Studsvik har tecknat ett långsiktigt avtal om att ta hand om Norges använda kärnbränsle. Bolaget uppskattar det möjliga avtalsvärdet till 3–4 miljarder kronor, men stora delar av beloppet är beroende av framtida beställningar och myndighetstillstånd. Någon väsentlig resultatpåverkan väntas inte under 2026 eller 2027.
Avtalet har tecknats med den norska statliga myndigheten Norsk nukleær dekommisjonering (NND) och sträcker sig som längst till 2055. Det omfattar transport, behandling och mellanlagring av använt kärnbränsle från Norges nedlagda forskningsreaktorer.
Det potentiella miljardvärdet är betydande för Studsvik, som under hela 2025 omsatte 883,3 miljoner kronor. Men det är viktigt att skilja mellan ramavtalets uppskattade värde och de intäkter som faktiskt kan komma att realiseras.
Hur mycket är Studsviks avtal med Norge värt?
Studsvik uppskattar det möjliga sammanlagda avtalsvärdet till mellan 3 och 4 miljarder kronor. Summan bygger på att Norge successivt beställer tjänster inom ramavtalet under de kommande åren.
Den norska beställaren har samtidigt redovisat ett beräknat minimiåtagande på 875,5 miljoner kronor. Även det beloppet omfattas av villkor.
| Belopp | Vad det innebär |
|---|---|
| 3–4 miljarder kronor | Uppskattat totalt avtalsvärde, inklusive framtida arbetsordrar. Inte garanterade intäkter. |
| 875,5 miljoner kronor | Beräknat minimiåtagande under vissa förutsättningar. |
| 2026–2027 | Studsvik väntar sig ingen väsentlig resultatpåverkan. |
Minimiåtagandet bygger bland annat på att allt aktuellt kärnbränsle har transporterats till Sverige senast 2035.
NND har också möjlighet att avsluta samarbetet i förtid. Efter den inledande förstudien kan myndigheten säga upp avtalet med tolv månaders uppsägningstid. I övrigt finns möjlighet att säga upp avtalet efter fem år, med 18 månaders uppsägningstid.
Därför kan inte heller minimibeloppet betraktas som ovillkorligen säkrat.
Avtalet innehåller en fast årlig avgift som bland annat ska täcka projektledning, myndighetskontakter, säkerhetsarbete och reserverad lagringskapacitet. Därutöver tillkommer de tjänster som NND beställer.
Enligt Studsviks börsmeddelande kommer projektets omfattning och ekonomiska utveckling att bero på kommande arbetsordrar och nödvändiga tillstånd.
Vad ska Studsvik göra med Norges kärnbränsle?
Norge har omkring 16,5 ton använt kärnbränsle från forskningsreaktorerna i Halden och Kjeller. Reaktorerna är avstängda, men bränslet behöver fortfarande hanteras och förvaras säkert.
En del av materialet består av äldre bränsletyper som kräver särskild behandling innan de kan lagras långsiktigt.
Studsviks uppdrag är att transportera bränsle till bolagets kärntekniska anläggningar utanför Nyköping, genomföra nödvändiga undersökningar och behandlingar samt mellanlagra materialet.
För vissa bränsletyper kan behandlingen innebära att metalliskt uran omvandlas till en mer stabil kemisk form.
Den norska myndigheten bedömer att samarbetet med Studsvik kan minska riskerna snabbare och till lägre kostnad än om Norge skulle utveckla motsvarande behandlingskapacitet på egen hand.
Samarbetet är inte helt nytt. Redan 2021 tecknades ett avtal om behandling av metalliskt uranbränsle från den norska forskningsreaktorn JEEP I.
Det nya ramavtalet är däremot betydligt mer omfattande och gäller hantering under flera decennier.
Ska norskt kärnavfall slutförvaras i Sverige?
Nej, det är inte vad avtalet innebär.
Studsvik ska behandla och mellanlagra bränslet i Sverige. Avsikten är därefter att materialet ska återföras till Norge.
Mellanlagring och slutförvaring är två olika saker. Mellanlagring innebär att materialet förvaras under en begränsad period i väntan på fortsatt hantering. Slutförvaring är en permanent lösning som ska isolera kärnavfallet under mycket lång tid.
Norge saknar fortfarande en färdig slutförvarslösning för sitt använda kärnbränsle. NND arbetar med en utredning av framtida alternativ som ska vara klar senast den 1 maj 2027.
Det innebär att den norska myndigheten har ytterligare beslut och investeringar framför sig innan den långsiktiga avfallshanteringen är löst.
Samtidigt kräver hantering och mellanlagring i Sverige av kärntekniskt material från ett annat land särskilda myndighetsprövningar. Ett undertecknat ramavtal ger inte automatiskt rätt att genomföra samtliga transporter eller lagringsmoment.
Att Studsvik redan bedriver kärnteknisk verksamhet på området betyder alltså inte att hela det nya uppdraget är färdigprövat.
Vad betyder miljardavtalet för Studsviks aktieägare?
Det potentiella avtalsvärdet är stort i förhållande till Studsviks nuvarande omsättning.
Under 2025 omsatte bolaget 883,3 miljoner kronor och redovisade ett rörelseresultat på 68,6 miljoner kronor. Ett avtal som kan generera 3–4 miljarder kronor skulle därför kunna bli en betydande intäktskälla över tid.
Men beloppet ska fördelas över många år. Studsvik har ännu inte presenterat någon detaljerad prognos för hur stora intäkterna kan bli under enskilda år eller vilka rörelsemarginaler projektet kan ge.
Bolaget räknar inte heller med någon väsentlig resultatpåverkan under 2026 eller 2027.
Avtalet bör därför i första hand ses som en långsiktig affärsmöjlighet snarare än ett omedelbart vinstlyft.
Det handlar också om en annan verksamhet än Studsviks planer på ny kärnkraft i Sverige. Det norska uppdraget gäller hantering av redan använt kärnbränsle, inte ny elproduktion.
Nästa steg avgör hur stor affären blir
Den första konkreta hållpunkten är en förstudie som NND räknar med ska vara färdig under våren 2027. Den ska ge ett mer detaljerat underlag för projektets genomförande, kostnader och planerade transporter.
Därefter återstår bland annat myndighetsgodkännanden och beslut om vilka tjänster Norge faktiskt ska beställa.
För Studsviks aktieägare blir därför framtida arbetsordrar, tillstånd och projektets lönsamhet viktigare än det uppskattade totalbeloppet i dagens besked.
Ramavtalet kan ge Studsvik en långvarig affär med betydande intäkter. Hur nära värdet på 3–4 miljarder kronor den slutliga affären kommer är däremot fortfarande en öppen fråga.