Marknadsoron kring Iran har tagit ett nytt steg. Den amerikanska 30-årsräntan har stigit till 5,321 procent, den högsta nivån sedan 2007, samtidigt som Brentoljan handlas över 91 dollar fatet och börserna i Asien faller. Det som tidigare främst syntes i oljepriset har nu utvecklats till en bredare oro för inflation, räntor och världsekonomin.

Den 60 dagar långa period som ingick i överenskommelsen mellan USA och Iran löpte ut på måndagen utan någon permanent uppgörelse.

Det betyder inte att 60 dagar av obruten vapenvila plötsligt tog slut. Överenskommelsen hade redan försvagats kraftigt och USA:s president Donald Trump hade tidigare sagt att vapenvilan var över.

Men tidsfristens utgång blir ännu en signal om att en snabb lösning på konflikten inte är nära.

På finansmarknaderna märks det nu betydligt bredare än för bara ett dygn sedan.

Marknadssignal	Senaste nivå	Varför den är viktig
Amerikansk 30-årsränta	5,321 %	Högsta nivån sedan 2007
Amerikansk 10-årsränta	cirka 4,72 %	Visar bred press på långräntorna
Brentolja	över 91 dollar/fat	Ökar inflationsrisken
Nikkei	omkring −2 %	Oron sprider sig till aktier
Hormuztrafiken	fortsatt kraftigt begränsad	Håller uppe risken för energibrist

Långräntan är den tydligaste varningssignalen

Oljeprisets uppgång är i sig inget nytt. Redan under måndagen passerade Brentoljan 90 dollar när marknaden åter började prisa in risken för fortsatta störningar i Hormuzsundet.

Hurbra skrev då om hur oljepriset över 90 dollar började pressa Wall Street och inflationsutsikterna.

Det nya under tisdagen är framför allt obligationsmarknaden.

Räntan på en amerikansk statsobligation med 30 års löptid har nått 5,321 procent. Det är den högsta nivån sedan 2007.

Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom långräntorna stiger samtidigt som flera ekonomiska signaler pekar mot svagare tillväxt.

Normalt brukar svagare konjunktur få obligationsräntor att falla. Investerare räknar då med lägre inflation och lägre styrräntor längre fram.

Nu händer delvis motsatsen.

Marknaden ser en risk för att ekonomin försvagas samtidigt som inflationstrycket hålls uppe av dyr energi och ett fortsatt osäkert geopolitiskt läge.

Det är en betydligt svårare kombination för centralbankerna.

Dyrare olja kan hålla inflationen uppe

Brentoljan handlas nu över 91 dollar fatet efter flera dagars uppgång.

Bakom rörelsen ligger framför allt osäkerheten kring Hormuzsundet, där den internationella sjöfarten fortfarande är kraftigt störd.

Sundet är en av världens viktigaste transportleder för olja och gas. När färre fartyg kan passera tvingas marknaden räkna med både lägre tillgängligt utbud och dyrare transporter.

Den amerikanska energimyndigheten EIA bedömer att flödena genom Hormuz fortfarande ligger långt under nivåerna före konflikten. Myndigheten räknar samtidigt med att de globala oljelagren minskar kraftigt under tredje kvartalet. Den senaste analysen finns hos U.S. Energy Information Administration.

Om oljepriset ligger kvar över 90 dollar under en längre tid sprider sig effekten snabbt utanför energimarknaden.

Diesel, bensin och flygbränsle blir dyrare. Transportkostnader stiger. Företag får högre kostnader för produktion och logistik.

Till slut kan en del av kostnaderna hamna hos konsumenterna.

Det är den mekanismen obligationsmarknaden måste ta hänsyn till när investerare bestämmer vilken ränta de kräver för att låna ut pengar i 10, 20 eller 30 år.

Räntorna stiger trots svagare ekonomi

USA:s ekonomi skickar samtidigt flera svalare signaler.

Detaljhandeln har utvecklats svagare än väntat och tillväxten under andra kvartalet var begränsad. Även från Kina och Japan har det kommit tecken på lägre aktivitet.

Marknaden har dessutom minskat sina förväntningar på att Federal Reserve ska höja styrräntan igen redan i september.

Det borde i normala fall tala för lägre obligationsräntor.

Att 30-årsräntan ändå når den högsta nivån på nästan två decennier visar att andra krafter väger tungt.

En av dem är inflationen.

En annan är USA:s redan stora upplåningsbehov.

