Ingen ny svensk kärnreaktor hinner börja leverera el under nästa mandatperiod. Valet 2026 avgör i stället om det planerade kärnkraftsprojektet vid Ringhals får fortsätta mot ett investeringsbeslut, hur mycket ekonomisk risk staten tar och om vindkraften får en större roll i den svenska elutbyggnaden. En fortsatt högerregering ger klart högre sannolikhet för ny kärnkraft under 2030-talet. Ett S-lett maktskifte betyder sannolikt mer vindkraft och en bredare statlig energipolitik, men inte att dagens reaktorer stängs.

Energipolitiken framställs ofta som ett enkelt val mellan en höger som vill bygga kärnkraft och en vänster som vill avveckla den. Inför valet 2026 är verkligheten betydligt mer komplicerad.

Socialdemokraterna accepterar numera både fortsatt drift av dagens reaktorer och ny kärnkraft på befintliga kärnkraftsorter. Miljöpartiet vill inte bygga nya reaktorer, men driver inte längre en snabb politisk avveckling av dem som redan finns. Centerpartiet accepterar kärnkraft men motsätter sig stora statliga subventioner. Vänsterpartiet står fast vid den tydligaste linjen mot nya reaktorer.

På den andra sidan prioriterar Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kärnkraften, men inte heller en fortsatt högerregering kan trolla fram nya reaktorer på några få år. Under perioden fram till 2030 kommer den nya elproduktionen framför allt från landbaserad vindkraft och solkraft, oavsett vem som styr.

Den stora politiska skillnaden handlar därför mindre om nästa vinters el och mer om hur Sveriges elsystem ska se ut på 2030- och 2040-talen.

Det viktigaste svaret inför valet

En fortsatt högerregering väntas fullfölja planerna på tre mindre modulära reaktorer, så kallade SMR, vid Ringhals. Staten går då vidare som majoritetsägare och står för en stor del av finansieringen och riskerna. Projektet kan nå ett investeringsbeslut omkring 2029, men den första elen väntas tidigast under mitten av 2030-talet.

Ett S-lett maktskifte innebär sannolikt inte att projektet avvecklas omedelbart. Socialdemokraterna har ändrat sin kärnkraftslinje och accepterar ny kärnkraft vid Ringhals, Forsmark och Oskarshamn. Däremot är det troligt att finansieringen granskas eller omförhandlas och att S samtidigt kräver motsvarande statliga insatser för havsbaserad vindkraft och annan fossilfri produktion.

V, MP och C kan av olika skäl vilja stoppa den nuvarande stödmodellen. V och MP motsätter sig ny kärnkraft, medan C främst motsätter sig att staten tar en så stor ekonomisk risk. Ett S-lett regeringsunderlag kan därför ha lättare att enas om att ändra finansieringen än om att förbjuda själva reaktorerna.

Regeringsalternativ	Mest sannolik utveckling
Fortsatt högerregering	Ringhalsprojektet fortsätter på nuvarande spår. Staten behåller en mycket stor roll i finansiering, ägande och riskdelning.
S-lett maktskifte	Ringhalsprojektet granskas och kan få nya villkor. Mer stöd riktas samtidigt till vindkraft, elnät och annan fossilfri produktion.
Oavsett valresultat	Ingen ny reaktor börjar producera före 2030. Dagens sex reaktorer fortsätter sannolikt att drivas och livstidsförlängas.

Detta är en del av den större frågan om höger eller vänster i valet 2026. I elpolitiken är skillnaderna fortfarande stora, men de följer inte längre den gamla blockbilden lika tydligt.

Det är tre planerade reaktorer vid Ringhals som valet främst handlar om

Det mest konkreta svenska projektet för ny kärnkraft drivs av Videberg Kraft intill Ringhals. Bolaget valde i juni 2026 Rolls-Royce SMR som leverantör.

Planen omfattar tre reaktorer på 470 megawatt vardera. Den sammanlagda effekten blir 1 410 megawatt och den beräknade årsproduktionen omkring 12 terawattimmar.

Det är ett betydande tillskott, särskilt eftersom elen skulle produceras i södra Sverige där både förbrukningen och priserna ofta är högre än i norr. Produktionen skulle motsvara en stor del av dagens svenska hushållsel, men projektet befinner sig fortfarande långt från färdig byggstart.

Staten planerar att äga 60 procent av Videberg Kraft. Vattenfall och Industrikraft ska äga 20 procent var. Det formella statliga övertagandet är planerat till andra halvåret 2027.

