Donald Trump säger att USA har stoppat en planerad ny attack mot Iran för att ge förhandlingarna en chans. Beslutet minskar den omedelbara risken för en militär upptrappning, men Iran har inte bekräftat att parterna är överens. Kärnprogrammet, sanktionerna och kontrollen över Hormuzsundet kan fortfarande få samtalen att bryta samman.
USA avstår tills vidare från nya attacker mot Iran. Det meddelade Donald Trump efter att Iran och flera länder i Mellanöstern enligt honom hade bett om mer tid för att försöka färdigställa ett avtal.
Pausen är dock villkorad. Trump har gjort klart att den gäller under förutsättning att förhandlingarna snabbt leder till en uppgörelse om Irans kärnprogram och trafiken genom Hormuzsundet.
Det är därför för tidigt att tala om en ny vapenvila eller ett nära förestående fredsavtal.
Iran har inte offentligt bekräftat Trumps uppgift om att parterna redan är överens om ramarna för en uppgörelse. Någon gemensam avtalstext har inte presenterats och inga datum för undertecknande eller genomförande har offentliggjorts.
Det som finns är ett nytt diplomatiskt fönster. USA har pausat en omedelbar militär upptrappning, medan Qatar, Pakistan, Oman och Saudiarabien försöker hålla kontakterna vid liv.
Trump ställde in en förestående attack
Trump uppgav den 1 augusti att han hade stoppat en ny amerikansk attack mot Iran. Enligt presidenten hade Iran och andra berörda länder bett USA att ge förhandlingarna ytterligare tid.
Han sade samtidigt att pausen bara gäller om parterna snabbt kan enas om två huvudfrågor:
- Hormuzsundet ska öppnas helt för internationell sjöfart.
- Det som Trump beskriver som Irans kärnvapenhot ska upphöra.
Trump har även hävdat att parametrarna för ett avtal redan har nåtts och att Israel stöder försöket att slutföra uppgörelsen.
Det påståendet är inte gemensamt bekräftat.
Varken Iran eller Israel hade omedelbart gjort något offentligt uttalande som motsvarade Trumps beskrivning. Det finns inte heller någon publicerad sluttext som visar vad parterna faktiskt har accepterat.
Det bekräftade beskedet är därför att USA pausar nya attacker. Att ett avtal redan skulle vara nära är i nuläget huvudsakligen Trumps egen politiska beskrivning av läget.
Iran bekräftar inte något genombrott
Irans utrikesminister Abbas Araghchi har inte offentligt sagt att ett avtal är nära eller att Iran accepterar de amerikanska villkoren.
Teherans tydligaste offentliga budskap är i stället att landet kommer att svara om USA, Israel eller regionala stater genomför eller hjälper till med nya attacker.
Araghchi har framfört den varningen i kontakter med bland andra Saudiarabien, Turkiet och Pakistan. Iran har också varnat för att energianläggningar i Gulfområdet kan bli mål om andra länder medverkar i ett amerikanskt eller israeliskt angrepp.
Detta är officiella politiska och militära varningar. De visar att Iran försöker avskräcka USA och dess regionala partner, men de bevisar inte att Teheran redan har fattat beslut om en viss vedergällningsaktion.
Iran har tidigare sagt att kontakterna med USA huvudsakligen sker indirekt genom medlare. Landet kräver säkerhetsgarantier, sanktionslättnader och fortsatt rätt till ett fredligt kärnprogram.
Teheran vill också att Irans ställning som kuststat vid Hormuzsundet erkänns. Där ingår frågan om Iran ska kunna administrera delar av trafiken eller ta betalt för vissa tjänster.
Regionala länder försöker hålla samtalen vid liv
Qatar, Pakistan och Oman har fått centrala roller i försöken att förhindra en ny upptrappning.
USA och Iran accepterade i juni en 60-dagars färdplan efter medling från Qatar och Pakistan. Den omfattade bland annat:
- arbetsgrupper om kärnprogrammet och sanktionerna
- en mekanism för kontroll och tvistlösning
- en kommunikationslinje för incidenter i Hormuzsundet
- fortsatta förhandlingar om ett slutligt avtal
Det var en förhandlingsram, inte ett färdigt avtal.
Pakistan sade så sent som den 30 juli att parterna behövde återvända till de tekniska samtalen. Det är en tydlig signal om att processen hade fastnat och att centrala detaljer fortfarande återstod.
Qatar uppges därefter ha haft separata kontakter med Irans utrikesminister, amerikanska representanter och Oman. Anonyma källor har beskrivit samtalen som framgångsrika, men det finns inga offentliga detaljer som visar vilka konkreta eftergifter som i så fall har gjorts.
Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman talade med Trump den 1 augusti. Samtalet är bekräftat, men inte innehållet.
Uppgifterna om att kronprinsen övertalade Trump att stoppa attacken bygger på anonyma amerikanska och regionala källor. Saudiarabien har starka skäl att motsätta sig en större konflikt, eftersom iranska motangrepp kan riktas mot saudiska oljeanläggningar och annan energiinfrastruktur i Gulfområdet.
Fyra frågor kan avgöra förhandlingarna
Militär paus och säkerhetsgarantier
Trumps besked är ett ensidigt amerikanskt beslut. För att bli en stabil vapenvila måste det omvandlas till ömsesidiga och kontrollerbara åtaganden.
Iran vill ha garantier mot nya amerikanska och israeliska attacker. USA vill samtidigt behålla möjligheten att använda militärt våld om Iran bryter mot en uppgörelse eller om förhandlingarna kollapsar.
