Regissören Staffan Hildebrand berättar att han köpte sex av unga män under arbetet med ett internationellt aidsprojekt med koppling till Karolinska institutet. Han kan inte garantera att alla var myndiga. De nya uppgifterna väcker frågor om beroendeställning och universitetets ansvar för projektet.
I SVT:s nya granskning, publicerad den 20 oktober, berättar Staffan Hildebrand om sexuella kontakter med unga män under arbetet med dokumentationsprojektet Face of AIDS.
Han uppger att han betalade för sex och att personer med anknytning till projektet fanns bland dem han träffade. Hildebrand beskriver också möjligheten att möta unga män som en del av sin motivation för arbetet.
På frågan om männens ålder säger han att han tror att samtliga var myndiga, men att han inte kan garantera det.
Uppgifterna kommer efter tidigare avslöjanden om sexuella övergrepp mot minderåriga. Det nya är kopplingen till ett internationellt dokumentationsuppdrag som ursprungligen initierades av Karolinska institutet.
Karolinska institutet gav Hildebrand uppdraget
Face of AIDS startade 1987 på initiativ av Karolinska institutets dåvarande rektor Hans Wigzell. Hildebrand fick i uppdrag att producera en film till den internationella aidskonferensen i Stockholm 1988.
Arbetet utvecklades till ett omfattande dokumentationsprojekt om hiv och aids. Under flera decennier spelades material in i fler än 40 länder.
Det färdiga arkivet omfattar närmare 800 timmar och överlämnades formellt till Karolinska institutet 2013. Materialet förvaras vid universitetets bibliotek.
Kopplingen till KI handlar därmed inte enbart om att universitetet senare tog emot filmerna. Det var också universitetets ledning som tog initiativ till det ursprungliga uppdraget.
Sexköpen väcker frågor om beroendeställning
En central del av SVT:s granskning gäller de förhållanden under vilka Hildebrand mötte unga män i ekonomiskt utsatta miljöer.
Som internationellt verksam dokumentärfilmare hade han resurser, kontakter och möjlighet att låta människor medverka i ett uppmärksammat projekt. De personer han mötte kunde samtidigt befinna sig i en betydligt svagare ekonomisk och social position.
När pengar och sexuella kontakter förekommer i en sådan situation uppstår frågor om makt och beroende.
Det är däremot inte fastställt att någon viss person tvingades till sex eller att medverkan i filmerna villkorades av sexuella handlingar. Hildebrands egna uppgifter om kontakterna ska heller inte förväxlas med oberoende verifierade händelseförlopp.
KI hänvisar till tidigare etisk granskning
Karolinska institutet har avböjt att medverka i en intervju med SVT men lämnat ett skriftligt svar.
Universitetet tar kraftfullt avstånd från sexuellt utnyttjande och övergrepp. KI framhåller samtidigt att den nuvarande ledningen inte deltog när filmerna producerades och därför saknar förstahandskunskap om omständigheterna.
Enligt KI har Face of AIDS behandlats av universitetets etiska organ vid två tillfällen, 2022 och 2026.
Universitetet uppger också att det, såvitt man känner till, saknas uppgifter om att personer som förekommer i filmerna utsatts för de handlingar som nu beskrivs.
Det beskedet innebär inte att Hildebrands berättelse om sexuella kontakter utanför själva filminspelningarna har motbevisats. Det visar framför allt vilken information KI uppger sig ha tillgång till.
Enligt universitetets egen dokumentation upphörde samarbetet med Hildebrand 2022. Redan i december samma år behandlade universitetsbibliotekets biblioteksråd frågor om en handlingsplan och granskning av avtalet med regissören.
KI anser fortfarande att arkivmaterialet har ett värde för forskning och utbildning, men framhåller att tillgången till integritetskänsligt material är begränsad.
Nya uppgifter efter tidigare avslöjanden
Staffan Hildebrands tidigare övergrepp mot minderåriga har uppmärksammats i flera granskningar. I SVT:s dokumentär Pojkarna, regissören och sanningen behandlas hans tidigare handlingar och de personer som berättat om sina erfarenheter.
Den nya granskningen handlar om ytterligare en del av Hildebrands verksamhet: vad som enligt hans egna uppgifter skedde under ett långvarigt internationellt uppdrag med anknytning till ett svenskt universitet.
Frågan om KI:s ansvar måste samtidigt skiljas från frågan om vad Hildebrand själv gjorde. Det är dokumenterat att universitetet initierade projektet och senare tog ansvar för arkivet. Däremot finns inget fastställt stöd för att KI kände till de sexköp som Hildebrand nu beskriver.
Granskningen lämnar därmed viktiga frågor öppna om vad som hände under resorna, vilka personer som berördes och vilken insyn universitetet hade medan arbetet pågick.