Polen fortsätter sin historiska militära upprustning. Försvarsutgifterna väntas under 2026 nå omkring 53 miljarder euro, motsvarande närmare 600 miljarder kronor, samtidigt som de polska väpnade styrkorna har vuxit till över 220 000 personer. Men den kanske viktigaste förändringen sker bakom själva budgetsiffrorna: Warszawa vill nu tillverka en allt större del av ammunitionen, drönarna och robotsystemen hemma eller i närområdet. För Sverige förändrar utvecklingen både säkerhetsläget runt Östersjön och spelplanen för den europeiska försvarsindustrin.

Polens militära expansion har gått så snabbt att landet på bara några år har blivit en av Europas tyngsta försvarsaktörer.

Enligt Natos beräkningar väntas Polens försvarsutgifter under 2026 ligga på omkring 53 miljarder euro. Den polska regeringens egen budgetram, där även finansiering genom Armed Forces Support Fund räknas in, uppgår till 200,1 miljarder zloty.

Det motsvarar 4,81 procent av landets BNP.

Samtidigt har de polska väpnade styrkorna passerat 220 000 personer, och regeringen fortsätter att expandera både den reguljära armén och territorialförsvaret.

Men det är inte bara storleken som håller på att förändras.

Efter flera år av enorma vapenköp från framför allt USA och Sydkorea försöker Polen nu bygga upp en försvarsindustri som klarar en betydligt större del av produktionen på hemmaplan.

Det gäller inte minst den materiel som skulle förbrukas i enorma mängder under ett längre krig.

Polen satsar nästan fem procent av BNP på försvaret

Polens upprustning accelererade kraftigt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022.

Geografin gör hotbilden ovanligt konkret.

Polen gränsar både till Ukraina och Belarus och ligger dessutom direkt söder om Litauen. Mellan Polen och Litauen finns Suwalkikorridoren, den relativt smala landförbindelse som knyter de baltiska Nato-länderna till resten av alliansen.

På andra sidan ligger den ryska exklaven Kaliningrad.

Polen har därför blivit ett av de viktigaste länderna i Natos planering för försvaret av den östra flanken.

Polens försvar 2026	Nivå
Försvarsutgifter enligt Nato	cirka 53 miljarder euro
Nationell finansieringsram	200,1 miljarder zloty
Andel av BNP	4,81 procent
Väpnade styrkor	över 220 000 personer
EU-lån genom SAFE	43,7 miljarder euro

Polska företrädare har talat om målet att bygga Europas största markarmé. Exakta internationella jämförelser beror på vilka länder, reserver och försvarsgrenar som räknas in, men riktningen är tydlig.

Polen försöker bygga en mycket stor konventionell landmilitär styrka mitt i Europa.

Det är en utveckling som hade varit svår att föreställa sig för bara ett decennium sedan.

Först köpte Polen allt som gick att få tag på

Den första fasen av upprustningen byggde i hög grad på utländska inköp.

Från USA har Polen beställt bland annat Abrams-stridsvagnar, F-35-stridsflygplan och Patriot-luftvärn.

Samtidigt har landet blivit en av Sydkoreas viktigaste försvarskunder genom omfattande inköp av bland annat K2-stridsvagnar, K9-haubitsar och FA-50-stridsflygplan.

Strategin hade en uppenbar fördel.

Polen kunde bygga militär kapacitet mycket snabbare än om landet först skulle ha skapat hela produktionsapparaten på egen hand.

Men den skapade också ett problem.

En armé som är beroende av materiel, reservdelar och ammunition som produceras tusentals kilometer bort kan bli sårbar i ett större krig.

Det är särskilt tydligt efter erfarenheterna från Ukraina, där tillgången på artilleriammunition, drönare, luftvärnsrobotar och reservdelar ofta har varit minst lika viktig som tillgången på avancerade vapensystem.

Nu försöker Polen korrigera den obalansen.

Ammunition och robotar ska tillverkas närmare fronten

Polska inköp från inhemska företag och gemensamma centraleuropeiska projekt har ökat kraftigt sedan 2022.

Under 2025 uppgick de till omkring 30,4 miljarder zloty, enligt uppgifter från den polska upphandlingsmyndigheten som Reuters analyserat.

Det är nästan fyra gånger mer än några år tidigare.

Förändringen märks framför allt inom sådant som skulle behöva produceras kontinuerligt under en utdragen konflikt.

Polen bygger exempelvis upp betydligt större kapacitet för 155 millimeters artilleriammunition.

Den polska försvarsindustrin samarbetar både med tjeckiska CSG och franska KNDS kring produktionen. En av de planerade produktionslinjerna har som mål att kunna tillverka omkring 180 000 artillerigranater om året från 2027.