Därefter krävs bland annat godkännande av statsstödet från EU-kommissionen, fortsatta tekniska utredningar, miljöprövning och tillstånd enligt kärntekniklagen. Någon färdig reaktoransökan har ännu inte lämnats in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Det är därför missvisande att säga att Sverige redan har beställt tre färdiga reaktorer. Sverige har valt ett reaktorkoncept och förbereder ett statligt stött projekt, men det slutliga investeringsbeslutet är ännu inte fattat.

Den optimistiska tidsplanen

Tidpunkt	Möjlig utveckling
2026	Leverantör vald och förhandlingar om stöd och ägande fortsätter
Andra halvåret 2027	Staten väntas ta över 60 procent av projektbolaget
Hösten 2027	Möjligt EU-beslut om den statliga stödmodellen
Omkring 2029	Möjligt slutligt investeringsbeslut
Mitten av 2030-talet	Tidigast realistiska start för den första reaktorn
Början av 2040-talet	Möjlig full produktion från samtliga tre reaktorer

Tidsplanen är optimistisk. Rolls-Royce har ännu ingen kommersiell SMR-reaktor i drift. Projektet är därför inte bara ett vanligt kärnkraftsbygge utan också en av de första större kommersiella etableringarna av den brittiska reaktormodellen.

Förseningar i tillstånd, byggnation, leveranskedjor eller finansiering kan flytta starten flera år framåt.

Staten tar en mycket stor ekonomisk roll

Tidöregeringens kärnkraftsmodell bygger på att staten tar risker som privata företag normalt inte vill bära ensamma.

Modellen innehåller tre huvudsakliga delar:

Finansieringsdel	Beslutad ram
Statliga lån för den förväntade investeringen	Högst 220 miljarder kronor
Ytterligare låneram vid oväntade fördyringar	Högst 220 miljarder kronor
Budgetram för långsiktiga differenskontrakt	Högst 400 miljarder kronor

Summan av ramarna är 840 miljarder kronor. Det betyder inte att de tre reaktorerna är beräknade att kosta 840 miljarder.

De första 220 miljarderna är en maximal utlåningsram. Nästa 220 miljarder är en reserv för stora kostnadsökningar. De 400 miljarderna är ett möjligt statligt åtagande för prisstöd under en period på upp till 50 år.

De verkliga kostnaderna beror på hur dyrt bygget blir, vilken ränta projektet får, hur lånen betalas tillbaka och vilka elpriser Sverige får under reaktorernas drifttid.

Staten kan dessutom skjuta till upp till 34,3 miljarder kronor i ägarkapital under byggperioden.

Så fungerar prisgarantin

Kärnkraften ska få ett dubbelriktat differenskontrakt. Det innebär förenklat att staten och projektbolaget kommer överens om en långsiktig prisnivå.

Om marknadspriset på el ligger under den avtalade nivån betalar staten mellanskillnaden. Om marknadspriset ligger över nivån betalar projektet tillbaka.

Modellen gör det lättare att låna pengar eftersom framtida intäkter blir mer förutsägbara. Samtidigt flyttas en del av risken från ägarna till staten och skattebetalarna.

Den slutliga prisnivån är inte offentlig. Det går därför ännu inte att säga hur dyr elen blir per kilowattimme eller hur stor den slutliga statliga kostnaden kan bli.

Högern väljer inte en ren marknadslösning

Kärnkraftsfrågan beskrivs ibland som en konflikt mellan högerns marknadslösningar och vänsterns statliga styrning. I praktiken vill båda regeringsalternativen ge staten en mycket stark roll.

Skillnaden gäller var staten ska ta den största risken.

En fortsatt högerregering vill koncentrera stora statliga lån, ägande och prisgarantier till kärnkraften. Socialdemokraterna vill också kunna finansiera kärnkraft, men föredrar ett bredare och mer teknikneutralt system där även exempelvis havsbaserad vindkraft kan få statligt stöd.

Vänsterpartiet vill gå ännu längre med offentligt ägande och reglering av elmarknaden. Miljöpartiet vill i stället använda statens resurser till vindkraft, lagring, energieffektivisering och andra flexibla lösningar.

Vad händer vid en fortsatt högerregering?

En fortsatt M-, KD- och L-ledd regering med stöd av SD skulle med mycket stor sannolikhet fullfölja Ringhallsprojektet.

