Turkiska myndigheter har beordrat att 131 investeringsfonder ska avvecklas efter problem med inlösen och misstankar om marknadsmanipulation. Nära en halv miljon investerare berörs och fondtillgångarna har uppskattats till mer än 20 miljarder dollar. Men avvecklingen betyder inte att allt säljs på en gång – eller att spararna redan vet exakt hur mycket de får tillbaka.
131 fonder ska avvecklas
Turkiets kapitalmarknadsmyndighet SPK beslutade den 17 september att 131 fonder hos sju fondförvaltare ska likvideras.
De berörda förvaltarna är Tera Portföy, Pusula Portföy, A1 Capital, Atlas, Bulls, Hedef och Pardus.
Enligt SPK finns totalt 455 758 unika investerare i fonderna. Tillgångarna hade före krisen vuxit till ett sammanlagt värde på mer än 20 miljarder dollar.
Det här är alltså betydligt större än när en fondförvaltare frivilligt beslutar att slå ihop eller lägga ned några mindre fonder. Myndigheterna har tagit kontroll över själva avvecklingen efter att delar av marknaden fått allvarliga likviditetsproblem.
Därför uppstod fondkrisen
Problemen har framför allt kopplats till fonder med stora innehav i mindre och relativt svårhandlade aktier.
Så länge priserna steg fungerade konstruktionen. Fondvärdet ökade när aktierna steg och nya pengar kunde fortsätta strömma in.
Problemet uppstår när många investerare i stället vill sälja sina fondandelar.
För att betala ut pengarna behöver fonden sälja sina innehav. Om en stor del av tillgångarna består av aktier där den normala handeln är liten kan det saknas tillräckligt många köpare till det senaste noterade priset.
En fond kan därför på pappret ha tillgångar värda exempelvis en miljard lira utan att kunna sälja dem för en miljard lira på kort tid.
Det är en avgörande del av den turkiska fondkrisen.
Myndigheterna utreder samtidigt misstänkt manipulation i delar av aktiemarknaden. Det handlar bland annat om kraftiga kursrörelser i mindre bolag och fonder som blivit mycket koncentrerade till vissa aktier.
Misstankarna ska däremot inte beskrivas som fastställd manipulation i samtliga berörda fonder. Utredningarna och likviditetsproblemen är två saker som delvis hänger ihop, men allt är ännu inte rättsligt avgjort.
Så får spararna tillbaka sina pengar
Likvidationen innebär inte att alla tillgångar säljs omedelbart.
İş Bankası har fått ansvar för avvecklingen av Tera-fonderna. Ziraat Bankası ansvarar för fonderna hos de övriga sex förvaltarna.
Bankerna ska successivt sälja fondtillgångarna och samtidigt ta hänsyn till marknadens likviditet, handelsdjup och investerarnas intressen.
Det är viktigt.
En snabb utförsäljning av stora innehav i illikvida aktier skulle kunna pressa priserna kraftigt och därmed minska det belopp som kan betalas tillbaka till fondspararna.
Myndigheterna har därför gett processen upp till sex månader. Den kan avslutas tidigare om tillgångarna går att sälja på rimliga villkor. SPK kan också förlänga perioden om det behövs.
När tillgångarna säljs ska pengarna fördelas mellan fondandelsägarna i förhållande till deras innehav.
Vissa inlösenorder som redan hade lagts innan processen stoppades har prioritet i avvecklingen.
Vissa sparare får pengar redan under likvidationen
SPK har dessutom infört en särskild interimsutbetalning för vissa av fonderna hos Tera, Pusula, Atlas och Hedef.
Regeln bygger på investerarens nettobelopp enligt Turkiets centrala värdepappersregistrering.
| Nettobelopp | Möjlig interimsutbetalning |
|---|---|
| Under 1 miljon turkiska lira | Hela nettobeloppet |
| Minst 1 miljon lira | Högst 1 miljon lira |
Utbetalningarna räknas sedan av från investerarens slutliga belopp när hela likvidationen är färdig.
SPK:s officiella besked om interimsbetalningarna visar också varför det är viktigt att skilja mellan pengar som kan betalas ut under processen och det slutliga ekonomiska utfallet.
En tidig utbetalning betyder inte att fondens samtliga tillgångar har värderats och sålts.
Spararna vet ännu inte den slutliga förlusten
Det går därför inte att säga att investerarna automatiskt får tillbaka fondens senaste noterade värde.
Det slutliga resultatet beror bland annat på vilka tillgångar fonden äger, hur lätt de går att sälja och vilka priser bankerna faktiskt kan få under avvecklingen.