Samtidigt byggs nya produktionskedjor för drönare och robotsystem.

Den statliga försvarskoncernen PGZ arbetar tillsammans med internationella företag på flera områden, samtidigt som det polska företaget MESKO bygger kapacitet för komponenter till CAMM-ER-roboten som används inom landets luftförsvarsprogram Narew.

Polen samarbetar också med amerikanska Anduril kring produktionen av den relativt billiga Barracuda-roboten.

Det är ett tydligt strategiskt skifte.

Polen tänker fortsätta köpa avancerade system utifrån, men vill inte vara lika beroende av andra länder för varje robot, granat eller reservdel som behöver ersättas.

Kriget i Ukraina har förändrat hela kalkylen

En viktig lärdom från Ukraina är hur snabbt ammunition förbrukas i ett modernt högintensivt krig.

Även länder med avancerade vapensystem kan få problem om lager och produktionskapacitet är för små.

Under flera decennier dimensionerade många europeiska länder sina försvar för begränsade internationella operationer och relativt korta konflikter.

Polen planerar nu för någonting helt annat.

Landet bygger för ett scenario där ett större krig i Europa kan pågå under lång tid och kräva kontinuerlig tillförsel av ammunition, drönare, luftvärnsrobotar, reservdelar och fordon.

Det är också därför Warszawa pressar utländska försvarsföretag att flytta mer produktion till Polen.

Grundprincipen är allt tydligare: den som vill sälja stora vapensystem till Polen förväntas också bidra med investeringar, tekniköverföring eller lokal produktion.

Det handlar både om säkerhet och ekonomi.

Om Polen ska lägga hundratals miljarder kronor om året på försvaret vill regeringen att en större del av pengarna stannar i landet.

EU ger Polen ytterligare hundratals miljarder

Utvecklingen förstärks av EU:s nya försvarssatsningar.

Polen är den största mottagaren inom unionens SAFE-program och har fått tillgång till 43,7 miljarder euro i långfristiga försvarslån.

Den första utbetalningen på 6,6 miljarder euro gjordes i maj 2026.

SAFE är särskilt viktigt eftersom pengarna är utformade för att stärka europeiska leveranskedjor.

Minst 65 procent av komponentkostnaden i projekten ska komma från EU, Ukraina eller godkända EES- och Efta-länder.

Den polska regeringen har sagt att uppemot 89 procent av landets SAFE-finansierade investeringar väntas hamna hos den egna industrin.

Det är regeringens egen prognos, men visar hur Polen ser på programmet.

Det ska inte bara köpa mer materiel.

Det ska hjälpa till att skapa en industri som kan fortsätta producera när ett krisläge väl har uppstått.

Den polska regeringens officiella budget för 2026 visar samtidigt hur central försvarssatsningen har blivit för hela landets ekonomi.

Polen förändrar maktbalansen runt Östersjön

För Sverige är den kanske viktigaste konsekvensen geografisk.

Efter Sveriges och Finlands Nato-inträden finns nu en sammanhängande kedja av Nato-länder runt större delen av Östersjön.

I norr spelar Sverige och Finland en central roll.

Längre söderut blir Polen allt viktigare som militär tyngdpunkt.

Suwalkikorridoren mellan Polen och Litauen är särskilt strategisk. Det är den enda direkta landförbindelsen mellan Baltikum och övrigt sammanhängande Nato-territorium.

Om Estland, Lettland eller Litauen skulle utsättas för ett militärt angrepp skulle Polen därför sannolikt spela en avgörande roll både för förstärkningar och för markstridskrafter.

En betydligt större polsk armé förändrar den kalkylen.

Ryssland måste inte bara förhålla sig till de baltiska ländernas egna försvar och Nato-förband som redan finns i regionen, utan även till en mycket stor polsk styrka direkt söder om Baltikum.

Polens upprustning innebär därmed att tröskeln för ett angrepp mot Natos nordöstra flank höjs.

Det betyder inte att regionen har blivit riskfri.

Kaliningrad ger fortfarande Ryssland möjlighet att påverka sjöfart och militära förstärkningar genom robotar, luftvärn, elektronisk krigföring och andra system.

Östersjön har samtidigt blivit ett område där sabotage, drönare, minor och angrepp mot kritisk infrastruktur fått större betydelse.

Sverige och Polen närmar sig varandra militärt

Utvecklingen syns också tydligt i relationen mellan Sverige och Polen.

Statsminister Ulf Kristersson och Polens premiärminister Donald Tusk har beskrivit länderna som två centrala pelare för säkerheten i Östersjöregionen.