Statens planerade ägarövertagande skulle genomföras. EU-processen skulle fortsätta och regeringen skulle arbeta för att projektet ska nå ett investeringsbeslut omkring 2029.

Det ger inte någon garanti för byggstart. Kostnader, tillstånd och EU:s statsstödsprövning kan fortfarande stoppa eller försena projektet. Men den politiska risken blir betydligt lägre än vid ett regeringsskifte.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ser ny kärnkraft som en central del av svensk energipolitik. Liberalerna är också tydligt kärnkraftspositiva, men betonar i större utsträckning att vindkraft och annan fossilfri el behöver byggas samtidigt.

Det sannolika resultatet vid högerseger

Ringhallsprojektet går vidare med tre Rolls-Royce-reaktorer som huvudalternativ. Statens direkta ägande och ekonomiska risk består. Regeringen fortsätter också att underlätta livstidsförlängningar och effekthöjningar i dagens reaktorer.

Landbaserad vindkraft fortsätter att byggas där projekten är ekonomiskt lönsamma, får kommunalt stöd och klarar Försvarsmaktens och andra myndigheters krav. Havsbaserad vindkraft prövas mer selektivt och får inte samma självklara statliga stöd som kärnkraften.

En fortsatt högerregering innebär alltså inte att vindkraftsutbyggnaden upphör. Skillnaden är snarare att staten prioriterar kärnkraften och är mindre benägen att stå för anslutningar, prisgarantier och annan finansiering till vindkraftsprojekt.

För hushållen ligger fokus sannolikt på elskatt, högkostnadsskydd, effektavgifter och förändringar av elområdena. Dessa frågor kan påverka elräkningen långt innan en ny reaktor producerar sin första kilowattimme.

Socialdemokraterna har ändrat sin kärnkraftspolitik

Den gamla beskrivningen av Socialdemokraterna som ett parti för kärnkraftsavveckling är inte längre korrekt.

S vill förlänga driften och höja effekten i de befintliga reaktorerna. Partiet accepterar också ny kärnkraft vid Ringhals, Forsmark och Oskarshamn.

Den 12 augusti 2026 gick Socialdemokraterna till val på att försöka få till en bred energiöverenskommelse med långsiktiga villkor för både kärnkraft och havsbaserad vindkraft.

Partiet vill alltså inte stoppa all ny kärnkraft. Däremot kritiserar S att Tidöregeringens finansieringsmodell är ensidigt inriktad på ett kraftslag.

S vill att staten ska kunna stödja flera typer av fossilfri elproduktion. Partiet vill dessutom ha större statlig kontroll över lokalisering, ägande, säkerhet och hur mycket av risken som privata investerare respektive skattebetalarna ska bära.

Det gör att ett S-lett regeringsskifte inte självklart leder till att Ringhallsprojektet läggs ned. Det mer sannolika är att projektet granskas och att villkoren förändras.

V, MP och C drar åt olika håll

Ett S-lett maktskifte kan kräva stöd från partier som har mycket olika syn på kärnkraften. Skillnaderna mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet är därför minst lika viktiga som Socialdemokraternas egen politik.

Vänsterpartiet vill stoppa ny kärnkraft

Vänsterpartiet är tydligast emot ny kärnkraft. Partiet vill på längre sikt göra Sverige oberoende av både fossila bränslen och kärnkraft.

V vill bygga mycket mer land- och havsbaserad vindkraft och öka det offentliga ägandet av elproduktion och elnät. Partiet vill också införa så kallade Sverigepriser och stoppa nya exportkablar.

Sverigepriser innebär att svenska kunder i större utsträckning ska skyddas från priserna på den europeiska elmarknaden. Förslaget skulle kräva stora förändringar av dagens marknadsmodell och EU-regler. Det är därför inte något som automatiskt blir verklighet bara för att V ingår i ett regeringsunderlag.

V skulle sannolikt försöka stoppa den statliga finansieringen av Ringhallsprojektet. Däremot skulle partiet få svårt att samla S, MP och C bakom politiskt framtvingade stängningar av dagens reaktorer under mandatperioden.

Miljöpartiet säger nej till nya reaktorer

Miljöpartiet vill inte bygga ny kärnkraft. Partiet anser att reaktorerna tar för lång tid att bygga, innebär stora kostnadsrisker och tränger undan snabbare investeringar i förnybar el.

