Nordkorea har byggt ännu en anläggning för urananrikning vid kärnkomplexet Yongbyon. IAEA bedömer att den nya byggnaden kan rymma upp till 28 centrifugkaskader, samtidigt som verksamheten vid Kangson har byggts ut. Oberoende experter uppskattar att den nya kapaciteten i Yongbyon ensam kan motsvara 100–200 kilo höganrikat uran per år om den används fullt ut för kärnvapenmaterial.

Det är en utveckling som förstärker bilden av att Nordkorea inte bara underhåller sitt kärnvapenprogram, utan bygger ut den industriella kapaciteten bakom det.

IAEA-chefen Rafael Grossi beskriver expansionen av produktionen av material av vapenkvalitet som allvarligt oroande.

Ny tvåvåningsanläggning vid Yongbyon

Den nya anläggningen ligger vid Yongbyons kärnkomplex och består av en stor tvåvåningsbyggnad.

IAEA:s analys pekar på att den kan innehålla upp till 28 centrifugkaskader. Centrifuger används för att öka halten av isotopen uran-235 i naturligt uran.

Hur långt anrikningen drivs avgör vad materialet kan användas till. Låganrikat uran kan användas som bränsle i kärnreaktorer, medan kraftigt höganrikat uran kan användas i kärnvapen.

Bygget inleddes omkring mitten av december 2024. Satellitbilder visade hur ett tidigare område byggdes om och hur en omkring 120 meter lång och 48 meter bred byggnad växte fram tillsammans med elförsörjning, reservkraft, kylsystem och annan stödinfrastruktur.

Den yttre byggnaden var i stort sett färdig under 2025. Därefter fortsatte arbetet invändigt.

Kims egna bilder hjälpte IAEA att identifiera anläggningen

Ett avgörande genombrott kom när Nordkoreas ledare Kim Jong Un i juni 2026 besökte vad regimens statliga medier beskrev som en ny fabrik för produktion av kärnmaterial.

Fotografier från besöket visade långa rader av centrifuger.

IAEA kunde jämföra detaljer i interiören med satellitbilder och byggnadens utformning vid Yongbyon. Myndigheten bedömer nu att bilderna visar centrifuger på både första och andra våningen i den nya byggnaden.

Det gör kopplingen mellan den tidigare misstänkta anläggningen och faktisk urananrikning betydligt starkare.

Kim Jong Un sade vid besöket att Nordkorea hade stärkt sin kapacitet att producera kärnmaterial. Regimen har dessutom hävdat att landets produktionskapacitet för material av vapenkvalitet mer än fördubblades mellan 2021 och 2025.

De uppgifterna har inte kunnat verifieras oberoende.

Experter räknar med omkring 4 600 centrifuger

IAEA anger inte något exakt antal centrifuger i byggnaden.

Oberoende analyser av storleken, planlösningen och fotografierna från Nordkorea pekar däremot mot omkring 4 600 centrifuger om de 28 möjliga kaskaderna är fullt installerade.

Det är en mycket stor anläggning.

En tidigare teknisk modell med 4 592 centrifuger gav en möjlig produktion på omkring 85 kilo höganrikat uran per år.

Efter att Nordkorea själv visat bilder från anläggningen har andra experter lagt den möjliga kapaciteten högre: omkring 100–200 kilo höganrikat uran om året.

Det är den viktigaste uppskattningen av vad utbyggnaden potentiellt betyder för kärnvapenprogrammet.

Kan motsvara material till flera kärnvapen om året

IAEA använder 25 kilo höganrikat uran som en så kallad betydande mängd – ungefär den kvantitet uran där möjligheten att tillverka ett kärnvapen måste tas på största allvar.

Om den nya Yongbyon-anläggningen skulle producera 100–200 kilo höganrikat uran per år motsvarar det fyra till åtta sådana betydande mängder.

Det betyder däremot inte att Nordkorea automatiskt kan bygga fyra till åtta färdiga kärnvapen extra varje år.

Flera osäkerheter återstår.

IAEA har inte haft inspektörer inne i Nordkorea sedan 2009. Myndigheten kan därför inte mäta anrikningsnivåer, centrifugernas prestanda eller hur stor del av anläggningen som faktiskt är i kontinuerlig drift.

En del av centrifugkapaciteten kan dessutom användas till låganrikat uran för kärnreaktorer i stället för till material av vapenkvalitet.

Den rättvisande slutsatsen är därför att Nordkorea har skaffat sig möjligheten till en kraftig ökning av produktionen – inte att omvärlden vet exakt hur mycket höganrikat uran som redan produceras.

Samtidigt växer anläggningen vid Kangson

Det som gör utvecklingen särskilt betydelsefull är att Yongbyon inte är den enda plats där kapaciteten växer.

Även urananrikningsanläggningen vid Kangson nära Pyongyang har byggts ut.

Ett nytt annex uppfördes där under 2024. IAEA:s senaste bedömning är att det finns tecken på att verksamheten i den nya delen började omkring januari 2026.

