Svensk tjänstesektor fortsätter att stärkas. Tjänste-PMI steg till 57,4 i september, samtidigt som orderingången ökade tydligt. Men företagen har ännu inte börjat anställa i samma takt. Sysselsättningsindex ligger under 50 för tolfte månaden i rad, en tydlig skillnad mot industrin.
Tjänstesektorn växer snabbare
Inköpschefsindex för den privata tjänstesektorn steg från 56,0 i augusti till 57,4 i september. Det är den högsta nivån sedan november 2025.
Ett PMI över 50 brukar tolkas som att aktiviteten ökar jämfört med föregående månad. Under 50 pekar i stället mot minskad aktivitet.
Bakom septemberuppgången finns framför allt en starkare efterfrågan. Orderingången steg till 59,0 och orderstockarna till 59,3. Affärsvolymen låg på 57,3.
Det är med andra ord svårt att beskriva tjänstesektorn som svag just nu. Företagen får fler beställningar och verksamheten växer.
Ändå syns ingen motsvarande förbättring i bemanningen.
Sysselsättningsindex steg visserligen från 48,0 till 49,7, men ligger fortfarande under 50. Det är tolfte månaden i rad som tjänsteföretagens sysselsättningsindex befinner sig på den svaga sidan av neutralnivån.
Nästan samma efterfrågan som industrin – helt olika jobbtrend
Skillnaden blir särskilt tydlig om tjänstesektorn jämförs med industrins PMI för september.
| September 2026 | Index |
|---|---|
| Tjänste-PMI | 57,4 |
| Industri-PMI | 58,1 |
| Tjänsternas orderingång | 59,0 |
| Industrins orderingång | 59,5 |
| Tjänsternas sysselsättning | 49,7 |
| Industrins sysselsättning | 56,3 |
| Tjänsternas insatspriser | 73,3 |
| Industrins insatspriser | 77,6 |
Efterfrågesiffrorna är alltså mycket lika.
Industrins orderingång ligger på 59,5. Tjänstesektorns ligger på 59,0. Även de övergripande PMI-nivåerna ligger nära varandra.
Men när det gäller sysselsättningen skiljer sig sektorerna kraftigt.
Industrins sysselsättningsindex ligger på 56,3, klart över neutralnivån. Tjänstesektorns ligger på 49,7.
Det är den viktigaste skillnaden i septemberrapporterna.
Varför leder inte högre aktivitet till fler jobb direkt?
En möjlig förklaring är att företagen fortfarande har kapacitet att öka verksamheten med den personal de redan har.
Efter en period med svagare efterfrågan behöver företagen inte nödvändigtvis rekrytera så fort nya beställningar börjar komma in. De kan först öka beläggningen, använda befintlig personal mer effektivt eller låta tidigare outnyttjad kapacitet tas i bruk.
Swedbank gör samma tolkning i septemberrapporten för tjänste-PMI. Banken lyfter också fram ny teknik och AI som möjliga orsaker till att företagen kan öka produktionen utan att rekrytera lika snabbt som tidigare.
Det senare ska inte läsas som att PMI-undersökningen bevisar att AI redan ersätter ett visst antal jobb. Det är en möjlig förklaring till utvecklingen, inte ett direkt resultat i undersökningen.
En annan faktor är att företagen kan vilja se att uppgången håller i sig innan de börjar nyanställa.
Att ta in mer personal är ett betydligt större och mer långsiktigt beslut än att exempelvis öka produktionen under några månader. Efter en svagare konjunktur är det därför inte ovanligt att arbetsmarknaden reagerar senare än orderingång och produktion.
49,7 är inte samma sak som ett jobbras
Sysselsättningsindexet ligger under 50, men bara marginellt.
Det betyder att septemberutfallet inte ska beskrivas som ett kraftigt fall i antalet anställda. Skillnaden mellan exempelvis 49,7 och 50,3 är liten.
Det mer intressanta är utvecklingen över tid: tjänstesektorns sysselsättningsindex har nu legat under 50 under ett helt år.
Det tyder på att företagen varit försiktiga med bemanningen betydligt längre än de varit försiktiga med själva verksamheten.
Även Konjunkturinstitutets septemberbarometer pekar åt samma håll. Tjänsteföretagen rapporterar starkare efterfrågan, men deras anställningsplaner är betydligt mer återhållsamma än efterfrågesiffrorna.