I stället vill MP satsa på vindkraft, solkraft, batterier, värmelager, kraftvärme, vattenkraft, energieffektivisering och styrbar elanvändning.

Samtidigt driver Miljöpartiet inte längre en snabb politisk avveckling av de reaktorer som redan är i drift. Partiet har alltså förflyttat sig från den mest konfliktfyllda delen av den gamla kärnkraftsdebatten.

MP skulle sannolikt motsätta sig nya statliga åtaganden för Ringhallsprojektet. Partiet kan däremot tvingas acceptera att ett redan långt gånget projekt fortsätter i någon form om Socialdemokraterna gör kärnkraften till en central del av regeringsförhandlingarna.

Centerpartiet accepterar kärnkraft men inte stödet

Centerpartiet är inte principiellt emot kärnkraft. Partiet vill inte stänga dagens reaktorer genom politiska beslut och accepterar att nya reaktorer byggs om de kan bära sina kostnader på marknaden.

Det C motsätter sig är den stora statliga finansieringen och riskdelningen.

Centerpartiet vill i stället bygga mer vindkraft, solkraft, vattenkraft och kraftvärme, samtidigt som tillståndsprocesser och elnät förbättras.

Det betyder att C i en regeringsförhandling kan hamna på samma sida som V och MP i frågan om kärnkraftsstödet, trots att partiet har en helt annan principiell syn på själva kärnkraften.

Motståndet inom ett möjligt S-lett regeringsunderlag kan därför bli större mot finansieringen än mot reaktorerna.

Vad händer sannolikt vid ett S-lett maktskifte?

Det mest sannolika huvudscenariot är att Socialdemokraterna försöker behålla Ringhallsprojektet men ändra villkoren.

Staten skulle kunna fortsätta som ägare, men riskdelningen och den garanterade avkastningen kan omförhandlas. S skulle också kunna kräva att statliga lån, anslutningar eller prisgarantier görs tillgängliga för havsbaserad vindkraft och andra stora fossilfria projekt.

En sådan omprövning kan försena investeringsbeslutet. Den kan också leda till att projektet blir mindre, får en annan finansieringsmodell eller måste konkurrera med andra kraftslag om statens kapital.

Det alternativa scenariot är att V, MP och C tillsammans får tillräckligt stort inflytande för att stoppa den nuvarande stödmodellen.

Kärnkraft kan då fortfarande vara tillåten i lag, men Ringhallsprojektet kan sakna den finansiering som krävs för att gå vidare. Resultatet skulle sannolikt bli ett uppskjutet eller uteblivet investeringsbeslut, inte ett nytt generellt kärnkraftsförbud.

Hurbra-bedömning vid S-ledd seger

Dagens sex reaktorer fortsätter sannolikt att drivas. Livstidsförlängningar och effekthöjningar får stöd av Socialdemokraterna och är betydligt lättare för regeringsunderlaget att enas om än nya statligt finansierade reaktorer.

Ringhallsprojektet överlever troligen den första politiska prövningen, men risken för försening eller omarbetning ökar tydligt.

Havsbaserad vindkraft får starkare statligt stöd. Landbaserad vindkraft gynnas genom snabbare tillstånd, ersättningar till kommuner och närboende samt en mer aktiv nätpolitik.

Staten får en bredare roll på elmarknaden. S kan också försöka införa långsiktiga, statligt upphandlade elavtal genom sitt förslag om Folkhemsel.

V:s Sverigepriser, MP:s nej till ny kärnkraft och C:s motstånd mot subventioner blir förhandlingskrav. De ska inte behandlas som om de redan vore gemensam S-ledd politik.

Dagens reaktorer är viktigare än de nya fram till 2035

Sverige har sex kärnreaktorer i drift vid Forsmark, Ringhals och Oskarshamn. De producerar tillsammans omkring 50 terawattimmar ett normalt år och står för ungefär 30 procent av den svenska elproduktionen.

Vattenfall utreder möjligheten att förlänga driften av sina fem reaktorer med omkring 20 år, in på 2060-talet. Även Oskarshamn 3 utreds för fortsatt drift till omkring 2065.

Livstidsförlängningarna är därför mycket viktigare för svensk elförsörjning under det kommande årtiondet än de tre planerade SMR-reaktorerna.

Här har blockskillnaden minskat kraftigt.

Högerpartierna vill förlänga driften. Socialdemokraterna vill aktivt arbeta för livstidsförlängningar och höjd effekt. Centerpartiet vill inte stänga reaktorer genom politiska beslut. Miljöpartiet driver inte längre en snabbavveckling.

