samtidigt räntan på 1 procent vid mötet den 31 juli.

Det gör det betydligt mer lönsamt att äga räntebärande tillgångar i dollar än i yen.

Investerare kan låna pengar billigt i Japan, sälja yenen och placera kapitalet i amerikanska obligationer eller andra tillgångar med högre avkastning. Strategin brukar kallas carry trade.

När många investerare gör samma sak skapas ett konstant säljtryck på yenen. Före den aktuella interventionen hade spekulanterna byggt upp några av de största negativa positionerna i valutan på flera år.

Interventionen är därför inte bara ett köp av yen. Den är också ett försök att göra det farligare och dyrare att fortsätta spekulera i en fallande japansk valuta.

Oljepriset förvärrar problemen

Japan importerar stora mängder olja, gas och andra energiråvaror. Handeln sker till stor del i dollar.

När oljepriset stiger och yenen samtidigt försvagas blir importen dubbelt dyrare för japanska företag och hushåll.

Bank of Japan har varnat för att de höga oljepriserna pressar företagens vinster och hushållens realinkomster. Den svaga valutan bidrar samtidigt till högre priser på mat, energi och importerade konsumtionsvaror.

Utvecklingen på energimarknaden har blivit extra osäker till följd av spänningarna kring Iran och Hormuzsundet. I Hurbra:s genomgång av oljepriset och riskerna kring Hormuzsundet förklaras varför störningar i området snabbt kan få stora globala konsekvenser.

Varför hjälper USA Japan?

USA:s deltagande gör insatsen betydligt mer ovanlig än en vanlig japansk valutaintervention.

Scott Bessent har sagt att yenen framstår som kraftigt undervärderad och att den senaste volatiliteten inte är hälsosam. USA och Japan har dessutom sedan 2025 ett gemensamt ramverk som tillåter interventioner mot extrema och oordnade valutakursrörelser.

Det finns också ett tydligt amerikanskt egenintresse.

Japan är en av världens största ägare av amerikanska statsobligationer. För att köpa yen behöver Japan normalt använda sina dollarreserver, som till stor del är placerade i amerikanska statspapper.

Om Japan måste sälja stora mängder obligationer kan priserna falla och de amerikanska långräntorna stiga. Det skulle göra bolån, företagslån och statlig upplåning dyrare i USA.

Amerikanska räntor ligger redan på nivåer som oroar marknaden. Den frågan behandlas även i Hurbra:s genomgång av USA-börserna och de höga långräntorna.

Japan kan försöka undvika stora obligationsförsäljningar genom Federal Reserves FIMA-facilitet. Där kan utländska centralbanker belåna sina amerikanska statspapper och tillfälligt få tillgång till dollar utan att sälja obligationerna på den öppna marknaden.

Det är inte bekräftat att faciliteten har använts i den aktuella interventionen.

En starkare yen minskar också Japans exportfördel gentemot amerikanska företag. USA har dock inte angett handelsbalansen som huvudskäl för insatsen.

Första samordnade interventionen sedan 2011

Senast flera stora länder gemensamt ingrep i yenen var efter jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan i Fukushima i mars 2011.

Då steg yenen kraftigt eftersom marknaden räknade med att japanska företag och försäkringsbolag skulle föra hem stora mängder kapital.

G7-länderna, däribland USA, Japan, Storbritannien, Kanada och länderna bakom Europeiska centralbanken, agerade gemensamt för att försvaga yenen.

Den aktuella insatsen går åt motsatt håll.

År 2011 sålde myndigheterna yen. År 2026 uppges USA och Japan köpa yen för att stoppa valutans fall.

Det är därför korrekt att beskriva detta som den första samordnade internationella interventionen i yenen sedan 2011. Det är däremot inte det första gemensamma stödköpet av yen sedan dess, eftersom insatsen 2011 hade motsatt riktning.

Senast USA uttryckligen ingrep för att stärka yenen var 1998.

Interventionen kan påverka räntorna

Bank of Japan behöll räntan på 1 procent vid sitt senaste möte, men en ledamot ville höja till 1,25 procent.

