Ukrainas tidigare försvarsminister Mykhailo Fedorov försöker locka amerikanska investerare till en ny fond för försvarsteknik. Tanken är inte bara att finansiera befintliga ukrainska bolag, utan också att bygga nya företag kring teknik som utvecklas i kriget mot Ryssland. Initiativet visar hur Ukrainas snabbt växande försvarsindustri håller på att förändras från en krigsfinansierad produktionsapparat till en internationell marknad för riskkapital, teknik och framtida försvarskontrakt.

Mykhailo Fedorov lämnade posten som Ukrainas försvarsminister i juli, men fortsätter nu arbetet med landets försvarsteknik från ett annat håll.

Under en internationell resa har han träffat amerikanska riskkapitalbolag, privata investerare och teknikföretag för att försöka få in kapital till en ny försvarsteknikfond.

I en intervju med Financial Times beskriver Fedorov hur fonden ska kunna investera i ukrainska försvarsföretag och samtidigt hjälpa till att skapa nya bolag kring teknik som behövs på slagfältet.

Någon offentlig målsumma för fonden finns ännu inte.

Det gör att det är för tidigt att säga hur stort projektet blir. Men initiativet kommer samtidigt som både statligt och privat kapital i allt större omfattning söker sig till den ukrainska försvarssektorn.

Tre teknikområden står i centrum

De första områden som Fedorov pekat ut ligger nära den utveckling som redan förändrat krigföringen i Ukraina.

Teknik	Målet
Robotik	Minska behovet av soldater nära fronten
Interceptordrönare	Bekämpa ryska attackdrönare billigare
Billiga robotar	Utveckla AI-baserad styrning och målsökning

Just förmågan att snabbt gå från problem på slagfältet till fungerande tekniska lösningar har blivit en av Ukrainas främsta konkurrensfördelar.

Ett vapensystem behöver inte längre utvecklas under många år innan det når förbanden. Nya drönare, störsystem, sensorer och mjukvarulösningar kan förändras efter några veckors eller månaders erfarenheter från fronten.

Det är denna utvecklingsmodell som nu börjar få ett värde även utanför Ukraina.

Industrin kan producera mer än Ukraina kan köpa

Bakom kapitaljakten finns samtidigt ett betydligt mer akut problem.

Ukrainas försvarsindustri har vuxit snabbare än landets möjlighet att finansiera produktionen.

Ukrainska myndigheter bedömer att den inhemska försvarsindustrin under 2026 har en produktionskapacitet på omkring 50–55 miljarder dollar.

Kapaciteten betyder däremot inte att Ukraina faktiskt kan beställa materiel för hela beloppet.

Det krävs finansiering till fabriker, komponenter, löner och stora produktionsserier. För många företag är steget mellan en fungerande prototyp och produktion i tusentals eller miljontals exemplar fortfarande den stora flaskhalsen.

Under 2025 fick Ukrainas försvarsindustri omkring 6,1 miljarder dollar i utländsk finansiering genom olika former av stöd och direkta beställningar.

EU har därefter ökat sina långsiktiga satsningar kraftigt. Av unionens stöd på upp till 90 miljarder euro för 2026 och 2027 är 60 miljarder avsedda för försvarsrelaterade behov.

Samtidigt har Ukrainas nuvarande försvarsminister Yevhenii Khmara pekat på ett militärt finansieringsunderskott på omkring 27 miljarder dollar.

Det innebär att Ukraina har företag, teknik och produktionslinjer som skulle kunna leverera mer materiel än vad staten har pengar att köpa.

Privat kapital blir därför allt mer intressant.

Från militärt stöd till investeringar

Hittills har mycket av västvärldens stöd till Ukrainas försvarsindustri varit statligt.

Länder har finansierat produktion i Ukraina, köpt vapen åt den ukrainska militären eller byggt gemensamma program med ukrainska företag.

Fedorovs modell lägger till ytterligare ett lager.

Investerare ska inte bara betala för vapen som behövs i det pågående kriget. De ska kunna köpa ägarandelar i företag som förväntas ha ett värde även på den globala försvarsmarknaden.

Den förändringen syns redan.

Vid den ukrainska försvarsteknikmässan Defense Tech Valley 2025 presenterade amerikanska och europeiska investerare planer på investeringar på mer än 100 miljoner dollar.

Hundratals investerare deltog.

Det ukrainska bolaget Swarmer, som arbetar med teknik för samordnade drönarsvärmar, har exempelvis tagit in 15 miljoner dollar från amerikanska investerare.

Samtidigt har Ukrainas innovationssystem Brave1 fördelat miljardbelopp i utvecklingsstöd till nya försvarslösningar.

Ukrainska försvarsbolag börjar därmed behandlas som teknikföretag med potentiella internationella marknader, inte enbart som leverantörer till den ukrainska armén.

USA har en anledning att vilja köpa tekniken

Det amerikanska intresset handlar inte bara om att hjälpa Ukraina.