Vänsterpartiet vill långsiktigt avveckla kärnkraftsberoendet, men skulle ha svårt att få stöd för att stänga fungerande reaktorer redan under mandatperioden 2026–2030.

Den rimliga bedömningen är därför att ingen befintlig reaktor stängs av rent politiska skäl under nästa mandatperiod, oavsett regeringsalternativ.

Tekniska fel, säkerhetskrav och ägarnas ekonomiska bedömningar kan däremot alltid påverka driften.

Vindkraften växer oavsett vem som vinner

Svensk elproduktion bestod 2024 av ungefär 64 terawattimmar vattenkraft, 49 terawattimmar kärnkraft och 40 terawattimmar vindkraft. Vindkraften är alltså redan ett av landets största kraftslag.

Fram till 2030 väntas den största ökningen komma från landbaserad vindkraft och solkraft.

I Svenska kraftnäts kortsiktiga marknadsanalys för 2026–2030 ingår ingen ny kärnkraft och ingen större ny havsbaserad vindkraft under perioden.

Kraftslag	Förändring 2026–2030
Kärnkraft	Oförändrad installerad effekt
Vattenkraft	I huvudsak oförändrad installerad effekt
Vindkraft	Ökar från cirka 16 100 till 21 000 megawatt
Solkraft	Ökar från cirka 5 600 till 7 300 megawatt
Övrig värmekraft	Minskar något

Det betyder att även en högerregering som prioriterar kärnkraft kommer att vara beroende av ny vind- och solkraft under resten av 2020-talet.

Skillnaden gäller hur vindkraften byggs

Vid högerseger fortsätter landbaserade projekt som klarar ekonomin, kommunernas beslut och myndigheternas krav. Havsbaserade projekt prövas mer selektivt och kan stoppas av exempelvis försvarsintressen.

Vid ett S-lett maktskifte ökar sannolikt statens stöd till vindkraften. Staten kan ta en större del av kostnaden för havsanslutningar, förbättra ersättningen till kommuner och närboende och skapa långsiktigare finansiering.

V och MP vill gå ännu längre med offentlig medverkan och större utbyggnadsvolymer. C vill framför allt förbättra lönsamheten genom snabbare tillstånd, nätanslutningar och lokala ersättningar.

Havsbaserad vindkraft kan på längre sikt ge stora mängder el i södra Sverige. Projekten kräver dock långa tillståndsprocesser, nya ledningar och omfattande investeringar. Inte heller havsvinden är någon omedelbar lösning på elpriset nästa vinter.

Sverige behöver både energi och effekt

En stor del av energidebatten blandar ihop elproduktion över ett helt år med effekt under en enskild timme.

Vindkraft kan producera mycket billig el räknat över året. Problemet uppstår under kalla och vindsvaga timmar när hushåll och företag använder mycket el samtidigt.

Kärnkraft och vattenkraft kan ge mer planerbar effekt. Vattenkraften är dessutom snabb att reglera och kan öka eller minska produktionen efter behov.

Batterier, värmelager, kraftvärme och flexibel elanvändning kan avlasta systemet. Elbilar kan laddas när belastningen är låg och industrin kan i vissa fall flytta sin förbrukning.

Dessa lösningar är viktiga, men de är inte automatiskt en fullständig ersättning för en reaktor. Ett batteri kan flytta el från en timme till en annan, men det producerar ingen ny energi. Vindkraft kan ge stora mängder energi, men inte garantera full produktion under varje kall vintertimme.

Högern lägger därför störst vikt vid kärnkraft och vattenkraft som planerbar effekt. Ett S-lett alternativ försöker kombinera kärnkraften med mer vind, lagring, nät och statlig samordning. V och MP vill i större utsträckning lösa effektfrågan genom vattenkraft, kraftvärme, lagring och flexibel efterfrågan.

Elnätet blir avgörande oavsett regering

Mer elproduktion hjälper inte fullt ut om elen inte kan transporteras dit den behövs.

Svenska kraftnät står inför historiskt stora investeringar i nya ledningar, förstärkningar och anslutningar. Nya industrier, elektrifierade transporter och mer väderberoende produktion ställer högre krav på både stamnät och regionala nät.

Projektet NordSyd ska öka överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige från omkring 7 300 till 10 500 megawatt mot slutet av 2030-talet.

