Vladimir Putin säger att det finns en möjlighet att nå ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Samtidigt anklagar den ryske presidenten Kiev för ”statsterrorism” efter attacker mot sjöfart och varningar till civilflyget. Uttalandet den 3 september innebär en tydligare fredssignal från Moskva – men de stora frågorna om territorium, Nato och säkerhetsgarantier är fortfarande olösta.
Putins nya besked kom under Eastern Economic Forum i Vladivostok. På frågan om en lösning på kriget fortfarande är möjlig svarade den ryske presidenten att det enligt honom finns en chans.
Han pekade samtidigt ut USA och Kina som länder som kan bidra till processen, men betonade att själva uppgörelsen i slutänden måste nås mellan Ryssland och Ukraina.
Det är en mer försonlig formulering än flera av Putins senaste uttalanden. Bara några dagar tidigare hade han sagt att Ryssland inte kunde förhandla med personer som han beskrev som ”terrorister”.
Något konkret fredsgenombrott finns däremot ännu inte.
Putin presenterade ingen ny rysk fredsplan, gav inget datum för nya förhandlingar och meddelade inga kända eftergifter i de frågor som hittills blockerat en uppgörelse.
Putin: Det finns en chans till en uppgörelse
Det centrala i Putins besked är att han för första gången på kort tid uttryckligen beskriver ett fredsavtal som möjligt.
Ryssland har under hela kriget kombinerat återkommande besked om att Moskva är berett att förhandla med krav som Ukraina hittills betraktat som oacceptabla.
Den 3 september var tonen annorlunda.
Putin sade att andra länder kan hjälpa till att skapa förutsättningarna för ett avtal och nämnde bland annat USA och Kina. Han gjorde samtidigt klart att det i slutänden är Moskva och Kiev som måste lösa konflikten.
Det betyder inte att Rysslands grundläggande position har förändrats.
Kreml har så sent som under sommaren hållit fast vid de villkor som Putin tidigare lagt fram för att kriget ska kunna avslutas.
Anklagar Ukraina för ”statsterrorism”
Samtidigt som Putin talade om möjligheten till fred riktade han mycket hårda anklagelser mot Ukraina.
Han beskrev ukrainska operationer mot sjöfart och varningar kring civilflyg som ”statsterrorism” och hävdade att sådana handlingar försvårar möjligheten till direkta förhandlingar.
Formuleringen är den ryske presidentens egen anklagelse och ska inte läsas som en neutral beskrivning av händelserna.
Bakgrunden är bland annat den ökade aktiviteten i och omkring Svarta havet.
Ukraina har trappat upp attackerna mot ryska fartyg, hamnar och annan infrastruktur som Kiev anser används för den ryska krigsinsatsen och exporten av bland annat olja.
Ryssland har samtidigt fortsatt och i perioder ökat attackerna mot ukrainska hamnar och exportinfrastruktur.
Det har gjort sjöfarten i området betydligt mer riskfylld.
Hurbra har tidigare skrivit om Ukrainas förslag om att stoppa attacker mot civila mål i Svarta havet.
Putin tog även upp Ukrainas varningar till flygbolag och försäkringsbolag om riskerna med att trafikera ryskt luftrum.
Ukraina har argumenterat för att omfattande drönaroperationer och det försämrade säkerhetsläget gör ryskt luftrum farligare. Kiev har samtidigt sagt att civila flygplan inte är avsedda mål.
Ukraina talar samtidigt om en ”ny dynamik”
Det som gör utvecklingen den 3 september särskilt intressant är att även Ukraina skickar försiktigt positiva diplomatiska signaler.
Ukrainas utrikesminister Andrii Sybiha har talat om en ”ny dynamik” och om möjligheten att återgå till en mer aktiv politisk och diplomatisk fas.
Kyiv har samtidigt gjort klart att USA:s roll är avgörande.
Ur Ukrainas perspektiv är en större uppgörelse mycket svår att föreställa sig utan amerikansk medverkan, både eftersom USA kan utöva tryck på Ryssland och eftersom eventuella framtida säkerhetsgarantier sannolikt skulle kräva amerikanskt deltagande.
Det innebär att både Moskva och Kyiv just nu använder mer positiva formuleringar om diplomatin än tidigare.
Men fortfarande saknas det viktigaste tecknet på att ett verkligt genombrott är nära: ett bekräftat nytt förhandlingsmöte där båda sidor faktiskt ska försöka lösa de stora konfliktfrågorna.
Trumpadministrationen har ökat kontakterna
USA:s roll har åter blivit mer synlig under de senaste veckorna.
Efter en period där förhandlingarna tappade fart har Trumpadministrationen ökat kontakterna med både Moskva och Kyiv.
