Donald Trump säger att han efter en amerikansk seger över Iran vill utropa Hormuzsundet till amerikanskt territorium. Men ett presidentuttalande kan inte flytta internationella gränser. Beskedet är framför allt ett tecken på att USA:s mål håller på att förskjutas från fri sjöfart till permanent kontroll.

Trump säger att sundet ska bli amerikanskt

Donald Trump sade fredagen den 14 augusti under ett politiskt framträdande i Garden City, New York, att han efter att Iran besegrats ”pretty soon” tänker utropa Hormuzsundet till ett territorium som tillhör USA.

Han skrattade när han sade det, men tillade: ”Det är sant.”

Trump kopplade beskedet till den amerikanska blockaden av iranska hamnar:

”Vi har blockaden. Inga fartyg kommer igenom om vi inte vill det.”

Det är en formulering om framtiden, inte ett besked om att sundet redan har annekterats. Ingen offentlig plan visar hur ett sådant amerikanskt territorium skulle skapas eller administreras.

Samtidigt ingår uttalandet i ett tydligt mönster. Den 12 augusti skrev Trump att USA har ”total kontroll” över Hormuzsundet och att han tror att landet kommer att behålla den. Han har också sagt att USA i praktiken ”äger” sundet. Det följer på hans tidigare förslag om att göra passagen till en amerikansk betalstation för sjöfarten.

Kan Trump utropa Hormuzsundet till amerikanskt territorium?

Nej, inte med rättslig verkan. Hormuzsundet ligger mellan Iran i norr och Oman i söder. Det är så smalt att hela passagen omfattas av de två kuststaternas territorialhav. Det finns alltså inget internationellt område mitt i sundet som USA ensidigt kan göra anspråk på.

Det centrala regelverket finns i FN:s havsrättskonventions regler om internationella sund. De ger fartyg och flyg rätt till så kallad transitpassage genom sund som används för internationell sjöfart. Samtidigt slår reglerna fast att passagen inte förändrar kuststaternas suveränitet.

USA har inte ratificerat havsrättskonventionen, medan Iran har undertecknat men inte ratificerat den. USA betraktar ändå transitpassagen som internationell sedvanerätt. Iran hävdar en snävare rätt för länder som inte är parter. Den tvisten handlar om hur fartyg får passera, inte om att USA skulle kunna ta över territoriet.

En fredlig territoriell överföring skulle i praktiken kräva giltiga avtal med både Iran och Oman, deras frivilliga samtycke och amerikanska konstitutionella beslut där kongressen eller senaten blir inblandad. Ingenting tyder på att någon av kuststaterna är beredd att ge bort området.

Militär kontroll är inte samma sak som territorium

USA kan med sin flotta försöka stoppa, eskortera eller släppa fram fartyg. Det är faktisk militär makt. Men det gör inte sundet amerikanskt, på samma sätt som en ockupation inte automatiskt flyttar en statsgräns.

Att annektera området med våld skulle strida mot FN-stadgans förbud mot territoriella erövringar genom hot eller våld. Ett sådant försök skulle dessutom behöva omfatta vatten och kuster som tillhör Oman, ett land som inte är part i kriget.

Det mest realistiska är därför att Trumps ord ska förstås som politisk retorik och förhandlingspress. USA vill visa att blockaden har vänt på maktförhållandet och att Iran inte längre ensamt kan avgöra om trafiken ska gå genom sundet. Men ju oftare Trump talar om ägande och permanent kontroll, desto svårare blir det att avfärda formuleringen som ett enstaka skämt.

Iran: Sundet kommer att förbli iranskt

Irans biträdande utrikesminister Kazem Gharibabadi svarade att Hormuzsundet inte kan tas över genom en tweet, ett hangarfartyg, en order eller ett valtal. Han sade att sundet har varit iranskt, är iranskt och kommer att förbli iranskt.

Iran hävdar samtidigt att beslutet om att öppna eller stänga passagen ligger hos Teheran och att blockaden fortsätter tills USA accepterar nederlag. Även den formuleringen går längre än vad havsrätten medger. Oman är också kuststat och de utpekade trafiklederna går huvudsakligen genom omanskt vatten. Varken Iran eller USA kan lagligen göra hela sundet till sin egen passage.

Irans utrikesminister Abbas Araghchi har sagt att det inte finns något beslut om att återuppta samtalen med USA. Bland Irans krav finns att den amerikanska hamnblockaden hävs, att sanktioner försvinner, att frysta tillgångar frigörs och att krigsskador ersätts. Läs mer om bakgrunden i vår genomgång av Irans anspråk på kontroll över Hormuzsundet.

Beskedet kan göra kriget svårare att avsluta

USA och Israel inledde kriget den 28 februari med målet att slå ut Irans kärnenergiprogram och skapa förutsättningar för ett uppror mot regimen. Sedan dess har Hormuz blivit både ett militärt mål och det viktigaste förhandlingskortet i konflikten. Här finns vår större förklaring till varför USA och Iran krigar.

