Polska säkerhetstjänsten har gripit en rysk medborgare som enligt premiärminister Donald Tusk rekryterats av rysk underrättelsetjänst för att mörda en amerikansk medborgare av ukrainskt ursprung i Warszawa. Attacken ska ha stoppats i sista stund. Fallet riktar samtidigt nytt ljus mot risken för ryska underrättelse- och våldsoperationer inne på Nato-territorium.
Den ryske medborgaren greps den 7 augusti. Först den 13 augusti gick Polens premiärminister Donald Tusk ut med uppgifter om vad den gripne misstänks ha planerat.
Enligt Tusk hade mannen rekryterats av rysk underrättelsetjänst och fått i uppdrag att mörda en person i Warszawa. Måltavlan beskrivs som en amerikansk medborgare av ukrainskt ursprung.
Tusk säger att personen var ”obekväm för Putinregimen”.
Den polske premiärministern uppger också att myndigheterna lyckades stoppa attacken i sista stund.
Polen och USA samarbetade om operationen
Gripandet genomfördes av polska myndigheter, men Polen uppger att amerikanska säkerhetstjänster också varit involverade i arbetet.
Tomasz Siemoniak, minister med ansvar för Polens underrättelsetjänster, säger att operationen genomfördes i samarbete med amerikanska tjänster.
Några närmare uppgifter om den misstänkte mannens identitet, vilken rysk underrättelsetjänst som ska ha rekryterat honom eller exakt hur det planerade mordet skulle genomföras har inte offentliggjorts.
Inte heller måltavlans identitet har blivit känd.
| Det vet vi | Uppgift |
|---|---|
| Gripandet | En rysk medborgare greps den 7 augusti |
| Måltavlan | Amerikansk medborgare av ukrainskt ursprung |
| Misstanken | Rekryterad av rysk underrättelsetjänst för ett morduppdrag |
| Platsen | Warszawa |
| Attacken | Ska enligt Tusk ha stoppats i sista stund |
Polska myndigheters uppgifter om den ryska kopplingen är ännu just deras uppgifter. Någon offentlig bevisning som gör det möjligt att självständigt slå fast exakt hur operationen styrts från Ryssland har inte presenterats.
Ett ovanligt fall inne i Nato
Det som gör gripandet särskilt uppmärksammat är både måltavlan och platsen.
Tusk beskriver det som första gången någon på rysk order försökt angripa en amerikansk medborgare på ett annat Nato-lands territorium. Fallet har också beskrivits som det första kända försöket av det slaget.
Om den polska versionen bekräftas handlar det alltså inte om ett traditionellt underrättelseuppdrag för att samla information.
Det handlar om ett misstänkt personriktat våldsuppdrag mitt i en Nato-huvudstad.
Fallet kommer samtidigt som europeiska säkerhetstjänster under de senaste åren varnat för ryska sabotage, mordplaner, cyberangrepp och andra hybridoperationer i Europa.
En återkommande metod är att använda personer som rekryteras för enstaka uppdrag i stället för att låta identifierbara ryska underrättelseofficerare utföra operationerna själva.
Polen har dessutom varit ett särskilt utsatt land på grund av sin roll som ett av Ukrainas viktigaste grannländer och transportnav för västligt stöd.
Hurbra har tidigare skrivit om varningar i Polen och Baltikum för ryska hybrid- och falskflaggoperationer.
Säpo: Ryssland är Sveriges största säkerhetshot
För Sverige är gripandet i Warszawa relevant eftersom svenska säkerhetsmyndigheter beskriver ett liknande bredare hot.
Säkerhetspolisen beskriver Ryssland som det största säkerhetshotet mot Sverige.
Säpo bedömer också att Sveriges medlemskap i Nato har ökat det ryska underrättelseintresset för Sverige.
Bland det Ryssland enligt Säpo är intresserat av finns Sveriges agerande inom Nato, svensk försvarsindustri, stödet till Ukraina, militär förmåga och kritisk infrastruktur.
Säpo har dessutom beskrivit attentatshot mot ryska regimkritiker i Sverige.
Det betyder inte att svenska myndigheter känner till någon motsvarande mordplan som den Polen nu uppger sig ha stoppat.
Säpo har tvärtom framhållit att Sverige för närvarande inte är det primära målet för den typ av ryska sabotageoperationer som har upptäckts i andra europeiska länder.
Men Warszawafallet visar vilken bredd den säkerhetspolitiska gråzonen kan få.
Kriminella och tillfälliga agenter kan användas
En del av utvecklingen handlar om hur statliga aktörer genomför operationer.
Säpo har varnat för så kallade förbrukningsagenter: personer som kan rekryteras, ofta digitalt, för att genomföra ett enstaka uppdrag.
Samtidigt har gränsen mellan traditionell underrättelseverksamhet och organiserad brottslighet blivit mindre tydlig.
En stat behöver därmed inte alltid skicka en egen underrättelseofficer för att genomföra sabotage, hot eller våld. Uppdrag kan i stället läggas ut på personer som är betydligt svårare att direkt koppla till uppdragsgivaren.
Det är också en modell som gör den här typen av verksamhet svårare att hantera politiskt.
En militär attack från ett land mot ett annat är tydlig. Ett attentat utfört av en person som påstås ha rekryterats indirekt av en underrättelsetjänst är betydligt svårare att tillskriva en stat med samma säkerhet.
Betyder ett sådant attentat att Nato ingriper?
Inte automatiskt.
Natos artikel 5 innebär att ett väpnat angrepp mot ett medlemsland kan betraktas som ett angrepp mot hela alliansen.
Men hybridoperationer befinner sig ofta i ett betydligt mer komplicerat område.
Nato har slagit fast att mycket allvarliga cyber- eller hybridangrepp i vissa fall kan nå en nivå där artikel 5 blir aktuell. Bedömningen görs däremot från fall till fall.
Det finns inget offentligt besked om att det misstänkta morduppdraget i Warszawa behandlas som ett artikel 5-fall.
För den som vill förstå vad medlemskapet faktiskt innebär finns vår guide om Nato, artikel 5 och vad medlemskapet betyder för Sverige.
Warszawafallet visar den nya säkerhetsbilden
Det kanske viktigaste med gripandet är därför inte om det leder till någon omedelbar Nato-reaktion.
Det är att ett land som Polen säger sig ha stoppat en ryskrekryterad person på väg att genomföra ett morduppdrag mot en amerikansk medborgare inne på alliansens territorium.
Om uppgifterna håller är det ännu ett exempel på hur konfrontationen mellan Ryssland och väst kan utspela sig långt från fronten i Ukraina.
För Sverige handlar säkerhetspolitiken därför inte bara om militärt försvar och risken för ett traditionellt väpnat angrepp.
Underrättelseinhämtning, sabotage, cyberangrepp, rekrytering av ombud och riktade hot mot enskilda personer är också delar av den hotbild som svenska myndigheter redan arbetar med.