Den utbyggnaden fortsätter sannolikt oavsett regering. Skillnaderna gäller hur snabbt tillstånden ändras, vem som betalar anslutningarna och hur hårt elnätsbolagens avgifter regleras.

En högerregering väntas prioritera snabbare tillstånd, starkare överföring mellan elområdena och nät som kan ansluta ny kärnkraft och industri.

Ett S-lett styre väntas också bygga ut nätet, men kombinera investeringarna med hårdare reglering av nätavgifter och större statligt ansvar för exempelvis havsbaserad vindkraft.

Elräkningen avgörs inte bara av spotpriset

Den totala elräkningen består av flera delar:

• kostnaden för själva elen
• elnätsavgiften
• energiskatt
• moms
• fasta avgifter
• eventuella effektavgifter.

En regering kan därför påverka hushållens kostnader även om spotpriset på el inte förändras särskilt mycket.

Högern är generellt mer benägen att sänka elskatten och införa breda högkostnadsskydd när priserna stiger kraftigt.

Socialdemokraterna är mer benägna att rikta stöden till särskilt utsatta hushåll, reglera nätkostnaderna hårdare och skapa långsiktiga elavtal.

Vänsterpartiet vill gå längst med prisreglering och offentligt ägande. Miljöpartiet vill minska räkningarna genom energieffektivisering, egenproduktion, lagring och smart styrning.

För hela hushållsekonomin behöver elfrågan också vägas mot skatterna efter valet 2026 och klimat- och bilpolitiken efter valet.

Effektavgifterna kan märkas före kärnkraften

Regeringen stoppade 2026 kravet på att alla elnätsbolag skulle införa en viss modell för effektavgifter. Det innebär inte att effektavgifter har förbjudits.

Nätbolag kan fortfarande använda sådana avgifter inom ellagens regler. Energimarknadsinspektionen ska ta fram ett nytt förslag.

Effektavgiften bygger på hur hög belastning ett hushåll orsakar under vissa timmar. Ett hushåll som samtidigt laddar bilen, värmer huset, lagar mat och kör tvättmaskinen kan därför få en högre nätkostnad än ett hushåll som sprider ut förbrukningen.

För många villaägare kan detta få större ekonomisk betydelse under mandatperioden än nya reaktorer.

Smart styrning av värmepump, varmvatten och elbil kan minska både elhandelskostnaden och nätavgiften. Exakt hur stor besparingen blir beror på nätbolagets modell, elavtal och hushållets förbrukning.

Vad olika hushåll sannolikt märker

Villa med värmepump och elbil

För en villaägare i södra Sverige är det framför allt elskatt, nätavgift, effektavgift och möjligheten att styra förbrukningen som avgör kostnaden fram till 2030.

Vid högerseger är skattesänkningar och breda högkostnadsskydd mer sannolika. Vid ett S-lett maktskifte är hårdare nätreglering, riktade stöd och statligt upphandlade elavtal mer sannolika.

Ny kärnkraft påverkar inte hushållets faktiska tillgång till el under mandatperioden.

Lägenhetshushåll

Ett lägenhetshushåll använder ofta betydligt mindre el än en villa. Den fasta nätavgiften och skatten kan därför utgöra en stor del av räkningen.

Kostnader för fastighetsel och uppvärmning kan dessutom komma indirekt genom hyran eller månadsavgiften.

För denna grupp är förändrade nätavgifter och skatter viktigare än vilket nytt kraftverk som planeras.

Hushåll med solceller och batteri

Skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el avskaffades den 1 januari 2026. Lönsamheten för solceller avgörs därför i större utsträckning av hur mycket el hushållet använder självt, timpriserna och möjligheten att lagra eller styra produktionen.

MP och C är mest benägna att stärka villkoren för småskalig solkraft. En fortsatt högerregering prioriterar tydligare storskalig planerbar produktion.

Socialdemokraterna vill bygga ut solkraften som en del av en bred fossilfri elpolitik, men har inte lika tydliga hushållsförslag som MP och C.

Elintensiva företag och industrier

För industrin är det inte bara det genomsnittliga elpriset som räknas. Företagen behöver långsiktiga avtal, säker tillgång till effekt och nätkapacitet där fabrikerna ska ligga.

En högerregering erbjuder större politisk säkerhet kring kärnkraften. Ett S-lett styre kan erbjuda mer vindkraft och ett aktivare statligt ansvar för elavtal och nät.