Äldre expertberäkningar har uppskattat att annexet skulle kunna rymma knappt 2 000 centrifuger. Om hela den kapaciteten användes för hög anrikning skulle även Kangson kunna bidra med betydande mängder material.

Samtidigt visar den äldre urananrikningsanläggningen vid Yongbyon fortsatt tecken på aktivitet.

Nordkorea bygger därmed upp flera parallella produktionslinjer.

Även plutoniumprogrammet fortsätter

Utbyggnaden gäller inte bara uran.

IAEA ser fortsatt aktivitet vid Yongbyons femmegawattsreaktor, som kan användas för produktion av plutonium. Den experimentella lättvattenreaktorn vid samma kärnkomplex har också varit i drift under delar av 2026.

Det innebär att Nordkorea fortsätter arbeta både med uran- och plutoniumspåret samtidigt.

I sitt senaste uttalande till styrelsen konstaterar IAEA att landets fortsatta kärntekniska aktiviteter bryter mot relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd.

Det är också därför den nya byggnaden får större betydelse än ännu en misstänkt anläggning på en satellitbild.

Den visar att produktionskapaciteten fortsätter växa trots åratal av sanktioner och internationell isolering.

USA och Sydkorea övar samtidigt tillsammans

Någon särskild offentlig amerikansk eller sydkoreansk reaktion på just IAEA:s uppgift om 28 möjliga centrifugkaskader hade ännu inte presenterats när uppgifterna blev kända.

Säkerhetspolitiskt sker utvecklingen däremot samtidigt som USA, Sydkorea och Japan genomför militärövningen Freedom Edge.

Övningen ska bland annat stärka ländernas gemensamma förmåga att möta Nordkoreas kärnvapen- och robotkapacitet.

Den inleddes innan den senaste IAEA-rapporteringen och ska därför inte beskrivas som en direkt reaktion på den nya anläggningen.

Relationen mellan Washington, Seoul och Pyongyang är samtidigt motsägelsefull.

USA fortsätter avskräckningen militärt, samtidigt som det finns försök att åter öppna en diplomatisk kanal till Kim Jong Un.

Hurbra har tidigare skrivit om hur USA har justerat delar av militärövningarna med Sydkorea i ett försök att hålla dörren öppen för nya samtal.

Trump vill åter träffa Kim – medan kärnprogrammet växer

Donald Trump har signalerat att han vill träffa Kim Jong Un igen.

Nordkorea har samtidigt gjort klart att landet inte ser sin status som kärnvapenstat som något som enkelt ska förhandlas bort.

Det gör IAEA:s nya uppgifter politiskt särskilt känsliga.

Om den möjliga produktionen av höganrikat uran ökar snabbt förändras även utgångsläget för varje framtida förhandling. Ju större lager av klyvbart material Nordkorea kan bygga upp, desto svårare blir det att kontrollera, frysa och i ett senare steg avveckla programmet.

Det skapar också en tidsfaktor.

Ett misslyckat diplomatiskt försök innebär inte bara att läget står still. Under tiden kan centrifugerna fortsätta producera material.

Ryssland och Kina förblir avgörande

Ryssland och Nordkorea har samtidigt närmat sig varandra kraftigt.

Det handlar både om militärt och politiskt samarbete samt större fysisk integration. Ett konkret exempel är planerna på den första vägbron mellan Ryssland och Nordkorea.

Rysslands möjlighet eller vilja att sätta press på Pyongyang har därmed minskat kraftigt jämfört med tidigare perioder.

Även Kina är centralt.

Peking är Nordkoreas viktigaste ekonomiska partner och har betydligt större möjligheter än de flesta andra länder att påverka regimen. Samtidigt vill Kina undvika instabilitet eller ett sammanbrott i Nordkorea.

Sydkorea har därför försökt involvera Peking närmare i frågan. Hurbra har tidigare skrivit om Kinas diplomatiska kontakter med Sydkorea och försöken att få igång nya samtal om säkerhetsläget på Koreahalvön.

Det farligaste är den industriella expansionen

Den nya Yongbyon-anläggningen är viktig, men den större förändringen ligger i mönstret.

Nordkorea bygger inte bara enstaka kärnvapen eller experimenterar med nya system. Landet arbetar på att göra produktionen av kärnmaterial större, mer uthållig och utspridd mellan flera anläggningar.

Yongbyon har fått ännu en stor centrifuganläggning. Kangson har byggts ut. Äldre urananrikning fortsätter. Reaktorerna i Yongbyon visar aktivitet.

Det gör programmet svårare att stoppa och svårare att kontrollera.

Och även om ingen utanför Nordkorea i dag vet exakt hur många kilo höganrikat uran som produceras varje år är den strategiska riktningen betydligt mindre osäker.

Nordkorea bygger kapacitet för att kunna producera mer kärnvapenmaterial – samtidigt som omvärlden försöker hitta en väg tillbaka till förhandlingsbordet.