Ett avtal i Islamabad i juni var tänkt att avsluta kriget och öppna den kommersiella sjöfarten. Det föll samman i början av juli efter nya attacker och oenighet om sanktioner, blockaden och kontrollen över passagen.

Trumps territoriella anspråk gör ett nytt avtal politiskt svårare för Iran. Ett fredsavtal som ger USA permanent kontroll kan av regimen framställas som att landet avstår nationellt territorium. Det stärker de iranska aktörer som vill fortsätta kriget och försvagar dem som vill kompromissa för att få slut på blockaden.

Om USA verkligen skulle försöka göra orden till praktisk politik krävs också mer än fartyg ute till havs. Passagen måste skyddas mot minor, drönare, robotar och angrepp från öar och kustnära positioner. Därmed ökar risken för en långvarig amerikansk militär närvaro och nya sammanstötningar.

Sjöfarten genom Hormuz har nästan stannat

På fredagen den 14 augusti syntes bara två fartyg passera genom sundet och inget av dem transporterade råolja. På torsdagen registrerades nio passager och på onsdagen fem. Genomsnittet under augusti har varit omkring tolv fartyg per dag, jämfört med fler än 130 dagliga passager före kriget.

En del fartyg kan röra sig med avstängda positionssändare, men även med den osäkerheten är nedgången dramatisk. Den juridiska etiketten på vattnet får inte rederierna att återvända. De behöver säkra farleder, försäkringsskydd och ett avtal som trovärdigt minskar risken för minor, drönare och robotattacker.

Två fartyg med koppling till Förenade arabemiraten attackerades på torsdagen och ytterligare ett på fredagen. UAE har anklagat Iran för två av angreppen. De senaste fartygsattackerna i Hormuzsundet visar varför en militär förklaring om kontroll inte räcker för att normalisera trafiken.

Oljepriset stiger när fredshoppet minskar

Brentoljan stängde på fredagen på 88,52 dollar per fat, en uppgång med 1,67 procent för dagen och omkring 6 procent för veckan. Amerikansk WTI slutade på 82,40 dollar, upp 1,42 procent för dagen och 5,4 procent under veckan.

Hela fredagens prisrörelse kan inte tillskrivas Trumps sena uttalande. Oljepriset drevs redan upp av fartygsattackerna och de minskade förhoppningarna om nya samtal. Beskedet förstärker däremot marknadens bild av att sundet kan förbli blockerat under lång tid.

Före kriget passerade ungefär 20 miljoner fat olja och oljeprodukter per dag genom Hormuz, motsvarande omkring en femtedel av världens konsumtion av flytande bränslen. Under andra kvartalet 2026 hade flödet enligt den amerikanska energimyndigheten fallit till 4,9 miljoner fat per dag, från 21,6 miljoner under fjärde kvartalet 2025.

Internationella energiorganet bedömer att 8,3 miljoner fat daglig produktion i Gulfområdet fortfarande är nedstängd och att observerade lager har minskat med 410 miljoner fat sedan kriget började. Det gör marknaden känslig även för små försämringar i säkerhetsläget.

Så kan svenska drivmedelspriser påverkas

För svenska bilister är kopplingen inte omedelbar men tydlig. Priset vid pump påverkas av råoljan, priset på färdig bensin och diesel i norra Europa samt kronans värde mot dollarn. En svag krona kan förstärka en internationell prisuppgång.

Diesel kan stiga snabbare än råoljan när raffinaderiernas marginaler och priset på färdiga produkter rusar. I augusti har både bensin- och dieselmarginalerna legat på rekordnivåer. Den långvariga störningen i Hormuz är därför viktigare för svenska pumppriser än själva frågan om vilket land Trump säger ska äga sundet.

Sveriges tillfälliga sänkning av koldioxidskatten från den 1 juli dämpar uppgången. Skatten sänktes med 2,40 kronor per liter, vilket motsvarar omkring 3 kronor inklusive moms om hela förändringen når konsumenten. Den bufferten hindrar däremot inte att världsmarknadspriset slår igenom.

På Circle K:s företagslista kostade 95-oktanig bensin 15,64 kronor per liter den 14 augusti efter en höjning med 15 öre. Dieseln stod i 19,99 kronor den 13 augusti, också efter en höjning med 15 öre. Det är ett företagspris och inte ett rikstäckande konsumentpris, men riktningen visar hur snabbt marknadsoron kan nå Sverige.

Det som avgör fortsättningen är därför inte om USA använder ordet territorium. För olje- och drivmedelsmarknaden är den avgörande frågan om fartyg kan passera säkert och i normal omfattning. Så länge blockaden, attackerna och kriget består ligger risken kvar för nya prishöjningar.