I juni 2026 lanserade regeringarna en särskild Baltic Sea Pact för att fördjupa samarbetet inom säkerhetspolitik, militär verksamhet och försvarsindustri.

Länderna har olika styrkor som i hög grad kompletterar varandra.

Polen satsar tungt på markstridskrafter, artilleri, luftförsvar och stora arméförband.

Sverige har bland annat stark kompetens inom stridsflyg, sensorer, robotsystem och undervattenskrigföring.

Den svenska försvarsindustrin blir dessutom en direkt vinnare på delar av den polska upprustningen.

Polen har beställt tre A26-ubåtar från Saab i en affär värd omkring 47 miljarder kronor.

Affären fick så stor effekt att den stod för nästan 69 procent av Saabs orderingång under andra kvartalet 2026.

Hurbra har tidigare gått igenom hur ubåtsordern lyfte Saabs orderingång.

Det är ett tydligt exempel på hur Polens försvarssatsningar redan påverkar svensk industri.

Samtidigt passar utvecklingen in i en större europeisk trend där EU-länderna försöker minska beroendet av amerikansk försvarsmateriel och bygga upp större produktion inom Europa.

Europas försvarsindustri kan flytta österut

Polen kan också förändra själva geografin för Europas försvarsindustri.

Traditionellt har stora delar av den europeiska försvarsproduktionen varit koncentrerad till bland annat Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Sverige.

Nu växer en allt tydligare industriell axel fram i Central- och Östeuropa.

Polen kombinerar tre saker som få europeiska länder kan matcha samtidigt: mycket stora försvarsbudgetar, snabbt växande militär efterfrågan och en regering som aktivt vill flytta produktion till den egna marknaden.

Det gör landet attraktivt för både amerikanska och europeiska försvarsföretag.

För företag som vill vinna stora polska kontrakt kan lokal produktion eller partnerskap med polska bolag bli allt viktigare.

På längre sikt kan det göra Polen till ett av Europas viktigaste produktionscentrum för ammunition, drönare, robotar, fordon och underhåll.

För svensk industri innebär det både möjligheter och konkurrens.

Saab kan vinna fler stora affärer när Polen fortsätter investera.

Samtidigt kommer svenska företag att möta en polsk försvarsindustri som blir större, mer tekniskt avancerad och bättre finansierad.

Den stora armén måste också fungera i praktiken

Det finns samtidigt skäl att inte dra för stora slutsatser enbart från budgetsiffrorna.

Att köpa hundratals nya stridsvagnar, artillerisystem, flygplan och luftvärnsrobotar är en sak.

Att få allt att fungera tillsammans är betydligt svårare.

Polen använder i dag materiel från flera olika länder och tillverkare. Det ställer stora krav på utbildning, logistik, reservdelar, ammunition och underhåll.

En armé som växer snabbt behöver dessutom erfarna befäl, tekniker och specialistpersonal.

Flera av de nya polska produktionslinjerna befinner sig fortfarande under uppbyggnad och kommer först de kommande åren att nå de volymer Warszawa eftersträvar.

Upprustningen har dessutom ett ekonomiskt pris.

Polen väntas fortsätta ha stora offentliga budgetunderskott, där försvarsinvesteringarna är en viktig del av förklaringen.

Det innebär att landet genomför sin historiska militärsatsning samtidigt som statsfinanserna utsätts för betydande press.

Polen bygger för ett helt annat Europa

Det mest anmärkningsvärda med Polens upprustning är därför inte någon enskild stridsvagn, robot eller ubåt.

Det är skalan och uthålligheten.

Warszawa planerar inte längre sitt försvar för ett Europa där ett större konventionellt krig betraktas som osannolikt.

Landet bygger för möjligheten att ett sådant krig faktiskt kan inträffa.

Därför räcker det inte med stora lager och dyr importerad materiel.

Polen vill ha soldaterna, fabrikerna, ammunitionen och leveranskedjorna på plats när de behövs.

För Nato innebär det en mycket starkare östlig flank.

För den europeiska försvarsindustrin innebär det att en allt större del av investeringarna och produktionen kan flytta mot Central- och Östeuropa.

Och för Sverige betyder utvecklingen att Polen snabbt blir en av landets viktigaste säkerhets- och försvarspartners runt Östersjön.

Sveriges egen roll i den nya säkerhetsordningen har förändrats lika snabbt sedan medlemskapet i alliansen. Här finns vår guide till vad Nato innebär för Sverige.

Polen rustar inte längre bara för att försvara den egna gränsen.

Landet bygger kapacitet som kan få avgörande betydelse för hela Natos försvar av norra och östra Europa.