Centralbanken har samtidigt varnat för att den underliggande inflationen kan bli högre än väntat. Marknaden kan därför börja räkna med en ny höjning redan under hösten.

En starkare yen minskar visserligen priserna på importerade varor och energi. Det kan på längre sikt minska behovet av räntehöjningar.

Samtidigt visar interventionen att myndigheterna betraktar valutafallet som ett akut problem. För att skapa en varaktig förändring kan Japan behöva kombinera stödköpen med högre räntor eller stramare finanspolitik.

I USA handlar ränterisken främst om statsobligationerna. Om Japan behöver sälja stora innehav för att finansiera fortsatta köp av yen kan de amerikanska långräntorna pressas upp.

Japanska exportbolag kan pressas

En svag yen har varit gynnsam för många stora japanska exportföretag.

Bil-, industri- och elektronikbolag får stora delar av sina intäkter i dollar och andra utländska valutor. När pengarna växlas tillbaka blir intäkterna större räknat i yen.

En förstärkning av valutan innebär den motsatta effekten. Exportbolagens vinster kan minska och aktierna kan pressas.

Samtidigt finns tydliga vinnare:

• Japanska hushåll får lägre kostnader för importerad mat, energi och konsumtionsvaror.
• Flygbolag och transportföretag får lägre bränslekostnader.
• Detaljhandelsföretag får billigare import.
• Företag med stora kostnader i dollar men intäkter i yen gynnas.

För den japanska ekonomin som helhet beror effekten på hur snabbt och hur långt valutan stiger. En kontrollerad förstärkning kan dämpa inflationen. En våldsam rörelse kan i stället slå hårt mot export, företagsvinster och börsen.

Globala börser kan påverkas av carry trade

Den största internationella risken är att investerare snabbt börjar avveckla sina yenfinansierade affärer.

När yenen stiger blir lånen dyrare att återbetala. Investerare kan då tvingas köpa tillbaka yen och sälja de tillgångar som finansierats genom lånen.

Det kan handla om:

• amerikanska och europeiska aktier
• stats- och företagsobligationer
• råvaror
• tillväxtmarknadstillgångar
• kryptovalutor

En snabb avveckling kan därför skapa börsfall långt utanför Japan.

Liknande rörelser har tidigare lett till kraftig marknadsoro när förväntningar på japanska räntor förändrats och yenen samtidigt stärkts.

Risken är störst om marknaden överraskas av nya stora interventioner eller ett oväntat besked om en japansk räntehöjning.

USA:s medverkan ökar trovärdigheten

Japan har ingripit på valutamarknaden flera gånger utan att lyckas vända yenens långsiktiga trend.

Marknaden vet att stödköp kan bli dyra och att effekten ofta försvinner om ränteskillnaden mot USA består.

Den amerikanska medverkan förändrar ändå förutsättningarna. Investerarna vet inte hur mycket kapital länderna är beredda att använda, vilka valutor USA kan sälja eller hur länge samordningen kommer att fortsätta.

Det kan vara tillräckligt för att få stora spekulativa aktörer att minska sina positioner mot yenen.

Den senaste rapporteringen om interventionen finns hos Reuters.

Stödköpen löser inte grundproblemet

Interventionen kan stoppa en snabb och oordnad försvagning. Den kan också ge Bank of Japan tid att anpassa räntan och minska trycket från höga importkostnader.

Den förändrar däremot inte automatiskt de ekonomiska krafter som har pressat yenen.

Så länge amerikanska räntor ligger betydligt över de japanska finns ett grundläggande incitament att sälja yen och köpa dollar.

För att valutans förstärkning ska bli varaktig krävs sannolikt minst en av följande förändringar:

• högre japanska räntor
• lägre amerikanska räntor
• lägre oljepris
• stramare japansk finanspolitik
• minskad global riskaptit och färre carry trades

Den gemensamma interventionen är därför framför allt ett kraftfullt varningsskott till marknaden. Om det blir början på en långvarig vändning för yenen avgörs av vad Federal Reserve, Bank of Japan och de två regeringarna gör härnäst.