USA vill att fler länder hjälper till att skydda handelssjöfarten genom Hormuzsundet. Efter G7-mötet i Paris riktar utrikesminister Marco Rubio en tydlig uppmaning till de allierade, men ännu har ingen presenterat något nytt konkret åtagande. Samtidigt vill flera europeiska länder vänta med militära insatser tills striderna har upphört. Sverige finns redan bland länderna som ställt sig bakom en framtida säkerhetsinsats.

USA:s utrikesminister Marco Rubio uppmanade på tisdagen den 10 november andra länder att ta större ansvar för säkerheten i Hormuzsundet. Uttalandet kom efter två dagars G7-samtal i Paris, där situationen i Mellanöstern och hoten mot internationell sjöfart diskuterats.

Enligt Associated Press efterlyser Rubio konkreta bidrag för att skydda handelsfartyg mot iranska drönarattacker och andra hot. USA avser att fortsätta sitt arbete för att hålla sjöfarten säker, men vill inte ensamt bära ansvaret för en farled som är avgörande för stora delar av världsekonomin.

Problemet är att flera allierade gör en annan bedömning av när en internationell operation kan genomföras.

Frankrike och andra europeiska länder har uttryckt stöd för att återställa säkerheten i området, men vill avvakta tills striderna upphör eller säkerhetsläget förbättras.

Rubio uppger att det finns länder som överväger att delta. Han har däremot inte presenterat några nya bindande löften från G7-partnerna.

USA vill ha hjälp medan hoten fortfarande pågår

Motsättningen handlar inte i första hand om huruvida Hormuzsundet behöver skyddas. Där finns redan en bred internationell samsyn.

Frågan är i stället när militära resurser ska sättas in och vilka risker de deltagande länderna ska acceptera.

USA vill ha stöd för att hantera de aktuella hoten mot handelssjöfarten. Europeiska allierade har framför allt planerat för en insats som ska återställa säkra förhållanden när de mest intensiva striderna har upphört.

Skillnaden är betydande.

Att röja minor och övervaka en farled under relativt stabila förhållanden är en annan uppgift än att eskortera handelsfartyg samtidigt som drönare eller robotar kan användas mot fartyg i området.

En insats under pågående attacker kan kräva luftförsvar, underrättelser, eskortfartyg och beredskap att ingripa militärt. Det innebär också större risker för besättningarna och för de länder som deltar.

Hotbilden är inte begränsad till möjligheten att ett fartyg träffas. Skador på navigationsutrustning och annan infrastruktur kan också försvåra säker trafik.

Hurbra har tidigare rapporterat om Irans uppgifter om förstörda navigationshjälpmedel i Hormuzsundet.

Frankrike och Storbritannien har redan en plan

Det finns redan en internationell plan för att säkra Hormuzsundet.

Den 12 maj 2026 presenterade Storbritannien och Frankrike ett gemensamt initiativ för en multinationell militär insats. Målet är att skydda civil sjöfart, skapa säkrare förhållanden för handelsfartyg och genomföra minröjning där det behövs.

Flera andra länder ställde sig bakom initiativet, däribland Sverige.

Men det finns en central begränsning.

I det officiella brittiska uttalandet om Hormuzinsatsen anges att verksamheten ska genomföras när säkerhetsförhållandena tillåter det.

Det innebär att politiskt stöd för insatsen inte automatiskt innebär ett åtagande att skicka militära resurser medan strider pågår.

Storbritannien har tidigare redovisat planer på att bidra med bland annat minröjningsutrustning, system mot drönare, stridsflyg och örlogsfartyget HMS Dragon.

Det handlar dock om tidigare presenterade planer. De ska inte förväxlas med nya besked om omedelbar militär närvaro efter tisdagens G7-möte.

För Rubio är detta en viktig skillnad. En framtida internationell operation hjälper inte nödvändigtvis de handelsfartyg som behöver skydd i dag.

Sjöfarten har redan drabbats hårt

Att återställa normal trafik är ingen enkel uppgift.

Internationella sjöfartsorganisationen IMO hade fram till den 9 november registrerat 131 bekräftade incidenter och 25 dödsfall bland sjöfolk kopplade till säkerhetssituationen i ett större område i Mellanöstern.

Statistiken omfattar alltså inte enbart Hormuzsundet, men visar hur allvarligt sjöfarten påverkats av konflikten.

Riskerna får konsekvenser även när inga nya attacker inträffar.

Rederier måste bedöma säkerheten för besättningar och fartyg innan de återupptar trafik. Försäkringskostnader, säkerhetsåtgärder och risken för förseningar kan göra transporter dyrare.

Även om ett diplomatiskt genombrott skulle minska risken för nya angrepp kan det därför ta tid innan fartygstrafiken återgår till tidigare nivåer.

Därför är Hormuzsundet avgörande för världens oljehandel

Hormuzsundet ligger mellan Iran och Oman och förbinder Persiska viken med Omanbukten och vidare ut mot Arabiska havet.

Genom den smala passagen transporteras olja från flera av världens viktigaste producentländer.

Före den nuvarande konflikten passerade oljeflöden motsvarande ungefär en femtedel av världens petroleumkonsumtion genom sundet. Även stora mängder flytande naturgas, LNG, transporterades samma väg.

För länderna runt Persiska viken finns vissa alternativa transportvägar, bland annat pipelines. Men deras kapacitet räcker inte för att utan vidare ersätta den omfattande sjöfarten.

När trafiken genom sundet minskar påverkas därför både energimarknaden och transporterna till framför allt asiatiska importländer.