Vilket alternativ som är bäst för ett enskilt företag beror på var verksamheten ligger, när elen används och hur lång tid företaget kan vänta på ny produktion.

Ger högern eller ett S-lett styre lägst elpris?

Det går inte att ge ett seriöst exakt svar.

Om Ringhallsprojektet blir byggt kan ny kärnkraft på lång sikt stärka effektbalansen i södra Sverige och minska vissa pristoppar. Men elen kommer tidigast under 2030-talet och kostnaden för statens finansiering och prisgarantier måste också betalas.

Mer vindkraft kan ge större mängder billig el betydligt tidigare. När det blåser mycket kan priserna bli mycket låga. Samtidigt kan en större andel väderberoende produktion skapa fler timmar med mycket låga priser och fler timmar då systemet behöver vattenkraft, lagring, import, flexibel förbrukning eller annan planerbar produktion.

Nya ledningar kan jämna ut skillnaderna mellan elområdena, men de kan också göra Sverige mer sammankopplat med priserna på andra marknader.

Vädret, bränslepriserna i Europa, industrins efterfrågan och tillgängligheten i befintliga reaktorer kan få större betydelse för ett enskilt års elpris än valresultatet.

Den säkra slutsatsen är att högerns kärnkraftspolitik påverkar elpriset först på längre sikt. Ett S-lett alternativ kan sannolikt få fram mer vindkraft tidigare, men löser inte automatiskt effektfrågan under kalla och vindstilla timmar.

Så stor är den verkliga skillnaden

Fråga	Hurbra-bedömning
Ny kärnkraft före 2030	Ingen vid något regeringsalternativ
Ringhallsprojektet vid högerseger	Hög sannolikhet att projektet fortsätter mot investeringsbeslut
Ringhallsprojektet vid S-ledd seger	Troligen fortsatt projekt, men större risk för omförhandling och försening
Befintliga reaktorer	Fortsatt drift och livstidsförlängning är sannolik oavsett regering
Landbaserad vindkraft	Fortsätter växa vid båda alternativen
Havsbaserad vindkraft	Klart större stöd vid ett S-lett maktskifte
Statens roll vid högerseger	Stor men koncentrerad till kärnkraft, planerbar effekt och nät
Statens roll vid S-ledd seger	Stor och bredare fördelad över kärnkraft, vindkraft, nät och elavtal
Hushållens kostnader 2026–2030	Avgörs främst av skatt, nätavgifter, effektavgifter, stöd och marknadspriser

Hurbra-bedömning: detta händer efter valet 2026

En fortsatt högerregering ger klart störst sannolikhet för att de tre planerade SMR-reaktorerna vid Ringhals faktiskt når byggstart.

Det betyder inte att reaktorerna garanterat blir färdiga i tid eller inom budget. Projektet är tekniskt och ekonomiskt riskfyllt, och staten tar en mycket stor del av risken. Men den politiska riktningen ligger fast.

Ett S-lett maktskifte innebär sannolikt inte någon återgång till en allmän kärnkraftsavveckling. Dagens reaktorer fortsätter och Socialdemokraterna kommer att försöka hålla möjligheten till ny kärnkraft öppen.

Den stora osäkerheten gäller finansieringen. V, MP och C kan tillsammans tvinga fram en omprövning av statens lån, ägande och prisgarantier. Ringhallsprojektet kan då fortsätta i omarbetad form, försenas kraftigt eller förlora sin ekonomiska grund.

Samtidigt får vindkraften, framför allt till havs, en betydligt större roll vid ett S-lett maktskifte. Staten blir mer aktiv i anslutningar, finansiering och långsiktiga elavtal.

För hushållen är den mest konkreta slutsatsen att valet inte förändrar elproduktionen över en natt. Ingen ny reaktor kommer att sänka elräkningen under mandatperioden 2026–2030.

Det hushållen faktiskt märker är hur regeringen hanterar elskatten, nätavgifterna, effektavgifterna, högkostnadsskydden och elmarknadens regler.

På längre sikt blir skillnaden tydligare. En högerseger ökar sannolikheten för mer kärnkraft under 2030- och 2040-talen. Ett S-lett maktskifte ger sannolikt mer vindkraft, större statlig styrning av hela elsystemet och en osäkrare framtid för den nuvarande finansieringen av Ringhallsprojektet.

Mer om valets samlade konsekvenser finns i hela guiden till valet 2026 och genomgången av vilken regering Sverige kan få efter valet.