Det finns ännu inget offentligt besked om hur en sådan garanti skulle se ut.
Irans kärnprogram
USA kräver att Irans kärnvapenhot upphör, men formuleringen lämnar många frågor obesvarade.
Det är inte offentligt klarlagt om Washington kräver:
- fullständigt stopp för iransk urananrikning
- att redan anrikat uran förs ut ur landet
- hårdare och mer omfattande inspektioner
- nedmontering av vissa anläggningar
- ett tidsbegränsat eller permanent avtal
Iran har länge hävdat att landet har rätt till ett civilt kärnprogram. Teheran kan acceptera internationell kontroll, men har motsatt sig krav som i praktiken innebär att all egen anrikning måste upphöra.
Kärnfrågan är därmed fortfarande den största långsiktiga stötestenen.
Sanktioner och frysta tillgångar
Iran vill att USA häver eller lättar på sanktionerna och frigör iranska pengar som hålls frysta i utländska banker.
Det har förekommit obekräftade uppgifter om att USA kan acceptera att delar av tillgångarna frigörs och att Iran tillåts bedriva viss kärnteknisk verksamhet under internationell övervakning.
Washington har inte offentligt bekräftat dessa uppgifter. De bör därför ses som möjliga förhandlingsförslag, inte som beslutade villkor.
Kontroll och avgifter i Hormuzsundet
USA kräver fri och säker passage genom Hormuz utan iranskt tillståndstvång.
Iran vill å sin sida att landets roll vid sundet ska erkännas och har diskuterat möjligheten att ta ut avgifter för tjänster kopplade till säkerhet, lotsning eller administration.
Oman har enligt diplomatiska uppgifter föreslagit en regional modell där eventuella avgifter är frivilliga och används till sjösäkerhet, räddningstjänst och miljöarbete.
Det är ett försök att skapa en kompromiss mellan fri internationell passage och Irans krav på inflytande. Någon sådan lösning har ännu inte godkänts offentligt.
Därför är Hormuzsundet avgörande för världsekonomin
Hormuzsundet är en smal havspassage mellan Iran och Oman. Det är den viktigaste exportvägen för olja och gas från flera av världens största energiproducenter.
Omkring 20 miljoner fat olja och oljeprodukter passerade dagligen genom sundet under 2025. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av världens sjöburna oljehandel.
En stor del av leveranserna går till Asien, men effekten av en störning blir global eftersom oljepriset sätts på en internationell marknad.
Hormuz är också avgörande för handeln med flytande naturgas. Nästan all LNG-export från Qatar och Förenade Arabemiraten passerar genom sundet. Tillsammans motsvarar dessa flöden en betydande del av den globala LNG-marknaden.
Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har oljeledningar som kan leda en del av exporten förbi Hormuz. Den alternativa kapaciteten är dock långt mindre än de normala volymerna genom sundet.
Den som vill läsa mer om flödena kan ta del av Internationella energiorganets sammanställning om Hormuzsundet.
Även ett begränsat hot mot sjöfarten kan driva upp kostnaderna genom:
- dyrare fartygsförsäkringar
- högre fraktpriser
- längre transportvägar
- större behov av lager
- en högre riskpremie i olje- och gaspriserna
Dyrare energi slår därefter mot transporter, industri, elproduktion, livsmedel och hushållens köpkraft. Det kan samtidigt höja inflationen och göra det svårare för centralbanker att sänka räntorna.
Hurbra har tidigare förklarat varför Hormuzsundet är så viktigt för världen och hur iranska avgifter i Hormuz skulle kunna påverka oljepriset.
Vad händer om samtalen misslyckas?
Det första och mest omedelbara hotet är att USA återupptar attackerna.
Trump har själv kopplat pausen till möjligheten att snabbt nå ett avtal. Om förhandlingarna bryter samman kan han därför hävda att Iran har förbrukat sin sista chans.
Vilka mål USA i så fall skulle välja är inte bekräftat. Uppgifter om möjliga attacker mot energianläggningar eller annan strategisk infrastruktur bygger på anonyma källor och ska inte beskrivas som en fastställd amerikansk operationsplan.
Iran kan svara mot amerikanska baser, israeliska mål eller energianläggningar i länder som Teheran anser har hjälpt USA.
Ett allvarligt scenario är att konflikten samtidigt påverkar både Hormuzsundet och Bab al-Mandab, farleden mellan Röda havet och Adenviken. Då kan såväl Gulfens energiutflöde som trafiken via Suezkanalen utsättas för stora störningar.
Resultatet kan bli kraftigt stigande olje- och gaspriser, fallande börser och förnyad inflationsoro. Länder som importerar stora mängder energi skulle drabbas hårdast, men även oljeexportörer riskerar skador om hamnar, raffinaderier eller pipelines angrips.
Ny chans för diplomati, inte ett färdigt avtal
Trumps attackpaus är betydelsefull. Den minskar risken för att en ny amerikansk offensiv inleds omedelbart och ger medlarna ytterligare tid.
Men avståndet mellan parterna är fortfarande stort.
Iran har inte bekräftat Trumps beskrivning av ett nära avtal. Ingen gemensam sluttext har offentliggjorts. Kärnfrågan är olöst och parterna har olika syn på både sanktionerna och kontrollen över Hormuz.
Det mest träffsäkra sättet att beskriva läget är därför att USA har pausat en förestående militär upptrappning för att ge förhandlingarna en ny chans.
Det är mer än ett löst fredsrykte, men betydligt mindre än ett färdigt avtal.