Utrikesminister Maria Malmer Stenergard går till hård attack mot Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir efter hans senaste utspel om dödsstraff. Nu vill Sverige på nytt försöka få EU att införa sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar. Den stora frågan är om ett förändrat tonläge i Tyskland kan bryta det tidigare motståndet.

Malmer Stenergard: ”Passerat alla gränser”

Itamar Ben-Gvir publicerade på torsdagen en video från en avrättningsplats som håller på att byggas i Israel.

Den israeliske säkerhetsministern har länge drivit frågan om dödsstraff för terrordömda och argumenterade från platsen för att dömda terrorister ska hängas.

Utspelet får nu Maria Malmer Stenergard att reagera kraftigt.

Hon beskriver agerandet som fruktansvärt och säger att Ben-Gvir har ”passerat alla gränser”.

Sverige har redan kritiserat den israeliska lagstiftningen om dödsstraff och krävt att den dras tillbaka. Frågan har också tagits upp direkt med israeliska företrädare.

Nu vill regeringen åter gå vidare på EU-nivå.

Sverige vill frysa tillgångar och stoppa inresa

Den svenska linjen är att EU ska införa riktade sanktioner mot extremistiska ministrar i den israeliska regeringen.

För Ben-Gvir skulle det bland annat kunna innebära att hans tillgångar inom EU fryses och att han förbjuds att resa in i unionen.

Det är alltså inte fråga om breda sanktioner mot Israel eller den israeliska befolkningen. Åtgärderna skulle riktas direkt mot enskilda politiker som EU bedömer bär ansvar för den politik och de uttalanden som unionen vill reagera mot.

Sverige har drivit frågan tidigare. Redan våren 2025 sade Malmer Stenergard att regeringen ville se sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken och motverkar en tvåstatslösning.

EU har därefter lyckats besluta om ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare och organisationer på Västbanken. När det gäller ministrar i den israeliska regeringen har medlemsländerna däremot inte kunnat enas.

Därför inför Sverige inte egna sanktioner

Trots den hårda svenska kritiken planerar regeringen inte några egna nationella sanktioner mot Ben-Gvir.

Malmer Stenergards förklaring är att Sverige i dagsläget saknar den nationella lagstiftning som skulle krävas för att självständigt införa den typen av sanktioner mot exempelvis en utländsk minister.

Regeringen bedömer dessutom att gemensamma EU-sanktioner skulle få betydligt större effekt än om Sverige agerade ensamt.

Problemet är att EU:s utrikespolitiska sanktioner kräver enhällighet. Alla medlemsländer måste alltså ställa sig bakom ett beslut.

Det är där Tyskland blir avgörande.

Tyskland har tidigare stoppat sanktionslinjen

När EU-länderna diskuterade sanktioner mot Ben-Gvir tidigare i somras fanns ingen enighet.

Tyskland hörde tillsammans med bland annat Österrike och Tjeckien till de länder som inte ville gå vidare.

Så sent som den 10 juni sade Tysklands utrikesminister Johann Wadephul att regeringen inte såg någon anledning att införa ytterligare sanktioner mot Israel eller israeliska ministrar.

Drygt två månader senare är tonläget betydligt hårdare.

Ben-Gvir har under de senaste dagarna fått omfattande kritik efter uttalanden om återkommande riktade dödanden i Gaza. Tysklands vice förbundskansler Lars Klingbeil har sagt att EU-sanktioner måste prövas mycket seriöst och beskrivit Ben-Gvirs agerande som människoföraktande.

Även Jürgen Hardt, utrikespolitisk talesperson för CDU/CSU:s grupp i förbundsdagen, har krävt EU-sanktioner.

Förbundskansler Friedrich Merz regering har samtidigt fördömt Ben-Gvirs uttalanden i mycket hårda ordalag.

Tysklands utrikesminister öppnar för ”konsekvenser”

Den kanske viktigaste förändringen kom från Johann Wadephul själv på onsdagen.

Han kallade Ben-Gvirs senaste uttalanden fullständigt oacceptabla och sade att Tyskland ska delta i diskussionerna inom EU om vilka konsekvenser som bör följa.

Det betyder fortfarande inte att den tyska regeringen formellt har sagt ja till sanktioner.

Men kontrasten mot Wadephuls kategoriska besked i juni är tydlig.

Det är den förändringen Malmer Stenergard nu pekar på när hon argumenterar för att Sverige återigen ska försöka få frågan över mållinjen inom EU.

Chansen har ökat – men ett land kan fortfarande säga nej

För Sverige är det positiva att den tidigare tyska blockeringen inte längre framstår som lika självklar.

Om Berlin till slut accepterar sanktioner skulle ett av de största hindren för den svenska linjen försvinna.

Det räcker däremot inte ensamt.

Eftersom beslutet kräver enhällighet kan andra medlemsländer fortfarande stoppa sanktionerna. Österrike och Tjeckien har också hört till de mer Israelvänliga regeringarna i diskussionerna.

Det går därför ännu inte att säga att Ben-Gvir kommer att sanktionslistas av EU.

Men förutsättningarna ser annorlunda ut än när frågan senast körde fast i juni.

EU:s utrikesministrar träffas nästa gång för informella diskussioner den 1–2 september. Något formellt sanktionsbeslut behöver inte fattas där, men mötet blir en tidig temperaturmätare på om de hårdare tongångarna faktiskt har förändrat styrkeförhållandena inom unionen.

Samtidigt fortsätter trycket mot den israeliska regeringen. EU:s stats- och regeringschefer har redan fördömt Israels nya dödsstraffslag och krävt att den upphävs.

Utvecklingen är en del av den allt djupare konflikten mellan Israel och flera europeiska regeringar, som även handlar om Gaza, bosättningarna på Västbanken och utsikterna för en tvåstatslösning. Läs även vår bakgrund om den internationella kritiken mot Israel.

För Malmer Stenergard är målet nu tydligt: få med hela EU på riktade sanktioner mot de ministrar hon anser har gått för långt. För första gången på länge finns tecken på att Tyskland åtminstone är berett att diskutera frågan.