Hurbra skrev den 17 augusti om hur USA:s 30-årsränta pressats upp av statsfinanserna och den stora kapitalanskaffningen kring AI-boomen.

Iranoron lägger nu ytterligare en risk ovanpå det problemet.

Investerarna måste alltså inte bara ta ställning till hur snabbt USA växer. De måste också bedöma stora budgetunderskott, ett växande obligationsutbud och risken för en ny energidriven inflationsvåg.

Två problem för börsen samtidigt

För aktiemarknaden är kombinationen särskilt besvärlig.

Svagare tillväxt brukar betyda lägre försäljning och sämre vinstutsikter för företagen.

Högre långräntor sänker samtidigt värdet på framtida vinster.

Det betyder att börsen riskerar att få två negativa krafter samtidigt:

lägre förväntad tillväxt och högre avkastningskrav.

Det är en annan situation än när räntorna stiger därför att ekonomin går starkt.

Under tisdagen föll flera asiatiska börser. Nikkei tappade omkring två procent och även Sydkoreas KOSPI gick tydligt ned.

Europeiska och amerikanska indexterminer pekade samtidigt mot fortsatt försiktighet.

Särskilt känsliga är högt värderade tillväxtbolag där en stor del av det förväntade värdet ligger långt fram i tiden.

Men oljeuppgången kan också slå direkt mot flygbolag, transportföretag, industri och konsumentbolag.

Energibolag är det tydligaste undantaget eftersom högre oljepris kan ge högre intäkter.

Hormuz är fortfarande den centrala risken

Den viktigaste frågan framåt är hur länge de kraftiga störningarna kring Hormuz består.

Trafiken genom sundet ligger fortfarande långt under normala nivåer. Före konflikten passerade mer än 100 fartyg om dagen genom området.

Nu är antalet passager betydligt lägre.

Det innebär att marknaden inte bara handlar på rädsla för vad som skulle kunna hända. Det finns redan en faktisk störning i världens energiflöden.

Under tisdagsmorgonen kom dessutom uppgifter om ännu en incident där ett fartyg träffats av en okänd projektil under passage genom området.

Så länge situationen ser ut så kommer oljepriset sannolikt att innehålla en betydande geopolitisk riskpremie.

Om trafiken normaliseras snabbt kan den premien minska.

Om konflikten i stället förvärras finns risken att oljepriset stiger ytterligare.

Svenska bolån påverkas inte direkt – men risken växer

Även svenska hushåll berörs om den globala ränteuppgången blir långvarig.

Det betyder däremot inte att en amerikansk 30-årsränta på 5,321 procent automatiskt gör svenska bolån dyrare över en natt.

Rörliga svenska bolåneräntor påverkas främst av kortare marknadsräntor, bankernas finansieringskostnader och Riksbankens styrränta.

Bundna bolån påverkas däremot tydligare av utvecklingen på obligationsmarknaden.

Svenska banker finansierar en stor del av sin bolåneverksamhet genom säkerställda obligationer. Om långa räntor stiger internationellt kan även bankernas långfristiga finansiering bli dyrare.

Den andra vägen går genom inflationen.

Riksbanken står redan inför ett svårt läge där högre energipriser kan hålla inflationen uppe samtidigt som ekonomin utvecklas svagt.

Ju längre oljepriset ligger kvar på höga nivåer, desto mindre blir centralbankens utrymme att stimulera ekonomin med lägre räntor.

Ett nytt steg jämfört med gårdagen

Måndagens marknadsoro handlade till stor del om oljan.

Brent passerade 90 dollar, Wall Street föll och investerarna började åter prisa in risken för att Hormuzproblemen skulle dra ut på tiden.

Tisdagens rörelse är bredare.

Nu faller asiatiska börser samtidigt som amerikanska långräntor når nivåer som inte setts sedan finanskrisens förspel.

Det är den kombinationen som gör utvecklingen viktigare.

Marknaden måste nu förhålla sig till tre problem på samma gång:

• fortsatt mycket höga energipriser
• svagare ekonomisk tillväxt
• stigande långsiktiga räntor

Om alla tre består ökar risken för ett stagflationsliknande läge där inflationen är för hög för stora räntesänkningar samtidigt som ekonomin är för svag för att bära högre finansieringskostnader.

Det är också därför obligationsmarknadens utveckling nu kan vara viktigare än själva oljepriset.

Ett Brentpris över 91 dollar är dyrt.

En värld där energin är dyr samtidigt som kostnaden för kapital stiger och tillväxten bromsar är betydligt mer problematisk.