CIA-chefen John Ratcliffe besökte Moskva i slutet av augusti och träffade ryska underrättelseföreträdare. Han träffade inte Putin personligen, men den ryske presidenten informerades om samtalen.
På den ukrainska sidan har president Volodymyr Zelenskyj haft kontakt med Donald Trumps sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner om fortsatt diplomati och möjliga kommande möten.
Det finns också sedan tidigare en direktkanal mellan Trump och Putin.
Trump och Putin har talat i telefon om möjliga vägar till en uppgörelse, samtidigt som Witkoff och Kushner haft roller i försöken att hålla kontakterna mellan parterna öppna.
Det gör att USA återigen framstår som den viktigaste externa aktören om en ny förhandlingsrunda faktiskt ska bli av.
Fyra frågor står fortfarande i vägen för fred
Territoriet
Den svåraste frågan är territoriet.
Ryssland har krävt att Ukraina ska dra tillbaka sina styrkor från Donetsk, Luhansk, Kherson och Zaporizjzja – även från delar av regionerna som Ryssland inte kontrollerar militärt.
Ukraina har motsatt sig att lämna över ytterligare territorium som ett villkor för fred.
Det är en fundamental konflikt.
För Moskva handlar en uppgörelse bland annat om att få internationellt eller åtminstone praktiskt erkännande av den territoriella situation som uppstått under kriget.
För Kyiv skulle ett sådant avtal kunna innebära att Ukraina tvingas ge upp områden som Ryssland inte ens lyckats erövra.
Ukrainas relation till Nato
Ryssland kräver också att Ukraina överger ambitionen att bli medlem i Nato.
Moskva har länge pekat ut Ukrainas Nato-närmande som en central säkerhetsfråga.
Ukraina å sin sida ser just behovet av starka säkerhetsgarantier som en följd av de ryska angreppen.
Att lösa den motsättningen är därför mycket svårt.
Säkerhetsgarantier efter ett avtal
Även om parterna skulle enas om eldupphör eller fred återstår frågan om vad som händer därefter.
Ukraina vill ha trovärdiga garantier för att Ryssland inte kan använda en fred eller vapenvila till att bygga upp sina styrkor och sedan anfalla igen.
Den avgörande frågan är vad USA och europeiska länder faktiskt skulle vara beredda att göra om ett nytt ryskt angrepp sker.
Ett löfte utan en tydlig mekanism riskerar att ha begränsat värde för Kyiv.
Olika syn på vad en fred ska innebära
Ryssland och Ukraina har dessutom helt olika utgångspunkter för hur ett fredsavtal ska se ut.
Moskva vill att ett avtal ska utgå från vad Ryssland beskriver som de nya realiteterna på marken.
Ukraina vill undvika ett avtal som permanent belönar det ryska angreppet eller lämnar landet i ett svagare läge inför en framtida konflikt.
Den som vill förstå varför kriget är så svårt att lösa kan läsa Hurbra:s större genomgång av varför Ryssland och Ukraina krigar.
Putins fredssignal är viktig – men kraven står kvar
Det viktigaste att skilja på är därför retorik och faktisk politik.
Putins uttalande den 3 september är en tydligare fredssignal än många av hans senaste uttalanden.
Att den kommer samtidigt som Ukraina talar om en ny diplomatisk dynamik och Trumpadministrationen åter ökar kontakterna gör utvecklingen betydligt mer intressant.
Men ännu finns inga tecken på att Ryssland har övergett sina viktigaste krav.
Det finns heller inget offentliggjort avtal om territorium, inga färdiga säkerhetsgarantier och inget bekräftat nytt toppmöte mellan de ryska och ukrainska ledningarna.
Det är därför mer korrekt att beskriva läget som en öppning för nya förhandlingar än som ett fredsgenombrott.
September kan bli nästa avgörande period
Nästa viktiga signal blir om de diplomatiska kontakterna faktiskt leder till en ny förhandlingsrunda under september.
Flera kanaler är redan öppna.
USA talar med båda sidor. Ukraina säger sig vilja se en mer aktiv diplomatisk fas. Putin säger nu uttryckligen att ett fredsavtal är möjligt.
Samtidigt fortsätter kriget och anklagelserna mellan Moskva och Kyiv är fortsatt mycket hårda.
Just den kombinationen beskriver läget bäst: för första gången på ett tag finns tydligare politiska signaler om att förhandlingarna kan börja röra sig framåt – men nästan alla de frågor som hittills gjort ett fredsavtal omöjligt finns fortfarande kvar.
Den officiella ryska redogörelsen från Putins framträdande finns hos Kreml.