Vladimir Putin har enligt Kreml beordrat ett 72 timmar långt anfallsstopp mot Kyiv. Beskedet den 5 september kommer när Donald Trumps sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner är i Moskva och väntas resa vidare till Ukraina. Pausen kan ge utrymme för samtal, men någon allmän vapenvila är inte bekräftad.

Kremls talesperson Dmitrij Peskov kopplar ordern till förberedelserna och genomförandet av amerikanernas besök i den ukrainska huvudstaden. Det uttalade syftet är alltså att möjliggöra diplomatin. Beskedet innehåller inget löfte om att avsluta kriget.

För invånarna kan tre dygn utan angrepp ändå innebära ett välbehövligt andrum, om ordern följs. För förhandlarna blir frågan om samma återhållsamhet går att förlänga och utvidga när besöket är över.

Vad omfattar Putins anfallspaus mot Kyiv?

Den geografiska avgränsningen är viktig. Ett stopp för attacker mot Kyiv innebär inte automatiskt att andra ukrainska städer skyddas eller att striderna längs fronten upphör.

Inte heller kan hela Kyivregionen räknas in utan ett tydligare besked. Det gäller exempelvis anläggningar utanför själva huvudstaden.

Peskovs formulering om start vid midnatt har återgetts olika. Vissa medier anger den 5 september, medan andra anger den 6 september. Skillnaden gör det vanskligt att räkna ned till ett exakt klockslag.

Det som hittills har bekräftats är den ryska uppgiften om ordern. Om den efterlevs måste bedömas utifrån vad som faktiskt sker under pausen.

Witkoff och Kushner väntas till Kyiv på söndagen

Witkoff och Kushner anlände till Moskva på lördagen och möttes av det ryska sändebudet Kirill Dmitrijev. Ett möte med Putin planerades senare under dagen.

Enligt Volodymyr Zelenskyj väntas amerikanerna därefter besöka Kyiv söndagen den 6 september. I sitt besked om resan och de planerade samtalen sade Ukrainas president att landet skulle avstå från luftangrepp under den tid som behövs för amerikanernas besök och transporter.

Han uppmanade Ryssland att göra motsvarande. Ukrainas erbjudande formulerades därmed bredare än Kremls besked om just huvudstaden.

Zelenskyj sade också att Ukraina skulle bedöma vilka förslag sändebuden kommer med och vilka svar de får i Moskva. Det finns alltså inget offentligt ukrainskt godkännande av en färdig uppgörelse.

Trump sade på fredagen att USA har en fredsidé och uttryckte förhoppningar om att hans sändebud ska kunna nå resultat. Han presenterade däremot inga konkreta villkor. Det går därför ännu inte att bedöma vilka eftergifter Washington vill se från respektive sida.

Pausen kommer efter upprepade attacker

Fredagen var enligt Reuters den tionde dagen i följd med omfattande attacker mot Kyiv. En rysk drönare träffade även säkerhetstjänsten SBU:s högkvarter.

Zelenskyj uppgav på lördagen att Ryssland dessutom hade angripit flygplatserna Zjuljany och Boryspil inför det amerikanska besöket. Han kopplade attackerna till resan. Den beskrivningen av det ryska motivet är hans bedömning, inte ett oberoende fastslaget förhållande.

De diplomatiska signalerna har samtidigt blivit tydligare. I Putins fredsbesked den 3 september sade den ryske presidenten att det fanns en möjlighet till en uppgörelse. Anfallspausen ger den senaste omgången kontakter ett konkret militärt inslag.

Det räcker dock inte att jämföra tonläget före och efter resan. Ett verkligt framsteg måste också märkas i vilka krav parterna ställer och hur deras styrkor agerar.

Territorium och säkerhetsgarantier skiljer parterna åt

Kreml håller fast vid kraven på de fyra regioner Ryssland gör anspråk på och att Ukraina överger Natoambitionen. Ukraina avvisar att lämna över territorium som landet fortfarande försvarar.

En kort paus kan beslutas utan att någon av dessa motsättningar löses. Det gör den möjlig att genomföra, men begränsar också hur mycket den säger om utsikterna till fred.

För Ukraina handlar en uppgörelse dessutom om vilket skydd landet har efteråt. En vapenvila som lämnar Ukraina sämre rustat inför ett nytt angrepp skulle skapa en annan säkerhetssituation än ett avtal med fortsatt försvarsstöd och tydliga åtaganden från partnerländerna.

Här finns flera frågor som inte kan besvaras med en tidsgräns på 72 timmar: Vem kontrollerar att ett längre eldupphör följs? Vem avgör vem som brutit mot det? Vad händer om angreppen börjar igen?

Europa har redan beskrivit vilket skydd som behövs

I Parisdeklarationen den 6 januari presenterade koalitionen av villiga, Ukraina och USA en ram för framtida säkerhetsgarantier. Den omfattar bland annat föreslagen amerikanskledd övervakning av en vapenvila och fortsatt långsiktigt stöd till Ukrainas väpnade styrkor.

Där ingår också planering för en multinationell styrka. Åtgärderna ska genomföras på Ukrainas begäran efter ett trovärdigt upphörande av striderna. Deklarationen beskriver dessutom arbete med bindande åtaganden om stöd vid ett nytt ryskt angrepp.

Det är en plan för hur en framtida uppgörelse skulle kunna skyddas. Kyivpausen innebär inte att hela detta system sätts i drift eller att utländska styrkor automatiskt ska skickas till Ukraina.

Europeiska rådet slog i juni fast att vägen till fred inte får beslutas utan Ukraina. EU ska också självt avgöra frågor inom sina befogenheter eller som påverkar dess säkerhet. Unionens linje är en fullständig, ovillkorlig vapenvila och en hållbar fred som respekterar Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Det ger en konkret gräns för vad kontakterna mellan Washington och Moskva kan åstadkomma på egen hand. Europeiska regeringar måste medverka till de åtaganden som de själva förväntas genomföra.

Vad betyder samtalen för Sverige?

Den svenska regeringen har beskrivit stödet till Ukraina som ett nationellt säkerhetsintresse. Säkerhetsgarantier och ett ramverk för fred fanns på agendan när nationella säkerhetsrådgivare möttes i Kyiv redan i januari.

För Sverige ligger det långsiktiga intresset i att en uppgörelse minskar risken för nya angrepp. Det kräver mer än att Ryssland tillfälligt avstår från att slå mot en stad under ett utländskt besök.

Hur Ukrainas försvar ska finansieras, vilken hjälp som kan komma snabbt och hur USA och Europa ska reagera på avtalsbrott är därför centrala frågor. Något nytt svenskt åtagande kopplat till den aktuella resan har inte bekräftats.

Hurbra har tidigare gått igenom Natos bedömning av det ryska säkerhetshotet. En kort paus i Kyiv ger i sig inget underlag för slutsatsen att Europas långsiktiga hotbild har förändrats.

Efter besöket prövas om pausen kan bli längre

En rimlig bedömning är att den första möjligheten till framsteg ligger i en förlängning eller en större geografisk omfattning. Det skulle ge mer att bedöma än positiva uttalanden efter mötena.

Ett annat konkret resultat vore att Ryssland och Ukraina beskriver samma fortsättning: vilka samtal som ska hållas, vad som ska diskuteras och hur ett längre anfallsstopp ska fungera.

Ännu är amerikanernas planerade besök i Kyiv den närmaste hållpunkten. Därefter blir det avgörande om återhållsamheten gäller även när sändebuden har lämnat landet.