Donald Trump säger att USA sannolikt ska ta kontroll över Hormuzsundet, driva det och få ordentligt betalt av de rika länder som är beroende av passagen.

Exakt hur detta ska gå till framgår inte. Det är heller inte den sortens detalj som brukar få stå i vägen när Trump just har upptäckt en ny affärsmöjlighet.

För några veckor sedan var budskapet att ingen skulle kontrollera Hormuz. Det är internationellt vatten, sjöfarten ska vara fri och Iran har ingen rätt att bestämma vilka fartyg som får passera.

Nu är tanken tydligen att USA ska kontrollera sundet i stället.

Problemet var alltså inte kontrollen. Problemet var vem som hade den.

Fri sjöfart – så länge USA får betalt

Det är fullt rimligt att USA och andra länder försöker skydda handelsfartyg i ett område där minor, robotar och militära angrepp kan stoppa stora delar av världens energiförsörjning.

Det är också rimligt att länder som är beroende av skyddet bidrar till kostnaden. USA behöver inte ensamt betala för att hålla en internationell handelsled öppen åt resten av världen.

Men det är inte riktigt så Trump beskriver saken.

Han talar om att USA ska behålla kontrollen, driva sundet och få mycket pengar för det. USA ska vara Hormuzs ”skyddsängel”, men en skyddsängel som först vill se ett kreditkort.

Det är ett märkligt sätt att försvara principen om fri sjöfart.

Hormuz är inte Panamakanalen. Det är inte en amerikansk anläggning som kan köpas, hyras eller administreras från Washington. Det är ett internationellt sund mellan Iran och Oman, där rätten till transit inte är beroende av vem som för tillfället har störst hangarfartyg.

Den som vill läsa mer om varför passagen är så viktig kan börja med vår guide om Hormuzsundet och dess betydelse för världsekonomin.

Trump gör militärmakten till en tjänst

Trumps utrikespolitik har länge fungerat som ett företagspaket.

USA erbjuder försvar. Andra länder ska betala.

USA erbjuder handel. Andra länder ska köpa amerikanskt.

USA inför tullar, hotar med nya tullar och erbjuder sedan lättnader i utbyte mot investeringar, eftergifter eller politiska löften.

I Hormuz dras samma modell ännu ett steg. Militär makt blir en produkt. Amerikanska flottan håller farleden öppen, och de länder som behöver oljan får betala för tjänsten.

Det kan låta praktiskt. Någon måste trots allt stå för kostnaden.

Men en internationell farled fungerar inte som ett bevakat parkeringsgarage. Antingen försvarar USA principen att handelsfartyg har rätt att passera, eller så försvarar man bara de fartyg vars regeringar har accepterat Trumps pris.

Det senare är inte fri sjöfart. Det är ett beskyddarsystem.

USA börjar låta som Iran

Iran har hävdat att landet kan kontrollera trafiken genom Hormuz, stoppa fartyg och kräva tillstånd för passage.

USA:s svar borde vara enkelt: Iran äger inte sundet och får inte använda sin militära position för att bestämma över internationell handel.

Men Trump verkar ha svårt att stanna där.

I stället för att enbart försvara rätten till passage börjar han själv tala om kontroll, förvaltning och betalning. USA ska göra samma sak som man anklagar Iran för, men mer effektivt och med bättre flotta.

Det finns enligt Internationella sjöfartsorganisationen IMO ingen rättslig grund för att införa avgifter eller diskriminerande villkor för passage genom internationella sund.

Det borde inte vara en svår princip att försvara.

Ändå lyckas Trump göra även den till en fråga om vem som ska få skicka fakturan.

Han kan inte förklara sundet öppet

Trump sade nyligen att Hormuz var öppet för kommersiell trafik.

Samtidigt visade fartygsdata att tankertrafiken låg på mycket låga nivåer. Redare, försäkringsbolag och besättningar verkade inte dela presidentens övertygelse om att allt nu var löst.

Det är en påminnelse om gränsen för Trumps språk.

Han kan säga att USA har kontroll.

Han kan säga att sundet är öppet.

Han kan kalla USA för en skyddsängel och lova att pengarna snart ska börja strömma in.

Men han kan inte beordra ett försäkringsbolag att bedöma risken som låg. Han kan inte tvinga en besättning att segla genom ett område där fartyg kan utsättas för angrepp. Han kan inte prata bort minor, robotar eller risken för en direkt militär konfrontation.

Orden kan flytta marknader för en stund. De öppnar inte en farled.

Vad betyder ens att ”ta över” Hormuz?

Trump har inte förklarat vad USA:s övertagande skulle innebära i praktiken.

Ska amerikanska örlogsfartyg permanent patrullera sundet?

Ska handelsfartyg eskorteras?

Ska USA röja minor, slå ut iranska robotsystem och angripa alla som hotar trafiken?

Ska andra länder betala en fast avgift, köpa amerikanskt militärt skydd eller bidra med egna fartyg?

Och vad händer med de länder som inte vill betala?

Det är skillnad mellan att hålla en internationell farled öppen och att äga den. USA har militär kapacitet att skydda fartyg, angripa hot och tillfälligt dominera området. Det betyder inte att landet kan göra Hormuz till amerikansk egendom.

Tills Trump presenterar något mer konkret är detta inte en plan. Det är ett anspråk.

Han har sett en farled som hela världen är beroende av och dragit samma slutsats som han brukar dra när andra människor behöver något:

Här borde USA kunna ta betalt.

Hormuz är ingen tullstation

USA kan behöva använda militär makt för att hålla Hormuz öppet. Det kan bli dyrt, farligt och nödvändigt.

Amerikanska allierade bör då också bidra. Det finns inget självklart i att amerikanska skattebetalare ensamma ska finansiera skyddet av japanska, europeiska eller gulfstatliga energileveranser.

Men det är en diskussion om gemensam säkerhet, inte om amerikanskt ägande.

Trump vill gärna göra den skillnaden ointressant. För honom verkar världen bestå av tillgångar, kunder och dåliga avtal som han personligen kan förhandla om.

Hormuz passar inte in i den modellen.

Ett internationellt sund är inte en fastighet. Fri passage är inte ett amerikanskt abonnemang. Militärt skydd ger inte automatiskt äganderätt.

Trump säger att han vill befria Hormuz från iransk kontroll. Sedan beskriver han en framtid där USA kontrollerar sundet och tar betalt av alla som behöver passera.

Det är inte fri sjöfart.

Det är samma idé med en annan flagga.