Oljetransporterna har minskat dramatiskt

Den amerikanska energimyndigheten EIA:s statistik visar hur kraftig förändringen redan blivit.

Period	Oljetransporter genom Hormuzsundet
Fjärde kvartalet 2025	Cirka 21,6 miljoner fat per dag
Andra kvartalet 2026	Cirka 4,9 miljoner fat per dag
Förändring	Minskning med omkring 77 procent

Siffrorna gäller olika historiska mätperioder och ska inte tolkas som ett exakt mått på trafiken den 10 november.

De visar däremot omfattningen av störningarna under 2026.

När så stora volymer påverkas får det konsekvenser långt utanför Mellanöstern. Oljepriset påverkar kostnaderna för transporter, industriproduktion och drivmedel i stora delar av världen.

Oljepriset faller trots Rubios nya krav

Samtidigt som Rubio varnar för hoten mot sjöfarten har oljepriset sjunkit under tisdagen.

Enligt Reuters handlades Brentoljan kring 90,64 dollar per fat vid 16.28 svensk tid den 10 november, en nedgång på ungefär 2,1 procent.

Den amerikanska WTI-oljan handlades samtidigt kring 85,41 dollar per fat.

Prisfallet kommer efter signaler från USA:s president Donald Trump om att ytterligare omfattande amerikanska angrepp mot Iran inte är nödvändiga för tillfället.

Marknaden har därmed reagerat på möjligheten att konflikten inte trappas upp ytterligare.

Det betyder däremot inte att sjöfarten redan är tillbaka på normala nivåer.

Oljepriset påverkas både av hur mycket olja som faktiskt når marknaden och av förväntningar om framtida leveranser. Minskad oro för nya attacker kan pressa priset även när transportproblemen kvarstår.

Hormuzsundets långsiktiga säkerhet blir därför fortsatt viktig för oljepriset. Ett nytt angrepp eller ytterligare störningar kan förändra marknadens bedömning snabbt.

Sverige har redan ställt sig bakom en framtida insats

Sverige är inte någon utomstående betraktare i diskussionen om Hormuzsundet.

Landet tillhör de stater som tidigare ställt sig bakom den fransk-brittiska planen för att återställa säker sjöfart genom sundet.

Men det är viktigt att skilja mellan ett politiskt ställningstagande och ett faktiskt militärt beslut.

Det finns inget verifierat nytt svenskt besked den 10 november om att skicka örlogsfartyg, flygplan eller militär personal till området.

Om Sverige skulle överväga ett sådant bidrag behöver regeringen ta ställning till uppdragets omfattning, mandat och rättsliga grund.

Beroende på hur en militär insats utformas kan också riksdagens medgivande krävas.

Sveriges medlemskap i Nato innebär inte heller att landet automatiskt måste delta i en amerikanskledd operation för att skydda handelssjöfarten utanför alliansens ordinarie försvarsuppgifter.

Rubios krav kan ändå sätta politisk press på europeiska partnerländer.

Om USA vill se konkreta bidrag redan under pågående strider behöver varje land avgöra om det är berett att delta i en operation med betydligt större risker än den framtida insats som tidigare diskuterats.

Kan konflikten ge högre svenska bensinpriser?

Även utan ett direkt svenskt militärt deltagande påverkas Sverige av utvecklingen i Hormuzsundet.

Olja handlas på en internationell marknad. Störningar i en av världens viktigaste transportleder kan därför få betydelse för svenska drivmedelspriser även om Sveriges olja inte transporteras direkt genom sundet.

Sambandet är dock inte omedelbart eller entydigt.

Priserna på bensin och diesel påverkas också av raffineringskostnader, internationella produktpriser, skatter och kronans växelkurs.

Det finns dessutom en skillnad mellan högre priser och fysisk brist på bränsle.

Energimyndigheten bedömde den 4 november att Sveriges försörjningsläge fortfarande var stabilt för bensin, diesel och flygbränsle. Någon fysisk brist till följd av situationen hade då inte uppstått i Sverige eller Europa.

Sverige har också beredskapslager som kan användas vid allvarliga störningar. Regeringen har förlängt möjligheten att använda olja från dessa lager vid risk för brist till den 31 december 2026.

Det innebär inte att någon avtappning faktiskt har genomförts.

För svenska hushåll och företag är det framför allt utvecklingen av de internationella energipriserna och transportkostnaderna som kan märkas först.

Högre bränslekostnader kan i förlängningen påverka både godstransporter, flyg och varupriser.

Vad händer nu med Hormuzsundet?

Den närmaste frågan är om Rubios uppmaning leder till att något land förändrar sin tidigare hållning.

Frankrike och Storbritannien har redan tagit initiativ till en multinationell säkerhetsinsats, men den avgörande frågan är fortfarande under vilka förhållanden den ska kunna börja arbeta.

Samtidigt fortsätter de diplomatiska försöken att minska spänningarna i regionen. Bland annat har Qatar presenterat en fredsplan som kan bidra till att öppna Hormuzsundet.

För handelssjöfarten krävs mer än diplomatiska signaler. Fartygen måste kunna passera utan oacceptabla risker för besättningar och last.

Det betyder att hot från drönare och robotar måste minska och att eventuella minor och andra hinder behöver hanteras.

Efter G7-mötet den 10 november kvarstår därför skillnaden mellan USA:s krav på omedelbar hjälp och de europeiska allierades planer på en insats när säkerhetsläget förbättrats. Något nytt bindande besked om deltagande har ännu inte presenterats.