Industrin sticker samtidigt ut med starkare anställningsplaner.
Kostnaderna ökar också snabbt
Ytterligare en faktor bakom försiktigheten kan vara företagens kostnader.
Tjänstesektorns index för insatspriser steg från 62,1 i augusti till 73,3 i september. Det är en mycket kraftig uppgång och den tredje högsta nivån hittills under 2026.
Företagen rapporterar bland annat högre kostnader för transporter, bygg- och installationsmaterial, plast och elektronikkomponenter.
När efterfrågan stiger samtidigt som kostnaderna ökar blir det inte självklart att företagen omedelbart använder ökade intäkter till att anställa fler.
De kan i stället försöka öka produktiviteten, använda den befintliga organisationen bättre eller skydda sina marginaler.
Industrin har samma problem, och där ligger insatsprisindex ännu högre på 77,6.
PMI på 73,3 betyder inte 73,3 procents prisökning
Det är viktigt att skilja PMI:s prisindex från vanlig inflation.
PMI är ett så kallat diffusionsindex. Företagen uppger om exempelvis priser, orderingång eller sysselsättning har ökat, minskat eller varit oförändrade jämfört med föregående månad.
Indexet visar alltså hur utbredd en förändring är.
Ett insatsprisindex på 73,3 betyder inte att företagens kostnader har stigit med 73,3 procent.
På samma sätt betyder tjänste-PMI på 57,4 inte att tjänstesektorns produktion har ökat med 7,4 procent.
Det är också värt att notera att insatspriserna inte ingår i själva huvudindexet på 57,4. Tjänste-PMI byggs i stället upp av orderingång, affärsvolym, sysselsättning och leveranstider.
Prisindexet är ett separat mått.
Företagens kostnadstryck är inte samma sak som inflation
Det är därför också fel att likställa septemberuppgången i insatspriser med ett lika stort inflationstryck för svenska hushåll.
Den senast publicerade svenska inflationsstatistiken gäller augusti. Då låg KPIF-inflationen på 0,7 procent och KPIF exklusive energi på 0,5 procent.
Mer om den utvecklingen finns i Hurbra:s genomgång av inflationen i augusti 2026.
Högre kostnader hos företag kan senare påverka priserna som konsumenterna möter, men det beror på hur mycket av kostnadsökningen företagen kan och vill föra vidare.
En del kan tas genom lägre marginaler. Annat kan kompenseras genom högre produktivitet eller lägre kostnader på andra områden.
PMI:s prisindex är därför framför allt en tidig signal om företagens kostnadsläge, inte ett facit över framtida konsumentpriser.
Svensk arbetsmarknad är större än tjänste-PMI
Tjänste-PMI mäter heller inte hela den svenska arbetsmarknaden.
Det visar hur sysselsättningen förändras hos företagen i undersökningen jämfört med månaden före.
SCB:s arbetskraftsundersökning ger en betydligt bredare bild. I augusti fanns 5,423 miljoner sysselsatta i Sverige, 103 000 fler än ett år tidigare. Samtidigt låg den säsongrensade arbetslösheten fortfarande högt på 8,7 procent.
Den som vill följa den utvecklingen separat kan läsa Hurbra:s genomgång av arbetslösheten i augusti 2026.
Det går därför inte att dra slutsatsen att svenska jobb totalt sett minskar bara för att tjänste-PMI:s sysselsättningsindex ligger under 50.
Två hastigheter i återhämtningen
September ger en ganska tydlig bild av svensk ekonomi.
Efterfrågan stärks både inom industrin och tjänstesektorn. Företagen rapporterar fler beställningar och högre aktivitet. Samtidigt har kostnadstrycket blivit tydligare.
Men arbetsmarknaden följer inte samma mönster överallt.
Industrin har redan ett sysselsättningsindex klart över 50. Tjänstesektorn ligger fortfarande strax under.
Det gör de kommande månaderna viktiga.
Om orderingången och affärsvolymen fortsätter att ligga på nuvarande nivåer samtidigt som sysselsättningsindex börjar stiga över 50 skulle det vara ett betydligt tydligare tecken på att återhämtningen också börjat ge fler jobb.
Om bemanningen däremot fortsätter att stå still trots fortsatt stark efterfrågan blir frågan i stället hur mycket tjänsteföretagen har lyckats öka sin produktion utan att behöva anställa fler.