Det är en särskilt stor risk i små och illikvida aktier.
Om en fond äger en stor andel av ett litet börsbolag kan det senaste börspriset ge en missvisande bild av vad hela innehavet är värt vid en försäljning.
När försäljningen väl börjar kan priset behöva sänkas för att över huvud taget hitta köpare.
Det är därför den totala förlusten för investerarna ännu inte kan fastställas.
Därför slog fondkrisen mot hela Istanbulbörsen
Problemen har inte stannat i de 131 fonderna.
BIST 100, det viktigaste indexet på Istanbulbörsen, föll 16,65 procent under september. Det var den svagaste månaden sedan 2008.
De mindre bolagen drabbades betydligt hårdare.
Samtidigt har även stora och mer likvida turkiska aktier pressats. En orsak är att en fond som snabbt behöver kontanter inte alltid kan sälja den tillgång som orsakat problemet.
Den kan i stället tvingas sälja de aktier där det faktiskt finns köpare.
Det skapar en kedjereaktion:
fondägare begär uttag, fonder behöver kontanter, likvida aktier säljs, börsen faller och ännu fler investerare kan vilja ta ut sina pengar.
Det är samma mekanism som gjorde att fondproblemen kunde sprida sig långt utanför de mest spekulativa småbolagen.
Hurbra har tidigare gått igenom det bredare börsraset i Turkiet och vad det betyder för Turkietfonder.
Kan svenska Turkietfonder drabbas?
Ja – men framför allt indirekt.
En Turkietfond som säljs till svenska sparare är inte automatiskt en av de 131 turkiska fonder som nu avvecklas.
Flera internationella Turkietfonder är i stället UCITS-fonder registrerade inom EU och äger turkiska börsaktier direkt.
Det betyder att själva tvångslikvidationen inte behöver beröra fonden juridiskt.
Däremot påverkas fondens värde när de turkiska aktier den äger faller.
Vanliga stora innehav i internationella Turkietfonder är bland annat turkiska banker, industribolag, detaljhandelsföretag, energibolag och flygbolag.
Om försäljningstrycket fortsätter på Istanbulbörsen kan även dessa stora och normalt mer likvida bolag pressas.
Valutan är ytterligare en risk
För svenska sparare finns dessutom valutarisken.
Även om en turkisk aktie står stilla räknat i lira kan värdet på en svensk fondinvestering falla om den turkiska valutan försvagas mot kronan eller euron.
En Turkietfond kan därför påverkas av tre saker samtidigt:
- fallande turkiska aktiekurser
- fortsatt likviditetspress på börsen
- en svagare turkisk lira
Det gör utvecklingen mer komplicerad än att bara följa BIST 100 från dag till dag.
Turkiet kan finnas även i bredare fonder
Exponeringen är inte heller begränsad till fonder med ”Turkiet” i namnet.
Breda tillväxtmarknadsfonder och småbolagsfonder kan äga turkiska aktier som en del av en större portfölj.
För en sådan fond är Turkiet normalt bara en mindre del av risken, men den finns ändå där.
Den som vill bedöma sin egen exponering behöver därför titta på fondens faktiska innehav och landfördelning – inte bara fondnamnet.
Vad händer nu?
Den stora frågan de kommande månaderna är hur mycket av de 131 fondernas tillgångar som återstår att sälja och till vilka priser det kan ske.
Myndigheternas val att sprida ut försäljningarna över upp till sex månader minskar risken för en enda massiv utförsäljning.
Samtidigt innebär samma upplägg att marknaden kan leva med ett försäljningsöverhäng under en längre tid.
Om bankerna sitter på stora positioner som successivt måste säljas vet andra investerare att ett potentiellt utbud fortfarande väntar.
Det kan framför allt hålla tillbaka aktier där handeln normalt är liten.
Fondkrisen betyder inte att alla Turkietfonder kollapsar
Det är därför viktigt att skilja mellan själva tvångslikvidationen och den bredare marknadsrisken.
De 131 turkiska fonderna är föremål för en särskild myndighetsstyrd avveckling.
Internationella och svenskägda Turkietfonder kan samtidigt fortsätta fungera normalt men ändå falla kraftigt i värde eftersom deras underliggande aktier påverkas av samma marknadsoro.
För spararna i de tvångslikviderade fonderna är den avgörande frågan vilka priser tillgångarna till slut kan säljas för.
För svenska fondsparare är frågan i stället hur länge fondkrisen fortsätter att pressa den turkiska aktiemarknaden – och hur stor Turkietexponering den egna fonden faktiskt har.