Pentagon har själv konstaterat att USA ligger efter när det gäller massproduktion av små militära drönare.

Ukraina väntas kunna producera omkring sex till sju miljoner små FPV-drönare under 2026. Den amerikanska försvarsindustrin har haft betydligt svårare att nå motsvarande volymer.

Det skapar ett ovanligt förhållande mellan länderna.

USA har världens största försvarsbudget och en enorm marknad för militära system.

Ukraina har samtidigt flera års erfarenhet av att utveckla, bygga och förändra drönare under ett högintensivt krig.

Fedorov har också föreslagit ett närmare teknikbyte där Ukraina kan hjälpa USA att bygga upp betydligt större drönarkapacitet samtidigt som Kyiv försöker få tillgång till fler amerikanska Patriot-interceptorer.

För amerikanska investerare finns därför två möjliga marknader samtidigt: Ukraina under det pågående kriget och Pentagon efter kriget.

Europas försvarsindustri förändras snabbt

Utvecklingen är inte unik för Ukraina.

Privata investeringar i europeisk försvarsteknik har vuxit kraftigt de senaste åren.

Tyska Helsing, som arbetar med AI och autonoma militära system, tog under sommaren in omkring 1,8 miljarder dollar till en värdering på 18 miljarder dollar.

Även tyska Quantum Systems har rest mycket stora belopp för sin drönarverksamhet.

EU försöker samtidigt knyta den ukrainska och europeiska industrin närmare varandra genom gemensam utveckling av bland annat drönare och motdrönarsystem.

Det passar in i en bredare förändring som även påverkar stora etablerade försvarsbolag.

Hurbra har tidigare beskrivit hur Saab kan gynnas när Europa försöker minska sitt beroende av amerikansk försvarsmateriel.

Nu växer samtidigt en ny grupp mindre företag fram som utvecklar system betydligt snabbare än den traditionella försvarsindustrin.

Svenska pengar är redan investerade i Ukraina

För Sverige är utvecklingen långt ifrån teoretisk.

Sverige och Ukraina har ingått en avsiktsförklaring om gemensam produktion av försvarsmateriel. FMV har också fått i uppdrag att förbereda ett svenskt försvarsindustrikontor i Ukraina.

När statsminister Ulf Kristersson och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj fördjupade försvarssamarbetet i maj pekades drönare, obemannade system och erfarenheter från kriget ut som prioriterade områden.

Saab har dessutom ingått samarbeten med både Ukrainian Defense Industry och ukrainska organisationer inom bland annat drönarteknik och mikroelektronik.

Ett konkret svenskt exempel på själva investeringsmodellen är Stockholmsbaserade Varangians.

Fonden har tagit in omkring 100 miljoner kronor för investeringar huvudsakligen i ukrainsk försvarsteknik och satsat på bolag som Norda Dynamics, Himera och Sine Engineering.

Norda arbetar bland annat med autonom styrning av drönare.

Det betyder att den modell Fedorov nu försöker skala upp i USA redan finns i mindre svensk form.

Möjlighet och konkurrens för Saab

För svenska försvarsbolag kan utvecklingen få flera konsekvenser.

Den mest uppenbara är tillgången till teknik.

Ukrainska företag har erfarenheter av elektronisk krigföring, autonomi, drönare och motdrönarsystem som byggts upp genom daglig användning under kriget.

För etablerade företag kan samarbeten eller investeringar ge tillgång till teknik och kunskap som annars hade tagit betydligt längre tid att utveckla.

Ett exempel på hur svensk och ukrainsk försvarsteknik redan kan mötas finns i arbetet kring det nya luftvärnskonceptet Freyja.

Men utvecklingen innebär också konkurrens.

Ett ukrainskt drönarbolag som i dag är ett mindre startupföretag kan med amerikanskt riskkapital, tillgång till Pentagon och produktion inom EU snabbt bli en internationell försvarskoncern.

Det innebär att Saab och andra etablerade europeiska företag både kan hitta nya samarbetspartner och möta helt nya konkurrenter.

Kriget har skapat en industri som ska överleva kriget

Det är den långsiktiga delen som gör Fedorovs fond viktigare än ännu ett finansieringsinitiativ för Ukraina.

Landet försöker inte längre bara producera så många vapen som möjligt för nästa månad eller nästa år.

Ukrainska företag försöker bygga teknik, patent, produktionssystem och internationella försäljningskanaler som kan finnas kvar efter kriget.

För västerländska investerare förändrar det kalkylen.

Pengarna behöver inte betraktas som stöd till Ukraina. De kan betraktas som investeringar i företag som kan sälja system till Nato-länder under många år framöver.

Om Fedorov lyckas locka in större amerikanska investerare kan därför nästa fas av Ukrainas försvarsindustri se helt annorlunda ut.

Kriget har gjort landet till ett av världens största testområden för ny militär teknik.

Nu försöker Ukraina göra den erfarenheten till en permanent exportindustri.